Pastor Christian Mölk | Från kris till kärlek

Bakgrund

Just nu pågår en process inom många pingstförsamlingar i Sverige, en process där man samtalar om hur vi ska se på att det finns många varmt troende människor i vår församlingsgemenskap som är spädbarnsdöpta och därmed inte har möjlighet att bli medlemmar såvida de inte döper om sig, något vissa inte kan tänka sig av olika skäl. Puh, vilken lång mening.. Här kommer ett långt blogginlägg om mina tankar hittils i detta ämne, kom dock ihåg att jag är långt ifrån fullärd och försöker vara ödmjuk inför denna svåra fråga. Kommentera eller maila om du tycker att jag tänker fel på någon punkt eller på allt för den delen. Dela med dig av ditt perspektiv, det berikar samtalet! Passa även på att ställa frågor, det är inte alla pastorer som delar sina personliga tankar offentligt på det här sättet.

Hursomhelst, situationen som det samtalas kring har uppstått på grund av att samhället har förändrats. Förr levde vi i ett enhetligt samhälle och de flesta bodde på sin ort hela livet. Var man pingstvän så var man pingstvän. Idag flyttar folk runt mycket mer och exakt vilket samfund man tillhör är inte längre lika viktigt, och därmed har det uppstått en situation där vi har många ibland oss som kommer från andra samfund och med en annan doptradition. Hur ska vi se på det faktum att vi har accepterat barndöpta in i vår församlingsgemenskap, men inte i vår församlingsmatrikel? Det är med största respekt för dessa människor som jag skriver detta blogginlägg och jag ber dig att läsa med vänligt sinnad inställning eftersom denna fråga väldigt lätt rör upp starka känslor. Min avsikt är inte att trampa någon på tårna utan jag vill hitta en lösning som stämmer överens med Guds ord och passar både församlingen och individen på bästa sätt. Men det är inte lätt.

Dilemmat

Dop har kyrkohistoriskt sett vad jag vet i stort sett alltid varit ett krav för att få bli medlem i en församling och vi inom Pingströrelsen har traditionellt sett alltid menat att tro och bekännelse måste föregå dopet, dvs. spädbarnsdopet är egentligen inte ett dop enligt vårt synsätt. Låt mig citera boken ”Församlingen” i serien ”Trons hemlighet” utgiven av Pingströrelsens Teologiska Nätverk: ”I Kristi församling inträder ingen på egna meriter. Porten heter omvändelse och dop – en ingång som känns trång innan insikten om vår synd drabbar oss och väcker en längtan efter förändring.”

Dilemmat uppstår alltså när en troende med ett annat synsätt blir en aktiv del av vår församlingsgemenskap men som officiellt sett inte tillåts bli medlem i församlingen. Om vi accepterar spädbarnsdöpta in i vår församling, då måste vi antingen acceptera deras barndop såsom ett giltigt dop eller så får vi en församling med odöpta medlemmar. Hur ska vi göra för att lösa detta dilemma?

Vi tror att man blir frälst genom att tro på Jesus och att man då blir en del av Guds familj och får komma till himlen när man dör. Men bara för att man är frälst så betyder inte det nödvändigtvis att man kan bli medlem i en församling, man måste dessutom döpa sig. Detta är ju inte någonting negativt eftersom Jesus uppmanar oss att döpa oss om vi kommit till tro, men problemet uppstår när personer som, enligt dem själva, redan är döpta, men genom ett dop som vi inom Pingströrelsen tradionellt sätt inte har accepterat som ett korrekt dop. Kortfattat kan man säga att enligt vår Bibelförståelse bygger dopet på en egen bekännelse om tro på Jesus som sin Herre och Frälsare, eller som det uttrycks i boken ”Dopet” i serien ”Trons hemlighet” utgiven av Pingströrelsens Teologiska Nätverk: ”Nya testamentets dop uppfattas som en del av omvändelsen, och den personliga tron föregår därför dopet”. Ett spädbarn kan varken omvända sig eller bekänna sin tro och kan därmed heller inte döpas. Vi får då problem med hur vi ska göra när någon med en annan syn på dopet än oss vill bli medlem i församlingen.

