I tidigare kapitel har vi tittat på hur Gud instruerade Israel hur de i egenskap av Guds folk skulle behandla främlingar inom Israels gränser, dvs. integration. I det här kapitlet ska vi nu titta på hur Gud vill att Israel ska förhålla sig till främmande folk utanför Israels gränser, dvs mission. Allt började med att Gud utvalde Abraham för att välsigna jordens alla folk genom honom:
“1 Herren sade till Abram: ”Gå ut från ditt land och din släkt och din fars hus och bege dig till det land som jag ska visa dig. 2 Där ska jag göra dig till ett stort folk. Jag ska välsigna dig och göra ditt namn stort, och du ska bli en välsignelse. 3 Jag ska välsigna dem som välsignar dig och förbanna den som förbannar dig. I dig ska jordens alla släkten bli välsignade.”” (1Mos 12:1–3)
Som en fortsättning på denna välsignelse utvalde Gud Israel, som genom Mose lag fick lära känna Gud och hans vilja. Men Guds tanke var aldrig att bara Israel skulle lära känna Gud, utan att Israel skulle fungera som ett prästerskap åt resten av världen:
“5Om ni nu hör min röst och håller mitt förbund, ska ni av alla folk vara min dyrbara egendom, för hela jorden är min. 6Ni ska för mig vara ett rike av präster och ett heligt folk. Detta är vad du ska tala till Israels barn.” (2Mos 19:5–6)
Om Israel levde enligt Guds vilja så var tanken att det skulle skapa en nyfikenhet hos de omkringliggande hednafolken och leda till att de också ville lära känna Gud. I en hednisk omvärld skulle den judiska tron fungera som ett ljus i mörkret för de hedniska folken runtomkring:
“6Det är för lite att du bara är min tjänare som upprättar Jakobs stammar och för tillbaka de bevarade av Israel. Jag ska sätta dig till ett ljus för hednafolken, för att du ska bli min frälsning ända till jordens yttersta gräns.” (Jes 49:6)
Vid det första templets invigning ber därför kung Salomo att Gud ska lyssna inte bara på det judiska folkets böner, utan ”även om en främling som inte tillhör ditt folk Israel” kommer till Jerusalem och ber i templet, så att ”alla folk på jorden” lär känna Guds namn:
“41Även om en främling som inte tillhör ditt folk Israel kommer från något land långt borta, för ditt namns skull 42– för också där ska man höra talas om ditt stora namn och din starka hand och din uträckta arm – ja, om han kommer och ber vänd mot detta hus, 43hör det då i himlen där du bor och gör allt som främlingen ropar till dig om. Så ska alla folk på jorden lära känna ditt namn och vörda dig så som ditt folk Israel gör, och förstå att detta hus som jag har byggt är uppkallat efter ditt namn.” (1Kung 8:41–43)
Som ett svar på Salomos bön profeterar Jesaja att främlingar kommer att vända sig till Herren och Jerusalems tempel ska kallas ett ”bönens hus för alla folk”:
“3Främlingen som sluter sig till Herren ska inte säga: ”Herren kommer att skilja mig från sitt folk.” Inte heller ska eunucken säga: ”Jag är ett förtorkat träd.” 4För så säger Herren: De eunucker som tar vara på mina sabbater, som väljer det jag finner glädje i och håller fast vid mitt förbund, 5åt dem ska jag i mitt hus och inom mina murar ge ett minnesmärke och ett namn, en välsignelse som är bättre än söner och döttrar. Jag ska ge dem ett evigt namn som inte ska utplånas. 6De främlingar som sluter sig till Herren och vill tjäna honom och älska Herrens namn och vara hans tjänare, alla som tar vara på sabbaten och inte ohelgar den, som håller fast vid mitt förbund, 7dem dem ska jag föra till mitt heliga berg och ge dem glädje i mitt bönehus. Deras brännoffer och slaktoffer ska tas emot på mitt altare, för mitt hus ska kallas ett bönens hus för alla folk.” (Jes 56:3–7)
Vidare profeterar både Jesaja och Sakarja om en framtid då ”alla hednafolk” kommer att strömma till Jerusalem för att möta Israels Gud:
“2Det ska ske i den yttersta tiden att berget med Herrens hus ska stå fast grundat och vara högst bland bergen, upphöjt över höjderna. Alla hednafolk ska strömma dit, 3många folk ska gå i väg och säga: ”Kom, låt oss gå upp till Herrens berg, till Jakobs Guds hus. Han ska lära oss sina vägar så att vi kan vandra på hans stigar.” För undervisning ska gå ut från Sion, Herrens ord från Jerusalem. 4Han ska döma mellan hednafolken och skipa rätt för många folk. Då ska de smida sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar. Folk ska inte lyfta svärd mot folk och inte mer öva för krig.” (Jes 2:2–4)
“23Så säger Herren Sebaot: På den tiden ska tio män av alla språk och folk ta tag i mantelfållen på en judisk man och säga: ”Låt oss gå med er, för vi har hört att Gud är med er.”” (Sak 8:23)
Sammanfattningsvis kan vi se att även om Gud har valt ut Israel som sitt älskade egendomsfolk, så innebär inte det att Gud inte älskar de andra folken, utan tvärtom att han vill använda Israel som ”ett ljus för hednafolken” och sträcka ut sin frälsning till alla folk ”ända till jordens yttersta gräns”.[1] Genom att välja ut Jerusalem som den plats där Gud uppenbarar sig och omvandla israeliterna till ”ett rike av präster och ett heligt folk”,[2] så kan de andra folken komma till Israel och där lära känna Gud.
Läs nästa kapitel i Främlingsvänlig: Predika för fienden
[1] Jes 49:6
[2] 2Mos 19:5–6