Pastor Christian Mölk | Dop och medlemskap

Filadelfia Stockholm offentliggör nu att de funderar kring detta med dop- och medlemskap, en mycket intressant fråga som jag själv grunnar mycket på.

Bakgrunden är att det genomgående i pingströrelsen har varit krav på troendedop för att få bli medlem (med några undantag). Idag flyttar folk relativt mycket och när det ska till att välja församling så går man inte nödvändigtvis till samma samfund man tillhörde från början, utan man går till den församling som man trivs i eller dit man råkar bli inbjuden av sina nya vänner.

Detta har skapat en situation där vi har många aktiva och engagerade kristna i vår församlingsgemenskap, men som inte, enligt våra stadgar, får bli medlemmar i vår församlingsmatrikel. Samtidigt har denna ”folkvandring” gjort att vi idag även har många medlemar i vår matrikel som inte längre bor kvar på orten och aldrig syns i vår gemenskap.

Detta nya scenario ställer den oundvikliga frågan: ”vad är egentligen församlingen?” Är det den ”lokala gudstjänstfirande gemenskapen” som är församlingen, eller är det de ”anslutna döpta” som är församlingen? För mig är inte frågan helt självklar och behöver helt klart diskuteras. Det ideala vore ju såklart om dessa två var så nära varandra som möjligt, men så ser ju tyvärr inte verkligheten ut.

Frågan kompliceras av att vi inom Pingst oftast anser att man ska bli medlem genom att döpas efter egen bekännelse, en syn på församlingsmedlemskap som inte är helt självklart i andra delar av kristenheten. Dock kan det vara bra att klarglra: synen på själva dopet i sig är självklar inom Pingst och är inte uppe för diskution.

Om någon som exempelvis har blivit döpt som spädbarn men som sen under sin uppväxt inte tror på Jesus eller lever något kristet liv, men som sedan i vuxen ålder omvänder sig och kommer till tro på Jesus så är det min personliga uppfattning att den personen, i likhet med Johannes-lärjungarna i Efesus, bör döpa sig ”igen”. Detta blir dock inte ett ”omdop”, eftersom det första inte var efter egen bekännelse om tro på Jesus som världens Herre och Frälsare, vilket är en nödvändig grund för att döpas i Jesu namn.

1Medan Apollos var i Korint kom Paulus ner till Efesus, sedan han rest genom höglandet. Där träffade han några lärjungar, 2och han frågade dem: ”Tog ni emot den helige Ande när ni kom till tro?” De svarade honom: ”Nej, vi har inte ens hört att den helige Ande har blivit utgjuten.” 3Då frågade han: ”Vilket dop blev ni döpta med?” De svarade: ”Med Johannes dop.” 4Paulus sade: ”Johannes döpte med omvändelsens dop och uppmanade folket att tro på den som kom efter honom, det vill säga på Jesus.” 5När de fick höra detta döptes de i Herren Jesu namn. 6Och när Paulus lade händerna på dem, kom den helige Ande över dem, och de talade med tungor och profeterade. 7Tillsammans var det omkring tolv män. (Apg 19:1-7)

Personligen anser jag alltså att om man är spädbarnsdöpt bör man döpas ”igen” efter egen bekännelse. Men eftersom inte alla håller med mig i detta så tycker jag det är bra att frågan diskuteras. Hur bör vi se på den situation som har uppstått i de flesta av våra församlingar, nämligen att vi med öppna armar har  välkomnat alla troende, oavsett dopsyn, in i vår församlingsgemenskap, men inte i vår församlingsmatrikel? Att ändra dopsyn är inte aktuellt, men att ändra medlemssyn är måhända ett alternativ eftersom Bibeln inte är lika tydlig vad gäller medlemskap i en församling som den är om dopet. Det finns ju liksom ingen tydlig beskrivning eller lista av Paulus som förklarar exakt hur man bör gå tillväga för att bli medlem i en församling. Däremot kan man se att församlingsmedlemskap beskrivs indirekt i Bibeln:

Det lyfts exempelvis fram att vi har ansvar för varandra (Matt 18:15-17), att det är skillnad på de som är med i församlingen och de som står utanför (1 Kor 5:12–13), att det bör finnas ett ledarskap med äldste och pastorer (1 Tim 5:17–18), att församlingen uppmanas lyda sina ledare eftersom de kommer att få ”avlägga räkenskap” (Heb 13:17), att alla medlemmar är ”lemmar” i Kristi kropp, d.v.s. med-lemmar i församlingen, och att man förde räkenskap över vilka som var medlemmar (Apg 4:4, 16:5).

att man som kristen borde vara med i en lokal församling är ganska självklart i Bibeln, men inte exakt hur man blir medlem. Måste man vara döpt för att få vara med i en församling? Hur gör vi då med rövaren på korset, som Jesus välkomnade in i himlen efter Bibelns minsta bekännelse: ”Jesus, tänk på mig, när du kommer till ditt rike”? Hur ser vi på att det var enklare för Jesus att välkomna en syndare in i himlen än vad det är för oss att välkomna en barndöpt kristen in i församlingen?