Vi ser alltså inte spädbarnsdopet såsom ett korrekt dop och anser således att man i likhet med lärjungarna i Efesus (Apg 19) behöver döpa sig ”igen” efter egen bekännelse.

Alternativ

Så som jag ser det så finns det ett antal olika alternativ som har florerat i media och som jag själv har lyckats bena ut:

  1. Medlemskap genom troendedop
    1. Den modell som de flesta pingstförsamlingar redan har.
    2. Problemet kvarstår.
  2. Medlemskap genom odefinierat dop
    1. Vi godtar barndöpta som medlemmar men vi erkänner inte deras dop såsom ett riktigt dop.
    2. Vi får en situation där medlemmar inte anses döpta men som är medlemmar ändå.
    3. Finns en risk att vi blir en kristen förening istället för Kristi församling.
  3. Medlemskap genom accepterat barndop
    1. Vi erkänner barndopet såsom ett riktigt dop.
    2. Vi får problem med vår syn på Bibeln och med vår pingstbaptistiska tradition.
  4. Medlemskap utan dop
    1. Alla som tror på Jesus är välkomna att bli medlemmar.
    2. Troende får en möjlighet att växa i sitt lärjungaskap inne i församlingen istället för utanför.
    3. Finns en risk att vi blir en kristen förening istället för Kristi församling.
  5. Överfört medlemskap
    1. Om man varit aktiv i en annan församling och delar vår dopsyn men av samvetsskäl inte kan tänka sig att döpa om sig så kan man i undantagsfall bli medlem även hos oss.
    2. Vi respekterar att det finns mer än ett sätt att se på dopet, även om vi själva inte håller med.
    3. Nyomvända barndöpta troendedöper sig.
    4. Finns trots detta en risk att vi blir en kristen förening istället för Kristi församling eftersom vår teologi förkunnar att spädbarnsdöpta egentligen inte är döpta.

Efter att ha fört en hel del samtal i denna fråga så finns det bara en sak jag kan konstatera: byter man medlemsmodell så löser man sitt nuvarande problem, men får istället ett annat. Men oavsett vad vi kommer fram till i den här frågan så tror jag det är väldigt värdefullt med alla dessa teologiska samtal som vi pingstvänner nu för med varandra. Varje generation måste återerövra teologin, annars riskerar vi att sluta läsa Bibeln och istället förlita oss på vår tradition.

Mitt största problem, om jag får bli lite personlig, är att jag tror verkligen att dessa varmt troende spädbarnsdöpta kristna är frälsta och tillhör Guds rike och Kristi kropp, men samtidigt kan jag inte se att spädbarnsdopet är ett korrekt dop enligt Bibeln. Jag har också väldigt svårt att tänka mig odöpta som medlemmar i en församling. Om jag samtidigt får ge mig själv lite självkritik; om jag inte anser att spädbarnsdöpta är bibliskt döpta och om vi förutsätter att en församling bör konstitueras av döpta medlemmar, vad säger det då om min syn på andra kyrkor, exempelvis Svenska kyrkan, Katolska kyrkan, Ortodoxa kyrkan, osv. Är dessa kyrkor då inte kyrkor? När jag drar min egen hållning till sin spets så känns den också konstig, om jag får vara lite självkritisk. Det här dilemmat är alltså större än vad jag först trodde, och berör inte bara min egna lokala församling utan även andra pingstförsamlingar, och i förlängningen också övriga kyrkosamfund. Innerst inne i mitt hjärta vill jag ju att alla vi olika församlingar, kyrkor och samfund ska ha samma medlemskrav så att vi åtminstone kan enas om vad som ska krävas för att få bli en del av Kristi kropp.

