Pastor Christian Mölk | En pingstvän läser Charta Oecumenica

Läs och ladda hem Charta Oecumenica här.

Till att börja med så kan det vara bra att klargöra att jag här och nu uttalar mig privat. Det här är mina högst privata reflektioner och det är möjligt att andra pingstvänner har andra uppfattningar. Jag vill också klargöra att vi i Timrå Pingst inte har skrivit under Charta Oecumenica och inte heller kommer att göra det så länge som dokumentet är formulerat så som det är idag, detta på grund av en del kritik som jag kommer att framföra lite längre ner i detta blogginlägg. Det är också möjligt att jag har uppfattat dokumentet felaktigt, och därför skulle jag bli glad om du förbättrade mina kunskaper genom en liten kommentar eller ett mail.

Charta Oecumenica

Det kan också vara på sin plats att klargöra att även om Pingst FFS är medlem i Sveriges Kristna råd, så betyder inte det automatiskt att varken Pingst FFS eller Pingströrelsen i sin helhet har skrivit under Charta Oecumenica. Pingst FFS kan inte skriva under Charta Oecumenica å hela Pingströrelsens vägnar, eftersom varje lokal pingstförsamling är självständig.

Men innan jag kommer till min kritik så hör det till god ton att man lyfter fram det positiva. Jag vill därför inleda med att säga att det är mycket i Charta Oecumenica som jag faktiskt håller med om, framförallt det första Bibelordet som presenteras: “Var ivriga att bevara Andens enhet genom fridens band.” (Ef 4:3)

I min mening så handlar ekumenik och kristen enhet för det första om att mötas. Även om vi kristna tycker olika i ett stort antal frågor, så är det aldrig bra att sitta på varsitt håll och förstärka de fördomar man har om varandra. Därför är det viktigt att vi möts och förenas under vår minsta gemensamma nämnare: vår bekännelse att Jesus Kristus är Herre.

För det andra så handlar ekumenik om att lyssna på varandra. Istället för att bygga våra uppfattningar på fördomar så är det viktigt att andra kristna samfund får beskriva sig själva med sina egna ord.

För det tredje så handlar ekumenik om kritik. Detta kanske låter märkligt, men tro det eller ej, det finns faktiskt väldigt mycket som vi kristna är starkt negativa till hos varandra. Detta måste man få uttrycka utan att bli ansedd som fientlig. När man på ett kärleksfullt och ödmjukt sätt lyfter fram det man är kritisk till så skapas ju en möjlighet till förnyelse. Det finns oändligt många olika kristna samfund och troligtvis finns det brister i läran hos de flesta, men ofta är man för hemmablind för att se dem, och då behövs det ett utanförperspektiv för att brister ska kunna uppmärksammas och åtgärdas.

Det är min uppfattning att när Jesus Kristus är central i en kärleksfull ekumenisk gemenskap så kommer vi tillsammans att förstå “bredden och längden och höjden och djupet och lära känna Kristi kärlek, som går långt utöver vad någon kan förstå” (Ef 3:17-19).

Så jag är alltså generellt sätt väldigt positiv till en kristen enhetssträvan. Men nu över till kritiken:

På sidan 13 står det:

“I enlighet med Jesu Kristi evangelium, såsom den Heliga Skrift vittnar, och såsom det uttrycks i den niceno-konstantinopolitanska trosbekännelsen (381), tror vi på den treenige Guden: Fadern, Sonen och den heliga Anden. Eftersom vi med detta credo bekänner ”en enda, helig, katolsk och apostolisk kyrka” är det vår oeftergivliga ekumeniska uppgift att låta denna enhet, som alltid är Guds gåva, bli synlig.”

Beroende på hur man definierar ”en enda, helig, katolsk och apostolisk kyrka”, så håller jag antingen med eller inte.

För mig handlar nämligen inte kristen enhet om att alla kristna ska gå in i ett religiöst system som utgår ifrån Rom eller att alla kristna på sikt ska bli en del av den Katolska kyrkan. Jag tror att kristen enhet utgår från den gemensamma bekännelsen att Jesus är vår Herre, att vi ber och firar nattvard tillsammans.

När jag en tid bodde på en kibbutz i Israel så möttes vi kristna en gång i veckan för att be tillsammans. Vi var från alla olika delar av världen. Det som förenade oss var inte vilket samfund vi tillhörde, utan vår gemensamma tro på Jesus. Några var katoliker, någon var messiansk jude, några var lutheraner och jag var pingstvän, men när vi möttes till bön och lovprisning så spelade inte våra mänskliga epitet så stor roll, utan det viktiga för vår gemenskap var vår kärlek till Jesus.

Så jag kan utan tvekan skriva under på att Jesus bara har “en enda kyrka”, men jag skriver inte under på att kyrkan är en mänsklig organisation som leds ifrån Rom. Nej, Jesu kyrka är något mycket större och bättre än så; det är en kropp med olika lemmar som fogas samman tack vare Jesu försoning på Golgata kors. Det är Jesu frälsning som förenar oss, inte vår mänskliga organisation.

Själv tror jag att den enhet Jesus bad om snarare är en “Andens enhet” än en “organisatorisk enhet”. Att vi frikyrkliga samlas i en mängd olika samfund är alltså inte automatiskt ett tecken på splittring, utan snarare ett tecken på att vi människor är olika. Att vara enad organisatoriskt är inte nödvändigt för att kunna ha andlig enhet. Detta vet alla, som i exemplet ovan, någon gång har varit på exempelvis ett ekumeniskt bönemöte. Vi kristna förenas när vi ber tillsammans i en Andens enhet.