Ärligt talat så vet jag inte exakt hur jag ska tänka i denna fråga. Ena stunden tycker jag det är självklart att man ska bli döpt efter egen bekännelse för att få bli medlem, andra stunden anser jag det vara självklart att välkomna alla som tror på Jesus. Är man frälst är man ju indirekt redan medlem i Kristi kropp/församlingen. Det vore kul om du som nu har läst detta ville dela med dig av en frågeställning, reflektion eller ett Bibelord. Det är ju just vid sådana här tillfällen som ett ”teologiskt samtal” är så viktigt. Hur ska vi vara trogna mot Guds ord i en ny situation?

Dagen – Filadelfia öppnar för barndöpta
Dagen – Tobias vill inte döpa om sig för att bli medlem
Pelle Hörnmark – Förkunnelsen bär församlingen – inte stadgarna

Tagged with →  
  • Margaretha Möller

    Tack för en god analys angående ”Dop och medlemskap”! Kan vara bra som grund för nödvändiga samtal!
    Margaretha

  • Jessica

    Väldigt intressanta reflektioner!

    Jesus vände sig till de minsta, de utstötta, syndarna, de som behövde hjälp, de sjuka – inte de friska. Just de människorna, de som är lite kantstötta och verkligen behöver Jesus, hur ska de bäst bemötas och inkluderas?

    De som redan är lite utanför och befinner sig i ett underläge tror jag kan bli väldigt stötta av att inte få bli medlemmar på grund av något de inte kan råda över, eller på grund av ett val de inte känner sig redo att ta innan de fått en varm gemenskap omkring sig. Det kan leda till att de som inte mår bra eller inte klarar av att uppleva ytterligare exkludering väljer att dra sig undan kyrkan.

    Vilket i förlängningen kan leda till att endast vissa grupper av människor blir medlemmar i en kyrka. Det är en konsekvens som behöver diskuteras, liksom vårt ansvar mot de minsta.

  • Intressanta tankar du har. Bra frågeställningar. Viktiga.

    Jag tänker att frågan som du brottas med verkar ha sin grund i huruvida man anser att dopet är en subjektiv eller objektiv handling/upplevelse, dvs gör dopet något med oss eller är det vår uppfattning om dopet som gör något med oss. Är dopet ett införlivande i Kristi mystiska kropp eller är det ett sätt för mig att genom en ritual visa att ”jag har beslutat att följa Jesus” ? Är det Guds arena eller min?

    Jag tror att församlingen är Kristi Kropp och enda vägen att bli en del i denna kropp är genom dopet. Skall man vara medlem måste man vara med-lem, dvs döpt in i Kristi Kropp, bli en lem i den som tjänar och stöttar andra lemmar. Jag tycker inte bibeln är otydlig med detta.

    Problemet i Apg 19 är ju att de är döpta i Johannes dop och inte i Fadern, Sonens och den Helige Andes namn enligt Jesu befallning (Matt 28:19). Man kan se det som att de var döpta subjektivt ”jag vill visa att jag ångrar mina synder” i Johannes dop för att sedan bli döpta objektivt ”till Kristus” i Faderns, Sonens och den Helige Andes namn. (Rom 6:3, Gal 3:27)

    Krav på ”troendedop” har skapar däremot ganska många frågeställningar som är svåra att hantera ibland och kan leda till otydlighet. Hur vet jag att min tro räcker? Kanske är den mindre än ett senapskorn? Hade jag tillräcklig tro när jag döpte mig? Behöver jag döpa mig igen nu när min tro har växt? Hur blir det med de vars mentala kapacitet gör att de inte kan formulera sin tro?

    Jag tänker att i dopet är det Gud som gör något. Han fogar samman mig med Kristus. Vare sig jag fattar det eller inte.Det är en objektiv ”kraft”. Tänker jag på rövaren på korset känns han inte är så relevant i dopfrågan, såvida man inte dristar sig att hävda att dopet är Guds enda väg att rädda människor. Är det det? Finns det ett limbo?

