Vandrar planlöst omkring på Linköpings gator och funderar.
Hur ska man egentligen hantera att ha blivit så omskriven, kritiserad, hyllad och omdebatterad som jag har blivit den senaste tiden? Det är lite av en ny erfarenhet för mig som jag blivit tvungen att reflektera lite omkring.
Ni som känner mig vet ju att jag är en ganska så introvert person som inte gärna tar för mycket plats. Jag är inte en sån som märks när jag kommer in i ett rum. Jag tar aldrig ordet när det är talarlista på konferenser eller offentliga debatter. Jag är mer den eftertänksamma typen som sitter vid sidan av, lyssnar och funderar på vad som blir bäst. Jag vill gärna delta i samtalet men på grund av viss trögtänkthet hinner jag aldrig tänka färdigt under samtalets gång utan det kommer ofta några dagar efteråt istället.
På grund av denna personlighetstyp så sticker jag inte ut så mycket bland folk irl. Jag är liksom inte en karismatisk predikant som man vill ha som talare på en konferens. Men samtidigt har jag en hel del reflektioner och tankar inom mig som behöver få komma ut nånstans. Gärna i skriven form eftersom jag inte pratar så mycket. I brist på annat så har därför Facebook blivit den platsen. Eftersom jag har hållit på konsekvent i så många år så har det med tiden blivit många som läser det jag skriver, och det är jag väldigt tacksam för.
Men det konstiga nu är att min internet-persona har liksom blivit större än vad jag är i verkligheten. Om jag säger något kontroversiellt i verkligheten så småflinar folk lite, rycker på axlarna och tänker att det är helt irrelevant eftersom det ju bara var Christian som sa det. Men om jag skriver något på min Facebook så exploderar det, hamnar i tidningarna, på Youtube och debatteras på radio!
Det börjar bli lite väl stor distans mellan min person och min persona och det verkar som att jag måste lära mig hantera det på något sätt. Hur ska man exempelvis hantera att bli offentligt anklagad för saker som inte stämmer? Som ibland är byggt på halmgubbar, vanföreställningar eller i värsta fall rena lögner?
När Tidödebatten tidigt tog fart med mycket kritik bad jag till Gud att han skulle vänta det negativa till något positivt. Då fick jag ett bibelord som svar: “Herren ska strida för er, och ni ska hålla er stilla.” (2Mos 14:14)
Jag bestämde mig därför för att inte medverka till tjafs, pajkastning eller gyttjebrottning. Jag har så klart noterat att en del har skrivit både felaktigheter och elakheter om mig, men jag försöker att vända andra kinden till och inte svara med samma mynt. Jag diskuterar gärna sakfrågan på ett seriöst sätt, men tjafsen och striderna överlåter jag åt Herren. Jag känner mig själv och vet att jag ibland kan bli arg och tappa humöret. Försöker därför hålla mig still och låta Herren strida för mig vid behov. Om det är rätt strategi vet jag inte, men det känns rätt just nu. Framförallt eftersom jag så tydligt upplevde det bibelordet.
Men vad tänker ni om detta? Har ni några tips? Vad kan jag göra bättre? Vad bör jag låta bli?