Josef föds som patriarken Jakobs elfte son[1] och växer upp som en bortskämd sladdis.[2] När Josefs bröder ser hur deras pappa älskar honom mer än dem, börjar de hata honom[3] och säljer honom som slav till Egypten[4] och lurar i Jakob att Josef blivit uppätet av ett vilddjur:[5]
“28När de midjanitiska köpmännen kom förbi, drog de upp Josef ur brunnen. De sålde honom för tjugo siklar silver till ismaeliterna, som förde Josef till Egypten.” (1Mos 37:28)
Men trots sin ofrivilliga olycka klarar sig Josef, efter lite om och men,[6] ganska bra i Egypten. Gud var med Josef och allt som han gjorde lät Herren lyckas väl.[7]
Det går till och med så bra för Josef att farao gör honom till nummer två i hela riket och sätter honom ”över hela Egyptens land”.[8] Jämfört med Sverige idag kan man säga att om farao var kung var Josef statsminister.
Gud uppenbarar för Josef att det ska komma ”sju år med stort överflöd över hela Egyptens land” och sen därefter ”sju hungerår så att man glömmer allt det överflöd som var i Egypten, och svälten ska ödelägga landet”.[9]
Under de sju goda åren samlar Josef in ”allt ätbart” och lagrade det i städerna,[10] så att det sen kunde fördelas under de sju hungeråren.[11]
Men eftersom hungersnöden inte bara drabbade Egypten kom det hungriga människor från hela världen till Josef i Egypten för att köpa säd:[12]
“57Och man kom från hela världen till Josef i Egypten för att köpa säd, för svälten var svår i hela världen.” (1Mos 41:53–57)
Genom Guds vägledning kommer Josefs bröder till Egypten för att köpa säd och efter lite drama återförenas familjen igen och slår sig ner i Egypten.[13] Men innan Josefs pappa Jakob beger sig till Egypten talar Gud till honom i en syn om natten:
“3Då sade han: ”Jag är Gud, din fars Gud. Var inte rädd för att resa till Egypten, för jag ska där göra dig till ett stort folk. 4Jag ska själv följa med dig till Egypten och jag ska också föra dig tillbaka därifrån. Och Josefs hand ska sluta dina ögon.”” (1Mos 46:3–4)
I tider av nöd är Gud med sitt folk, han till och med ”följer med” på deras migration, och lovar att föra dem tillbaka när tiden är inne. Gud ordnar så att Egypten bjuder in Israel som en välkommen gäst i sitt land.
Sammanfattningsvis kan vi se att Josef började sitt liv i Egypten som en slav och främling, men Gud upphöjde honom till att bli den högsta politiska ledaren i sitt nya land. Josef var en ”samhällsbyggare” som använde sina gåvor från Gud till att arbeta för sitt nya lands bästa. När det blir global hungersnöd välkomnar Josef drabbade klimatflyktingar från andra länder till Egypten och förser dem med mat. Mitt i all nöd, främlingskap och flykt är Gud med och välsignar sitt folk så att de kan bygga upp sitt nya land samt ge bistånd till sitt gamla.
Läs nästa kapitel i Främlingsvänlig: Främlingar i ett land som inte är deras
[1] 1Mos 30:22–24
[2] 1Mos 37:3
[3] 1Mos 37:4
[4] 1Mos 37:28
[5] 1Mos 37:31–33
[6] 1Mos 39:20
[7] 1Mos 39:1–6
[8] 1Mos 41:40–41
[9] 1Mos 41:29–30
[10] 1Mos 41:47–48
[11] 1Mos 41:56
[12] 1Mos 41:57
[13] 1Mos 46:5–7