Istället för att stå på varsin sida av ett bord och debattera i SVT Aktuellt valde vi att mötas i Sundsvall över en kopp kaffe och semlor från Gulf Härnösand. Vi är inte ute efter konflikt eller debatt. Vi ville hitta ett annat sätt att mötas, prata med varandra och tillsammans fundera över hur vi bäst kan hjälpa de utsatta grupper som hamnat i kläm på sistone.
En av dessa grupper är de så kallade spårbytarna. Ett problem för flera av dem är att de nu måste återvända till hemlandet för att söka nytt arbetstillstånd. För exempelvis iranier och konvertiter är detta en omöjlighet på grund av risk för förföljelse och livsfara. Vi pratade därför om möjlighet till undantag.
Vi samtalade om att det faktiskt finns en laglig öppning. Enligt utlänningslagen kan uppehållstillstånd för arbete beviljas inifrån landet vid ”synnerliga skäl”, till exempel starka arbetsmarknadsskäl eller anknytning. Undantaget är begränsat och tillämpas restriktivt. Det har inte prövats i praktiken efter att spårbytesmöjligheten togs bort, men det finns en möjlighet som behöver utforskas mer.
Vi samtalade också om konvertitfrågan. Många spårbytare är konvertiter som Migrationsverket inte trodde på i asylprocessen, men som valde att arbeta öppet, betala skatt och integreras istället för att gå under jorden, gömma sig eller jobba svart. De har arbetat, lärt sig språket och blivit en del av svenska samhället och riskerar nu att utvisas. Den psykiska hälsan hos många i den här gruppen är mycket dålig efter år av press, stress och ständiga motgångar trots att de bara försökt göra rätt för sig. Rädslan för att skickas tillbaka. Åratal av ovisshet. Barn som lever med mycket oro.
En tredje grupp är tonåringarna som riskerar utvisning när de fyller 18 år, trots att de vuxit upp här som svenskar i allt utom på papper. Det är orimligt att ungdomar som vuxit upp här ska utvisas enbart på grund av att de fyllt 18. Den här frågan bereds just nu på Regeringskansliet utifrån en utredning som tillsattes 2024.
Vi är inte överens om allt, men vi delar människovärdesperspektivet och är villiga att samtala om hur vi bäst hjälper de människor som har hamnat i kläm i systemet.
Vi är överens om att vi vill se en politik som skapar hopp: tuff mot de som begår brott och förstör vårt land, men generös mot de som gör rätt för sig och förbättrar vårt land. En politik som gör det svårare för de kriminella och lättare för de etablerade.
Vi hoppas att det här samtalet kan inspirera till fler möten och konkreta steg framåt.
Christian Mölk (Pastor i Pingstkyrkan Härnösand) & Liza-Maria Norlin (Partisekreterare Kristdemokraterna)