2Kor 12:7-9 – Kraften fullkomnas i svaghet – 22:51.
Hitta mer Bibelmaterial om 2 Korinthierbrevet.
PAULUS TAGG I KÖTTET
Vad menar Paulus egentligen när han till korinthierna skriver: “Och för att jag inte ska förhäva mig efter dessa väldiga uppenbarelser har jag fått en tagg i köttet, en ängel från Satan som ska slå mig så att jag inte förhäver mig.” (2Kor 12:7)?
Bakgrunden verkar vara att det har kommit ett antal karismatiska “superapostlar” till församlingen i Korinth. De talade illa om Paulus och framhävde sina egna andliga uppenbarelser (2Kor 11:5, 12:11). Församlingen i Korinth tyckte uppenbarligen att det var mer lockande att lyssna på dessa än på Paulus, församlingens grundare – han som mest tycktes vara sträng och ständigt ville sätta gränser för sådant som de uppfattade som roligt: sexuella utsvävningar, fylleri och girighet.
Paulus förklarar då för sin församling att han också har haft mäktiga andliga upplevelser, men att han inte vill skryta om dem. Han beskriver “en man” (och vi förstår alla att det är han själv) som fått en glimt av himlen och hört ord som ingen människa kan eller får uttala. Paulus hade alltså också fått stora uppenbarelser – kanske i nivå med det Johannes senare fick se i Uppenbarelseboken – men till skillnad från Johannes fick han inte skriva ner dem.
Skillnaden mellan Paulus och superapostlarna är alltså inte om de haft andliga upplevelser eller inte, utan hur de förhåller sig till dem. Paulus väljer att inte framhäva sig själv, utan att tala om Jesus, korset, helighet, omsorg om de fattiga och trohet mot Gud. Han var varken lika imponerande, lika karismatisk eller lika ekonomiskt framgångsrik som dessa självutnämnda apostlar. Dessutom verkade han lida av dålig syn, han var inte särskilt vältalig och försörjde sig genom ett enkelt hantverksyrke. Frestelsen var förstås stor för församlingen i Korinth att byta ut sin något kantiga grundare mot flashiga “superapostlar”.
Men Paulus förklarar, med samma tålamod som en förälder till en obstinat tonåring, att köttets väg aldrig är den rätta för den som vill följa Jesus.
Här öppnar Paulus lite på dörren till sitt eget inre och berättar att han fått en “tagg i köttet”, just för att han inte ska förhäva sig över alla dessa uppenbarelser.
Vad var då denna tagg i köttet? Paulus avslöjar det inte själv, och därför kan vi aldrig veta med säkerhet. Men om vi för en stund tillåter oss att spekulera finns flera tänkbara förklaringar:
1. En fysisk svaghet.
I Galaterbrevet antyder Paulus att han kan ha haft problem med synen: ”Se vilka stora bokstäver jag nu skriver till er med egen hand” (Gal 6:11). Han påminner också om att galaterna tog emot honom trots hans ”kroppsliga svaghet” (Gal 4:13–15). Kanske led Paulus av en sjukdom eller ett handikapp som gjorde honom kroppsligt svag. Det skulle i så fall ha varit en ständig börda för en man som ville resa världen runt för att predika. En sådan ”tagg i köttet” skulle ha tvingat honom till ödmjukhet och till att helt förtrösta på Guds omsorg om hans hälsa.
2. Förföljelserna.
En annan möjlighet är att taggen syftar på de många lidanden Paulus fick utstå för evangeliets skull. Om nu budskapet om Jesus är så gott, borde inte alla hans efterföljare bli rika, starka och framgångsrika? Istället skriver Paulus en lång lista över allt han tvingats genomgå: fängelse, slag, livsfara, spöstraff, stening och till och med skeppsbrott (2Kor 11:23–28).
3. Andliga attacker.
En tredje tolkning är att taggen handlade om andlig kamp. Paulus påminner ju församlingen i Efesus om att ”vi kämpar inte mot kött och blod, utan mot furstarna, mot makterna, mot världshärskarna här i mörkret och mot ondskans andemakter i himlarymderna” (Ef 6:12). Kanske bar Paulus en särskild börda av den andliga striden.
4. Den inre bördan för församlingarna.
Paulus älskade sina församlingar djupt. Han kunde inte låta bli att tala sanning till dem, även när det innebar smärta. När han såg en församling vika bort från Kristus fylldes han av oro och kände sig tvungen att tillrättavisa dem – något han beskriver som ”djup nöd och hjärtats ångest, med många tårar” (2Kor 2:4). Hans pastorala hjärta var sårbart och känsligt, och denna tyngd kunde mycket väl ha varit hans ”tagg”.
5. De ekonomiska svårigheterna.
Slutligen kan det handla om de hårda materiella villkor som Paulus ofta levde under. För evangeliets skull fick han utstå hunger, törst, kyla och nakenhet (2Kor 11:23–28). Han arbetade dessutom hårt med sina egna händer för att inte belasta församlingarna (Apg 20:33–34).
Vilken av dessa tolkningar som är rätt får vi inte veta. Men vi förstår att det var något som smärtade honom djupt, så mycket att han bad Herren tre gånger om att få slippa den: “Tre gånger har jag bett Herren att den ska lämna mig, men han svarade mig: ”Min nåd är nog för dig, för min kraft fullkomnas i svaghet.”” (2Kor 12:8–9)
Paulus blir alltså inte befriad från taggen i köttet, trots sin bön. Han beskriver den både som ”en ängel från Satan” och samtidigt som något han ”har fått”, vilket antyder att Gud ändå har tillåtit det. Kanske kan man dra en parallell till Jesus och hans stora ”törnetagg”: korset. Även Jesus bad tre gånger om att om det är möjligt få slippa gå igenom sin svåraste stund (Matt 26:39-44). Och även där såg det ut som om Djävulen hade vunnit. Men det som Djävulen trodde var hans största seger blev i stället Guds största seger! När Jesus uppstod stod fienden maktlös och besegrad. Det som verkade vara en katastrof, att Guds Son dog en förnedrande död, blev i själva verket världens frälsning. Korsets kraft fullkomnades i Jesu död och uppståndelse.
På samma sätt kan Paulus ha uppfattat sin tagg som något från Djävulen, samtidigt som Herren använde den till något gott. Ingenting negativt är så mörkt att Gud inte kan vända det till något positivt. Oavsett vilket lidande, vilken sjukdom eller svaghet vi än går igenom, kan Gud använda det till seger – hans seger.
Därför är vår uppgift inte att jaga andliga genvägar, som superapostlarna försökte locka korinthierna med, utan att anförtro hela våra liv åt Herren. Får vi lida ska vi naturligtvis be om räddning, helande och befrielse. Men även om vi inte får det kan vi ändå lita på Gud. Han kan till och med använda våra mörkaste stunder till sin ära. När andra får höra hur Herren bar dig i din svåraste tid blir det ett starkt vittnesbörd som stärker andras tro. Som Paulus skriver i början av samma brev:
”Han tröstar oss i all vår nöd så att vi kan trösta dem som är i nöd med den tröst vi själva får av Gud.” (2Kor 1:4)
Det som du just nu upplever som ditt största hinder, det som får dig att känna dig svag och oanvändbar – just det kan i Guds händer bli din största styrka. Det vi ser som svaghet kan Gud förvandla till kraft. Det som för oss ser ut som nederlag kan Gud använda till seger.
Precis som vid korset: där världen såg misslyckande, där visade Gud sin största triumf.
“Ingenting är omöjligt för Gud.” (Luk 1:37)