1. Drömmen – 1 Mos 37
Josef är en ung man som är älskad och favoriserad av sin pappa Jakob, men på grund av det hatad av sina bröder. Josef får profetiska drömmar från Gud som handlar om att Josefs föräldrar och bröder i framtiden ska böja sig inför honom. Man får intrycket av att Josef på ett väldigt självcentrerat och omoget sätt stolt berättar detta för sina bröder, vilket bara väcker ännu mer avundsjuka och hat: “Josef hade en dröm som han berättade för sina bröder. Efter det hatade de honom ännu mer.” (1Mos 37:5)
Gud ger oss ofta en kallelse, någonting som vi ska göra för honom. Men sen behöver vi också forma vår karaktär, växa i vår tro, osv. Josef har fått de profetiska drömmarna, men han är fortfarande väldigt andligt omogen. Man får intrycket av att Josef använder sin andliga gåva för att upphöja sig själv, när det ju egentligen borde handla om att upphöja Gud. Ja, Gud kommer att upphöja Josef och använda honom för att rädda Guds folk, men äran ska ges till Gud. Ja, Gud har gett detta profetiska budskap till Josef, men allt behöver inte sägas direkt till alla människor. Man kan göra som Maria, och bevara det i sitt hjärta tills tiden är mogen.
Josefs profetiska drömmar handlade inte ytterst sett om att upphöja Josef, utan om att Gud skulle rädda Israel.
Många människor bär på en kallelse, men blir frustrerade och förvirrade när det inte blir som man har tänkt. Berättelsen om Josef visar oss att Gud ofta ger en kallelse innan han formar karaktären som krävs för att bära den.
2. Brunnen – 1 Mos 37
Josefs bröder är ute och vallar familjens får och Jakob skickar iväg sin Josef för att leta efter dem. När Josef hittar sina bröder tänker de ta chansen och mörda honom, men en av bröderna räddar livet på honom och de nöjer sig med att kasta honom i en brunn: “Och de tog honom och kastade honom i brunnen. Den var tom, det fanns inget vatten i den.” (1Mos 37:24)
När Josef är i brunnen sätter de sig och äter mat, vilket visar hur förhärdade deras hjärtan blivit. Synd gör oss människor ofta väldigt känslokalla. Till slut kommer det några ismaeliter som bröderna säljer honom som slav till. Brunnen blir en symbol för att livet rasar samman. Josef säljs vidare och blir slav hos Potifar i Egypten.
Ur ett mänskligt perspektiv verkar allt ske slumpmässigt: en karavan råkar komma förbi, Josef säljs till rätt person, han hamnar i Egypten. Men berättelsen lär att Gud verkar genom vanliga händelser. Guds omsorg sker ofta utan spektakulära mirakel.
En märklig detalj i den här berättelsen är också att Gud nästan aldrig talar direkt. Vi läser inte om några stora mirakler eller dramatiska uppenbarelser. Ändå är Gud verksam på nästan varje sida. Det är precis så många av oss upplever livet. Vi hör inte alltid Guds röst tydligt, men i efterhand kan vi se att han hela tiden ledde oss.
När man som Josef är i brunnen är det lätt hänt att man tror att Gud har övergett mig. Men brunnen blev vägen till Egypten. Och Egypten blev vägen till räddningen av många människor. Ibland blir inte livet som man tänkt men vi kan ändå lita på att Gud är med oss.
3. Frestelsen – 1 Mos 39
När Josef väl är i Egypten så är Gud med honom. Han får jobba som slav hos Potifar i Egypten, en man med stor makt. Josef lyckas väl i allt han gör och Potifar får stort förtroende för Josef, och ger honom stort ansvar.
Att vi har bekymmer i våra liv behöver inte betyda att Gud inte är med. Att vi kommer rätt i vår andliga kallelse behöver inte betyda att vi slipper alla mänskliga bekymmer. Guds närvaro tar inte bort prövningarna, men hans närvaro är med och välsignar oss mitt i alla våra prövningar och bekymmer.
Men i texten står också att Potifars hustru ville ligga med Josef och försöker upprepade gånger få honom i säng. Josef säger nej eftersom han inte vill synda mot Gud. För Josef är synden främst mot Gud: “Hur skulle jag då kunna göra något så ont och synda mot Gud?” (1Mos 39:9)
Men Potifars fru försöker gradvis bryta ner Josef. Hon tjatar ihärdigt dag efter dag. Synd fungerar ofta så, vi bryts gradvis ner tills vi till slut tycker att det kanske inte är så farligt.
Josef gör rätt men hamnar ändå i fängelse. Detta visar oss att rättfärdighet och lydnad inte alltid omedelbart leder till framgång eller andliga välsignelser. Ofta finns det ett kors innan uppståndelsen även i våra liv. Men trofasthet mot Gud är inte bortkastad även om det kostar för oss.
När Josef vägrar att ligga med Potifars fru så anklagar hon tvärtom honom för att vilja ligga med henne. När Potifar får höra detta från sin fru så blir han rasande och slänger sin slav Josef i fängelse.
4. Fängelset – 1 Mos 40–41
Men Gud fortsätter att vara med Josef, även inne i fängelset: “Men Herren var med Josef, och han gav honom nåd och lät honom bli vänligt bemött av föreståndaren för fängelset.” (1Mos 39:21)
Fängelset blir ytterligare en plats där Josef blir formad i sin karaktär. Gud förbereder oss ofta i det fördolda innan vi får gå in i offentlig tjänst. Mose formades i öknen. David var en herde och gick omkring med sina får. Paulus var 14 år i Arabien. Jesus lever 30 dolda år före tre offentliga år.
