Esr 7-10 – Esra och Israels omvändelse – 28:37.
Hitta mer Bibelmaterial om Esra.
Jag minns när en vän i min hemgrupp i församlingen i Linköping vid ett tillfälle påpekade en synd i mitt liv. Han ifrågasatte i all välmening något jag gjorde och menade att man som kristen inte borde göra så. Jag minns hur jag knöt näven och var nära att slå till honom. Men jag gjorde det förstås inte – han var ju ändå en broder som ville mitt bästa. Men just detta – synd och omvändelse – väcker ofta starka känslor inom oss. Kanske beror det på att vi talar för lite om det?
Faktum är att omvändelse var bland det första Jesus talade om när han började predika: “Omvänd er! Himmelriket är nära.” (Matt 4:17)
För att fördjupa oss i detta med omvändelse, vill jag att vi idag ska ta hjälp av Esra. Bakgrunden är att Guds folk levt i exil i Babylon, men nu ska de få återvända till Jerusalem. Murarna och templet ska byggas upp igen – men ännu viktigare: tron ska återupprättas. Det är i detta skede Esra träder fram, en andlig ledare som kan lära oss idag en hel del om omvändelse.
Bakgrunden till exilen var att Israels folk gång på gång bröt mot Guds förbund: de älskade inte Gud av hela sitt hjärta, och inte heller sin nästa som sig själva. De vände sig till avgudar och behandlade änkan, främlingen och den faderlöse illa. Därför tillät Gud att Babylonien erövrade Juda rike år 586 f.Kr., förstörde Jerusalems tempel och förde folket i exil. Jeremia profeterade: “Hela detta land ska ödeläggas och förstöras, och dessa länder ska tjäna Babels kung i sjuttio år.” (Jer 25:11)
När sedan Babylon föll för Persien år 539 f.Kr., tillät den persiske kungen Koresh judarna att återvända till sitt land för att bygga upp templet och staden: “Så säger Koresh, kung av Persien: Herren, himlens Gud, har gett mig alla riken på jorden, och han har befallt mig att bygga ett hus åt honom i Jerusalem i Juda.” (Esr 1:2)
Återvändandet skedde i tre steg: Först återvände Serubbabel och Josua för att återuppbygga templet cirka år 538 f.Kr. Därefter återvände Esra omkring år 458 f.Kr. för att återupprätta folkets tro på Gud. Slutligen återvände Nehemja cirka år 445 f.Kr. för att återuppbygga Jerusalems murar.
Idag vill jag särskilt fokusera på Esra – en präst och skriftlärd som undervisade folket i Guds ord och kallade dem till helgelse och omvändelse. Jag tror att vi kan lära oss mycket av honom – både som församling och som enskilda troende. Mitt i ett andligt förfall kallar Gud människor som längtar efter något annat, som söker tillbaka till livet med Gud.
Kanske känner du igen dig? Det var länge sen du hade en levande relation med Gud och glädje i Herren. Du upplever att mycket i kristenheten idag präglas av andligt förfall. Vi har vant oss vid synden och det var länge sen vi hörde Guds röst. Om du känner så, tror jag att Esra kan få betyda något viktigt för dig och din andliga resa.
Vad vet vi om Esra? Han var av prästerlig släkt, en ättling till översteprästen Aron, Moses bror (Esr 7:1–5). Esra hade alltså rätt att tjäna vid templet, men hans främsta drivkraft verkar ha varit att undervisa folket i Guds ord. Det står att Esra “hade vänt sitt hjärta till att studera Herrens lag och leva efter den” (Esr 7:10), och han beskrivs som “skriftlärd och mycket kunnig i Mose lag” (Esr 7:6). Men att bara kunna Skriften räcker inte – man måste också ha ett hjärta som är vänt till Herren. Innan Esra kunde leda andra till omvändelse, hade han själv vänt sig till Herren. Om du vill bli en ledare för Guds folk, måste du börja med dig själv.
När templet åter var uppbyggt, begav sig Esra till Jerusalem på uppdrag av de persiska myndigheterna för att undervisa folket. Han samlade leviter som skulle bli “tjänare i Guds hus” (Esr 8:17), utlyste en fasta för att ödmjuka sig och be om “en lyckosam resa” (Esr 8:21), och han visade stor noggrannhet i den ekonomiska redovisningen (Esr 8:25–30). Esra var en sund andlig ledare: han tog Guds ord på allvar, delade ledarskapet med andra, levde i bön och fasta, och han hanterade ekonomin med transparens.
Men när Esra kommer till Jerusalem blir han djupt bedrövad. Han får höra att många bland Israels folk – även präster och leviter – har gift sig med hedniska kvinnor, vilket var förbjudet enligt Guds ord (5 Mos 7:3–4).