    Ser man de som är döpta utanför en gemenskap och vill bli en del av den tycker att de ortodoxa kristna ha löst det hela på ett smakfullt sätt. Vanligtvis ”räcker” ett dop i vatten i Faderns, Sonens och den Helige Andes namn om det är gjort i en annan kyrka. Det som de kräver för medlemskap, innan man tas upp i gemenskapen, är att man konfirmeras. Att ens tro bekräftas. Finns det tvivel kring dopet avgör biskopen från fall till fall om man behöver ”omdöpas” vad jag har förstått.

    Detta synsätt kräver ju dock att man tror på dopet som en objektiv ”kraft”, att man litar på att dopet gör samma sak med varje människa som genom Guds nåd får del av det, oavsett om man är gammal eller ung.

    ”My 2 cents” som Amerikanerna säger

    /Tomas

  • @Tomas: Jag ska inte uttala mig för tvärsäkert, men jag lutar åt en något annorlunda dopsyn. Ungefär så här:

    Jag tror man blir en del av Kristi kropp när man blir frälst, vilket man blir när man föds på nytt av den helige Ande i och med att man bekänner sin tro på Jesus som Herre och Frälsare. Dopet är en yttre symbol på vad som hände på insidan när man blev född på nytt.

  • @Margaretha Möller: Varsego!

  • @Jessica: Jag brukar tänka att det finns två ytterligheter som båda bör undvikas. Längst till vänster har vi ”folkkyrkan” där alla får bli medlemmar, oavsett om man ens tror på Jesus eller inte. Längst till höger har vi ”kyrkklubben” där bara de som är helt överlåtna får bli medlemmar och om man inte lever upp till kraven så blir man utesluten.

    Svenska kyrkan är ju ett typ-exempel på folkkyrka medans Pingstkyrkan åtminstone förr har mer eller mindre varit en klubb. Jag skulle önska att Pingstkyrkan drog sig lite mer åt mitten, något jag tycker är mer bibliskt än både folkkyrka och kyrkklubb.

  • Klaus S

    Jag tror att man ska tillåta barndöpta som medlemmar, men det är en utomståendes uppfattning. Jag tror inte att det finns något perfekt svar på ert dilemma så att ekvationen helt löser sig. Dilemman fanns även på Jesu tid, ska man betala skatt till kejsaren, ska äktenskapsbryterskor stenas? Jesus ritade i sanden, i tankar försjunken, innan han valde här och nu framför lagen och samhällets fortbestånd. Samhället och lagen är viktigt, men inte det allra viktigaste, kyrkan och medlemskriterierna är säkert viktiga men knappast det allra viktigaste.
    Stäng inte ute de som vill vara med er men som har en annan bild av vad dopet innebär.
    Om ni är varmt och lugnt tydliga med ert synsätt så kommer ju det att påverka, inifrån, medlemmarna.
    Varthelst två eller tre är församlade i Jesus namn så blir det en församling, glöm inte bort detta enkla, även om man kan förstå hur regler och kriterier växt fram i ett komplicerat samhälle.
    Själv är jag för oskolad vad gäller just dop. För mig verkar det som barndop och troendedop är två väldigt olika saker som bara förenas genom ordet ”dop”. Barndopet har en poäng, men det har troendedop också. Borde det inte vara troendedopet som borde få namnet ”konfirmation” kan man tycka, men i detta är jag inte insatt.

  • @Klaus S: ”Jag tror inte att det finns något perfekt svar på ert dilemma så att ekvationen helt löser sig.”

    Tyvärr tror jag du har rätt. En väldigt svår fråga. Därför är det nog bra om det förs ett ödmjukt teologiskt samtal.

  • Nu har för övrigt Pelle Hörnmark uttalat sig på sin blogg: Förkunnelsen bär församlingen – inte stadgarna

  • Stefan W Sternmo

    Tack för bra frågor. Några reflektioner.

    Hur praktiserar ni nattvard i er församling? Får barndöpta vara med i nattvardsgemenskapen? Om så är fallet då praktiserar ni redan idag en öppen församlingssyn och kan lika gärna välkomna barndöpta att vara med i en församlingsmatrikel. Eller är föreningsmatrikeln viktigare utifrån ett teologiskt perspektiv än nattvarden? Ger vi föreningen en teologisk auktoritet i församlingen? Det är en fråga jag brottas med.

    Hur ser relationen ut mellan frälsning, dop, nattvard, församlingsgemenskap, församlingsmatrikel, förening, medlemskap etc?

    Detta är frågor vi behöver lyfta i Pingst och få hjälp med i våra lokala församlingar.

    Stefan W Sternmo
    Pastor, Pingst Karlskoga

  • Ronny Eriksson

    Vilken bra artikel Christian. Tack!

