2Mos 14:14 – Vara stilla eller strida? – 28:24.
Häromdagen var jag hemma med Amelie som hade sportlov. Jag hade planerat att ligga ute i soffan och bara njuta av den sköna vårsolen. Men Amelie ville absolut ha fram några särskilda leksaker från förrådet, men jag orkade inte resa mig. Jag ville bara ligga kvar och sola. Då började hon tjura och bråka så där envist som bara en åttaåring kan göra, och hela min solstund förstördes. Till slut gav jag upp, vi gick och hämtade grejerna, och genast lyste hon upp, kunde leka vidare och var nöjd. Själv kunde jag lägga mig i utesoffan igen och slappna av i solen. Som förälder inser man ibland att man måste ge barnet en liten knuff igång, hjälpa dem komma över tröskeln, så att de sen klarar sig själva en stund.
Allt som ofta hamnar vi i såna här situationer i vårt kristna liv. Vi står inför någonting nytt, vi känner att vi vill göra något för Gud, men vi kommer ingenstans för vi behöver Guds hjälp att komma igång. Det kan vara olika situationer som vi möter; gå in i en ny tjänst för Gud, gå igenom sjukdom, byta jobb, längtan efter en partner, funderingar om man ska flytta eller bo kvar, osv.
Bibeln har inte ett enda enkelt svar på de frågor vi ställer oss när vi står inför sådana skiften i livet. Ibland säger Gud åt oss att vara stilla och låta han ta striden åt oss. Vid andra tillfällen då säger Gud åt oss att gå fram i tro och strida. Hur vet man när man ska vara stilla och hur vet man när man ska strida?
När vi ska vara stilla
1: Mellan hav och fiende: Var stilla
Den första berättelsen jag vill att vi ska titta på är när Gud sa åt Israel att vara stilla: Andra Moseboken kapitel 14. Gud har förmått Egyptens farao att tillåta Israel att lämna slaveriet i Egypten. Mose har lett Israel ut ur Egypten på väg mot friheten. Men när Israel har kommit en bit på vägen så ångrar sig Farao och han börjar jaga efter Israel med sin armé. När Israel befinner sig i öknen nära Röda havet kommer Farao ikapp israeliterna, som plötsligt befinner sig klämda mellan havet å ena sidan och Egyptens armé å andra sidan. Det finns ingenstans att fly och Israel blir förskräckta och ropar till Gud om hjälp och Gud svarar: “Var inte rädda! Stanna upp och bevittna den frälsning som Herren i dag ska ge er. Så som ni ser egyptierna i dag ska ni aldrig någonsin se dem igen. Herren ska strida för er, och ni ska hålla er stilla.” (2Mos 14:13–14)
Sen sa Gud åt Mose att lyfta sin stav och räcka ut den över havet så att det delas. Mose gör som Gud säger och Israels folk kunde gå ”rakt genom havet på torr mark, medan vattnet stod som en mur till höger och vänster om dem” (2Mos 14:22). När egyptierna sen följer efter vände vattnet tillbaka över egyptierna och hela Faraos armé drunknade.
När Israel stod inför ett hopplöst problem och svävade i livsfara, när de var instängda mellan hav och fiende, när omständigheterna var helt omöjliga och det inte fanns någon utväg, då sa Gud åt Israel att vara ”stilla”. När Israel inte hade någon egen förmåga att strida, när fienden var övermäktig och allt hopp var ute, då stred Gud åt Israel.
Om du känner igen dig i den situationen; att dina omständigheter känns helt omöjliga och du inte ser någon utväg. Det kan till exempel bero på svår sjukdom, oväntade kriser, relationer som har dött. Då kanske det inte är läge att varken fly eller strida i egen kraft. Då kan det vara läge att ropa till Gud så som Israel gjorde, och låta Gud kämpa din strid.
