Imorse fick jag en identitetskris när jag i min gamla lokaltidning (Corren) läser att de beskriver mig som ”pingstpastorn från Härnösand”! Har jag integrerats så väl i Norrland att min gamla hemstad Linköping inte längre ens känner igen mig?!? Jag säger bara en sak: Uschaaalingen!
Nåja, nu har Tidödebatten rullat på i två och en halv månad och nått ända upp till politikens högsta topp. Oppositionen gnabbas om vems förslag man ska rösta på, regeringen erkänner att politiken behöver justeras, och tom Sverigedemokraterna går med på att det kanske gått lite för långt. Jag skulle därför vilja på ett pedagogiskt sätt försöka bena ut vad det är som jag anser har blivit fel.
I ambitionen med att få bukt på parallellsamhällen, svag arbetsmarknadsetablering och växande kriminalitet, så ville Tidöregeringen för det första minska migrationen och för det andra utvisa de som inte har integrerat sig i Sverige. Problemet var bara att Tidös lagstiftning inte skilde på de skötsamma och misskötsamma. Därför ser vi nu helt orimliga utvisningsbeslut till svenska tonåringar, arbetare i bristyrken, konvertiter som riskerar förföljelse i sina hemländer och till och med bebisar.
När sådana som jag kritiserar en migrationspolitik som slår fel får man ofta höra som respons påståenden om att jag vill ha helt fri och okontrollerad invandring eller att jag vill att kriminella islamister ska ta över samhället. Båda är naturligtvis fel. Men låt mig för pedagogikens skull dela upp Tidödebatten i tre delar så att det blir enklare att förstå:
1) Migration
2) Integration
3) Utvisning
1) Migration
Vad gäller flyktingpolitiken så anser jag att asyl ska baseras på asylrätten. Det handlar om verkligt skydd från förföljelse, krig, tortyr, dödsstraff eller inhuman behandling, inte på hur ”skötsam”, arbetsvillig eller potentiellt integrerbar personen förväntas bli. Asyl är en mänsklig rättighet, inte en meritbaserad process eller belöning för framtida beteende. Bedömningen ska göras på skyddsbehovet vid ansökan, utan att blanda in framtida ”nyttighet” eller integrationspotential.
2) Integration
De som integrerar sig och etablerar sig i samhället ska få ta del av samma möjligheter som alla andra i det här landet; man får jobb, lär sig språket, går med i en förening/församling, blir en del av en gemenskap, bygger nätverk och så vidare. Politiken bör uppmuntra och skydda framgångsrik integration, inte bara kräva den, integration ska få en chans att bära frukt. Jag skulle också vilja se motivationshöjande incitament som till exempel integrationslån. Integration ska löna sig!
3) Utvisning
Utöver att de som inte har skyddsskäl och fått avslag på asylansökan inte får stanna i Sverige, så anser jag att om man nu känner ett behov av att utvisa människor som har bott i det här landet i många år, då tycker jag att utvisningarna ska ske baserad på allvarlig brottslighet. De som tidigare fått möjlighet till spårbyte, integrerat och etablerat sig ska inte utvisas. Utvisning ska inte vara ett verktyg för generell minskning av invandring eller retroaktiva systemändringar.
Kort sammanfattat: Migrationspolitiken behöver vara baserad på asylrätten och skyddsskäl, integrationspolitiken behöver innehålla integrationsmöjligheter, och utvisningspolitiken behöver vara baserad på kriminalitet och allvarlig brottslighet.
Det som jag tror i princip alla är överens om är att Tidös migrationspolitik blev fel just där: I ambitionen att få bukt med en för stor migration i kombination med en för dålig integration började man utvisa de som faktiskt integrerat sig. Jag vill hellre se en politik som underlättar för de som vill göra rätt för sig och motiverar till integration.