Den här bloggposten föranleds av en liten diskussion bland kommentarerna på en annan bloggpost. Jag väljer att lyfta fram denna tanke eftersom den förtjänar mer utrymme och dessutom är värd att diskuteras.
I debatten om Jesus är Gud eller inte så glöms ofta Anden bort. Det är kanske naturligt eftersom det står så mycket mer om Jesu gudomlighet samt att den helige Andes gudomlighet aldrig har varit ifrågasatt.
För de som inte tror på treenigheten så är Anden samma sak som Gud, alltså inte en annan person utan exakt samma sak. För oss som tror på treenigheten så är Anden Gud men samtidigt skild från Fadern och Sonen. Lite svårt att få ihop, men här kommer några Bibelord som visar detta:
- Anden är Herren YHWH: “Herren är Anden, och där Herrens Ande är, där är frihet.” (2 Kor 3:17).
- Anden är på något sätt skild från Gud: “Så hjälper också Anden oss i vår svaghet. Ty vi vet inte vad vi bör be om, men Anden själv ber för oss med suckar utan ord, och han som utforskar hjärtan vet vad Anden menar, eftersom Anden ber för de heliga så som Gud vill.” (Rom 8:26–27).
Vi ser alltså att Anden på samma gång ”är Gud” samtidigt som Anden kan ”be till Gud”.
På liknande sätt beskrivs Jesus:
- Jesus och Fadern är ett: “Jag och Fadern är ett.” (Joh 10:30).
- Jesus ber till Fadern: “Och han gick lite längre bort, föll ner på ansiktet och bad: ”Min Fader, om det är möjligt, låt denna kalk gå ifrån mig. Men inte som jag vill utan som du vill.” (Matt 26:39).
Om man inte tror att Jesus är Gud kan man alltså välja att bara fokusera på de Bibelord som visar hur Jesus och Fadern är åtskilda, samtidigt som man ignorerar de Bibelord som visar att Jesus och Fadern är ett.
Men för oss som tror på treenigheten så visar båda dessa sorters Bibelord på treenigheten, både de som visar att Jesus är Gud och de som visar att Jesus på något sätt är skild från Gud.