Jak 2:14–26 – Gärningarna visar tron

Christian Mölk Bibelkommentarer, Jakob Leave a Comment

  • 14 Mina bröder, vad hjälper det om någon säger sig ha tro men saknar gärningar? Den tron kan väl inte frälsa honom? 
    • Det grekiska ordet ”ergon” kan översättas till ”arbete”, ”handling”, ”gärning” eller ”prestation”. I Nya testamentet används detta relativt neutrala ord ofta kopplat till Mose lag. Paulus går ofta emot det fariseiska tänket att man som jude blir rättfärdig inför Gud genom att utföra ”laggärningar”, och understryker vikten av att inte tro att man blir frälst genom att hålla Mose lag utan genom att tro på Jesus (Gal 2:16, 3:2, 3:5, 3:10, Rom 3:20, 3:28).
      • Men om Paulus ofta betonade vikten av att inte tro att det är gärningarna i sig själva som leder till rättfärdighet, så betonar Jakob den andra sidan av myntet, dvs. att rättfärdiga gärningar är ett resultat av att man tror på Jesus.
      • Eftersom tron leder till rättfärdiga gärningar så ifrågasätter Jakob uppfattningen att man kan bekänna att Jesus är Herre samtidigt som man lever ett liv helt utan några som helst rättfärdiga gärningar.
  • 15 Om en broder eller syster saknar kläder och mat för dagen 16 och någon av er säger till dem: “Gå i frid, klä er varmt och ät er mätta”, men inte ger dem vad kroppen behöver, vad hjälper det? 17 Så är också tron i sig själv död när den är utan gärningar.
    • För att illustrera sin poäng i vers 14 så ger Jakob ett exempel i vers 15 och 16. Om en församlingsmedlem blir som en hemlös, utan vare sig kläder eller mat, och övriga i församlingen bara säger fina ord men inte hjälper i praktiken, då har de en tom bekännelse och de fina orden betyder i praktiken ingenting.
      • De tomma orden till en hemlös församlingsmedlem blir lika meningslösa för den hemlöse som en hög bekännelse blir för den som tror att det går att bli frälst på en tro helt utan gärningar. En levande tro producerar rättfärdiga gärningar eftersom den är genuin och äkta, men en tro som inte producerar några rättfärdiga gärningar avslöjar att den är död.
    • Jakobs resonemang påminner om Jesu undervisning om fåren och getterna i Matteus 25:31–46.
  • 18 Nu kanske någon säger: “Du har tro.” – Ja, men jag har också gärningar. Visa mig din tro utan gärningar, så ska jag visa dig min tro genom mina gärningar. 19 Du tror att Gud är en. Det gör du rätt i. Även de onda andarna tror det, och bävar. 20 Men vill du inte inse, tanklösa människa, att tron utan gärningar är död? 21 Blev inte vår far Abraham erkänd som rättfärdig genom gärningar när han bar fram sin son Isak på altaret? 22 Du ser att hans tro samverkade med hans gärningar, och genom gärningarna blev tron fullbordad. 23 Så uppfylldes Skriften som säger: Abraham trodde Gud, och det tillräknades honom som rättfärdighet, och han kallades Guds vän. 24 Ni ser alltså att människan erkänns som rättfärdig genom gärningar och inte bara genom tro. 
    • Jakob fortsätter sin argumentation om att tro och gärningar hör ihop, genom att lyfta in en påhittad person som argumenterar emot Jakob och menar att det visst går att ha tro utan några goda gärningar.
      • Jakob svarar sin påhittade motargumentör att han i så fall ska visa Jakob en tro utan gärningar. Att bara rabbla tomma ord och höga bekännelser är inte frälsande i sig självt, om de inte strömmar ut ur en levande tro i hjärtat.
        • För att bevisa sin poäng förklarar Jakob att även de onda andarna ”tror” att ”Gud är en”, men inte blir de frälsta för det.
    • Som exempel använder Jakob patriarken Abraham. Alla med judisk bakgrund skulle nog hålla med om att Abraham var en rättfärdig man som blev frälst. Men Jakobs poäng är att han blev rättfärdig genom att inte bara ha en hög bekännelse, utan genom att agera i enlighet med sin bekännelse. Abrahams gärningar ”samverkade” med hans tro, och på så sätt bevisade gärningarna att han faktiskt hade en tro.
    • Både Jakob och Paulus undervisar om rättfärdighet utifrån 1 Mos 15:6 på ett till synes motsägelsefullt sätt:
      • “Och Abram trodde på HERREN, och han räknade honom det till rättfärdighet.” (1Mos 15:6)
      • Vi hävdar att människan förklaras rättfärdig genom tro, utan laggärningar.” (Rom 3:28)
      • Ni ser alltså att en människa erkänns som rättfärdig genom gärningar och inte bara genom tro.” (Jak 2:24)
    • För det första tror jag att den motsägelse som till synes uppstår mellan Jakob och Paulus egentligen inte är en motsägelse, utan istället två sidor av samma mynt. Den rättfärdighet som Abraham fick genom tro, visade sig ju genom hans gärningar. Det var inte gärningarna som ledde till rättfärdighet, men de var ett resultat av tron.
      • Paulus argumenterar för att Abraham blev rättfärdig genom tro, inte genom laggärningar.
      • Jakob argumenterar för att Abrahams rättfärdighet visade sig genom att hans inre tro manifesterades genom yttre gärningar.
    • För det andra bör man lägga märke till att Paulus skriver ”laggärningar”, och Jakob skriver bara ”gärningar”.
      • Det Paulus går emot är uppfattningen att man måste hålla Mose lag för att bli rättfärdig. Det Jakob går emot är uppfattningen att man kan ha en tro utan gärningar. De talar alltså om två helt olika saker.
    • För det tredje argumenterar Jakob inte emot den ”tro” som Paulus beskriver, utan en ”död tro utan gärningar”. Även Paulus menade ju att ”vi har en tro som är verksam i kärlek” (Gal 5:6). Så både Paulus och Jakob verkar överens om att den genuina tron leder till goda kärleksfulla gärningar, precis just det som Jakob försöker argumentera för i detta kapitel.

Share this Post

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.