Esras reaktion är stark: han river sina kläder, sliter sitt hår och skägg (Esr 9:1–4), sätter sig ned förstummad, och faller sedan på knä i en djup syndabekännelse (Esr 9:5–15). Han var inte bara en skriftlärd, han var också en hängiven andlig ledare som grät och bad medan han bekände Israels synder inför Gud (Esr 10:1). Esra var inte personligen skyldig till synden, men han identifierade sig med folket och skämdes inför Gud för Israels skull (Esr 9:6).
Vad är Esras reaktion på Israels synd? Tar han tag i problematiken som en handlingskraftig ledare? Skäller han ut syndarna som en omvändelsepredikant? Nej, han sätter sig ner och börjar gråta.
Det Esra gör är själva definitionen av andligt ledarskap. Han ropar till Gud! Andligt ledarskap börjar inte med åtgärdsplaner, utan med bön. Och när ledarskapet böjer sig inför Gud i gråt, då sker något i hela folket.
När grät du senast över dina egna synder och brister? Försöker vi ibland visa upp en yta som inte stämmer med verkligheten? Vågar vi vara sårbara, eller måste vi alltid verka starka och framgångsrika? Det är värt att notera att Esra inte blev arg och fördömde folket – han blev ledsen och visade öppet sin sorg. Han hade inte alla svaren, men han vände sitt hjärta till Gud i bön.
När folket såg Esras gråtande bön där han låg på marken, samlades de omkring honom och deltog i hans bittra gråt (Esr 10:1). De bekände sina synder och enades om att skilja sig från sina hedniska hustrur. Esra reste sig upp, och tillsammans genomförde de en ceremoni där folket bekände sin synd och agerade därefter.
De nöjde sig alltså inte med att erkänna sin synd – de tog konkreta steg som visade att omvändelsen var äkta. Under tre månader undersökte de saken noggrant och agerade utifrån sin bekännelse och enligt Guds ord (Esr 10:16–17). Detta visar oss att sann omvändelse ibland kräver tid, noggrannhet och – ja – smärta.
Det är viktigt att poängtera att denna kollektiva skilsmässa inte är ett mönster vi ska tillämpa idag. Att upplösa äktenskap står onekligen i spänning med Bibelns genomgående höga syn på äktenskapet som ett förbund mellan en man och en kvinna. Genom hela Bibeln framträder ett ideal: att söka en livspartner på ett helgat sätt, att vänta med den sexuella gemenskapen till äktenskapet, och att leva troget tillsammans livet ut.
Men detta var en extraordinär åtgärd i en kris som hotade folkets andliga identitet efter exilen. Israeliter kunde gifta sig med kvinnor från andra folk – moabitiskan Rut är ett gott exempel. Men äktenskap med avgudadyrkande hedningar var förbjudet, eftersom det riskerade att leda barnen bort från Gud (5 Mos 7:3–4). Israels ”blandäktenskap” blir en symbol för att Guds folk har andligt kompromissat med världen, något som i förlängningen leder till avfall från tron och avgudadyrkan.
Efter denna omvändelse börjar Esra undervisa Israels folk i Guds ord och tillsätter ledare. Det är viktigt att komma ihåg att återupprättelsen av Israel krävde många olika slags ledarskap. Esra ledde det andliga uppvaknandet, men det var Serubbabel och Josua som byggde upp templet, och Nehemja som återuppbyggde Jerusalems murar. I förnyelsearbetet använder Gud olika gåvor: den skriftlärde tillsammans med byggmästaren, prästen och organisatören. Det är samspelet mellan dessa gåvor som gör förvandlingen möjlig. Om du inte känner igen dig i just Esras sätt att leda, så finns det många andra sätt för Gud att använda dig i Guds rike.
Det är också viktigt att se att Guds nåd genomsyrar hela berättelsen, trots att mycket handlar om synd och omvändelse. Det är Gud som har fört folket tillbaka till sitt hemland. Det är Guds nåd som manar dem till omvändelse. Och det är Guds nåd som återupprättar Israel. Nåden är inte bara slutmålet – den är själva drivkraften bakom förvandlingen.
När Nehemja har färdigställt Jerusalems murar samlas folket, och Esra förkunnar Guds ord för dem på en öppen plats “från tidig morgon till middagen” (Neh 8:3). Det betonas att han undervisade “så att man förstod” (Neh 8:8). Det är en kraftfull bild: ett folk som lyssnar, förstår och berörs av Guds ord.
Undervisningen får ett starkt gensvar – folket börjar gråta! Men Esra tröstar dem och säger: “Var inte bedrövade, för glädje i Herren är er styrka” (Neh 8:10). Dagen därpå fortsätter de att studera Skriften och upptäcker att Gud har befallt att de ska fira lövhyddohögtiden – något som inte hade firats sedan Josuas tid (Neh 8:17). Genast sätter de igång att fira, och det står att “glädjen var mycket stor” (Neh 8:17).
