I kapitel 10 gick vi igenom hur Gud instruerade Israel att älska ”främlingen, den faderlösa och änkan” som sig själv och behandla dem generöst och i kapitel 11 såg vi hur detta integrationsarbete kunde fungera i praktiken. Men dessvärre var det en återkommande kritik från profeterna att Israel tyvärr inte behandlade dessa tre utsatta grupper särskilt väl. I det här kapitlet ska vi se hur Gud därför vänder på alltihopa och tvärtom låter en främmande änka med en faderlös pojke få bli till välsignelse för en israelit på flykt.
Under en tid av israelitiskt avfall dyker plötsligt profeten Elia upp från ingenstans. Elia profeterar att det ska komma en svår torka över Israel och tvingas tack var det fly för sitt liv. Gud sänder därför Elia till bäcken Kerit för att gömma honom där samtidigt som Gud kan jobba på Elias karaktär:
“2Och Herrens ord kom till honom: 3 ”Gå bort härifrån och bege dig österut och göm dig vid bäcken Kerit öster om Jordan.”” (1Kung 17:2–3)
Även om man inte vet exakt var bäcken Kerit låg, så får vi genom denna berättelse en inblick i vad det kan innebära att fly för sitt liv och hur Gud kan använda den situationen till att visa omsorg och hjälpa oss att fördjupas i tron. Varje morgon och kväll förser Gud med hjälp av korpar Elia med bröd att äta och vatten att dricka.
Namnet ”Kerit” betyder ”att skära av” eller ”hugga”, vilket skulle kunna innebära att Gud fick möjlighet att forma och förädla Elia genom att arbeta med hans negativa och destruktiva karaktärsdrag.
Elia hade hastigt blivit en känd profet i landet, och genom att gömma Elia vid en bäck lär Gud Elia vikten av att vara ensam med Gud. Kanske hade Elia hellre fortsatt predika för folket och berätta om Guds plan för Israel, men vid bäcken Kerit får Elia lära sig att arbetet för Gud aldrig får bli viktigare än livet med Gud.
Om vi ser på Elias vistelse vid bäcken Kerit som en symbolisk plats där varje troende får vara ensam med Gud, då symboliserar brödet Bibeln och vattnet Anden. Varje morgon och varje kväll är det nyttigt och bra för varje person som vill tjäna Gud att stilla sig i ensamhet och bli uppfylld av Guds ord genom Bibeln och bli uppfylld av Guds Ande genom bönen.
Dessutom, i en tid av torka fick Elia sitta vid en vattenbäck. På detta sätt lärde Gud Elia att vara beroende av Gud för sin försörjning.
Det måste ha varit en svår prövning för Elia att bibehålla sin förtröstan på Guds försorg när han såg hur bäcken sakta men säkert torkade ut. Men Elia höll ut och litade på att Gud så småningom skulle visa på någonting nytt när tiden var inne.
Det är nog ingen slump att Jesus jämför strömmar av vatten med den helige Ande. Den som vill arbeta för Gud behöver hitta en egen gömd plats där man kan få vara ensam med Gud och hämta kraft. Gud använder den ensamma tiden vid bäcken Kerit för att lära Elia ännu mer om hur man är en Guds tjänare.
Men även om Gud visste sin plan för Elia så berättade han inte allt med en gång, utan lät Elia få veta en sak i taget. Först när Elia lydde Gud och begav sig till bäcken Kerit så fick han veta nästa steg.
Även idag leder Gud oss steg för steg och låter oss få veta en sak i taget. Det kan vara väldigt frustrerande men leder till att vi blir beroende av Gud och måste lära oss att lita på hans omsorg.
Vad hade hänt om vi hade fått veta hela Guds plan i förväg? Förmodligen hade vi då backat ur eftersom vi inte känner att vi klarar av någonting så stort.
Det är också ofta först i backspegeln som vi kan konstatera hur underbart Gud har lett oss hela tiden. Det är ofta först när vi ser tillbaka på vårt liv som vi inser att många av de svårigheter vi gick igenom egentligen var bra för oss och gjorde så att vi växte i vår tro och lärde oss att förtrösta mer på Gud. Men om vi hade fått veta dem i förväg kanske vi inte hade vågat gå när Gud kallade.
När en människa blir förföljd i sitt eget hemland och tvingas fly kan det vara svårt att se Guds plan och omsorg. Men om man ber Gud vara med i flykten kan Gud använda situationen till någonting positivt längre fram. När Gudsmannen Elia flyr Israel och kommer till Sarefat i Sidon får vi ytterligare ett exempel på hur Gud kan använda en flykt till något positivt:
“8 Då kom Herrens ord till Elia. Han sade: 9 ”Bryt upp och gå till Sarefat, som hör till Sidon, och stanna där. Se, jag har befallt en änka där att ge dig mat.”” (1Kung 17:8–9)
I precis rätt tid, när det var dags för Elia att gå vidare, talade Gud till Elia om att bege sig till en icke-judisk änka i Sidon, ett område som låg norr om Israel i dagens Libanon.
