Bön och fasta?

Christian Mölk Blogg, Frågor & svar 2 Comments

I Markus kapitel 9 driver Jesus ut en demon ur en pojke som hans lärjungar misslyckats med att driva ut. När lärjungarna frågar varför inte de kunde driva ut demonen svarar Jesus: ”Den sorten kan bara drivas ut med bön.” (Mark 9:29)

Men i många Bibelöversättningar står det i denna vers bara ”bön” och i andra översättningar både ”bön och fasta”. Vilken översättning är egentligen mest korrekt?

Detta beror på att olika Bibelöversättningar utgår från olika grekiska grundtexter. De som utgår från den som kallas Nestle-Aland (Folkbibeln, Bibel 2000, ESV, NIV) översätter bara ”bön” eftersom ordet ”fasta” inte finns med i den grundtexten. De som utgår från den som kallas Textus Receptus (Reformationsbibeln, King James, 1917) skriver ”bön och fasta”.

Textus Receptus sattes samman av Erasmus av Rotterdam på 1500-talet och bygger på de grekiska manuskript som fanns tillgängliga då. Många av dessa har bysantinsk bakgrund och är från 800-talet.

Nestle-Aland är en text som bygger på att en kommitté av forskare jämför olika grekiska manuskript för att försöka bestämma vilken text som ligger närmast originalet.

Om forskarna får bestämma så verkar de anse att det bara ska stå ”bön” eftersom ”och fasta” är ett senare tillägg och alltså troligtvis inte fanns med i Markus originaltext.

Ett teologiskt argument för att det bara borde stå ”bön” är att begreppet ”bön” inkluderar både bön och fasta. Skriver man ”bön och fasta” signalerar det att denna sorts demon inte går att driva ut enbart genom bön utan måste drivas ut med hjälp av ”fasta”.

Det är också lättare att förstå varför någon skulle vilja lägga till ”fasta” än att någon skulle vilja ta bort det ordet. Den tidiga efterbibliska kyrkan hade dessutom ett större fokus på fasta än vad Nya testamentet ger uttryck för. Därför inte helt omöjligt att en Bibel-kopierare lagt till det ordet för att uppmuntra till fasta.

Men oavsett vad det står i grundtexten, bör man be och fasta för att kunna driva ut demoner? Ja, varför inte? Men det är din relation med Jesus som påverkar din auktoritet i Jesus mer än antalet timmar i fasta. Att du späker dig själv samtidigt som du i övrigt lever som en syndare gör dig inte frimodigare i Kristus än om du med ett rent hjärta litar på hans nåd.

En Jesu lärjunge bör därför, precis som Jesus själv hade, ha ett rikt böneliv där både bön och fasta ingår. I stunder av kris och inför viktiga vägval bör man fasta i syfte att söka Guds vilja och närma sig han ännu mer genom att exempelvis fasta. Men fasta är inget självändamål i sig självt. Det är däremot bön.

Share this Post

Comments 2

    1. Post
      Author

Lämna ett svar till Christian Mölk Avbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.