I Bibelns början kan vi läsa om hur det gick till när Gud skapade världen, hur han bringade ordning i kaoset och tände ett ljus i mörkret. På sjätte dagen i skapelseveckan skapade Gud Adam och Eva, de första människorna:
“27 Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem.” (1Mos 1:27)
För att förstå hur människan blev en ”främling” behöver vi först gå igenom vad en människa är och vad det innebär att vara skapad till Guds ”avbild”.
I den hebreiska grundtexten står det att människan skapades till Guds ”tselem” (צֶלֶם), ett ord som normalt översätts till avbild[1], bild[2] eller staty[3]. Det motsvarande grekiska ordet ”eikon” (εἰκών) översätts också till avbild[4] eller bild[5].
På samma sätt som en målning av ett träd är en avbild av ett riktigt träd, så är människan en avbild av Gud. Det målade trädet är inte trädet, utan en avbild av trädet. Människan är inte Gud, utan en avbild av Gud. På samma sätt som man känner igen det riktiga trädet genom att se det målade trädet, så känner man igen Gud genom att se människan.
Efter att Gud skapat Adam och Eva till sin avbild så fortsätter han med att välsigna hela mänskligheten och ge oss ett trefaldigt uppdrag:
“28 Och Gud välsignade dem och sade till dem: ”Var fruktsamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg den under er. Råd över havets fiskar, himlens fåglar och alla djur som rör sig på jorden.”” (1Mos 1:28)
Det första välsignade uppdraget är ”var fruktsamma”. För att mänskligheten ska bli fler måste naturligtvis Adam och Eva föröka sig och få barn.
Det andra välsignade uppdraget är ”uppfyll jorden”, dvs. att migrera. Gud vill att Adam och Eva, och i förlängningen hela mänskligheten, vandrar, flyttar, upptäcker nytt och sprider ut sig över jorden. På samma sätt som Guds härlighet och närvaro uppfyller hela jorden[6], så vill Gud att även människan migrerar och uppfyller hela jorden med sin närvaro. Som vi kommer att se i kapitel 3, så vill inte Gud att mänskligheten stannar på samma plats och stänger in sig innanför murar och gränser.
Det tredje välsignade uppdraget är ”råd över jorden”, dvs. att vara Guds representanter på jorden och ta hand[7] om Guds skapelse. Även djuren är skapade av Gud, men i och med att människan är skapad till Guds avbild skiljer sig människan från djuren och blir som Guds medregenter på jorden.[8]
Alla dessa tre uppdrag hänger ihop. För att kunna råda över hela jorden behöver människan migrera. För att kunna uppfylla hela jorden behöver människan föröka sig. Att migrera är alltså direkt kopplat till det gudomliga uppdraget att råda över skapelsen, och en av aspekterna av vad det innebär att vara en människa skapad till Guds avbild.
På samma sätt som sexuell reproduktion och människans härskande över jorden är gudomliga gåvor och uppdrag som Gud välsignar, så är även migration en gudomlig gåva och ett uppdrag som Gud välsignar. Genom att uppfylla alla dessa tre gudomliga uppdrag blir människan i egenskap av att vara Guds avbild även Guds representanter på jorden och deltar i Guds fortsatta skapande av en vacker värld.
Tyvärr tog det dock inte lång tid innan Adam och Eva föll i synd. Adam och Eva åt av den förbjudna frukten och, som en konsekvens av det, utvisades de från Edens lustgård: “22Herren Gud sade: ”Se, människan har blivit som en av oss med kunskap om gott och ont. Nu får hon inte räcka ut handen och ta även av livets träd och så äta och leva för evigt.” 23Och Herren Gud skickade bort dem från Edens lustgård för att bruka jorden som de tagits från. 24Han drev ut människan, och öster om Edens lustgård satte han keruberna och det flammande svärdets lågor för att bevaka vägen till livets träd.” (1Mos 3:22–24)
Läs nästa kapitel i Främlingsvänlig: Ska jag hålla reda på min bror?
[1] 1Mos 1:27
[2] 2Krön 23:17
[3] Dan 2:31
[4] Jak 3:9
[5] Rom 8:29
[6] Jes 6:3
[7] 1Mos 2:15, Ords 12:10, Ords 27:23
[8] Ps 115:16