Församlingsarbete känns ibland som ett tåg med olika vagnar. Vi är förhoppningsvis på väg åt samma håll, men består av olika grupper. Just nu må jag säga att det går väldigt bra för flera av dessa grupper.
Den grupp som kanske har mest framgång just nu är vårt relativt nystartade Café Global, där vi bjuder in Timrås asylsökande till svenskaklass, fika och asylrådgivning varje tisdag klockan 16:00. Kyrkan är full med nya människor! Det är så kul att vi kan vara med och hjälpa till när staten inte tar sitt ansvar för att ge asylsökande svenskaundervisning.
En annan grupp som har genomgått omvälvande förändringar och problem är LP-kontakten. Vi har känt oss tvungna att avveckla verksamheten och börja visionera om hur vi ska starta om LP på nytt. Till min stora glädje har en stor grupp frivilliga kommit på dessa samlingar, trots att jag varit väldigt övertydlig med att om man deltar i visionssamtal måste man också vara beredd att inte bara ha åsikter utan även engagera sig rent praktiskt. Som om inte det vore nog så har även en person i församlingen sagt att han är redo att lägga mycket tid och engagemang på LP och är beredd att gå in som frivillig ledare. Det finns med andra ord goda förutsättningar att LP kommer att få en briljant nystart!
På tal om LP så har jag långsamt men säkert börjat inse att Timrå Pingst och Svenska kyrkan i Timrås goda relationer bara blir bättre. Jag ska inte sticka under stol med att vi har väldigt stora åsiktsskillnader i många frågor (dop, Bibelsyn, ämbeten, etc), men vi har insett att vi har en samsyn kring de kristna högtiderna och Timrås socialt utsatta. Förra veckan firade vi gemensam gudstjänst tillsammans med övriga församlingar här i Timrå kommun, något jag som ordförande för det ekumeniska rådet i Timrå har velat ska bli en årlig återkommande gudstjänst. Det blev faktiskt oerhört lyckat, med en nästintill fullsatt kyrka (198 pers) och medverkande från nästan alla församlingar i Timrå samt god lunch tillsammans efteråt. Jag tror vi kristna gör väl i att mötas och knyta goda kontakter, för annars har vi ingen möjlighet att påverka varandra i rätt riktning.
På tal om olika vagnar i ett långt tåg, till min stora glädje så börjar vi se alla dessa olika gruppers olika framgång synas på gudstjänsten, som ju är den stora samlingspunkten i församlingen. I söndags var vi faktiskt, åtminstone mig veterligen, fler utrikes födda än svenskar på gudstjänsten! Jag frågade vart alla kom ifrån och fick som svar: Nepal, Burma, Thailand, Kongo, Syrien, Etiopien, Finland, Ghana, Centralafrikanska republiken, Gambia, Kenya, Nigeria, Filippinerna och Sverige!