2: När tiden inte är inne: Var stilla
Det kan finnas andra liknande situationer där du kommer att behöva strida, men tiden är inte inne och du därför måste vara stilla. Det kan vara som det var för lärjungarna i väntan på Guds Ande, när Jesus sa åt sina lärjungar: “Lämna inte Jerusalem utan vänta på vad Fadern har lovat, det ni har hört av mig.” (Apg 1:4)
Om man väntar på något som Gud har lovat så kan det kännas fel att sitta still för länge. Men samtidigt skulle det bli fel om man forcerade fram det som Gud har lovat. Ibland måste vi bara finna oss i att vi måste vänta på Guds timing, även om vi känner oss redo att strida. När vi väntar på ett genombrott, en partner, ett barn, ett helande, ett jobb eller en vändning i livet som bara Gud kan ge.
3: Orättvist anklagad: Var stilla
En tredje situation då det ofta är läge att vara stilla och låta Gud strida är när man blivit orättvist anklagad, när någon har sårat oss djupt, ljugit eller behandlat oss felaktigt. Det finns tillfällen då vi ska göra som Paulus skriver till församlingen i Rom: “Hämnas inte, mina älskade, utan ge rum för Guds vrede. Det står ju skrivet: Min är hämnden, jag ska utkräva den, säger Herren.” (Rom 12:19) Ibland är det fel att slå tillbaka eller behandla andra lika illa som man själv blivit behandlad. Då kan det vara bättre att vända andra kinden till och låta Gud ge dig rättvisa. Det betyder inte att man ska bli helt tyst och passiv, men man kan undvika att slå tillbaka med samma mynt eller att delta i gyttjebrottningen.
4: Andligt utmattad: Var stilla
En fjärde situation där man är så illa tvungen att låta Gud strida är när man är andligt utmattad. När man har fastnat i utbrändhet, depression eller en andlig torr ökenperiod. När man som profeten Elia är så less på allt ogudaktigt motstånd att han kastar in handduken och önskar sig döden: “Nu är det nog, Herre. Ta mitt liv, för jag är inte bättre än mina fäder.” (1Kung 19:4) Elia orkade inte längre kämpa frimodigt för Herrens sak. Men Gud mötte inte Elia i stormen, vinden eller elden, utan i ”den svaga susningen” (1Kung 19:12). Elia var tvungen att vara stilla för att kunna ta emot från Herren. Gud låter sen Elia hitta Elisha, en medarbetare som kan ge honom stöttning.
Innan vi går in på tillfällen då det är läge att strida, så ska vi komma ihåg att bara för att vi är stilla så betyder inte det att vi ska vara passiva. Israeliterna satte sig inte ner på stranden av Röda havet och väntade, utan de ropade på Gud, lydde Guds ord och gick genom Röda havet.
Men, hur vet man då när det faktiskt är läge att strida? Jo det finns en hel del sådana situationer också.
När vi ska strida
1: Generellt och specifikt tilltal: Strid
För det första när du på ett tydligt sätt har fått ett Guds tilltal och uppdrag. Som exempelvis Josua fick när Gud sa åt honom att gå över Jordanfloden och inta Kanaans land. Nu var situationen en annan än när Mose och Israel var inklämda mellan hav och fiende och helt försvarslösa. Nu hade Israel haft tid på sig att förbereda sig och var redo att ta sig an det uppdrag Gud gett dem. Gud hade gjort Israel redo och utmanade dem nu att också ta ett steg i tro och se att Gud går med dem. Gud sa åt Israel att gå ner till Jordanfloden och han sa åt Israels präster att sätta ”sina fötter i vattenbrynet av Jordan” (Jos 3:15), och ”då stannade vattnet som kom uppifrån och blev stående som en mur långt borta” (Jos 3:16) och Israels folk kunde torrskodda gå över Jordanfloden och bege sig mot Jeriko där striden skulle utkämpas. Sen befaller Gud Josua och Israels folk att strida mot Jeriko vilket de gör och vinner en stor seger.
