När Jesus kom till jorden innebar det att han först lämnade sin himmelska boning[1] för att leva i vår värld som en gäst och främling.[2] Som nyfödd välkomnas Jesus till jorden av både judar[3] och hedningar,[4] men tvingas snart på flykt för att undkomma kung Herodes:
“13När de vise männen hade rest i väg, då visade sig en Herrens ängel i en dröm för Josef och sade: ”Stig upp och ta med dig barnet och dess mor och fly till Egypten! Stanna där tills jag säger till dig, för Herodes kommer att söka efter barnet för att döda det.” 14Josef steg då upp och tog samma natt med sig barnet och dess mor och gav sig av till Egypten. 15Där stannade han tills Herodes hade dött, för att det som Herren hade sagt genom profeten skulle uppfyllas: Ut ur Egypten kallade jag min son.” (Matt 2:13–15)
Vid tiden för Jesu födelse bodde nästan en miljon judar i Alexandria, en av de största städerna i Romarriket. Staden låg i norra delen av Israels grannland Egypten, och hade ofta fungerat som en naturlig tillflyktsort för judiska flyktingar. [5]
En intressant kuriosa-detalj är att det i den grekiska grundtexten står ”magos” (μάγος) där det på svenska står ”de vise männen”. Från ”magos” har vi fått det svenska ordet ”magiker”. Dessa Magos från Östern var dåtidens högst utbildade vetenskapsmän från dåtida Irak/Iran. De var astronomer, historiker, religionsvetare, astrologer, etc, och fungerade som rådgivare åt kungen.
I Gamla testamentet ser vi att förra kapitlets huvudperson, profeten Daniel, utnämndes till den främste av dessa Magos, när det judiska folket levde i fångenskap i Babylon.[6] Det är mycket möjligt att Daniel lärde Magos Bibeln och dess profetior om den kommande judiske konungen Messias. Daniel instruerade troligtvis i så fall dem att när Messias väl kommer, så ska de besöka honom och ge honom gåvor, eftersom han inte bara kommer att vara judarnas konung, utan hela världens.
Efter att de vise männen överlämnat sina gåvor till Jesus vänder de tillbaka hem till sitt land. En ängel uppenbarar sig för Josef och uppmanar honom att fly till Egypten eftersom kung Herodes kommer försöka mörda Jesus, som han ser som en konkurrent till tronen.
Det är närmast ironiskt att främmande hedningar kommer för att tillbe Jesus, samtidigt som den judiske kungen beter sig som en egyptisk farao när han mördar hebreiska gossebarn.[7]
Tack vare det utländska biståndet, i form av de vise männens mycket värdefulla gåvor,[8] får Josef möjlighet att fly med sin familj till närmaste grannland och uppehålla sig där tills den politiska situationen i hemlandet förändrats så mycket att han kan återvända hem med sin familj.
Det ord för ”fly” som används i den grekiska grundtexten är ”pheugo” (φεύγω). Från detta ord kommer det engelska ordet ”refugee” som på svenska är ”flykting”. Innebörden i ordet pheugo har inte ändrats mycket de senaste två tusen åren. I dess ursprungliga betydelse ligger att ”springa i väg”, ”undkomma”, ”fly”. Dvs. samma betydelse som idag.
Ordet används i övrigt i Nya testamentet när Jesus uppmanar sina lärjungar att fly från förföljelse[9] och att fly från Judeen när de ser ”förödelsens styggelse”[10]. Paulus använder ordet när han uppmanar kristna att fly från sexuell omoral,[11] pengabegär[12] och avgudadyrkan.[13] Jakob använder ordet när han menar att djävulen kommer att fly från oss när vi underordnar oss Gud.[14]
Men hur väl stämmer Jesus flykt till Egypten överens med nutida flyktingpolitik? Skulle Jesus ha räknats som en flykting idag?
I Sveriges lag definieras en ”flykting” på följande sätt:
”Med flykting avses en utlänning som befinner sig utanför det land som utlänningen är medborgare i, därför att han eller hon känner välgrundad fruktan för förföljelse på grund av ras, nationalitet, religiös eller politisk uppfattning eller på grund av kön, sexuell läggning eller annan tillhörighet till en viss samhällsgrupp, och inte kan, eller på grund av sin fruktan inte vill, begagna sig av detta lands skydd.” (Utlänningslagen 4:1)
När Jesus befann sig i Egypten var han en ”utlänning” eftersom han befann sig utanför det land han var medborgare i. Nu kanske någon invänder och menar att både Judeen och Egypten ingick i det romerska riket och därför var ett och samma land. Men det är en sanning med modifikation. Jesus var inte ”medborgare”[15] i Rom, utan befann sig som jude från Galileen under kung Herodes makt.
En möjlig jämförelse med idag skulle kunna vara om en polack flyr till Sverige för att komma undan sitt lands polis. Både Sverige och Polen tillhör EU, men det ena landets polis har inte befogenhet i det andra landet.
Den förföljelse som Jesus och hans familj flydde ifrån faller in under både ”religiös uppfattning” och ”tillhörighet till en viss samhällsgrupp”. Herodes ville mörda Jesus därför att han var Messias,[16] och Jesus tillhörde samhällsgruppen ”pojkar i Betlehem som var två år eller yngre”.[17]
Eftersom Josef och Maria kände en ”välgrundad fruktan för förföljelse” från sin egen kung, kunde de av förklarliga skäl inte ”begagna sig av detta lands skydd”.
Så ja, enligt svensk lag var Jesus flykting och om han hade flytt till Sverige hade han fått uppehållstillstånd.
I Hebreerbrevet står det att Jesus ”i allt” måste ”bli lik sina bröder”.[18] Genom att själv ha gått igenom alla sorters lidanden kan Jesus känna med dem som går igenom liknande lidanden idag. Jesus vet på ett personligt plan vad det innebär att behöva fly från sitt hemland och leva som en flykting i ett främmande land. Eftersom Jesus var en flykting känner han med flyktingar idag.
Läs nästa kapitel i Främlingsvänlig: Herrens måltid
[1] Fil 2:6–7
[2] Joh 1:10, Matt 8:20
[3] Luk 2:8–20
[4] Matt 2:1–12
[5] 1Kung 11:40, 2Kung 25:26, Jer 26:21
[6] Dan 5:11–12
[7] 2Mos 1:16–22, Matt 2:16
[8] Matt 2:11
[9] Matt 10:23
[10] Matt 24:16, Mark 13:14, Luk 21:21
[11] 1Kor 6:18
[12] 1Tim 6:11
[13] 1Kor 10:14
[14] Jak 4:7
[15] Se kapitel 29 för mer om begreppet ”medborgarskap”.
[16] Matt 2:1–8
[17] Matt 2:16
[18] Heb 2:17