Sammanfattning
I skapelsens begynnelse kan vi se hur Gud skapade människan till en migrant med uppdraget att föröka sig och uppfylla jorden. Men Bibeln är också medmänniskans berättelse, hur människan i syndafallet blev främlingsfientlig och började behandla sin broder och medmänniska som en fiende och främling.
Gud kallar Abraham att lämna sitt hemland och leva som en gäst och främling i sitt framtida folks land. Gud ger Abraham löfte om att få bli till välsignelse för jordens alla folk.
Gud räddar Israel från slaveri och främlingskap i Egypten och låter dem bo i löfteslandet. Gud ger Israel det tvåfaldiga uppdraget att inom Israels gränser behandla främlingen som sin älskade medmänniska (integration), och utanför Israels gränser vara ett rike av präster och ett ljus i mörkret för de främmande hednafolken ända till jordens yttersta gräns (mission).
Gud sänder Jesus från sin himmelska boning för att leva som en gäst och främling i världen. Jesus visar hur man ska behandla sina medmänniskor och bjuder in både judar och främlingar till den himmelska festmåltiden. Genom sin död på korset river Jesus skiljemuren mellan infödda och främlingar, judar och hedningar och skapar av dessa olika folk ett nytt folk.
Jesus ger sen församlingen det tvåfaldiga uppdraget att inom församlingen integrera infödda och främlingar, judar och hedningar, svenskar och invandrare, till älskade syskon i Guds familj, samt gå ut som missionärer i hela världen och predika evangelium för alla de främmande folken ända till jordens yttersta gräns.
Vid tidens slut kommer människor från jordens alla folk och stammar och länder och språk samlas inför tronen och tillbe vår Herre tillsammans.
Epilog
Räddningen kommer från judarna, sa Jesus.[1] Jag minns när jag som svensk främling satt som en välkomnad gäst hemma hos den judiske rabbinen och åt god mat ackompanjerat av Bibeln och högljudda lovsånger. Jag tror vi har mycket att lära av denna judiska tradition.
Det finns nämligen ingenting som förvandlar en främling till en gäst så mycket som att bli bjuden på god mat. Det skapar glädje, gemenskap och fred. Innan man vet om en främling är vän eller fiende så behöver man sträcka ut en hand över muren och bjuda på mat. Då förvandlas den potentiella fienden till en vän och gäst.
Jag tror att nyckeln till en framgångsrik integration är att lära av judarnas sabbatsfirande och återta nattvarden som en festmåltid.
I Sverige skulle jag vilja påstå att vi har tappat halva betydelsen av nattvarden. Genom nattvardens ceremoniella del, att ta bröd och vin i Jesu åminnelse, försonas vi med Gud. Genom nattvardens mat försonas vi med varandra. Genom att inte äta mat tillsammans riskerar vi missa halva poängen med nattvarden. När vi bjuder varandra på mat samtidigt som vi sätter Jesus i centrum så kombinerar vi Bibelns bud att älska Gud av hela vårt hjärta och vår medmänniska som oss själva, exempelvis genom att bjuda hem varandra på söndagsmiddagar, ha knytkalas i kyrkan eller göra kyrkkaffet till en del av nattvarden.
Som avslutning på det här studiet om vad Bibeln säger om främlingar och flyktingar, så skulle jag vilja passa på att skicka med några små korta sammanfattande uppmaningar:
Till samhället
Om ett samhälle vill vara främlingsvänligt kan vi lära av Bibeln att vi ska välkomna flyktingar och invandrare som gäster, bidra ekonomiskt till dem av vårt överflöd, ge bistånd till deras gamla hemland och integrera nytillkomna in i samhället genom att ge både skyldigheter och rättigheter.
Till församlingen
Om en församling vill vara främlingsvänlig behöver man först och främst börja identifiera sig själv med främlingar. Det är nästan svårt att hitta en person i Bibeln som inte någon gång varit främling eller flykting. Abraham, Isak, Jakob, Josef, Mose, Israel, David, Elia, Daniel, Jesus, för att bara nämna några. Den smärtsamma erfarenheten av utanförskap är en grogrund för att i kärlek behandla andra främlingar så som man själv skulle vilja bli behandlad, såväl kristna främlingar som flyktingar från andra religioner.
En främlingsvänlig församling behöver också aktivt arbeta för att skapa fred i samhället genom att sträcka sig över de fördomsfulla och främlingsfientliga murar som människor byggt upp och bjuda in främlingar till Guds rike genom att bjuda på mat och fira nattvard. Det är framför allt genom att inkludera nya människor både i det religiösa livet och i församlingsledningen som en lyckad integration av både svensk och invandrare kan leda till en främlingsvänlig förändring i församlingen så väl som i samhället i stort.
Till främlingen
Den som själv har kommit till Sverige som en flykting behöver aktivt söka sin församlings och sitt nya samhälles bästa genom att ställa sina gåvor och begåvningar till förfogande, arbeta aktivt på att komma ut ur utanförskap och bidragsberoende och passa på att vittna om Jesus när tillfälle ges. I församlingen är man inte längre en främling utan bör aktivt arbeta för att integrera både sig själv och alla andra medlemmar in i Guds familj.
Tillsammans med övriga medlemmar i församlingen bör man arbeta för att sprida evangelium tillbaka till sitt hemland på ett eller annat sätt.
Till församlingsledaren
Den som vill bli ledare i församlingen behöver vara främlingsvänlig som utgångspunkt och arbeta för att inkludera och integrera alla medlemmar i församlingen. Församlingsledaren ska ställa sig på de svagas sida, höja sin röst för flyktingar och försvara utsatta människors rättigheter.
Som ledare får man räkna med att då och då av olika skäl tvingas dra sig undan i ensamhet och söka sin tillflykt hos Herren. Tiden i ensamhet med Herren förädlar ledarens karaktär, lär församlingsledaren att se på medmänniskor från Guds perspektiv och att lära sig att förtrösta på Gud som sin personliga tillflykt.
Avslutningsvis vill jag uppmana dig som har läst den här boken: bjud främlingar på mat! För genom att välkomna flyktingar som gäster sprider vi Guds främlingsvänlighet ända till jordens yttersta gräns, ett glädjefullt arbete vi förmodligen får hålla på med i all evighet, eftersom jorden inte har någon gräns, Gud skapade den ju rund!
[1] Joh 4:22