Sverige är ett konstigt land. Utlänningar kallar oss ”Die Dummen Schweden” och andra epitet. Men vi som bor här älskar det här landet. Vi älskar att njuta av solens värme när det är minusgrader ute. Vi tar aldrig sista tårtbiten. Vi köar som om det vore en olympisk gren, men vi släpper förbi dig i kassan om du bara har nåt litet att köpa. Vi skriver arga lappar till varandra i trapphuset. Vi firar varje högtid med sill, must och ägghalvor.
Jag är andra generationens invandrare och bär ett österrikiskt efternamn. Men jag är född i Sverige, det här är mitt land. Sverige har alltid varit ett land av människor som kommit hit någon annanstans ifrån. När isen smälte vandrade de första människorna in. Med tiden formades folkgrupper som svear, götar och samer. I omgångar kom finnar, tyskar, afghaner och andra folk hit. Människor med för oss främmande efternamn, ibland med ett annat språk, en annan historia och en annan kultur.
Sverige är ett konstigt land. Men vi som bor här har lärt oss att älska det. Att det kommer nya människor till Sverige är inte ett hot. I början kommer de tycka vi svenskar är konstiga. Men allteftersom kommer de också att sitta på en svinkall bänk och njuta av solens värme. De kommer skriva nåt argt på Facebook istället för att säga det till dig direkt. De kommer också stå tyst i hissen, hålla avstånd när man väntar på bussen. Åka skoter på vårvintern. Servera fem baklava när vi är fyra som ska ”fika”.
Sverige är ett konstigt land som för en utomstående kan verka kyligt, både vädret och folket. Men det är därför vi ser till att njuta lite extra när solen tittar fram, tar vara på värmen i kylan, det är därför vi alltid bjuder på varmt gott kaffe. Vi har en lång historia av att välkomna nya människor till vår varma kyla. Det är därför det alltid finns en extra kaka till kaffet.
Jag älskar det här konstiga landet.