Vad händer när SVT ringer och frågar om man vill vara med i Aktuellt ikväll och debattera Tidö med en KD-politiker? Jo, det vet jag nu: man får hög puls, tunghäfta och ens stackars hjärnceller snurrar panikartat runt och försöker hitta logiska kopplingar så att man kan ge ett bra svar:
– Ehhhh..?!? Kan ni inte fråga Joel, han är ju bra på sånt därnt??
SVT: – Jo, vi har tänkt på han, men vi vill också ha in nya röster.
– Ja, jo, det är ju klart. Får jag tänka på saken?
Efter lite om och men blev det några andra som debatterar i Aktuellt ikväll om jag förstått det rätt. Men frågan gav mig verkligen en tankeställare.
För det första, jag tycker det är viktigt och nödvändigt att kyrkan tar plats i det offentliga rummet. Vi har en plikt att stå upp för människor och vara en röst för de röstlösa. Vi behöver stå på de utsattas sida och föra deras talan, vi behöver påminna makten om barmhärtighet, gästfrihet och rättvisa i Jesu efterföljd.
För det andra, jag förstår att många läser vad jag skriver och lyssnar på vad jag har att säga. Jag har fått en väldigt stor plattform, och jag kan inte hela tiden tänka att ”någon annan” borde säga såna här saker. Problemet är bara att hoppet mellan att skriva ett argt inlägg på Facebook, sånt som vi vita medelålders män brukar göra, och att debattera politik mot en skillad politiker i direktsänd TV i Sveriges största kanal i Sveriges största nyhetsprogram, är minst sagt rätt stort! Jag känner mig helt enkelt inte redo. Jag skulle bli utskåpad och göra bort mig på bästa sändningstid inför hela svenska folket. Så här i efterhand skäms jag för att jag inte vågade säga ja.
Min röst har tydligen blivit så stor att SVT vill bjuda in mig till Aktuellt. Men glappet till där jag mentalt befinner mig är för stort. Jag har inte erfarenhet eller kompetens. Jag har aldrig gjort något ens i närheten av det här förut. Jag kan tänka mig att försöka jobba på det, men vart börjar man ens?? Det verkar ju som att den här Tidö-debatten inte kommer att ta slut, utan att den snarare bara växer som en snöboll satt i rullning så det kanske inte är sista gången jag får en sån här fråga.
Vi behöver alla hjälpas åt att lyfta dessa viktiga frågor; hur vi behandlar de utsatta – kristna konvertiter som riskerar förföljelse, familjer som slits isär trots att de jobbar och integrerar sig, och människor som gör allt rätt men ändå hotas av utvisning. Jag ska försöka göra min del så gott jag kan. Vi behöver lära oss att prata politik i direktsänd TV, även om vi inte är politiker. Men hur det ska gå till har jag faktiskt ingen aning om!
Vi behöver också bli bättre på att mötas. Jag vet att exempelvis Sveriges Kristna Råd ofta träffar politiker och myndigheter, och det är jättebra! Men jag tror det är viktigt att också fler engagerade på fler nivåer möter politiker, delar det kyrkliga perspektivet och kommer med konstruktiva förslag. Att debattera i TV är inte nödvändigtvis alltid det bästa sättet att mötas, även om det behöver göras också ibland. Kanske är ett möte mellan fyra ögon också värt att ta tid för ibland.
Summa summarum: Kyrkan behöver ta större plats i det offentliga rummet, bli mer frimodig och kaxig. Inte för sin egen skull, utan för de utsattas, de som drabbas, de marginaliserade, de som hamnar mellan stolarna.
“Höj din röst för den stumme, till försvar för alla som sviktar. Höj din röst och döm rättfärdigt, försvara de fattiga och svaga.” (Ords 31:8–9)