I sin uppgift som Messias förklarade Jesus ibland att han endast var sänd till ”de förlorade fåren av Israels hus”.[1] Eftersom judarna är Guds utvalda folk skulle de få höra evangeliet först, och sen skulle lärjungarna gå ut till alla andra folk och förkunna evangelium även för dem.[2]
Men även om Jesus inte missionerade direkt bland hedningarna utan först och främst riktade sig till judarna, så mötte han ibland människor från andra länder och folk. En av dem är den syrisk-feniciska kvinnan:
“24Sedan gick han därifrån och kom till trakten runt Tyrus. Där gick han in i ett hus. Han ville inte att någon skulle få veta det, men det gick inte att hålla hemligt. 25En kvinna vars dotter hade en oren ande fick höra om honom, och hon kom genast och föll ner för hans fötter. 26Det var en grekisktalande kvinna av syrisk-fenicisk härkomst. Hon bad att Jesus skulle driva ut den onda anden ur hennes dotter. 27Jesus sade till henne: ”Låt först barnen få äta sig mätta. Det är inte rätt att ta brödet från barnen och kasta det åt hundarna.” 28Hon svarade honom: ”Herre, även hundarna under bordet äter av barnens smulor.” 29Då sade han till henne: ”För det svarets skull säger jag dig: Gå hem, den onda anden har lämnat din dotter.” 30Och hon gick hem och fann barnet liggande på sängen. Den onda anden var borta.” (Mark 7:24–30)
Tyrus var en viktig hamnstad i dåtida Fenicien, dagens Libanon, strax norr om Israel. För att få lugn och ro drog sig Jesus ibland undan för att kunna undervisa lärjungarna lite mer ostört. Eftersom Jesus tidigare har misslyckats med att dra sig undan beger han sig nu bort från judiska områden och vistas bland hedningar i förhoppningen om att ingen ska känna igen honom. Dock blir han snabbt igenkänd, vilket leder till ett väldigt intressant möte med en hednisk kvinna.
Genom att benämna henne ”en grekisktalande kvinna av syrisk-fenicisk härkomst”, visar författaren Markus med all önskvärd tydlighet att hon var en hedning,[3] d.v.s. en ”icke-jude”.
Även om det inte finns något förbud mot att umgås med hedningar i Mose lag så var det som vi såg i förra kapitlet ovanligt för judar på Jesu tid att ha samröre med hedningar eftersom de enligt den muntliga judiska traditionen som kallades ”de äldstes stadgar” ansågs ”orena”.
Så när Jesus besöker detta hedniska område och samtalar med den syrisk-feniciska kvinnan, så visar han med all önskvärd tydlighet att han inte underordnar sig den fariseiska traditionen att inte umgås med hedningar. Dock kan man vid första intrycket få för sig att Jesus är avvisande mot den syrisk-feniciska kvinnan när hon faller ner inför hans fötter och ber om hjälp. Men det är precis tvärtom!
I sitt svar till kvinnan symboliserar ”barnen” judarna, och ”hundarna” hedningarna. Både bland judar och hedningar så var ”hund” ett väldigt negativt skällsord förknippat med lösdrivande vildhundar. Jesus använder dock inte det vanliga ordet för hund utan kallar henne ordagrant ”lilla hundvalp”, i en mycket positivare bemärkelse. Om ett hushåll har både barn och hundvalpar så får naturligtvis båda den mat de behöver, även om de inte nödvändigtvis äter samma mat eller sitter tillsammans vid matbordet. Jesus utmanar kvinnan att se att även om judarna får höra om Jesus först, så har även hedningarna tillgång till Jesus. Om hon tror på detta så kommer hon också att få det som hon ber om.
När kvinnan förstår att lärjungarna är ”barnen” och att hon är ”hundvalpen” så förstår hon att även om lärjungarna har rätt till maten så har hon rätt till ”smulorna”. Vid det svaret ger Jesus henne det mirakel hon bad om. Jesus är alltså inte avvisande mot hedningar, utan tvärtom inkluderande. Med tanke på judarnas särskilda förhållande till Gud såsom Guds egendomsfolk, så har de rätt att få möta sin Messias först, men sen har även alla andra folk samma möjlighet. Så fort Jesus har utfört sitt uppdrag genom att dö på korset och uppstå igen, så kommer han att sända ut sina lärjungar till ”alla folk”.[4] Men redan här och nu visar Jesus för sina judiska lärjungar att också hedningarna har rätt att få möta Messias.
Läs nästa kapitel i Främlingsvänlig: Den samariska kvinnan
[1] Matt 15:24
[2] Apg 13:46, Rom 1:16
[3] Se kapitel 27 för mer om begreppet ”hedning”
[4] Matt 28:18–20