Pastor Christian Mölk | Vägen

Den kristna tron har inte alltid kallats för ”kristendomen”, istället kom den tidigt att kallas för ”Vägen”. I Apostlagärningarna märker vi exempelvis att Paulus först förföljer de som hörde till ”den vägen” (Apg 9:2) men senare omvände sig och själv började gå på ”den vägen” (Apg 24:14). Hur kommer detta sig och vart kommer uttrycket ”vägen” ifrån?

Guds väg i GT

I Gamla Testamentet så används begreppet ”väg” ofta synonymt med ”ett sätt att leva” och används för att kontrastera ”Guds väg” och ”de ogudaktigas väg”. I GT vill Gud att Israels folk ska gå på Guds väg genom att göra vad Gud har befallt Mose:

“Du skall upplysa dem om stadgar och bud och låta dem veta vilken väg de skall vandra och vad de skall göra.” (2 Mose 18:20).

“Var noga med att göra vad Herren, er Gud, har befallt er. Vik inte av, vare sig till höger eller till vänster. Den väg som Herren, er Gud, har befallt er att gå skall ni alltid följa, så att ni får leva och det går er väl och ni får ett långt liv i det land som ni skall ta i besittning.” (5 Mose 5:32–33).

En människa går alltså ”Guds väg” om hon lyder de befallningar som Gud ger och för Israels folk som helhet innebar detta att de skulle leva i förbundet med Gud och lyda den lag som Gud gav Israel via Mose.

Men om en människa tvärtom föraktar Gud så avviker hon ifrån Guds väg och går därmed följaktligen på ”krokiga vägar” (Ord 14:2). Den väg som den ogudaktige går ”avskyr Herren” (Ord 15:9) och den som vill gå på ”de rättsinnigas väg” gör bäst i att fly det onda (Ord 16:17). I framförallt Krönikeböckerna används begreppet ”väg” frekvent för att beskriva om en kungs regeringstid har varit bra eller dålig i Guds ögon: “Han vandrade på sin fader Asas väg och vek inte av från den, ty han gjorde det som var rätt i Herrens ögon.” (2 Krön 20:32). När begreppet ”väg” används i böner så är det ofta i samband med att den bedjande vill att man på jorden lär känna Guds vägar (Ps 67:2-3) eller att man själv ska få se Herrens väg (Ps 86:11).

Man kan alltså sammanfatta ”Guds väg” i Gamla Testamentet med att det är synonymt med ”Guds vilja” eller ”Guds befallningar” och att Gud vill att människan inte ska gå ”sin egen väg” utan ”Guds väg” genom att lyda Guds befallningar som Gud gav Israel via Mose.

Vägen i NT

Jesus fortsätter på Gamla Testamentets spår om att det finns två vägar att gå när han upplyser oss om att ”fördärvets väg” är bred och att ”livets väg” är smal (Matt 7:13-14). Men även om Jesus fortsätter på GT:s utstakade väg så finns det en skillnad i hur man går på Guds väg. Istället för att lyfta fram att man som i Gamla Testamentet ska gå på Guds väg genom att lyda Mose lag, så betonar Jesus istället att ”vägen till Fadern” går via honom själv. Enda sättet att komma till Fadern är genom att tro på Jesus och därmed är Jesus vägen (Joh 14:6).

Begreppet ”vägen” har alltså samma innebörd i GT som i NT, nämligen att man ska lyda Guds befallningar, men sättet som man lyder dessa befallningar på har ändrats. Istället för att Israel ska lyda Guds befallningar genom att lyda Mose lag så ska de nu lyda Guds befallningar genom att tro på Jesus.

Vägarna möts

Det finns en väldigt intressant vers i Lukas där GT:s och NT:s vägar möts. Det judiska folkets skriftlärda och överstepräster är ute efter att på något sätt snärja Jesus och kommer fram till honom och säger: ”Mästare, vi vet att du talar och undervisar rätt och inte anpassar dig efter människor utan verkligen förkunnar Guds väg.” (Luk 20:21).

Det som översteprästerna säger är att Jesus förkunnar Guds väg rätt och därmed bekänner de alltså ironiskt nog att man lyder Mose lag genom att tro på Jesus. Dessvärre levde dessa skriftlärda inte som de lärde utan försökte istället aktivt göra slut på Jesus. Man skulle förenklat kunna säga att det judiska folket delades i två läger som så småningom gick skilda vägar; de som ville lyda Guds befallningar genom att tro på Jesus gick åt ena hållet medan de som nöjde sig med Mose lag gick åt andra hållet. Än idag är dessa två synsätt åtskilda men idag kallar vi dem för ”kristendomen” och ”judendomen”.

