Precis som sin fader Abraham, så fortsätter Isak att vara en ”främling” i Kanaans land.
“1Det blev svält i landet igen, efter den första svältperioden som hade inträffat på Abrahams tid. Isak begav sig då till filisteernas kung Abimelek i Gerar. 2Där uppenbarade Herren sig för honom och sade: ”Dra inte ner till Egypten utan bo kvar i det land som jag säger dig. 3Stanna som främling här i landet. Jag ska vara med dig och välsigna dig, för jag ska ge dig och dina efterkommande alla dessa landområden, och jag ska hålla den ed som jag gett din far Abraham.” (1Mos 26:1–3)
När Isak lever som en främling i Gerar så välsignar Gud honom så mycket att han blir så rik att filisteernablir avundsjuka och tvingar bort honom.[1]
Efter att Isak dött är det hans son Jakobs tur att leva som främling i Kanaans land. Men först tvingas Jakob fly sin bror Esau[2] och leva som gäst och främling hos sin släkting Laban. Efter en tid där vill Jakob så småningom tillbaka till ”sitt eget land”[3] och beger sig till Kanaans land, där både hans far Isak och hans farfar Abraham ”hade bott som främling”.[4]
Under hela sina liv levde alltså de tre stora patriarkerna Abraham, Isak och Jakob som främlingar i sitt eget framtida land. Vilka andliga sanningar kan vi lära oss av detta?
Jo, i Hebreerbrevet kan vi läsa att Abraham levde som en främling i löfteslandet ”i tron”:
“8I tron lydde Abraham när han blev kallad att dra ut till ett land som han skulle få i arv, och han gav sig i väg utan att veta vart han skulle komma. 9I tron levde han i löfteslandet som i ett främmande land. Han bodde i tält med Isak och Jakob som var medarvingar till samma löfte, 10 för han väntade på staden med de fasta grundvalarna vars byggmästare och skapare är Gud.” (Heb 11:8–10)
När vi kommer till tro på Jesus Kristus som vår Herre och Frälsare blir vi frälsta[5] och föds på nytt in i Guds rike[6]. Vi får vårt medborgarskap i himlen,[7] men lever samtidigt kvar i världen som ”främlingar och gäster”[8].
På samma sätt som Abraham, Isak och Jakob vandrade omkring i löfteslandet och fick smaka på landets goda långt innan löftet till fullo hade uppfyllts, så kan även vi idag få smaka på Guds rikes goda gåvor långt innan Himmelriket till fullo har etablerats.
Vi vet exempelvis att i himlen finns inte längre någon död, sorg eller plåga.[9] Men redan här och nu kan vi få smaka på detta när vi vandrar i Anden[10], förlåter varandra och ber för sjuka.
På samma sätt som Abraham, Isak och Jakob längtade efter löfteslandet längtar vi efter himlen. På samma sätt som Abraham, Isak och Jakob fick leva som främlingar i Kanaans land, får vi leva som främlingar i världen. Även om Abraham, Isak och Jakob levde i Kanaans land, så blev de aldrig kananiter. På samma sätt som Abraham, Isak och Jakob levde som Gudsmän sida vid sida med avgudadyrkande hedningar, så ska också vi leva heligt trots att vi befinner oss i en fallen och syndig värld. På samma sätt som löftet så småningom uppfylldes och Israel fick sitt löftesland, så kommer Guds löfte till oss uppfyllas när Gud etablerar sitt Himmelrike fullt ut. Fram till dess är vi kristna främlingar i världen med en brådskande mission att bjuda in så många som möjligt till den himmelska festmåltiden i Guds rike.
Läs nästa kapitel i Främlingsvänlig: Jag ska följa med dig
[1] 1Mos 26:12–17
[2] 1Mos 27:43
[3] 1Mos 30:25
[4] 1Mos 37:1
[5] Rom 10:9–10
[6] Joh 3:3–8
[7] Fil 3:20
[8] 1Pet 2:11
[9] Upp 21:4
[10] Gal 5:16