Jag minns hur jag och min fru Annica en varm sommarkväll i Jerusalem år 2009 gick ner till Klagomuren för att spana efter de tre första stjärnorna på natthimlen som markerar starten på den judiska sabbaten. Väl på plats blev vi av en slump hembjudna till en rabbin på sabbatsmåltid. Vi gick genom stadens gator och kvarter innan vi kom fram till ett hus fyllt med både mat och glada människor. Det var så mycket folk att de ställt in utemöblerna i vardagsrummet. Vi satt på vita plaststolar och sjöng hebreiska lovsånger, lyssnade på Bibeln och prisade Gud tillsammans.
Mitt i alltihopa ställde sig rabbinen upp och det blev tyst. Han lyfte fram en bägare av vin och sa något på hebreiska. Intressant tänkte jag, det där känns bekant. Sen skickades en skål med vatten runt som vi symboliskt skulle tvätta våra händer i. Efter det gav någon en långpanna med nybakt bröd till rabbinen som sa något på hebreiska innan han skickade runt brödet till alla.
Det där känner jag igen, tänkte jag! Den här judiska ceremonin påminner onekligen rätt mycket om den kristna nattvarden. Där och då förstod jag nattvardens judiska kontext. Eftersom kristendomen är född ur judendomen kan vi lära oss mycket om vår tro från judarna. Herrens måltid är inte bara en ceremoni utan en riktig festmåltid med Jesus i centrum. En måltidsgemenskap dit främlingar som jag är välkommen och inkluderad i Guds folk. Tack vare den judiska gästfriheten fick jag ett möte med Gud.
Någon dag senare satt jag på ett hotelltak och samtalade med en holländare som ville döpa sig i Jordanfloden. De arabiska dofterna i kvällsbrisen blandades med det neongröna ljuset från de muslimska minareterna och Gravkyrkans groteska kakafoni.
Medan vi småpratade om allt mellan himmel och jord började jag känna hur en vision föddes i mitt hjärta. Jag började se framför mig hur Gud skulle sända onådda folk från stängda länder till Europa, och hur en väckelse bland dem skulle leda till mission i retur.
Ända sedan jag besökte Jerusalem har dessa två upplevelser av integration och mission, dvs. att välkomna främlingar och att nå ut med evangelium till alla folk, inspirerat mig. Jag har velat samla alla mina tankar om vad Bibeln säger om främlingar, få ner dem på pränt och dela med mig. Men det var först när jag våren 2021 fick besked om att jag har cancer som jag äntligen satte mig ner och började skriva. Gud kan använda våra negativa omständigheter till något positivt. Men ju mer jag har studerat och skrivit om vad Bibeln säger om flyktingen, desto mer av Guds kärlek till främlingen har jag sett. Nu när jag har skrivit färdigt den här boken känns det som att jag skulle kunna skriva minst en bok till i samma ämne. Nästan varenda biblisk person har ju någon gång varit en främling eller flykting, till och med Gud själv!
Jag vet att jag inte är världens bästa skribent, men min förhoppning är att den här boken kommer att inspirera dig till att i Bibeln se Guds kärlek till främlingen, och att det i sin tur leder dig till ett glädjefyllt engagemang för utsatta människor.
Läs nästa kapitel i Främlingsvänlig: Skapad till migrant