Som en salt kallsup i halsen

Christian Mölk Blogg, Integration, Politik, Svensk invandringspolitik Leave a Comment

Från mitten av 1800-talet fram till tiden för första världskriget emigrerade cirka 1,5 miljoner svenskar för att söka ett bättre liv i framförallt USA. Karl-Oskar och Kristina tog båten till Amerikatt för att fly fattigdom och svält. Danjel flydde religionsförföljelse. De längtade efter mat, religionsfrihet och ett bättre liv.

Vid den här tiden var migrationen till Sverige väldigt liten, oreglerad och bestod mest av återvändande svenskar som kom tillbaka från USA. Man behövde varken pass, uppehållstillstånd eller arbetstillstånd för att bosätta sig i Sverige. Så länge som USA tog emot de stora flyktingströmmarna, såg de europeiska staterna inget behov av att ändra sin invandringspolitik.

Det var först när ryska politiska flyktingar och östeuropeiska judar började anlända till Sverige som en restriktiv kontroll infördes. En del debattörer ansåg att Sverige ”översvämmades” av invandrare.

Den svenska invandringspolitiken har historiskt sett präglats av, med några få undantag, att ”bevara Sverige svenskt”. De lagar som har stiftats har mer syftat till att begränsa och kunna utvisa invandrare än att välkomna dem.

Nu, ett sekel senare, har tidvattnet vänt. Karl-Oskar och Kristina har funnit ro. Det är inte längre smålänningar som flyr sitt land. Nu är världens näst största flyktinggrupp amerikansk. De där båtarna är nu på väg hit. För fem år sedan översvämmades Sverige ännu en gång av en flyktingvåg.

Men alla dessa vattniga metaforer av vågor, översvämningar och tidvatten riskerar fastna som en salt kallsup i halsen när man tänker på alla flyktingar som drunknar i havet på vägen till ett bättre liv.

När en människa reduceras till en siffra, när en grupp beskrivs med nedslående termer, då är det lätt att glömma att den där människan kunde ha varit du och jag. Människor har alltid flytt eller flyttat, frivilligt eller av tvång. Och det är inget fel med det. I den värld vi alla vill leva har flyktingar rätt till uppehållstillstånd och ekonomiska migranter fyller luckorna i arbetskraften.

Som en välkänd flykting en gång sa: ”Behandla andra så som du själv vill bli behandlad”. Vill vi se en bättre värld behöver vi alla dra vårt strå till stacken och hjälpa till, en medmänniska i taget.

Share this Post

Skriv en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.