Till min glädje finner jag en undersökning i tidningen Dagen som handlar om Pingströrelsens syn på dop- och medlemskap! Undersökningen visar att 96% av pingstförsamlingarna inte jämställer troendedopet med barndopet, att i 83% av pingstförsamlingarna får man bara bli medlem om man är troendedöpt och att ungefär hälften antingen redan har ändrat stadgar eller samtalar om att eventuellt göra det. Dock anser också cirka hälften att det är fel av Filadelfia Stockholm och Smyrna Göteborg att välkomna ej troendedöpta som medlemmar. (Se undersökningsgrafiken.)
För mig handlar detta till viss del om vad som ska konstituera en församling, alltså inte nödvändigtvis just en pingstförsamling. För många äldre pingstvänner, som jobbade hårt med att forma vad som ska karaktärisera just en pingst-församling i kontrast till andra församlingar, kan jag tänka mig att denna fråga berör själva kärnan i allt de kämpade för, för att kunna vara just en pingstförsamling. Det blir vad man brukar kalla en ”hjärtefråga” och det är nog delvis därför detta rör upp så mycket känslor.
Men om vi ska vara ärliga, så har Gud egentligen bara en församling. När Paulus skriver sina brev så är han väldigt tydlig med att splittringar och uppdelningar är av ondo och absolut inte något önskvärt. Han skriver t.ex. att församlingen är ”Kristi kropp” (Ef 1:22) och att det bara finns ”en kropp” (Ef 4:4). Oavsett vilken lokal församling vi än tillhör, så tillhör vi alla gemensamt den världsvida församlingen. När Paulus får höra att det förekommer ”stridigheter” i Korinth såtillvida att de kristna där har delat upp sig så att några håller sig till Paulus, några till Apollos, några till Kristus, osv, då brister han ut ”är då Kristus delad?” (1 Kor 1:11-17). Att vi som församlingar är splittrade i en Katolsk kyrka, en Ortodox, en Luthersk, en Pingst, osv, osv, är ju givetvis ett tragiskt misslyckande och alls ej önskvärt.
För mig så är det viktigare att vara en Bibelförsamling än att vara en Pingstförsamling. Nu är ju dock min personliga uppfattning att pingströrelsen är den mest sunda och bibliska kristna gemenskapen som finns i Sverige, det är ju därför jag valt att vara pingstvän och jobba som pastor i en pingstförsamling. Men som i alla lärofrågor så måste ständigt traditionen jämföras med Guds ord och finns det något inom pingsttraditionen som inte nödvändigtvis stämmer överens med Guds ord så måste man få samtala om det. Det bör inte finnas några heliga kor, utan allt måste kunna samtalas om. Det får inte vara viktigare att hålla sig till pingströrelsens tradition än att vara en biblisk församling. Med andra ord, Lewi Pethrus får aldrig bli viktigare än Paulus.
Hur ska man då göra när en undersökning tydligt visar att väldigt många av Sveriges pingstförsamlingar funderar just på dessa frågor? Jo, man behöver samtala om det i god ton. Om vi samtalar utifrån Bibeln och lyfter fram olika perspektiv så är chanserna goda att vi kommer fram till vad Bibeln säger i frågan. Vi finner exempel på dessa ”teologiska samtal” i Bibeln. Som jag nämnde i ett tidigare blogginlägg, den lokala församlingen är fri men inte ensam:
I Apostlagärningarna 15 kan vi ser hur det uppstod oenighet om hur man blir frälst. Detta löstes genom att olika representanter samlades i Jerusalem ”för att överlägga om denna stridsfråga” (Apg 15:3). Genom att presentera olika alternativ (Apg 15:5), ge exempel från verkligheten (Apg 15:9), samtala om vad Bibeln säger i frågan (Apg 15:15-18) och lyssna in den helige Ande (Apg 15:28), kunde de tillsammans; apostlar, äldste och ”hela församlingen” (Apg 15:22) ”enhälligt besluta” (Apg 15:23) om en gemensam linje.
Vad tycker jag personligen i denna fråga? Ärligt talat har jag inte bestämt mig än, jag tycker frågan är jättesvår. Jag behöver få mer input från fler som har tänkt längre än mig. Men det finns några tankar som jag utgår ifrån: Jag anser man bör vara döpt för att vara med i en församling. Jag har svårt att se att spädbarnsdopet är ett korrekt dop eftersom dop förutsätter personlig tro och bekännelse. Jag har förståelse och respekt för att andra kristna har en annan syn på dopet än mig och att även dessa borde få vara med i en församling. Jag är övertygad om att alla på Jesus troende, således även barndöpta och odöpta, tillhör Guds rike. Eftersom Gud bara har en församling så borde inträdeskraven för att få bli medlem i en församling vara samma överallt. Hur får man detta att gå ihop? Vet ej. Bör ramarna för att få vara med i Guds rike kontra få vara med i Guds församling vara olika? Vet ej. Just nu är de dock det enligt mig. Hur ska man lösa detta? Ska man acceptera barndöpta såsom medlemmar i församlingen eller ska man ännu mer betona vikten av troendedopet? Vet ej. Jag måste erkänna att jag inte är tillräckligt kunnig och erfaren ännu för att se lösningen på detta dilemma, en brist som fler pingstpastorer verkar dela med mig eftersom så många pingstförsamlingar just nu samtalar om detta.
Den som kommer med den bästa och mest bibliska lösningen bjuder jag på Kina-buffé vid första bästa tillfälle!
Dagen – Pingströrelsen delad om medlemskapet
Dagen – Pelle Hörnmark håller på sin ståndpunkt