Änkor hade det oerhört tufft på Bibelns tid. Med barn att försörja och ta hand om men utan en man som jobbar och tjänar pengar blev livet extremt svårt. Lägg därtill att det rådde torka så förstår de flesta att denna änka inte ens hade möjlighet att ge mat till sin egen son, än mindre till Elia:
“12Men hon svarade: ”Så sant Herren din Gud lever, jag har inte en kaka bröd, utan bara en näve mjöl i krukan och lite olja i kannan. Jag håller just på att samla ihop ett par vedpinnar och ska nu gå hem och laga till det åt mig och min son. Vi ska äta det och sedan dö.”” (1Kung 17:12)
Men på detta sätt visar Gud för Elia att Gud kan använda vem han vill till att göra vad han vill. Vi människor, som ofta ser till det yttre, skulle förmodligen ha gått förbi denna änka och aldrig gett henne en chans. Men Gud, som såg hennes hjärta, visste att hon måhända inte hade någonting att erbjuda, men att hon var villig att tjäna Gud om han bara gjorde det möjligt.
På samma sätt ska vi människor akta oss för att bara se till det yttre när vi bedömer om en människa är kapabel att göra si eller så. Eftersom kraften och välsignelsen kommer från Gud spelar det ju ingen som helst roll huruvida vi är mänskligt sett svaga eller starka. Det som spelar roll är vårt hjärtas inställning och om vi är redo att tjäna Gud eller inte.
Gud välsignar änkan genom att när profeten Elia bor hos henne så förser Gud henne mirakulöst med mjöl och olja till att baka bröd:
“13Då sade Elia till henne: ”Var inte rädd. Gå och gör som du har sagt. Men laga först till en liten kaka åt mig och bär ut den till mig. Laga sedan till åt dig och din son. 14För så säger Herren, Israels Gud: Mjölet i krukan ska inte ta slut, och olja ska inte fattas i kannan fram till den dag då Herren låter det regna på jorden.” 15Då gick hon och gjorde som Elia hade sagt. Hon hade sedan att äta en lång tid, hon själv, sonen och hennes husfolk. 16Mjölet i krukan tog inte slut och olja fattades inte i kannan enligt det ord som Herren hade talat genom Elia.” (1Kung 17:13–16)
Men, mitt i all den mirakulösa välsignelse som änkan hade fått av Gud, så drabbas hon av en ofattbar tragedi när hennes son dör i sjukdom.
Att änkans son dog var en dubbel tragedi som inte bara drabbade pojken utan även änkan i förlängningen, eftersom han var hennes garanti för försörjning när hon blev gammal.
Änkan klandrar sig själv och sin egen synd för sonens död och blir arg på Elia eftersom hon tror att han på något sätt har gjort så att Gud straffat henne för hennes synd.
Det är lätt hänt att klandra sig själv och sin egen synd när man drabbas av hemskheter. Men allt negativt som drabbar oss är inte automatiskt ett straff från Gud, även om det kan kännas så ibland.
Om det plötsligt börjar regna, betyder det att det var Gud som sände regnet, eller var det Djävulen som sände regnet, eller regnar det för att det är höst? Ibland är det svårt att veta.
Men Elia blir bestört över änkans sons död och gör det enda han kan göra; ropar ut sin förtvivlan inför Gud! Dilemmat som Elia och änkan drabbas av är egentligen Teodicé-problemet: ”Hur kan en god Gud tillåta ondska?” Svaret på den frågan ges inte, men däremot en bra instruktion för hur man ska hantera tragedier; nämligen att ropa ut sin förtvivlan till Gud. Även om Gud inte gav svar på varför pojken dog, så lät han nämligen ett mirakel ske genom att föra honom tillbaka till livet:
“22Och Herren hörde Elias bön, och pojkens själ kom tillbaka in i honom, och han fick liv igen.” (1Kung 17:22)
Av profeten Elia lär vi oss att Gud är med oss och förser med det vi behöver när vi flyr för våra liv, när vi lämnar vårt hemland, när det råder torka och hungersnöd.
Vi lär oss också att när Israel bryter förbundet med Gud som mest, när de förtrycker främlingen, den faderlöse och änkan, så är det i stället en främmande änka med en faderlös pojke som tar hand om Guds profet. Till sist lär vi oss också att Gud kan göra så att en främmande fattig änka blir till stor välsignelse. Gud kan använda vem han vill för sina syften och vi ska inte räkna bort någon bara för att de till det yttre inte verkar kunna bidra med så mycket. Med rätt inställning kan alla människor bli använda av Gud.
Läs nästa kapitel i Främlingsvänlig: Främlingen utanför Israel