Det här med att Gud är med Josef fungerar som en refräng i den här berättelsen. Gud är med Josef när han är i Potifars hus, Gud är med Josef när han är i fängelset, Gud är med Josef när han blir upphöjd, osv, osv. Berättelsen om Josef lär oss att det inte är om man är rik, populär, framgångsrik eller har en fin position, som är avgörande för om man är välsignad av Gud eller inte, utan om huruvida Gud är närvarande mitt i alla olika sorters omständigheter.
I fängelset sitter också faraos munskänk och bagare tillsammans med Josef. Josef använder sin andliga gåva för att tyda deras profetiska drömmar som de har fått. Josef berättar för munskänken att han kommer att bli fri snart, och vädjar till honom att då hjälpa Josef att också bli fri. Allt händer som Josef sagt men tyvärr glömmer munskänken bort Josef.
Josef måste ha tänkt att nu äntligen kommer min befrielse! Men ingenting händer. Tyvärr är väntan en central del av andlig mognad. Det är intressant att se att Josef fortsätter använda sin andliga gåva i fängelset. Han blir inte passiv och bitter, utan han fortsätter att troget tjäna även när han är på en dålig plats.
Detta visar oss att Josef har börjat växa i sin karaktär. Han fortsätter att vara trogen sin kallelse även utan ett erkännande. Han tjänar Gud i fängelset, han tolkar drömmar och han hjälper människor som har det svårt.
Efter två år kommer munskänken ihåg vad Josef sa och Josef får komma och tyda faraos drömmar.
5. Upphöjelsen – 1 Mos 41
Farao, Egyptens kung, blir så imponerad över att Josef kan tyda hans profetiska dröm att han gör Josef till nummer två i hela Egypten. Josef går från fängelse till svindlande makt på en dag. Det visar oss att Gud kan förändra en situation mycket snabbt efter lång väntan. Men den “plötsliga” upphöjelsen bygger på många års dold formning.
En intressant förändring som verkar ha skett i Josefs liv är att han har blivit mer Gudscentrerad än självcentrerad. När han fick sina egna profetiska drömmar när han var ung satte han sig själv i centrum och gjorde hans bröder arga på honom. Men nu säger han till farao att han själv inte kan ge ett svar till farao, men att Gud kan: “Inte jag, men Gud kan ge farao ett gynnsamt svar.” (1Mos 41:16). Josefs prövningar och bekymmer verkar ha gjort något med hans karaktär.
Men i samband med att Josef tolkar faraos drömmar så presenterar han också en ekonomisk strategi för hur farao borde hantera den situation som kommer. Detta visar oss att andliga gåvor och praktisk klokhet hör ihop. Vi får fortfarande använda vår mänskliga hjärna även när Gud ger profetiska ord.
Josef blir upphöjd och får en fin position. Men det är inte främst för sin egen skull, utan det är för att kunna välsigna andra människor som Gud gör detta med Josef. När vi får fina positioner av Gud ska vi fortsätta att vara ödmjuka och inte tänka att detta handlar om mig och hur bra jag är, utan om att Gud vill använda mig för att välsigna många andra.
6. Förlåtelsen – 1 Mos 42–50
Josef får ansvar för att förvalta Egypten och se till så att så mycket mat som möjligt samlas in under de sju goda åren så att de kan användas under de nästkommande sju dåliga åren. När det sen blir svält i Kanaans land beger sig Josefs bröder till Egypten för att köpa säd. Josef tar emot dem och känner igen dem, men de känner inte igen honom. Josef förlåter snabbt sina bröder i hjärtat, men återupprättar relationen gradvis.
Förlåtelse betyder inte automatiskt omedelbart nytt förtroende och att allt direkt ska vara som förut. Josef leder sina bröder igenom en process för att se om deras hjärtan har förändrats. Tidigare föreslog Juda att Josef skulle säljas, men nu erbjuder han sig själv istället för Benjamin. Det verkar som att det finns en verklig omvändelse, det är inte bara ord utan också ett förändrat beteende.
Josef blir så gripen av den här processen att han tvingas gå ut och gråta flera gånger. Det visar att förlåtelse inte automatiskt betyder att såren aldrig gjorde ont eller att allt nu är frid och fröjd.
Josef avslöjar sig för sina bröder och förlåter dem för deras synd, att de först ville mörda honom och sen sålde honom som slav i Egypten. Men bröderna är oroliga att Josef ska hämnas på dem. Men Josef svarar dem att: “Ni menade ont mot mig, men Gud har menat något gott genom det, för att bevara många människor vid liv.” (1Mos 50:20)
Här ser vi att bröderna är skyldiga till en grov synd, men att Gud ändå är verksam genom dem. Det är inte Gud som står bakom synden, men han använder dessa händelser för sina syften. Gud skapade inte brödernas avund. Gud tvingade inte Potifars hustru att ljuga. Gud kastade inte Josef i fängelse. Men Gud var så stor att människors synd inte kunde stoppa hans plan. Det blir som när Paulus skriver: “Vi vet att allt samverkar till det bästa för dem som älskar Gud, som är kallade efter hans beslut.” (Rom 8:28)
Det vi lär oss av berättelsen om Josef är att Gud har en kallelse för våra liv, en kallelse som överlever alla bekymmer och omständigheter vi möter. Vi lär oss att Gud är närvarande i mörkret och att han formar vår karaktär i det fördolda. Vi lär oss att lidande inte behöver vara meningslöst och att synd inte måste sluta i bitterhet. Vi lär oss också att Gud kan väva in människors synd i sin frälsningsplan och vända allt negativt till någonting gott.
Gud var med Josef i drömmen, i brunnen, i frestelsen, i fängelset, i upphöjelsen och i förlåtelsen. Och samma Gud är med oss genom livets alla säsonger.
Hitta mer Bibelmaterial om 1Moseboken.