För mig är påsken en tid av reflektion över Jesu död och uppståndelse. Hur Jesus vann seger över döden. Men påskens alla berättelser är också fyllda av besvikelser. Människor som får sina drömmar krossade, som blir illa behandlade av andra, människor som sviker.
Jag tror vi är många som kan känna igen oss i dessa berättelser. Som pastor möter jag ofta människor som är besvikna. Som ledare har jag gjort andra besvikna, antingen genom mina beslut som har slagit fel, genom människors felaktiga förväntningar på mig eller genom att jag blir måltavla för egna misslyckanden. Jag tror därför det finns mycket att lära av dessa påskens berättelser om besvikelser.
1. Folkets besvikelse
Den första besvikelsen jag vill lyfta fram är folkets felaktiga förväntningar på Jesus. När han red in i Jerusalem på en åsna ropade folket “Hosianna!” (Matt 21:8–9) och välkomnade honom som Messias och kung. Till en början ser det ut som en glädjefylld hyllning. Men deras förväntningar var formade av egna behov: de ville ha en politisk befriare som skulle köra ut romarna och återupprätta Israels storhet.
När Jesus inte uppfyllde deras planer – när han talade om fred, tjänande och lidande snarare än revolt och makt – vände jublet snart till krav på korsfästelse (Matt 27:22–23).
Lärdomen för oss är tydlig: vi vill ofta ha en Gud som passar våra behov, våra planer och våra tidsramar. Och när verkligheten inte stämmer med vår bild, blir vi lätt besvikna. När livet inte blir som vi har tänkt, kan vi då ödmjukt ställa oss frågan: är det jag som har missförstått, eller är det Gud som verkar på ett sätt jag ännu inte förstår?
2. Lärjungarnas besvikelse
Den andra besvikelsen står lärjungarna för. De följde Jesus nära, såg hans mirakler och hörde hans undervisning. De hade lämnat allt – men ändå fanns mycket kvar att lära om hur Guds rike fungerar. När Jesus talade om lidande och korsets väg blev de förvirrade och besvikna. I Mark 10:35–37 ser vi deras egoistiska förväntningar: de vill veta vem som ska få störst plats i riket, och de förstår inte att Guds rike inte handlar om positioner eller makt.
Gud verkar ofta på ett sätt som är större och djupare än våra planer. Våra egna idéer om hur saker “ska vara” kan stå i vägen för hur vi ser på vår kallelse. Besvikelsen uppstår när vi försöker forma Gud efter våra behov. Hur ofta har vi själva känt så? När livet inte blir som vi tänkt, när Guds väg inte är vår väg – hur reagerar vi då?
3. Judas besvikelse
Den lärjunge som kanske tydligast blev besviken på Jesus är Judas Iskariot. När det inte blev som han tänkt, fylldes han av besvikelse och frustration. Istället för att vända sig till Jesus, såg han ingen väg tillbaka – och valde att förråda honom för pengar. När skulden sedan slog till, fylldes han av förtvivlan, men sökte inte upp Jesus. Han tog sitt eget liv.
Judas är en varning för oss alla. Besvikelse är inte fel i sig, men om vi inte tar den till Gud kan den bli destruktiv. Ånger utan vändning mot Jesus leder till förtvivlan. Ånger som vänder sig till honom leder till upprättelse.
Vi ser kontrasten tydligt: Judas går bort från Jesus – Petrus vänder sig tillbaka till honom. Frågan till oss är: när vi misslyckas eller blir besvikna, vilken väg väljer vi?
4. Malkus besvikelse
När Jesus grips i Getsemane agerar Petrus impulsivt och hugger av Malkus öra. Situationen blir dramatisk: blodet sprutar, Malkus skriker, soldater drar sina svärd och människor gör sig redo att slåss.
Mitt i kaoset visar Jesus en annan väg. Han rör vid Malkus öra och helar honom. Han använder inte sin kraft för att fly – han använder den för att hela den som har blivit sårad av hans egna lärjungar. Sedan följer han frivilligt med sina angripare mot sin död.
Petrus försökte lösa situationen med svärd. Jesus löser den med kärlek och helande. Mitt i kaoset visar han oss hur vi kan handla även när vi själva blir sårade, eller när vi råkat såra andra.
Tyvärr finns det många människor, både i och utanför våra församlingar, som har blivit sårade av kristna som trott att de tjänade Jesus. Dessa människor behöver helas av honom för att kunna återvända till gemenskapen.
Lärdomen är tydlig: även när vi har blivit sårade eller själva har sårat andra, finns alltid en möjlighet till helande och återupprättelse genom Jesus. Ingen skada är bortom hans nåd.
