Integration i Luleå

Christian Mölk Blogg Leave a Comment

Idag var jag i Pingstkyrkan i Luleå och talade om integration med församlingsledare från Norrbotten.

Hur kan vi som svenska församlingar bli bättre på att integrera människor från andra länder? Hur fortsätter vi integrationen nu när den stora flyktingvågen är över?

Här är några spridda tankar från dagens seminarie och workshop:

  1. För det första tror jag inte att flyktingvågen är över. Idag finns det 70 miljoner flyktingar i världen. Enligt vissa prognoser kommer det öka till 200 miljoner år 2050. Det kommer åtminstone inte bli mindre.
  2. För det andra tror jag att vi i Sverige har en fantastisk möjlighet att få bidra till en bättre värld genom att ta emot fler flyktingar. Vi är ett rikt land i jämförelse med de länder som tar emot betydligt fler flyktingar än vad vi gör. Vi har råd att vara generösa.
  3. För det tredje så uppmanar Bibeln oss att älska flyktingar så som vi älskar oss själva. Gamla testamentet är tydligt med att “infödda” ska älska och ta hand om “främlingar”. Nya testamentet går ännu längre och menar att vi i församlingen inte längre ens ska betrakta varandra som “jude” eller “grek” utan vara “ett i Kristus”.
  4. En stor utmaning vi svenskar har är att “integrera” nya, inte “assimilera”. Dvs. nytillkomna ska inte bli “svenskar”, utan tillsammans ska vi bli någonting nytt samtidigt som vi behåller det goda från det gamla. Om vi svenskar, i all välmening, försöker hjälpa flyktingar att lära sig svenska, bli medlemmar i församlingen, med i en hemgrupp, läsa ett inledningsord på gudstjänsten, vara med i kören, osv, då finns det en risk att vi hjälper invandrare att bli “svenskar”, vilket är “assimilation”. Det vi ska jobba med är “integration”, vilket snarare innebär att man behåller det goda från den gamla kulturen samtidigt som man engagerar sig i den nya kulturen. Man ska vara stolt över det land man kommer ifrån, men samtidigt söka sitt nya lands bästa.
  5. Det bästa integrationstipset alla verkar överens om är “mat”. Att bjuda hem på middag, ordna buffé i kyrkan när vi firar påsk/pingst. Att man lagar mat från sitt hemland och tar med till kyrkan och firar tillsammans med ett stort smörgåsbord.
  6. Även vi svenskar behöver integreras i Guds rike, inte bara invandrare. Även vi svenskar har saker i vår kultur som inte passar sig fullt ut i Guds rike, och som vi behöver jobba med. Vi behöver exempelvis bli bättre på att vara gästvänliga, där har vi att lära från många flyktingar. I församlingen är vi inte “svensk” och “invandrare”, utan “broder” och “syster” i Kristus.
  7. Integrationens fortsättning går i mångt och mycket ut på att hjälpa nytillkomna in i funktion i församlingen. De behöver få förtroende, de behöver få kyrkans nyckel, de behöver få prova på, de behöver någon som går bredvid och visar hur man gör, de behöver få lov att göra misstag. De behöver också någon som fungerar som “stötdämpare” när eventuell kritik kommer. De behöver någon som stöttar när det blir kämpigt.

Avslutningsvis, ett passande Bibelord:

“Vid den tiden då antalet lärjungar ökade, började de grekisktalande judarna klaga på de infödda judarna över att deras änkor blev förbisedda vid den dagliga utdelningen. Då kallade de tolv till sig alla lärjungarna och sade: ”Det är inte bra att vi försummar Guds ord för att göra tjänst vid borden. Nej, bröder, utse bland er sju män som har gott anseende och är uppfyllda av Ande och vishet, så ger vi dem den uppgiften. Själva skall vi ägna oss åt bönen och åt ordets tjänst.” Alla de församlade tyckte att förslaget var gott, och de valde Stefanus, en man uppfylld av tro och den helige Ande, vidare Filippus, Prokorus, Nikanor, Timon, Parmenas och Nikolaus, en proselyt från Antiokia. Dessa förde de fram inför apostlarna, som bad och lade händerna på dem. Och Guds ord hade framgång och antalet lärjungar i Jerusalem ökade kraftigt. Även en stor skara präster blev lydiga mot tron.” (Apg 6:1–7)

Här ser vi hur en situation i församlingen höll på att urarta till splittring. De grekisktalande änkorna kände sig förfördelade i matutdelningen gentemot de judisktalande änkorna. När apostlarna insåg problemet gav de grekisktalande kristna förtroende att få bli ledare.

Share this Post

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.