Positiva förslag för en bättre migrations- och integrationspolitik – bortom bara restriktioner
Efter den debatt som uppstått kring min kritik av Tidöavtalets migrationspolitik har jag valt att istället bidra med konkreta, kreativa och positiva förslag. Syftet är inte att kräva att förslagen genomförs exakt som de är formulerade, utan att väcka tankar och visa att det går att kombinera ansvarstagande med medmänsklighet och realism.
Invandring behöver inte bara ses som ett problem som löses genom utvisningar och allt strängare regler. Många som kommer hit bär med sig drömmar, vilja och talanger. De vill lära sig svenska, skaffa jobb, skapa relationer och bli en del av samhället. Genom att möta deras vilja med strukturerat stöd kan vi förvandla invandring från en belastning till en styrka för Sverige – samtidigt som vi stärker rättssäkerhet, integration och civilsamhällets roll.
Här är fyra konkreta förslag som tillsammans skapar en helhet:
1. Statlig konvertitsamordnare för rättssäkrare asylprövning
Konvertiter – särskilt de som vänt sig till kristen tro – är en särskilt utsatt grupp i asylprocessen. Deras skyddsbehov bedöms ibland utifrån korta samtal, kulturella missförstånd och begränsad religionskunskap, trots att ett avslag kan innebära livsfara.
Jag föreslår att regeringen inrättar en statlig konvertitsamordnare som fungerar som ett rättssäkerhetsstärkande komplement till Migrationsverket. Personen skulle inte fatta beslut, utan:
- Granska svåra konvertitärenden och ge second opinions på Migrationsverkets beslut.
- Skapa forum för dialog mellan politiker, Migrationsverket, domstolar, jurister, kyrkor, civilsamhälle och konvertiter.
- Ta fram riktlinjer för rättssäkrare bedömningar av genuin tro, apostasi-risker och tillskriven religiös tillhörighet.
- Samla erfarenheter från verkliga fall och föreslå förbättringar till regeringen/riksdagen, inklusive bättre efterlevnad av FN:s tortyrkommitté-beslut som vägledande praxis.
- Stödja Migrationsverkets åtgärdsplan (utbildning, workshops, tematisk kvalitetsuppföljning) genom expertinput om religion och konversion.
Detta skulle stärka både rättssäkerheten och religionsfriheten, minska risken för orättfärdiga utvisningar och visa att kristna värderingar om omsorg om den svage kan prägla politiken. Som det står i 5Mos 10:18–19: ”Han skaffar den faderlöse och änkan rätt, han älskar främlingen och ger honom mat och kläder. Också ni ska älska främlingen…”
2. Integrationsamnesti för redan etablerade spårbytare
Många som drabbas av det retroaktiva avskaffandet av spårbyte har gjort allt rätt: bott här i många år, lärt sig svenska, skaffat stadiga jobb, betalat skatt, köpt hus och fött barn i Sverige. Många har också kommit till tro och blivit en del av våra församlingar. De är inte ett problem – de är en tillgång.
För dem föreslår jag en tidsbegränsad integrationsamnesti (t.ex. under 2026–2027) där personer som fick spårbyte före 1 april 2025 kan ansöka om permanent uppehållstillstånd. Kriterier kunde vara: minst 5–7 års vistelse, stadigt jobb, godkänd svenska (minst SFI C), rent register och samhällsbidrag. Ansökan prövas snabbt med stöd från arbetsgivare och lokalsamhälle.
Detta löser retroaktivitetsproblemet för de som redan slagit rot, skickar en positiv signal om att Sverige belönar verklig integration och ger trygghet åt familjer och barn – till en mycket liten samhällskostnad jämfört med vinsterna.
3. Statligt faddersystem med civilsamhället i centrum
Integration sker bäst genom relationer, inte bara genom myndighetsinsatser. Därför föreslår jag ett statligt stöd till ett faddersystem där församlingar, föreningar och andra civilsamhällesorganisationer kan bli godkända faddrar för nytillkomna migranter.
Faddrar åtar sig att stötta en eller flera individer/familjer under en period med praktisk hjälp: vardaglig svenskaträning, introduktion till svenska normer och kultur, middagar, myndighetsstöd, jobbsökande etc. I gengäld får de ett mindre bidrag för administration, material eller resor.
Detta utnyttjar kyrkors och föreningars befintliga nätverk och engagemang, ger migranter snabbare och varmare integration, minskar belastningen på kommuner och stat – och lever ut bibelordet: ”Glöm inte att visa gästfrihet, för genom gästfrihet har några fått änglar till gäster utan att veta om det.” (Heb 13:2).
4. Integrationsår med uppföljande integrationslån – för unga vuxna
För unga vuxna migranter som vistats några år i Sverige och visar integrationsvilja föreslår jag ett frivilligt integrationsår (50 % jobb/praktik, 30 % avancerad svenska + samhällskunskap, 20 % civilsamhällesengagemang/volontärarbete). Församlingar och föreningar kan erbjuda volontärplatser och mentorskap.
Efter godkänt år får deltagaren ett integrationsintyg som väger tungt vid framtida tillståndsprövningar. Därefter kan man ansöka om ett integrationslån till körkort, vidareutbildning, certifikat eller start av företag – lånet betalas tillbaka över 5–10 år via skatt, med avskrivning vid fortsatt integration.
Det ger migranter struktur, nätverk och möjligheter, avlastar myndigheter, minskar bidragsberoende och segregation – och ger civilsamhället en meningsfull roll som samhällsbyggare istället för kritiker.
Sammanfattningsvis
Dessa förslag gynnar alla:
- Migranterna får verktyg, stöd och chanser att rota sig
- Myndigheterna avlastas genom civilsamhällets engagemang
- Församlingar och föreningar får en strukturerad möjlighet att leva ut gästfrihet och medmänsklighet
När vi tänker positivt och engagerar oss lite kan migranter bli en välsignelse och en möjlighet istället för ett problem. Det handlar om att kombinera ansvar med omsorg – och det tror jag både Sverige och de kristna värderingarna vinner på.