5. Simon Petrus besvikelse
Det går inte att prata om påskens besvikelser utan att nämna Simon Petrus. Han lovade att aldrig överge Jesus, men när natten blev som mörkast och folkmassor pressade på, svek han. En annan Simon, Simon från Cyrene, fick bära korset åt Jesus – Petrus missade chansen att delta i en av historiens mest hedrande uppgifter.
Lärdomen är tvåfaldig: även när Jesu lärjungar misslyckas kan Gud fullborda sin plan. Men vi riskerar att gå miste om det fantastiska som Gud har planerat för oss om vi låter vår besvikelse styra.
Men historien slutar inte där för Petrus. Till skillnad från Judas går han tillbaka till Jesus. Efter uppståndelsen möter Jesus honom och återupprättar honom. Tre gånger frågar Jesus: “Älskar du mig?” – och tre gånger får Petrus ett uppdrag. Petrus bär inte sin skuld ensam, utan tar den till Jesus, och möts av nåd i stället för fördömelse.
Skillnaden mellan Judas och Petrus är tydlig: Judas ångrade sig men gick bort från Jesus. Petrus föll, men vände tillbaka. Det avgörande är inte hur hårt vi faller, utan vart vi vänder oss efteråt. När vi misslyckas, låter vi vår skuld dra oss bort – eller tar vi den till Jesus och låter hans nåd återupprätta oss, precis som Petrus?
6. Jesus besvikelse
Även Jesus kände besvikelse. Han blev tillfångatagen av sitt eget folk, övergiven av sina lärjungar, sviken av Judas och förnekad av Petrus. Han som älskat sina lärjungar och helat sjuka, är nu ensam på korset, sviken och övergiven. När han ropar från korset: “Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig?” (Matteus 27:46, Ps 22:2), visar han oss att det är okej att vara ärlig med sin smärta.
Jesus flyr inte från lidandet, utan vänder sig till Gud mitt i det. Trots sin övergivenhet kallar han Gud “min Gud”. Han visar oss att Gud inte står på avstånd – han är mitt i lidandet, närvarande och medkännande (Heb 2:17).
Jesus ger oss också en väg ut ur besvikelsen: att vara öppna med vår smärta, att ropa till Gud och hålla fast vid honom även när vi inte känner hans närvaro. Han varken flyr eller ger upp – han stannar kvar i uppdraget och är fullständigt lydig.
När vi själva känner oss övergivna, som Jesus på korset, vem vänder vi oss till? Låter vi smärtan ta över, eller ropar vi till Gud som vår hjälp och vår tröst?
7. Emmausvandrarnas besvikelse
Efter korsfästelsen vandrar två lärjungar mot byn Emmaus (Lukas 24:13–32). De är uppgivna, förvirrade och på väg tillbaka till sitt gamla liv – redo att ge upp som lärjungar. När de på sin vandring, utan att förstå det, möter Jesus, berättar de för honom om det som nyligen hänt i Jerusalem: “Vi hade hoppats att han var den som skulle frälsa Israel.”
Jesus fortsätter vandra med dem, förklarar Skrifterna och bryter brödet. Plötsligt tänds en värme i deras hjärtan, glöden av hopp och tro väcks till liv igen. Kanske får de inte svar på allt, men långsamt förvandlas deras sorg till glädje.
Lärdomen är tydlig: även när vi är uppgivna, när besvikelsen känns total, kan Jesus vända vår väg och ge oss nytt liv. Han kan återuppliva våra drömmar och föra oss tillbaka till vår ursprungliga kallelse, om vi är öppna för honom. Ingen besvikelse är så djup att Jesus inte kan vända den till nytt hopp.
Avslutningsvis
Påsken är fylld av besvikna och uppgivna människor; besvikna på varandra, på sig själv, på andra kristna, på Gud. Men så länge som vi håller oss fast vid Gud ändå, så kan ingenting stoppa Jesus från att leda oss rätt. Jesus kan förlåta och upprätta oss när vi har gjort fel och svikit honom. Jesus kan hela våra sår när kristna syskon har behandlat oss illa. Jesus kan ställa våra felaktiga förväntningar till rätta genom att på ett djupare plan förklara Skriften för oss. Jesus kan ge oss hoppet tillbaka när vi har gett upp. Jesus kan göra det därför att han själv vet vad det är att känna besvikelse och övergivenhet. Det vi behöver göra är att vända oss till Gud mitt i vår mörka besvikelse och bekänna ”Min Gud”.
Hitta mer Bibelmaterial om Matteus.