“Se, i synd är jag född, och i synd blev jag till i min moders liv.” (Ps 51:7)
Den här reflektionen tar sin början i vår mänsklighets arma tragedi. Vi människor är födda i synd och är i ett nästintill obegripligt stort behov av frälsning. På alla områden. Att inte inse detta leder till att man tror sig klara sig själv och inte är i behov av frälsning från synden. Bön handlar till stor del om att vi inser att vi är beroende av Gud och därmed ger vår frälsare större utrymme i våra liv, och för att komma dit hän måste vi först inse vårt stora behov av frälsning.
En normal svensk kanske inte tycker att vi människor är så hemska, men en person som har stirrat in i en pistolmynning, skådat ondskan i vitögat, upplevt skräck och fasa, den personen vet att vi människor är extremt kapabla till de mest groteska övergrepp man kan tänka sig. Alla människor behöver frälsning från synden och vi behöver Gud för att rädda oss från oss själva.
Nu när du har läst detta är det nu dags för dig att ägna en liten stund åt att begrunda vår mänsklighets stora tragedi: synden. Vi är usla varelser i livsnödvändigt behov av en frälsare. Vi ska inte fastna för länge i detta med synden, men vi behöver inse att vi är syndare innan vi kan till fullo göra upp med synden.
Bön: Herre, förlåt mig mina synder.
Läs mer Tankar om bön.
Comments 1
Tack, du skrev om citatet jag letade efter angående synden. En del har fått för sig att vi är utan synd när vi föds.