När Gud har gett oss både ett tydligt generellt uppdrag; att inta Kanaans land, samt även ett tydligt tilltal; att gå över Jordanfloden och attackera Jeriko på ett specifikt sätt, då är det inte läge att sitta still.
Jesus har gett oss ett tydligt generellt uppdrag; att gå ut i hela världen och berätta om Jesus. Det behöver vi inte fundera på om vi ska göra eller inte. Om den helige Ande dessutom lägger något specifikt på vårt hjärta, ett tydligt andligt tilltal, då är det inte läge att sitta still eller vänta längre, utan då behöver man gå på det som Gud manar oss till.
2: När dörrar öppnas: Strid
Om dessutom dörrar öppnas när man tar små steg i tron, som när kedjorna föll av Petrus händer när han satt i fängelse och dörrarna öppnades och han kunde gå ut obemärkt (Apg 12), då vågar vi ta fler steg framåt. När den inre friden infinner sig, när man får bekräftande profetiska tilltal från personer som inte känner till ens inre bön, då är det ofta tid att gå fram i tro.
3: När vi frestas: Strid
Det finns också helt andra situationer då man inte bör sitta still. Exempelvis när man upplever frestelser till synd. Då är det inte läge att vara passiv, det kan rentav vara farligt. Paulus skriver till sin lärjunge Timoteus att han ska ”kämpa trons goda kamp” (1Tim 6:12), och han skriver till församlingen i Efesus att de ska ta på sig Guds vapenrustning, så att de ”kan stå emot djävulens listiga angrepp” (Ef 6:11). När vi strider, gör vi det inte i egen kraft eller med vår egen styrka. Vi tar på oss Guds rustning, står fasta och använder Hans vapen: sanning, rättfärdighet, evangelium, tro, frälsning och Guds Ord. När Josua attackerade Jeriko var det Gud som raserade murarna, inte Israel.
4: När vi har makt att hjälpa: Strid
En annan situation då det också vore fel att sitta still är när man ser en orättfärdighet och har makt att påverka och göra någonting gott. Till exempel om man ser en konflikt där man har möjlighet att bidra till försoning, eller om man ser en broder eller syster i nöd och faktiskt har möjlighet att hjälpa till. Då vore det en undanflykt att vara stilla, och då manar Bibeln oss till kärlek (Heb 13:16).
Avslutning
Var befinner du dig i din kristna vandring? Befinner du dig inklämd mellan hav och fiende vid Röda havet? Eller står du med tårna i Jordanfloden redo för strid? Är det tid att vara stilla och ropa till Gud om hjälp? Eller är det dags att ta steg i tro och kämpa den goda kampen? Han som delade Röda havet och stred mot egyptierna delade också Jordanfloden och befallde Israel att strida mot Jeriko.
Nyckeln till att förstå vad som är rätt nästa steg för just dig, är att leva nära Gud genom Bibeln, bön och den kristna gemenskapen. Jesus säger i Johannes 10:27: “Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig.”
Och som Paulus skriver i Romarbrevet 12:2: “Och anpassa er inte efter den här världen, utan låt er förvandlas genom förnyelsen av ert sinne så att ni kan pröva vad som är Guds vilja: det som är gott och fullkomligt och behagar honom.” (Rom 12:2)
Ofta är det frukten som avslöjar om vi lyssnat rätt. När vi befinner oss rätt i Guds ledning upplever vi inre frid, tro, hopp och kärlek. När vi går i egen kraft skapar det oro, bitterhet, kaos och självcentrering.
När vi lyssnar på Guds röst och prövar vad som är Guds vilja i just vår situation så kan vi förstå om Gud manar oss att vara stilla och låta Gud strida, eller om Gud vill att vi ska gå fram i tro och strida i Guds kraft. Nyckeln är att söka Gud, lyssna på hans röst och gå på det som Gud visar.
Hitta mer Bibelmaterial om 2 Moseboken.