Kung David behövde fly för sitt liv mer än en gång. Vid ett av dessa tillfällen möter vi en intressant person som heter Ittaj:
“13En budbärare kom till David och sade: ”Israels män har vänt sina hjärtan till Absalom.” 14Då sade David till alla de tjänare som var med honom i Jerusalem: ”Kom, vi måste fly! Annars finns ingen räddning för oss undan Absalom. Skynda er i väg! Han kan plötsligt komma över oss och dra olycka över oss och slå staden med svärd.” 15Kungens tjänare svarade kungen: ”Vad än vår herre kungen beslutar är vi dina lydiga tjänare.” 16Och kungen gav sig i väg och hela hans hushåll följde med honom. Men kungen lämnade kvar tio av sina bihustrur för att se efter huset. 17När kungen drog ut följde hela folket efter honom. Men de stannade vid det sista huset. 18Alla hans tjänare och alla kereteerna och peleteerna drog förbi honom. Och alla de sexhundra gatiterna som hade följt med honom från Gat gick förbi framför kungen. 19Då sade kungen till gatiten Ittaj: ”Varför går också du med oss? Vänd om och stanna hos kungen. Du är ju en främling och dessutom landsflyktig från ditt land. 20Du kom i går, skulle jag då i dag låta dig irra omkring med oss när jag nu ger mig av, vart det nu bär hän? Vänd tillbaka och ta dina bröder med dig. Nåd och sanning vare med dig.” 21Men Ittaj svarade kungen: ”Så sant Herren lever och så sant min herre kungen lever: Där min herre kungen är, där vill också din tjänare vara, i liv eller död.” 22Då sade David till Ittaj: ”Kom då och gå med oss.” Och gatiten Ittaj följde då med tillsammans med alla sina män och alla barn som han hade med sig. 23Hela landet grät högljutt när folket drog fram. När kungen gick över Kidrondalen följde allt folket med och tog vägen mot öknen.” (2Sam 15:13–23)
När kung Davids egen son Absalom gör uppror lämnar David Jerusalem och går i flykt i öknen eftersom han inte vill utsätta sin älskade stad för Absaloms härjningar. När David, som har blivit lite till åren, pausar en stund medan hans trogna följe går förbi honom ut från staden Jerusalem, så ser han Ittaj. Ittaj är en filisté från Gat (samma stad som Goliat kom ifrån) som anslöt sig till kung David dagen innan i syfte att tillsammans med sin 600 man starka här ta värvning hos Israels kung.
David blir förvånad över att se Ittaj följa David ute i öknen eftersom han kom så sent som bara dagen innan. David uppmanar i all välvilja Ittaj att gå tillbaka till Jerusalem och hellre ansluta sig till Absalom eftersom han inte har något otalt med Ittaj. Varför frivilligt gå ut i öknen tillsammans med en förlorad kung när man kan ansluta sig till Israels nye kung?
Men när David kallar sin son Absalom ”kung” så svarar Ittaj frimodigt att det minsann är David som är Israels kung, inte Absalom. Ittaj har kommit för att tjäna den riktige kungen, oavsett om det kostar honom hans liv och hälsa. Ittaj tänker stå vid Davids sida såväl genom goda tider som hemska stunder.
När Davids eget folk övergav honom stod en främling lojalt kvar vid hans sida. Ittaj skämdes inte för David utan svarade öppet inför alla att han skulle tjäna kungen både genom död och liv.
David låter vid de orden Ittaj följa med David i hans flykt. Ittaj lär oss att man aldrig ska underskatta en främling och att sann lojalitet kan komma från oväntat håll och visar sig först när man kan förlora på det. En sådan lojalitet är mer värd än guld och svårare att finna än ädelstenar.
Läs nästa kapitel i Främlingsvänlig: Höj din röst för den stumme