Jesus är Vägen

Att Jesus kallar sig själv för ”Vägen” och att man går på Vägen genom att tro på Jesus visar oss hur intimt sammankopplade tron på Jesus är med det liv man lever. Man kommer in på Vägen genom att tro på Jesus och man går på Vägen genom att efterlikna Jesus. Den kristna tron är mer än bara en privat tankestruktur som man håller för sig själv, den är ett sätt att leva. Om man går på ”den vägen” så gör man inte bara några enstaka avstickare till kyrkan på söndagarna, utan man låter hela livet vara en vandring, ett sätt att leva.

Vill du gå på den vägen? Låt då Jesus vara din vägvisare och följ i hans fotspår!

“Om någon vill tjäna mig, skall han följa mig, och där jag är kommer också min tjänare att vara.” (Joh 12:26).

Tagged with →  
  • Mattias

    Är Jesus alltid din vägvisare och går du alltid i hans fotspår eller periodvis?
    Kan du ge konkreta exempel på hur du går i hans fotspår? Vi pratade om detta i min cellgrupp senast utan att bli så kloka på det.

    Hälsningar
    Mattias

  • Mattias,

    Jesus visar oss exempelvis hur vi ska be, hur vi ska förhålla oss till Gud såsom vår Fader, hur vi ska hantera pengar, hur vi ska behandla medmänniskor, osv. Här är ett exempel på hur Jesus visade mig åtminstone en sak: http://www.christianmolk.se/2011/12/jag-bestamde-mig-for-att-ga-i-tro/

    Jag vill nog påstå att Jesus alltid är min vägvisare eftersom jag har riktat in mitt liv på att vara hans efterföljare. När jag exempelvis funderar på hur man är en bra ledare så försöker jag hitta inspiration i Bibeln. 

    Vad diskuterade ni i er cellgrupp?

  • Mattias

    Vi fastnade lite på att det samtidigt innebär att ta sitt kors och förneka sig själv. Vem kan ärligt säga att man gör det? Kan du det? Om inte, går du verkligen i Jesu fotspår? Vad jag vill få fram är att man ska ha respekt för vad det verkligen betyder och inte använda uttrycket för lättvindligt. Att lära av Jesus och göra det han säger att vi ska göra är lätt att förstå men att gå i hans fotspår….nja det förpliktigar en hel del tycker jag. Ärlighet i hur man uttrycker sig sätter jag högt. Men som så mycket i bibeln kan man tolka konkret eller bildligt.

  • Om våran tro är en väg så är jag definitivt inne på den. Jag tycker inte att det är att använda uttrycket lättvindigt, tvärtom, jag tror det är en förutsättning för att kunna följa Jesus. 

    Hur går man in på vägen? Genom att tro på Jesus. När man väl har börjat tro på Jesus så tar han med en på en äventyrlig resa i hans fotspår. Långsamt men säkert så visar han mer och mer och man blir mer och mer Kristuslik. Det är iallafall min erfarenhet. 

    Jag har många erfarenheter av att Jesus har utmanat, ifrågasatt och utbildat mig. 

    Sen kan inte alla gå lika snabbt på vägen och Jesus visar olika saker för olika personer, men att gå in på vägen tror jag är en förutsättning för att kunna följa Jesus. Att gå i Jesu fotspår innebär dock inte att man ständigt gör rätt och alltid gör så som Jesus gjorde, tvärtom är det min erfarenhet att man ofta snubblar, går snett, osv. Men för att snubbla på vägen måste man först gå in på vägen. 

  • Mattias

    Man måste nog leva i det för att förstå det på ett riktigt sätt. Men du ”glömde” att ta ditt kors och förneka dig själv….nu är jag på pessimisthumör :) Eller det kanske du gör, det kanske inte är så jobbigt/omöjligt som det låter. 

  • Man måste inte vara perfekt innan man går in på Vägen. 

    Att förneka sig själv tror jag delvis betyder att man accepterar att Jesus är Herre och huvudperson i mitt liv. Detta är ju vad dopet handlar om, att man lämnar sitt eget liv för att istället leva ett nytt liv tillsammans med Jesus. 

    Sen bör man tillägga att vi i Sverige har det väldigt bekvämt och slipper de värsta förföljelserna när detta verkligen sätts på prov. Att verkligen dö för sin tro på Jesus är väl det ultimata sättet att ta på sig sitt kors.

  • Mattias

    BomullsSverige :) Blir du också nervös/(rädd) och hjärtat börjar pumpa på när du vittnar för människor om din tro? Jag kan bli nervös t o m i cellgruppen när vi samtalar om Bibeln. Jag kan bli nervös när jag möter församlingsmedlemmar på stan tex. Är det inte så att vi är lite rädda för varandra?

