En sak jag mer och mer börjar uppmärksamma är hur regeringens nationella politik på ett negativt sätt drabbar kommunerna.
När man på nationell nivå beslutar om en strängare migrationspolitik med nya regler, där exempelvis spårbytare ska utvisas, blir konsekvenserna tydliga på kommunal nivå. Många kommuner har redan personalbrist inom välfärden och har investerat i språk, utbildning och integration. När den nationella politiken vill se en stram migrationspolitik, ordning och reda och minskad invandring, leder det i verkligheten till att kommunerna förlorar undersköterskor, vårdbiträden, LSS-personal, lokalvårdare och busschaufförer.
En ny undersökning visar att majoriteten av kommunerna tar avstånd från rikspolitikens avvisande inställning till migration: “På frågan om ett fortsatt flyktingmottagande bidrar positivt till kommunens utveckling instämmer 82 procent av de svarande kommunerna. Kommuner som tycker att flyktingmottagande bidrar negativt utgör blott 2 procent.”
I kommunerna är migranter en resurs – många vill ta emot fler. Redan nu är över 50 procent av vårdbiträdena i svensk äldreomsorg och runt 40 procent av legitimerade läkare och tandläkare utrikes födda. Utan invandring skulle den svenska välfärden inte klara av sitt uppdrag.
Utan en stark opposition mot regeringens stränga migrationspolitik – där Socialdemokraterna till stor del är med på tåget – är det kommunerna som kliver fram och protesterar, i stort sett oberoende av partifärg.
När jag hör kommunpolitiker från olika partier beskriva migranter som en positiv resurs, och när jag ser hur många kommuner aktivt vill ta emot fler nyanlända, tänker jag på Jeremia 29:7. Profeten Jeremia skriver till det judiska folket i exil: “Sök den stads bästa dit jag har fört er i fångenskap och be för den till Herren. När det går väl för den, går det också väl för er.”
Gud uppmanar sitt folk att ta ansvar för det samhälle de ofrivilligt har hamnat i, att bidra till dess välfärd och välgång. När migranterna och invandrarna, i det här fallet judarna, strävar efter att välsigna sitt nya land Babylon, möter de välsignelse i retur.
Det här är inte en vänster–höger-fråga, utan en fråga om medmänsklighet och öppenhet. Det handlar om hur vi ser på varandra som människor. I kommunerna är det pragmatiskt och vardagligt: att få skolor, vård och omsorg att fungera. När kommunerna ser migranter som en del av lösningen handlar det inte bara om ekonomisk nytta – det handlar om att bygga ett samhälle där alla kan leva och bidra. Det är samma logik som Jeremia pekar på: när det går väl för staden, går det också väl för de människor som bor där.
I kommunerna krockar den nationella politiken med verkligheten. När vi behandlar främlingen väl, när främlingen strävar efter att välsigna sitt nya land, när vi står tillsammans – då leder det till en välsignad plats för alla.