Sammanfattningsvis visar denna berättelse hur Guds ord väcker insikt om synd, vilket leder till sorg, bekännelse och omvändelse – men också till förståelse, glädje och förnyad gemenskap med Gud.
När du hör Guds ord predikas eller när du själv läser Bibeln, kommer du sannolikt att upptäcka att det finns synd i ditt eget liv. Du blir berörd i hjärtat. Det är Guds Ande som verkar i dig och manar dig till omvändelse. Om du då är villig att ta itu med din synd, kommer Guds ord också att föda glädje i ditt liv – en glädje som bygger upp både dig och församlingen.
Vi behöver alla rannsaka oss och fundera över om det finns områden i våra liv där vi behöver återvända till Guds ord. Vad är vår tids motsvarighet till “blandäktenskap” – de områden där vi kompromissat med världen? Vilka synder behöver vi gråta över?
Jag vill inte börja räkna upp specifika synder, eftersom det är så lätt att vi fastnar vid synliga och uppenbara synder som Bibeln nämner, exempelvis ”fylleri” och ”sexuell omoral”, men glömmer att mer dolda och subtila, som exempelvis ”avund” och ”själviskhet”, faktiskt nämns samtidigt (finns flera listor i Bibeln man kan läsa, exempelvis Gal 5:19-21). Men om du bär på frågor, eller känner att något i ditt liv inte står rätt till, eller om den helige Ande manar dig till omvändelse – då uppmuntrar jag dig att ta kontakt med någon av oss pastorer. Sådana samtal görs bäst i lugn och ro, mellan fyra ögon.
Ingen av oss vill vara fast i omedveten synd, eller leva kvar i sorgen över att vara syndare. Vi vill leva i den glädje som Guds ord ger. Men om vi aldrig konfronteras med våra brister, då sitter vi kvar i vår smuts. Därför behöver vi ibland gå igenom en tid av andlig självrannsakan – inte för att fördömas, utan för att helgas och få träda in i glädjen i Herren.
Så vad kan vi lära oss av Esras liv och ledarskap? Här är fem principer som är aktuella även idag:
Guds ord – Läs, studera och tillämpa Guds ord i ditt liv.
Omvändelse – Bekänn din synd och låt det få konkreta konsekvenser i ditt liv.
Helighet – Välj trohet mot Gud framför bekvämlighet och anpassning till världen.
Glädje – Låt nåden och insikt i Guds ord leda till glädje i Herren.
Andligt ledarskap – Om du är ledare i Guds församling; led med god karaktär, andlig mognad, transparens och en djup kärlek till Guds ord.
Kanske är du en israelit som Gud vill mana till omvändelse?
Kanske är du en Esra som Gud vill använda för att leda folket rätt?
Kanske behöver du hitta tillbaka till glädje i Guds ord?
Kanske beror din saknad av glädjen i Gud på att du behöver omvända dig från synd i ditt liv?
Vi lever i en tid där mycket i vårt samhälle och i den globala kristenheten skakas. Många upplever en trötthet i tron, andra ifrågasätter Guds ord eller anpassar sig till samtidens ideal. Mitt i detta finns ett behov av troende som vågar följa Esras exempel – att på djupet förankra sig i Guds ord, att leva i helighet och att på allvar söka Gud i bön och fasta.
Esras liv är en påminnelse om att sann omvändelse börjar i hjärtat. Det är därifrån längtan väcks. Det är därifrån kallelsen till förändring växer fram. Det är därifrån glädjen kommer tillbaka. Om vi som troende återvänder till Guds ord, ödmjukar oss inför Honom och tar itu med synden i våra liv – då kan vi också få vara med om att bygga upp något nytt.
Kanske är det just vad vår tid ropar efter. Inte ännu en ny metod, ännu ett nytt program eller ännu en ny trend – utan helgade människor som likt Esra har vänt sitt hjärta till att förstå, leva efter och undervisa Guds ord. Som vågar stå för sanning, men som gör det med ett hjärta fullt av barmhärtighet. Som inte bara predikar omvändelse – utan också själva går vägen.
Låt oss be om att få bli sådana människor. Låt oss be att våra församlingar ska präglas av omvändelseglädje – inte skuld och skam, utan den glädje som föds när vi får uppleva Guds förlåtelse, när vi får lägga av oss bördor och börja om på nytt.
“och om då mitt folk, som mitt namn är utropat över, ödmjukar sig och ber och söker sig till mig och lämnar sina onda vägar, då skall jag höra det i himlen och förlåta dem deras synd och bota deras land.” (2Krön 7:14)