Åter till brottsplatsen. Det känns som att det var en evighet sen som jag satt i matsalen på Umeå sjukhus och försökte pilla i mig några riskorn. Det gick inte, det gjorde för ont att svälja, så jag fick ingen mat den dagen.
Jag har bitit ihop och förträngt det mesta. Känns som att jag knappt haft cancer, eller som att det åtminstone är något som hände för mycket länge sen, i en svunnen tid.
Men i onsdags var jag åter på Umeå sjukhus för min första kontroll. En gång i halvåret kommer jag få en potentiell dödsdom över mig. I minst 10 år måste jag kontrolleras om cancern har kommit tillbaka eller inte, kanske för resten av livet. Väldigt obehagligt.
Ett värde hade stigit något från en väldigt låg nivå. Det är så liten förändring att ingenting görs nu, det kan lika gärna vara tillfälligheter, men det måste hållas koll på. Skulle det stiga mycket måste man leta om det finns någon cancer kvar.
Så jag får fortsätta vara beroende av Gud för mitt liv. Jag kan inte slappna av och tänka att jag är frisk. Jag mår bra rent fysiskt. Kanske mår jag bättre än jag någonsin gjort. Kanske är jag i bättre form än jag någonsin varit i hela mitt liv. Tränar, springer, åker skidor, cyklar, spelar innebandy. Om det inte är det ena så är det det andra. Finns ingenting som får en att känna sig så levande som att springa allt vad man har upp för en snöig uppförsbacke i 10 minusgrader.
Men så här nästan exakt ett år efter läkarna konstaterade att jag har cancer, så kan jag konstatera att Gud har varit trofast i allt han har sagt till mig. Min bok Främlingsvänlig är ett faktum. Om någon vecka åker jag till Östersund för att föreläsa och predika utifrån boken en hel helg. Immanuelskyrkan i Malmö börjar en predikoserie, ”På flykt”, utifrån Främlingsvänlig. En församling har beställt ett helt knippe böcker för att starta en bokcirkel.
En annan sak Gud har talat till mig om är också i startgroparna inom Pingst. Arbetet med att vi som svensk pingströrelse måste sträcka oss ut till internationella migrantförsamlingar i Sverige och bjuda in och välkomna dem in i vår gemenskap har påbörjats. Det Gud har bestämt kommer att ske, och jag får fortsätta tjäna och lita på honom.