En av Bibelns stora hjältar, kung David, behövde vid flera tillfällen fly och det finns en hel del intressanta lärdomar från dessa händelser. Vi börjar med Davids flykt till Adullams grotta:
“1David begav sig därifrån och flydde bort till Adullams grotta. När hans bröder och hela hans fars hus fick höra det kom de ner dit till honom. 2Alla som var i svårigheter, hade fordringsägare eller var missnöjda samlades hos honom, och han blev deras ledare. Omkring fyrahundra man anslöt sig till honom. 3Därifrån begav sig David till Mispe i Moab. Till kungen i Moab sade han: ”Låt min far och min mor få komma över hit och vara hos er tills jag får veta vad Gud vill göra med mig.” 4Han förde fram dem inför kungen i Moab, och de fick stanna hos honom så länge David var i borgen. 5Men profeten Gad sade till David: ”Du ska inte stanna här i borgen. Dra bort härifrån till Juda land.” Då gav sig David i väg därifrån och kom till Heretskogen.” (1Sam 22:1–5)
David hade nyligen blivit smord till Israels framtida kung, dödat Goliat, blivit befälhavare i Israels armé, besegrat filistéerna, gift sig med kungens dotter och slutit förbund med kungens son Jonatan. Framtiden såg onekligen bra ut! Men i takt med Davids framgångar blev kung Saul alltmer avundsjuk på David och ville döda honom. David gick från att vara en hyllad hjälte till att hastigt behöva fly för sitt liv och gömma sig i en grotta.
När David måste fly beger han sig till Adullams grotta, ett underjordiskt grottsystem av kalksten som förmodligen låg cirka en mil från Betlehem, nära gränsen mot Filistéen vid början av Judéens berg. Grottan ligger på en höjd med lång sikt ut över landskapet, perfekt för att kunna se om fiender börjar närma sig.
Ordet ”Adullam” (עֲדֻלָּם) betyder ”tillflykt”. Kanske har David hittat dessa grottor när han vallat får som ung pojke, och tänkt att han skulle kunna gömma sig där om han hamnar i fara någon gång. Nu kommer dessa grottor väl till pass!
En intressant detalj är att när David begav sig till Adullams grotta, så var han tvungen att passera just den plats där han hade besegrat Goliat. Säkert tänkte David på hur snabbt det hade gått från att vara en hyllad hjälte till att behöva fly för sitt liv.
När David gömde sig i Adullams grotta skrev han bland annat Psalm 142, något som ger oss en gripande inblick i vad det innebär att vara en flykting:
“1En vishetspsalm av David. En bön när han var i grottan. 2Med hög röst ropar jag till Herren, med hög röst ber jag Herren om nåd. 3Jag utgjuter mitt bekymmer för honom, berättar om min nöd för honom. 4När min ande mattas i mig är du den som känner min stig. På vägen där jag går har de lagt snaror för mig. 5Se på min högra sida, där finns ingen som känns vid mig. Jag har ingen tillflykt mer, ingen som frågar efter min själ. 6Jag ropar till dig, Herre, jag säger: Du är min tillflykt, min lott i de levandes land.” 7Lyssna till mitt rop, för jag är i stor nöd. Rädda mig från mina förföljare, för de är starkare än jag. 8För min själ ut ur fängelset, så att jag kan prisa ditt namn. De rättfärdiga ska samlas omkring mig när du visar din godhet mot mig.” (Ps 142:1–8)
När David befann sig i en livsfarlig och mycket utsatt situation så inleder han sin bön med att ropa till Herren. David öppnar sitt hjärta för Herren och berättar om alla sina bekymmer, att hans fiender förföljer honom och att det inte längre finns någon tillflykt för honom någonstans, men att han litar på att Gud är hans tillflykt. Till sist ber David Gud befria honom från hans fiender.
Det finns mycket att lära av Davids bön i en svår situation. När du och jag omringas av fiender och måste fly eller dra oss undan, vart går vi då? Vi kan lära av David att vi kan ”gömma” oss hos Herren och be om hans hjälp och befrielse.
Precis som vi såg i kapitel 12 hur Gud jobbade med profeten Elias karaktär när han gömde sig vid bäcken Kerit, så verkar det som att Gud jobbar med Davids hjärta när han är på flykt och gömmer sig i Adullams grotta. Det är ofta när man hamnar i svåra situationer som man ödmjukar sig inför Herren och växer i sin tro. Därför är inte nödvändigtvis svåra situationer något negativt, åtminstone inte för vårt andliga väl och ve.
När Davids familj får höra vilket trångmål David hamnat i kommer de till honom. När David var liten brydde sig hans pappa och bröder inte speciellt mycket om honom. Det måste därför ha varit en oerhört skön känsla för David att nu, när han har hamnat i svåra trångmål, då kommer hans familj till honom. Det är när livet blir svårt som det visar sig vilka som är ens riktiga vänner.
Kanske kan hans familj inte göra så mycket för att rädda honom från kung Saul, men de kan finnas vid hans sida nu när David är i en mycket svår och utsatt situation. På liknande sätt kan du och jag finnas vid nutida flyktingars sida och vara deras familj, även om vi ofta önskar att vi hade kunnat göra något mer konkret för att förändra situationen. Men för den som får en omtänksam familj när man är ensam på flykt, kan omsorgen leda till att man slipper hamna i apatisk depression och i stället får kraft till att tänka på framtiden.
Men inte bara Davids familj kom till honom, utan även ”alla som var i svårigheter”. David måste ha blivit väldigt förvånad när det började komma olika sorters missnöjda människor till honom. Om David själv hade fått välja 400 man så hade han kanske inte valt just dessa människor, men nu verkar det som att Gud sände dem till honom. Dessa personer ”var i svårigheter”, de hade sina egna problem och bekymmer. De var ”skuldsatta”, de hade misslyckats i livet och fått ekonomiska bekymmer. De var ”missnöjda”, deras liv var svåra och de såg ingen möjlighet att få ett bättre liv om de inte lämnade det och i stället följde David. Även idag är det människor i svårigheter, med ekonomiska bekymmer och missnöjda med livet, som kommer till kyrkan och ber Gud att vara deras tillflykt och befrielse.
David blir dessa 400 personers ledare. De kom inte till David när han var rik och hyllad, utan när han var i sitt livs svåraste stund, och förhöll sig också lojala till David under resten av hans liv.
David hade säkert kunnat göra dessa 400 till ett rövarband, men i stället gjorde han dem till modiga hjältar och krigare.[1] På samma sätt kan du och jag komma till kyrkan och vädja till Gud om befrielse från en svår situation. Till en början är vi i svårighet och missnöjda, men allteftersom förändrar Gud vår situation och gör oss till hjältar för Guds rike.
Den som vill bli en ”Guds hjälte” idag och utföra stordåd för Herren, behöver vara lika lojal mot Jesus som Davids hjältar var mot David. En Guds hjälte behöver komma till Gud när livet är svårt, låta Gud bli ens tillflykt och bli förvandlad från en utsatt flykting till en Guds hjälte.
När Gud ska uträtta sina storverk på jorden, då brukar han först kalla en ledare efter sitt hjärta, smörja honom med sin helige Ande och sen göra honom till en ledare för människor som vill följa Gud.
Men i arbetet med att forma en ledare efter Guds hjärta får man ibland pausa livet av framgång för att dra sig undan till Adullams grotta och spendera ensam tid med Herren.
Läs nästa kapitel i Främlingsvänlig: Ittajs lojalitet
[1] 2Sam 23:8–39