  • Nej, faktiskt inte :)

    Snarare tvärtom, det känns ganska naturligt för mig. Men jag tror att vi alla har lite olika gåvor, en del är naturligt för vissa medan det för andra känns helt onaturligt. Det är inget konstigt med det. 

    Jag tror att det är församlingen som helhet som har fått uppdraget att missionera i världen, inte individuella individer. Det är bara tillsammans som vi är en fullt fungerande kropp. 

  • Mattias

    Om Jesus är Sanningen så måste väl allt han säger vara sant? Han kan väl inte vara sanningen själv och samtidigt säga osanna saker? Om alla Jesu löften är sanna om bönesvar, välsignelser,frid,evigt liv osv är sanna vilket de måste vara om han är sanningen, då borde nästan alla människor tro på honom. Antingen är hans löften inte helt sanna eller så är det egentligen helt ofattbart att det är så få som är troendedöpta och omvända till Jesus. Din synpunkt?

  • Oj, vilken stor fråga!

    För det första så tror jag att allt det Jesus sa är sanning, även om en del givetvis är liknelser. 

    För det andra så tror jag inte att alla vill tro på Jesus, även om de förstår att Jesus kan ge allt det goda du skriver. Tyvärr. 

    För det tredje tror jag att det finns väldigt många frälsta även utanför den troendedöpta skaran. Jag förespråkar troendedopet men jag tror inte det är en frälsningsavgörande fråga. 

    För det fjärde tror jag att vi kristna till viss del får skylla oss själva att evangeliet inte har nått fler. Det är vi som har fått uppdraget att missionera och Jesus har lovat vara med oss när vi går. Men vi måste gå. 

  • Mattias

    Enkla frågor så här på kvällskvisten och jag uppskattar verkligen att du svarar!
    Svaret kan också vara att världen fortfarande ligger i den ondes våld, ”han” ockuperar människors hjärtan och sinnen. Kanske skulle vi satsa mycket mer på att i Jesu namn ”be bort” den onde för han har ingen makt när vi släpper lös Jesus på honom. Vi har ju fått auktoriteten att driva ut onda andar.

  • Det ligger säkert något i det du skriver, även om jag möjligtvis har en lite annan syn :)

    Jag tänker att vi framförallt har fått i uppdrag att berätta om Jesus, inte att jaga demoner. Paulus skriver ju t.ex. att vi ska ”stå emot” djävulen, vilket för mig låter som en ganska defensiv strategi. Med andra ord: fokusera på att berätta om Jesus och sprida de goda nyheterna. Möter man demoner medan man evangeliserar så ska man inte backa utan istället driva ut dem. 

  • Mattias

    Avslutningsvis kan man säga att det finns en hel del att tänka/fundera på när det gäller hur det kristna livet ska levas eller hur? Enkelt egentligen men ändå växer frågorna upp som svampar ur jorden. 
    Synd att inte prinsessan föddes imorgon istället på min namnsdag :) Ännu ett mirakel som Ranelid skulle ha sagt.
    Ha dé

  • Japp, det kan jag hålla med om. Det är en del av tjusningen med att vara kristen enligt mig. Det är inte ett färdigt åsiktspaket som man får och förväntas följa utan det är en väg att vandra på, en relation att växa in i. 

  • Känner mig träffad av Mattias första fråga. Mitt svar är att, nej, jag vandrar inte alltid i Jesu fotspår,snarare så gör jag just det periodvis. Frågan är då, varför? Beror det på bekvämlighet? Eller vad skulle det annars bero på? Eller är det kanske t o m så illa att man inte på fullt allvar inser hur dyr och värdefull frälsningen faktiskt är? Tack Mattias och Christian för en mycket givande diskussion!  Men faktum är att jag mer och inser att dagligen vända om till Gud, för honom förutan vore vi ingenting

  • Tony, du brukar ofta leverera insiktsfulla kommentarer. Så också denna gång! 

Kontakt
Är du intresserad av att bli kristen, har frågor om den kristna tron eller vill komma i kontakt med andra kristna? Hör av dig så svarar jag på dina frågor.
Bibelfrågor
Ställ en Bibelfråga eller läs vad andra har frågat och undrar över.
Bibelämnen
Bläddra bland mängder av olika Bibelämnen jag skrivit om.
Kyrkohistoria
Läs om de gamla troshjältarna och kyrkohistoriens alla debatter, martyrer och missionsframgångar.
Bibelsamtal
Samtalsämnen för dig som har en hemgrupp, cellgrupp eller annan samtalsgrupp.
Bibelkommentarer
Christian Mölks Bibelkommentarer (CMBK) är skrivna på svenska med syfte att förklara Bibeln på ett enkelt sätt.
Böcker
Beställ några av mina Bibelkommentarer och böcker.
Bibelpredikningar
Lyssna på mp3-predikningar som går igenom Bibeltexten vers för vers.