    Själv tillhör jag äldstegruppen i Pingskyrkan Skellefteå, och vet hur pass svår frågan är. Jag tror att nära nog alla församlingar berörs av frågan.
    Du efterfrågar bibelställen, och jag tänkte spontant på Apg 2:41. I 1917 års översättning var det församlingen som ökade i och med dopet. Nu är det ”de troendes antal” eller ”antalet lärjungar”, men det är ju egentligen samma sak.
    På den första kristna tiden var omvändelse och dop nästan ”samma sak”, eller tycks ha skett i stort sett samtidigt, samma natt eller vid samma mötestillfälle. För hovmannen kom dopet nästan före, fast det gjorde det ju inte.
    Olyckan är att dopsynen delade sig. När det baptistiska dopet åter blev aktuellt, skedde det med stora uppoffringar för de som blev väckta, och uppfattade det som det bibliska dopet. Hade inte begjutningen börjat praktiseras, hade vi naturligtvis inte haft de här svårigheterna idag.

    Jag kan ändå inte befria mig från att det finns en agenda i den ”försiktiga” förändringen. Att det alltså finns olika steg i en pågående utveckling. Just nu är bara steg ett möjligt att ta.Pingstopinionen är idag inte mogen för mer, men utvecklingen i den här frågan skall gå vidare, och kanske är också ytterligare steg planerade.

    Låt mig förklara varför jag tror det:
    1) Niklas Piensoho säger i Dagen: ”Vi ser fortfarande inte barndopet som ett dop”
    Vad innebär det?
    – Kommer de medlemmar som välkomnas på det nya sättet att få reda på att de inte är döpta?
    – Kommer det Niklas säger till Dagens läsare att predikas tydligt i hans församling?
    Det finns inget som tyder på det. Tobias Grenholm EFS-aren med rötter från min stad som intervjuas i Dagen säger att ”dopfrågan inte varit tydlig” i församlingen. Han hänvisar till en tid av fem år.”Inte under gudstjänsterna heller.”
    Det handlar alltså om ett dop som Piensoho inte ser som ett dop. ”Det skulle kännas konstigt att de inte accepterar mitt dop”, säger Grenholm. Han har inte på något vis förstått det som Piensoho nu säger till Dagen. Då har Grenholm ändå under 5 år varit i Piensohos kyrka.
    Känns det här naturligt och bra? Är det bara jag som har svårt att få det att gå ihop?

    2) I brevet till församlingsmedlemmarna beskrivs det som ”personer som kommit till tro, men av olika skäl ännu inte låtit troendedöpa sig”. Det tycks handla om en tidsfråga. Ger man dem bara tid ordnar det sig nog. Och det trots att inget predikas!
    Beskrivningen är utomordentligt försiktigt utformad, men orden tycks inte vara grundade i en praktiserad verklighet. Nu handlar det om att få församlingen med på förändringen. Det lutar åt politik.

    Jag är uppriktigt ledsen över att jag behöver skriva att det jag läser inte är trovärdigt. Vad som pågår, och som framgår av Dagens artiklar handlar mer om att införa forna Missionskyrkans dopsyn. Att välkomna medlemmar med olika dopbakgrund. Att öppna upp Pingst för en betydligt vidare dopsyn.
    Jag hade uppskattat större tydlighet från Piensoho i frågan. Jag hoppas att ledare i Pingst vågar stå för det man tycker, och inte försöker ”smyga in” förändringar i rörelsen.

  • @Stefan W Sternmo: Jo, alla som tror på Jesus är välkomna att ta nattvard i vår församling.

    Jag håller med, det här verkligen något som vi i Pingst borde samtala om tillsammans. Om vi bestämmer olika i våra lokala församlingar, så påverkar det ju de andra församlingarna indirekt om man någon gång vill byta församling.

  • @Ronny Eriksson: ”Jag kan ändå inte befria mig från att det finns en agenda i den ”försiktiga” förändringen.”

    Jag hoppas inte du har rätt. Åtminstone i vår församling så samtalar vi om detta förbehållslöst eftersom vi har identifierat ett problem som vi vill lösa på något sätt. Exakt hur vet vi ännu inte.

    Jag skulle önska att denna fråga kunde diskuteras offentligt och öppet så att det blir så transparent som möjligt. Vi vill ju göra det som är rätt enligt Guds ord, men i den här frågan tycker jag inte det är alldeles enkelt att veta vad Bibeln säger.