Det finns egentligen bara en församling

När Paulus skriver sina brev så är han väldigt tydlig med att splittringar och uppdelningar är av ondo och absolut inte något önskvärt. Han skriver t.ex. att församlingen är ”Kristi kropp” (Ef 1:22) och att det bara finns ”en kropp” (Ef 4:4). Oavsett vilken lokal församling vi än tillhör, så tillhör vi alla gemensamt den världsvida församlingen. När Paulus får höra att det förekommer ”stridigheter” i Korinth såtillvida att de kristna där har delat upp sig så att några håller sig till Paulus, några till Apollos, några till Kristus, osv, då brister han ut ”är då Kristus delad?” (1 Kor 1:11-17). Att vi som församlingar är splittrade i en Katolsk kyrka, en Ortodox, en Luthersk, en Pingst, osv, osv, är ju givetvis ett tragiskt misslyckande och alls ej önskvärt. Att vi nu dessutom är på väg att få olika medlemskrav till och med INOM Pingst är ju än värre!

Den lokala församlingen är fri men ej ensam

Inom Pingströrelsen ”formas teologin i den lokala församlingen” och detta är i grunden någonting väldigt bra. Samhället, situationen och kulturen ser lite olika ut från plats till plats och därför är det nödvändigt att varje lokal församling själv äger sin egen teologi, inom vissa gemensamma ramar vill jag tillägga. För även om vi själva får forma vår teologi så anser jag att vi ibland behöver ta gemensamma beslut när teologin riskerar att påverka andra församlingar, exempelvis vilka krav vi ställer på medlemskap i en pingstförsamling. Om vi inte har samma teologi på denna punkt, då riskerar vi att hamna i den mycket olyckliga situationen att en pingstvän som blivit accepterad som medlem i en pingstförsamling inte tillåts bli medlem i en annan pingstförsamling. Vi får alltså två sorters pingstförsamlingar i Sverige. Därför tycker jag det är oerhört föredömligt av Pelle Hörnmark att sammankalla Sveriges pingstpastorer för både nationella och regionala samtal i denna fråga.

I Apostlagärningarna 15 kan vi ser hur det uppstod oenighet om hur man blir frälst. Detta löstes genom att olika representanter samlades i Jerusalem ”för att överlägga om denna stridsfråga” (Apg 15:3). Genom att presentera olika alternativ (Apg 15:5), ge exempel från verkligheten (Apg 15:9), samtala om vad Bibeln säger i frågan (Apg 15:15-18) och lyssna in den helige Ande (Apg 15:28), kunde de tillsammans; apostlar, äldste och ”hela församlingen” (Apg 15:22) ”enhälligt besluta” (Apg 15:23) om en gemensam linje.

Det teologiska samtalet får oss att tänka

Att vilja diskutera en förändring behöver alltså inte betyda att man håller på att ”avfalla från den rätta läran” eller något liknande, utan kan vara en omsorgsfull och respektfull omtanke om de barndöpta i vår församlingsgemenskap. Bara för att vi diskuterar denna fråga behöver det inte betyda att vi kommer att ändra på vår Bibel- eller dopsyn, snarare finns en möjlighet till att fördjupa och bredda vår förståelse. Om vi mot all förmodan skulle ändra oss på någon punkt så kommer ju det teologiska samtalet garantera att vårt beslut är väl grundat i Bibeln. Man ändrar sig liksom inte i sådana här viktiga frågor utan att vara väl förankrad i Guds ord.

“Ni skall då tillsammans med alla de heliga kunna förstå bredden och längden och höjden och djupet och lära känna Kristi kärlek, som går långt utöver vad någon kan förstå. Så skall ni bli helt uppfyllda av all Guds fullhet. Han som förmår göra långt mer än allt vi ber om eller tänker, genom den kraft som mäktigt verkar i oss, honom tillhör äran i församlingen och i Kristus Jesus, genom alla släktled i evigheternas evighet, amen.” (Ef 3:18–21)

Låt mig hämta ett exempel från Nepal som jag besökte under 9 veckors tid när jag skrev min c-uppsats. Den kristna kyrkan är relativt ny i Nepal som under många år var världens enda stat med hinduism som statsreligion. När de kristna blev allt fler uppstod det problem med hur man ska begrava kristna. Hinduer bränner sina döda medan kristna normalt sett gräver ner sina. Men i Nepal finns inga begravningsplatser eftersom de dödas aska sprids ut i floden. Hur ska man lösa detta dilemma? Köpa en stor begravningsplats? Bränna de döda som hinduerna gör? I Bibeln framgår ju inte exakt hur man ska göra för att begrava de döda. En ny situation behöver en ny teologi och för att komma fram till ett bra förhållningssätt som är väl grundat i Guds ord behöver man teologiska samtal.