Men att den kristna kyrkan har splittrats ett oräkneligt antal gånger är egentligen fullt naturligt eftersom all form av mänsklig organisatorisk enhet förr eller senare går sönder. När vi försöker skapa enhet i vår egen kraft misslyckas vi eftersom vi människor är bräckliga syndiga varelser som inte kan hålla sams. Finns det något att kivas om kan man sätta en hundring på att någon kommer att vilja bråka om just det. Så en mänskligt organiserad enhet riskerar bli anti-ekumenisk om den motverkar syftet med en rätt sorts ekumenik, dvs. Andens enhet. Charta O-ecumenica riskerar alltså ironiskt nog med tanke på stavningen av dess namn, bli “o-ekumeniskt”.

Vi tillhör Guds familj därför att vi tror på Jesus och har samme Ande, inte för att vi har påven som ledare. Det är när vi älskar varandra som världen skall förstå att vi är Jesus lärjungar, inte för att vi ingår i samma organisation. Vi skall vara ett på samma sätt som Fadern och Sonen, dvs. en kärleksfull Andens enhet grundad i bekännelsen att Jesus är Herre.

På sidan 14 står det:

“Vi förbinder oss att i den heliga Andens kraft verka för Jesu Kristi kyrkas synliga enhet i en enda tro, som tar sig uttryck i att vi ömsesidigt erkänner varandras dop och lever i eukaristisk gemenskap och även i gemensamt vittnesbörd och gemensam tjänst.”

För en pingstvän blir detta problematiskt. I Sverige har vi ju nämligen en situation där den Lutherska kyrkan i århundraden har döpt spädbarn, något som alla kristna med baptistisk dopsyn ställer sig väldigt frågande inför. Enligt min baptistiska syn så är dopet, kortfattat och förenklat: “en yttre symbolik för en inre förvandling”, och således alltså en medveten respons på att man tror på Jesus och bekänner honom som Herre och Frälsare. Vi blir frälsta av nåd genom tro och ett dop utan tro är meningslöst. Eftersom ett spädbarn inte kan bekänna sin tro på Jesus kan spädbarnet heller inte döpas. Bara för att man skvätter vatten på ett barn och uttalar doporden så blir det inte automatiskt ett dop, för att det ska vara ett dop krävs det nämligen en medveten bekännelse.

Så om någon som är spädbarnsdöpt kommer till tro på Jesus och bekänner honom som Herre och Frälsare så är det naturligt för en baptistisk pingstvän att anse att han eller hon snarast bör döpas. Detta blir således inte ett “omdop”, som en del kanske hävdar, eftersom vi inte anser att ett spädbarnsdop är ett dop.

Även Paulus ställdes inför situationen med inte helt korrekt döpta troende, och han var tydlig med att dessa ska döpas om på ett korrekt sätt snarast: “När de fick höra detta döptes de i Herren Jesu namn.” (Apg 19:5)

På sidan 15 står det:

“Vi förbinder oss – att samråda och träffa överenskommelser med de andra kyrkorna om våra initiativ till evangelisation, för att undvika såväl skadlig konkurrens som risken för förnyad splittring.”

Jag är mycket skeptisk till den här formuleringen eftersom den i praktiken skulle kunna leda till att vi som pingstförsamling måste fråga Svenska kyrkan om lov innan vi får evangelisera på platser där de har medlemmar, dvs. hela Sverige. Det blir också konstigt om vi måste be Katolska kyrkan om lov innan vi missionerar i exempelvis Sydamerika.

Det viktiga är att evangeliet om Jesus förkunnas till alla människor och på alla platser. Varje människa, oavsett bakgrund inom Katolska kyrkan, Lutherska kyrkan eller Pingstkyrkan, behöver få höra evangeliets sanning.

På sidan 22 står det:

“Vi vill intensifiera umgänget mellan kristna och muslimer och kristen-muslimsk dialog på alla nivåer. Särskilt vill vi uppmuntra till samtal om tro på den ende Guden och om förståelsen av mänskliga rättigheter.”

Jag tycker det är bra med samtal olika religioner emellan, eftersom det förhoppningsvis kan skapa en större religionsfrihet och möjlighet för individer att konvertera utan att därmed riskera bli förföljd. Det är också sant att både kristna och muslimer tror på en Gud, men därmed skulle inte jag nödvändigtvis påstå att det är samma Gud. Hur kan vi tro på samma Gud om muslimer bestämt förnekar att Jesus skulle vara Gud samtidigt som vi kristna bestämt hävdar att han är det?

Religionsdialog är bra, men det får inte gå till överdrift och leda till någon slags religionssynkretism eller att man egenhändigt snickrar ihop en urvattnad “allmän-religion” där budskapet om Jesus nedtonas i syfte att framhäva likheterna.

Avslutningsvis, vad tycker du om Charta Oecumenica?

Läs och ladda hem Charta Oecumenica.

Tagged with →  
Kontakt
Är du intresserad av att bli kristen, har frågor om den kristna tron eller vill komma i kontakt med andra kristna? Hör av dig så svarar jag på dina frågor.
Bibelfrågor
Ställ en Bibelfråga eller läs vad andra har frågat och undrar över.
Bibelämnen
Bläddra bland mängder av olika Bibelämnen jag skrivit om.
Kyrkohistoria
Läs om de gamla troshjältarna och kyrkohistoriens alla debatter, martyrer och missionsframgångar.
Bibelsamtal
Samtalsämnen för dig som har en hemgrupp, cellgrupp eller annan samtalsgrupp.
Bibelkommentarer
Christian Mölks Bibelkommentarer (CMBK) är skrivna på svenska med syfte att förklara Bibeln på ett enkelt sätt.
Böcker
Beställ några av mina Bibelkommentarer och böcker.
Bibelpredikningar
Lyssna på mp3-predikningar som går igenom Bibeltexten vers för vers.