  • Ronny Eriksson

    Christian: Det var bara processen i Filadelfia Stockholm jag kommenterade.Jag har ingen anledning misstänka att ni inte samtalar förbehållslöst i Timrå. Jag har heller inga synpunkter på det Hörnmark skriver
    Handlar frågan om dop eller medlemskap eller både/ock?
    OK, barndop godkänns inte. (Piensoho)
    Antag nu att en 15-åring som växt upp i församlingen vill bli medlem. Han är inte heller döpt. I logikens namn måste personen få bli medlem. Därmed har man ingen koppling mellan dop och medlemskap.
    Gör man på annat sätt godkänner man ju ändå de-facto barndopet. Visst blir det så Christian?
    Jag menar ändå att det är svårt att särskilja dop och medlemskap. ”döpande” och ”lärande” hör ihop i missionsbefallningen, och bör väl hänga ihop också i församlingens verksamhet. Det är ingen slump att det står i den ordningen heller.

  • @Ronny Eriksson: ”Gör man på annat sätt godkänner man ju ändå de-facto barndopet. Visst blir det så Christian?”

    Jag är benägen att hålla med. Kortfattat kan man ju säga att en församling enligt min syn konstitueras av de döpta troende som firar nattvard tillsammans. Om vi låter barndöpta bli medlemmar har vi direkt eller indirekt accepterat deras dop som ett kristet dop. Att inte erkänna deras dop men ändå låta de bli medlemmar stämmer inte riktigt med min syn på vad en församling är. Men jag är öppen för att samtala om detta eftersom vi idag har en situation där många barndöpta redan accepterats in i församlingens nattvardsfirande gemenskap. Ett dilemma har uppstått och ärligt talat vet jag inte riktigt hur det ska lösas. Den som kommer med den ideala och mest bibliska lösningen bjuder jag på en tre-rätters middag!

  • Ronny Eriksson

    Ok Christian. Vi är överens.

    Och då tydliggörs det jag menar var oärligt. Det är självklart att det i så fall handlar om att acceptera (deras) barndop. Men det är ännu inte opportunt att erkänna det. Därför säger man något annat. Det är framförallt det jag vänder mig emot och kallar politik.

    TALA KLARSPRÅK!

  • Mattias

    Undrar om denna fråga är viktig för Gud eller bara för oss ?

  • Mattias

    Om jag vore pingstpastor skulle jag inte godkänna barndop som ett giltigt dop för medlemsskap. De barndöpta får helt enkelt döpa sig en gång till, roligare blir det inte.

  • @Mattias: Jag tror inte den här frågan är oviktig för Gud. Jag tror Gud vill att vi ska ha rätt teologi och synsätt i församlingarna. Men framförallt tror jag Gud vill att vi bryr oss om de som hamnar i kläm när våra olika samfund har olika syn på medlemskap. Frågan behöver iallafall diskuteras anser jag :)

  • Mattias

    Frälsningen är alltid ett aktivt val av människan som säger sitt ja till Jesus, i det valet ingår det att döpa sig helt enkelt, lydnad kan man säga. Vill man inte det så lyder man inte Jesus som tom själv döptes ! Människor som vill vara aktiva i församlingen på olika sätt måste helt enkelt respektera vad som gäller.
    Man börjar misstänka att detta är en ekonomisk fråga, fler aktiva ger mer insamlade pengar.

  • @Mattias: Jag tror inte att barndöpta medvetet försöker vara olydiga mot Jesus. De anser ju att de är döpta.

  • Mattias

    Det är en intressant fråga vilket engagemang en barndöpt eller ej döpt person ska tillåtas få i en församling. Hur länge kan man vara med utan att vara döpt och vilka positioner kan man få ha.
    Är det ok att vara med i ett städ/kaffelag men inte i söndagsskolan tex där man har en påverkan på andra.

Kontakt
Är du intresserad av att bli kristen, har frågor om den kristna tron eller vill komma i kontakt med andra kristna? Hör av dig så svarar jag på dina frågor.
Bibelfrågor
Ställ en Bibelfråga eller läs vad andra har frågat och undrar över.
Bibelämnen
Bläddra bland mängder av olika Bibelämnen jag skrivit om.
Kyrkohistoria
Läs om de gamla troshjältarna och kyrkohistoriens alla debatter, martyrer och missionsframgångar.
Bibelsamtal
Samtalsämnen för dig som har en hemgrupp, cellgrupp eller annan samtalsgrupp.
Bibelkommentarer
Christian Mölks Bibelkommentarer (CMBK) är skrivna på svenska med syfte att förklara Bibeln på ett enkelt sätt.
Böcker
Beställ några av mina Bibelkommentarer och böcker.
Bibelpredikningar
Lyssna på mp3-predikningar som går igenom Bibeltexten vers för vers.