Från kris till kärlek

Min slutsats är alltså att vi måste komma fram till en gemensam hållning i denna fråga och vi behöver göra det genom gemensamma teologiska samtal. Om vi lyckas med det kommer denna kris att gå från att vara ett splittringsmoment till att bli en fördjupning i kärlek till varandra och Guds ord. Kanske måste några av oss ändra uppfattning, men låt det då bli i en kärleksfull miljö där vi anstränger oss för att bevara enheten med varandra och trofastheten gentemot Guds ord.

“Vi vet att för dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa, för dem som är kallade efter hans beslut.” (Rom 8:28)

Läs mina övriga blogginlägg om Dop- och medlemskapsdebatten.
Dagen – Vi vill lyfta troendedopet – och välkomna barndöpta
Dagen – Pånyttfödelsen sker inte i dopet
Dagen – En tredje väg i dopfrågan
Dagen – Ändrad dopsyn påverkar hela teologiska systemet
Dagen – Bristfällig undervisning om vad dopet innebär
Dagen – Tro och dop hör ihop
Dagen – En omvändelse under galgen
Dagen – Farlig ekumenisk glidning inom Pingst
Dagen – Barn tillhör redan Gud och behöver inte döpas
Dagen – Håll fast vid troendedopet!
Dagen – ”Jag har svårt att ändra vårt teologiska DNA”

Tagged with →  
  • Marie Nordström

    Som jag ser det just nu, så blir det ju som så, att om vi tillåter
    spädbarnsdöpta att bli medlemmar, så har vi medlemmar som kan vara med & påverka, fastän de har en annan bibelsyn än oss, & när det kommer till kritan, så kanske det är fler saker än bara dopet som de ser annorlunda på, (sakrament & sånt som jag inte förstår mej på,men nämner det ändå)
    Det känns ju lite konstigt.
    Man pratar om att tiderna förändras & man säger i dessa tider osv,
    men Gud är densamme igår, idag & för evig tid. // Marie

  • @Marie Nordström: Att tiderna förändras samtidigt som Gud är densamme är ju just det som gör teologiska samtal så viktiga.

    Låt mig ge ett exempel. Just nu får de flesta pingstförsamlingar någon form av bidrag från staten och det funkar ganska så bra faktiskt. Staten ställer inga speciella teologiska krav på oss. Men om de skulle göra det, dvs om tiderna förändras, då måste vi föra ett teologiskt samtal om huruvida vi ska gå med på statens krav eller om vi ska avstå från bidrag.

    Ett annat exempel. Förr i tiden ansågs det syndigt att gå till dansbanan om man var kristen eftersom där söps det och raggades. Men idag har samhället förändrats, dansbanan består mest av glada pensionärer som vill dansa dansband och det är inget syndigt att gå dit.

    Guds ord förändras inte, men samhället gör faktiskt det och då ställs församlingen inför nya utmaningar och det kan faktiskt vara väldigt spännande och intressant att samtala kring :)

    Din fråga angående spädbarnsdöpta som i framtiden kan vara med och påverka är en legitim fråga som jag anser det vara viktigt att diskutera. Den här frågan är väldigt svår och komplicerad och därför är det så viktigt att man samtalar och studerar Guds ord tillsammans så att man kan ta rätt beslut baserat på verkligheten och Bibeln.

  • Mattias

    Du ställer kristen förening mot kristen församling, vad är då definitionen på respektive sammanslutning ?

  • @Mattias: Jag har absolut inte tänkt färdigt i den här frågan så jag kan mycket väl tänka mig att ändra mig om någon säger någonting smart. Men med det sagt så tänker jag mig att en kristen förening är en sammanslutning av kristna med ett gemensamt intresse. Exempel på kristen förening kan ju vara ett missionssällskap eller liknande. Inget fel med att vara en kristen förening men det är inte samma sak som en församling. Om man är en församling men plockar bort exempelvis dop, nattvard, Bibeln, osv, någonstans längs med den vägen slutar man ju att vara en församling och blir en förening. Det jag tänker mycket på för tillfället är vart den där gränsen går? Jag är inte färdig med frågan så dela gärna dina tankar så kanske vi tillsammans kan komma fram till någonting :)

  • Ni har ett begrepp till att förhålla er till. När vi bekänner vår tro, så bekänner vi att det finns en ”enda, helig, allmännelig och apostolisk kyrka”. Hur tänker du kring det?

