Om vi i tidigare kapitel har sett hur Jesus undervisade oss att älska främlingar, utlänningar och fiender, så handlar detta kapitel om vikten av att vi kristna också visar omsorg om varandra:
“31När Människosonen kommer i sin härlighet och alla änglar med honom, då ska han sätta sig på sin härlighets tron. 32Och alla folk ska samlas inför honom, och han ska skilja dem från varandra som herden skiljer fåren från getterna. 33Och han ska ställa fåren på sin högra sida och getterna på den vänstra. 34Då ska Kungen säga till dem som står på hans högra sida: Kom, ni min Fars välsignade, och ta emot det rike som stått berett för er sedan världens skapelse. 35För jag var hungrig och ni gav mig att äta. Jag var törstig och ni gav mig att dricka. Jag var främling och ni tog emot mig. 36Jag var naken och ni klädde mig. Jag var sjuk och ni besökte mig. Jag var i fängelse och ni kom till mig. 37Då ska de rättfärdiga svara honom: Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig att äta, eller törstig och gav dig att dricka? 38Och när såg vi dig som främling och tog emot dig, eller naken och klädde dig? 39Och när såg vi dig sjuk eller i fängelse och kom till dig? 40Då ska Kungen svara dem: Jag säger er sanningen: Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort för mig.” (Matt 25:31–40)
När Jesus är ensam med sina lärjungar på Olivberget undervisar han dem om framtiden och hur det kommer att bli på domedagen när han kommer tillbaka.[1]
Jesus förklarar för sina lärjungar att han då kommer att skilja ”fåren från getterna”, och låta fåren få ta emot Guds rike. På Bibelns tid var det inte ovanligt att får och getter blandades under dagen medan de åt gräs och betade. Men när det blev kväll och lite kallare var herden tvungen att sära på dem så att getterna, som inte tål kyla lika bra som får, fick komma närmare varandra så att de höll värmen.
Det som skiljer fåren från getterna är enligt Jesus hur de har behandlat ”dessa mina minsta bröder”, dvs. kristna trossyskon. Precis som när Jesus stoppade Paulus förföljelse av kristna med orden: ”Saul! Saul! Varför förföljer du mig?”[2] så identifierar sig Jesus i denna text med lidande kristna.
Den som förföljer kristna för att de är just kristna förföljer Jesus själv, och den som hjälper kristna i nöd för att de är kristna hjälper Jesus själv. Så starkt identifierar sig Jesus med sin kyrka.
Ett liknande resonemang för Jesus i Matteus kapitel 10, där han undervisar sina lärjungar att ”den som tar emot er tar emot mig”, [3] och att den som ger ”en av dessa små” ett glas vatten ”därför att det är en lärjunge” kommer ”inte gå miste om sin lön”. [4]
Återkommande i just Matteus evangelium är att Jesus kallar sina lärjungar för ”bröder”[5] eller ”dessa små”.[6]
Så i undervisningen om fåren och getterna är det tydligt att Jesus vill att vi kristna ska hjälpa varandra när vi hamnar i nöd, just därför att vi är kristna syskon. När vi tar emot en kristen ”främling” som flyr förföljelse i sitt hemland, när vi gömmer en kristen som riskerar utvisning till länder där kristna riskerar dödsstraff, när vi öppnar upp vårt hem och vår kyrka för en konvertit, ja då har vi tagit emot, gömt och välkomnat Jesus själv.
Men efter att ha läst denna text uppstår för mig två följdfrågor; måste man hjälpa flyktingar för att bli ett får och få komma in i Guds rike? Och gäller detta alla flyktingar eller bara kristna flyktingar?
För det första är det viktigt att förstå att Jesus inte i denna text ställer upp ett antal krav för att bli ett får. Snarare beskriver Jesus karaktärsdrag hos de som redan är ett får.
Som vi kan läsa i Romarbrevet så blir man frälst och kristen genom att tro på Jesus och bekänna honom som sin Herre och frälsare:
“9För om du med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, ska du bli frälst. 10Med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst. 11Skriften säger: Ingen som tror på honom ska stå där med skam. 12Här är ingen skillnad mellan jude och grek. Alla har samme Herre, och han ger av sin rikedom till alla som åkallar honom. 13Var och en som åkallar Herrens namn ska bli frälst.” (Rom 10:9–13)
När man blir frälst blir man född på nytt av den helige Ande som sen låter Guds karaktärsdrag långsamt men säkert växa fram i den troendes liv.
Man måste alltså inte ta emot flyktingar, besöka sjuka och ta hand om fattiga för att få komma in i himlen, utan det är ett helgat beteende som växer fram i den troendes liv och är ett tecken på att man redan tillhör Guds rike.
Så svaret på den första frågan är nej, man måste inte hjälpa flyktingar för att bli kristen, man hjälper flyktingar därför att man är kristen.
Den andra frågan är lite mer komplicerad att svara på. Det är uppenbart att Jesus i den här specifika texten talar om vikten av att hjälpa just kristna bröder och systrar. Men, även om denna bibeltext i strikt bemärkelse handlar om det kristna syskonskapet och vikten av att vi hjälper varandra när vi hamnar i nöd, så är den kristna omsorgen naturligtvis inte begränsad till enbart kristna.
I det här kapitlet går jag igenom hur Jesus uppmanar oss att älska våra kristna bröder och systrar, i nästa kapitel går jag igenom hur Jesus undervisar oss om att främlingar kan bli till välsignelse även för oss, och i kapitel 26 går jag igenom hur Jesus undervisar oss att inte bara älska vår nästa, utan till och med älska vår fiende. Vi ska alltså både älska vår broder, vår nästa och vår fiende. Så i en generell bemärkelse ska vi kristna hjälpa alla människor; såväl kristna flyktingar som främlingar med annan religion, och till och med fiender, inte för att de är kristna, utan för att vi är kristna.
Paulus skriver i sitt brev till galaterna om denna dubbla omsorg, dvs. att vi ska ”göra gott mot alla” och ”särskilt mot dem som tillhör trons familj.”[7] En kristen ska med andra ord behandla alla människor så som man själv vill bli behandlad, såväl sin fiende som sin broder. I Matteus kapitel 5 undervisar Jesus om att älska sin fiende och här i Matteus kapitel 25 talar Jesus om att älska sin broder.
I en kristen gemenskap yttrar sig denna dubbla omsorg på olika sätt, exempelvis genom att man har ett språkcafé öppet för alla, oavsett om de som kommer är kristna eller inte, samtidigt som man mer specifikt hjälper exempelvis konvertiter som riskerar utvisning. Det ena utesluter inte det andra utan är båda en del av kärleken till medmänniskan.
Så svaret på den andra frågan är att man som kristen ska hjälpa både kristna flyktingar och icke-kristna flyktingar. Vi hjälper inte flyktingar för att de är kristna, utan för att vi är kristna.
Läs nästa kapitel i Främlingsvänlig: Älska din nästa
[1] Matt 24:3
[2] Apg 9:4
[3] Matt 10:40
[4] Matt 10:42
[5] Matt 12:48–50, Matt 23:8, Matt 28:10
[6] Matt 10:42, Matt 18:6–14, Matt 25:40–45
[7] Gal 6:10