    Blir jag med i ”kyrkan” om jag barndöps som t.ex ortodox eller lutheran, men kan inte bli en del av ”församlingen”? Och på vilket sätt skiljer sig dessa i såna fall åt?

    /Tomas

  • Mattias

    Du säger att om vi tar in barndöpta som medlemmar så riskerar vi att bli en kristen förening. Blir det en förening om 51% är barndöpta eller hur många behöver det bli för att församlingen ska så att säga glida över till att bli en förening?
    Jag är inte så insatt i min församling men där har jag aldrig ens hört talas om denna fråga tidigare så ”problemet” är nog ganska litet än så länge men det kan så klart växa i framtiden.
    Om frågan är svår betyder det att Gud inte är tydlig i sitt ord om detta vilket innebär att vi får välja själva. Vad vill VI? Gud har tydligen ingen åsikt. Det hela landar i vad vi vill.

  • @Tomas: Du lyfter fram ett av mina bekymmer… Jag nämnde lite kort om det i texten ovan. Jag har svårt att se spädbarnsdopet som ett dop och om man anser att en församling ska bestå av döpta troende då blir ju slutsatsen att församlingar bestående av enbart spädbarnsdöpta inte är församlingar… Jag är med andra ord självkritisk till den här hållningen.

    Ända sättet att komma runt problemet är ju att acceptera alt respektera spädbarnsdop som korrekta dop eller ta bort kravet på dop för att bli medlem i en församling. Jag har svårt för båda de alternativen och har därmed målat in mig själv i ett hörn…

    Fördelen med en blogg är ju att med risk för att skämma ut sig själv kunna vädra sina ofärdiga tankar och få respons och kritik. Jag tycker den här dop- och medlemskapsdebatten är otroligt svår och jag vet inte vad som är bäst.

  • @Mattias: Jag är inte riktigt säker på att min resonemang om förening vs församling håller. Det var mest en tanke jag ville dela för att få fram en poäng.

    Min poäng, för att förtydliga, är att församling konstitueras av ett antal komponenter. Bara för att man är en samling med kristna under ett tak betyder inte det nödvändigtvis att man är en församling. För att bli en församling tänker jag att man ägnar sig åt dop, nattvard, mission, Bibeln, Jesus, osv. Vad händer om man plockar bort någon av komponenterna? Slutar man att vara en församling då? Vilka komponenter är oumbärliga? Vart går gränsen? Vid 51%? Jag vet inte.

    Men som sagt, jag är självkritisk till denna hållning eftersom om jag drar resonemanget till sin spets så borde jag ju rimligtvis inte anse att Katolska kyrkan är en församling, men det anser jag ju! Alltså håller inte riktigt resonemanget. Men jag vet inte riktigt vart det felar.

  • troende

    Vad skönt att läsa lite tankar där det känns som det finns en uppriktig vilja att samtala, fundera tillsammans!
    För oss som vuxit upp i frikyrkan och där vi har hört historier om familjer som splittrats, några gick till pingst några till missionskyrkan så måste man ju fråga sig , till vilken glädje och nytta? Om jag inte minns fel så är det Domssöndagen snart och texten säger bl.a Jag var hungrig och ni gav mig inte att äta jag var…. Ingenstans står det Du är barndöpt eller du är vuxendöpt gå ifrån mig. Kan vi inte predika dopet och säga att medlemskap i våra församlingar handlar om tro och bekännelse på den levande Guden. Jag tror att de flesta människor i vårt land tycker att det är helt självklart att man låter döpa sig som vuxen, men för de vuxna som inte ser det på samma sett. Låt dom inte lämna eller stå utanför. Vi delar samma tro och samma Kristus och låt oss fortsätta samtalet i familjen! Är det bara jag som känner en glädje när man kan vandra till samma Kyrka, barn,föräldrar, morfar moster m.fl.? Om det heter Filadelfia, Missionskyrkan, EFS eller något annat, vad spelar det för roll, skall dopfrågan få splittra kyrkan ännu en gång? Sorg!!

  • @Christian Mölk: Det är en intressant och komplex fråga. För den hänger ihop med två av den kristna trons dogmer – kyrkan och dopet. För vi bekänner vår kristna tro på ”en enda, helig, allmännelig och apostolisk kyrka” och ”ett enda dop, till syndernas förlåtelse”. Vi bekänner inte på tiotusen församlingar och två dop.

    Jag tänker att ni kanske får börja uppifrån och arbeta er nedåt, att börja fundera utifrån begreppet ”kyrka” och vår bekännelse av ”en enda” sådan. Om jag tar den dogmen för sann, så får jag låta den forma mitt fortsatta resonemang. Hur relaterar vi vår församlingssyn till denna ”kyrka”? På samma sätt med ”ett enda dop”. Börja med dogmerna, det är det som de är till för :-)

    /Tomas

  • @troende: ”Vad skönt att läsa lite tankar där det känns som det finns en uppriktig vilja att samtala, fundera tillsammans!”

    Jomenvisst! Jag är helt övertygad om att det bara är “tillsammans med alla de heliga” som vi kommer att ”kunna förstå bredden och längden och höjden och djupet och lära känna Kristi kärlek, som går långt utöver vad någon kan förstå” som det står i Efesierbrevets tredje kapitel. Jag tror att vi behöver varandras olika perspektiv för att kunna förstå Guds storhet.

  • @Tomas: Tack för tipset :)

  • Tack för en ödmjuk och öppen diskussion. jag växte upp i en stad där frikyrkorna var många. Den kristna skolföreningen på gmnasiet hade över 100 medlemmar. Vi som var svenskkyrkliga var i minoritet och sågs inte alltid med blida ögon. Det spreds rykten om vad vi gjorde på våra KU-kvällar. Men vi var ganska fromma fast en del andra inte trodde det. Vår tradition var tydligare tror jag, men också liberalare. Ingen riskerade uteslutning för att håret var klippt.
    Dopfrågan var svår. Inte bara vi utan också missionarna och alliansarna accepterade barndop. Frälsningsarmén hade inte frågan ens på dagordningen.
    Missionskyrkans både- och, skapade ibland absurda situationer. Den pastor som barndöpt kunde 15 år senare vuxendöpa samma person.

    Jag tänker att barndopet gäller. Sen kan jag ibland tvivla på dess lämplighet i det samhälle vi nu har. Barndopet förutsätter en kristen miljö att växa i. Vilket inte alltid finns.

    Där nånstans tror jag att mötesplatsen kan finnas.

  • @kyrksyster: ”Tack för en ödmjuk och öppen diskussion.”

    Jag tror det är väldigt viktigt att samtala i en god ton om dessa svåra frågor.

    ”Den pastor som barndöpt kunde 15 år senare vuxendöpa samma person.”

    Det här låter ju helt absurt!? Då kan ju pastorn inte ha trott på barndopet men ändå barndöpt..?

Kontakt
Är du intresserad av att bli kristen, har frågor om den kristna tron eller vill komma i kontakt med andra kristna? Hör av dig så svarar jag på dina frågor.
Bibelfrågor
Ställ en Bibelfråga eller läs vad andra har frågat och undrar över.
Bibelämnen
Bläddra bland mängder av olika Bibelämnen jag skrivit om.
Kyrkohistoria
Läs om de gamla troshjältarna och kyrkohistoriens alla debatter, martyrer och missionsframgångar.
Bibelsamtal
Samtalsämnen för dig som har en hemgrupp, cellgrupp eller annan samtalsgrupp.
Bibelkommentarer
Christian Mölks Bibelkommentarer (CMBK) är skrivna på svenska med syfte att förklara Bibeln på ett enkelt sätt.
Böcker
Beställ några av mina Bibelkommentarer och böcker.
Bibelpredikningar
Lyssna på mp3-predikningar som går igenom Bibeltexten vers för vers.