Frikyrklighetens brister

Sigfrid Deminger har skrivit en väldigt träffande debattartikel i tidningen Dagen: “Frikyrkligheten bar inte“. Deminger skriver så här: “Kanske att frikyrkligheten haft sin tid. Att den fullgjort sitt uppdrag. Ytterst är naturligtvis kyrkan en. I Sverige är Svenska kyrkan, med all dess rikedom och all dess brist, den naturliga orienteringspunkten. Som 17-åring gick jag ur Svenska kyrkan. Man borde inte tillhöra två trossamfund. Nu har jag blivit medlem igen. Frikyrkligheten bar inte hela vägen.”

Ett av de problem Deminger tar upp med frikyrkligheten är “Bibelns texter har en undanskymd plats. Egentlig textläsning förekommer alltmer sällan. Predikan utgår ofta från ett ämne eller ett uppslag som är predikantens eget. Läses en text kommenteras den knappast. Andra infallsvinklar ter sig intressantare. Inte heller privat läser dagens frikyrkomedlem särskilt ofta sin bibel. Gudstjänsten saknar därmed nödvändig klangbotten.”

Jag måste säga att jag håller med om detta! Jag kommer ihåg hur jag förr kunde sitta och njuta av att få höra en Bibelpredikan, men störde mig på att det hände så sällan! Allt för ofta utgår nämligen en frikyrklig predikan från pastorns egna huvud och de tankar som han brottas med. Detta är bra ibland, men risken med allt för frekventa sådana predikningar är ju i värsta fall att man missar stora delar av Bibelns undervisning och att det då inte är Gud som lär oss hur vi ska leva. Till slut tröttnade jag på att inte få höra Bibelpredikningar så bestämde mig för att själv börja med det.

Jag tror nämligen att ett av fundamenten för församlingen är Guds Ord och det är extremt nödvändigt, kanske till och med livsavgörande, för en församlingsmedlems andliga hälsa att man lär sig och förstår Guds Ord. Jag anser det vara pastorns ansvar att församlingsmedlemmarna får god Bibelundervisning och lär sig själv läsa och förstå Bibeln så att de kan få en egen personlig relation med Gud.

För att föregå med gott exempel har jag därför börjat skriva Bibelkommentarer och predika Bibelpredikningar. För dig som undrar så är det detta jag menar med en Bibelpredikan:

  • Läs en Bibeltext och förklara vad den betydde för de första mottagarna
  • Förklara vad Bibeltexten betyder idag i vårt samhälle
  • Förklara vad Bibeltexten betyder för mig personligen

Nu predikar ju inte jag så ofta längre eftersom jag är student på Örebro Missionsskola, men satsar tillsvidare på att fördjupa mina Bibelkunskaper och skriva Bibelkommentarer. Dessa skriver jag dels för mig själv så att jag ska förstå Bibeln på ett bättre sätt, men jag publicerar dem också online gratis så att vem som helst kan googla och läsa. Varje tid, generation och kultur behöver förklara Bibeln på sitt språk och jag vill bidra med mina kunskaper.

Jag vet att jag inte är världens bästa på att varken skriva eller predika, men jag vill helt enkelt inte vara en sån som bara klagar utan att göra någonting själv, så jag tog tag i saken. Förhoppningsvis kanske jag kan bidra med att fler svenskar får en större kärlek och en större förståelse till Guds Ord?

Athanasius

Athanasius (296-370) var en kort och mörkhyad biskop från Egypten och kallades hånfullt för “Svarta Dvärgen” av sina fiender, något som han hade gott om.

Den största striden som Athanasius kämpade var den mot arianismen, en lära som prästen Arius från Libyen startade. Striden började när Athanasius var assistent åt biskop Alexander av Alexandria. Arius hävdade att “om Fadern födde Sonen då hade han som föddes en begynnelse och således fanns det en tid så Sonen inte fanns.” Detta argument fick starkt fäste men Alexander och Athanasius kämpade emot eftersom det gick emot Treenigheten.

För Athanasius var detta en väldigt viktig fråga och frälsningen stod på spel; endast den som till fullo var människa kan sona mänsklighetens synder och bara den som var till fullo Gud kan ha makten att rädda oss.

Den arianska striden spred sig över hela romarriket och i många städer bråkade biskoparna med varandra om huruvida Arius eller Athanasius hade rätt. Den nyblivne kejsaren Konstantin kunde inte undgå att höra talas om striden och lär ha sagt: “splittringar i kyrkan är värre än krig.” Konstantin kallade samman rikets biskopar för att diskutera och lösa kontroversen. Vid konciliet i Nicaea kom biskoparna fram till att Athanasius hade rätt och att Arius var en villolärare och landsförvisade honom.

Den arianska striden tog dock inte slut med detta, ett par månader senare lyckades några av Arius vänner att övertala kejsar Konstantin att låta Arius komma tillbaka. Athanasius, som nu var ny biskop i Alexandria, vägrade dock att välkomna tillbaka villoläraren Arius och till slut skickade Konstantin Athanasius i exil.

Under Athanasius exil växte arianismen och Athanasius spenderade sin tid med att skriva böcker för att försvara den rätta läran. Den kanske kändaste av Athanasius böcker är dock “Antonius”, en biografisk bok om den samtida eremiten Antonius som blev en förgrundsgestalt för de framväxande klosterrörelsen.

När Athanasius så småningom till slut fick komma tillbaka till Alexandria så skrev han i ett brev en lista på 27 skrifter som han ansåg skulle utgöra Nya Testamentet och av alla liknande listor så är det just Athanasius lista som vi fortfarande använder och anser är Nya Testamentets kanon.

Athanasius har även fått den athanasiska trosbekännelsen uppkallad efter sig, men det är inte han som har skrivit den, utan det är en 200 år senare trosbekännelse.

Utmanande fråga om treenigheten

Jag har en utmanande fråga till alla som tror på Jesus men som inte tror på treenigheten, exempelvis rörelser såsom Jehovas Vittnen, Mormoner och MFS.

Enligt min enkla förståelse så anser ni att Jesus är (en) “gud”, men inte Gud den Allsmäktige. Betyder inte då detta att ni har två gudar; Jesus och Fadern?

Jag skulle helt enkelt vilja att någon som delar denna uppfattning tydligt och klart förklarar med sina egna ord. Någon som vågar anta utmaningen?

Våld mot kristna är vardag

Här i Sverige har vi kristna det väldigt bra. Oförskämt bra. Vi har frihet att tro, leva och missionera som vi vill. Nyttjar vi dessa möjligheter? Det är ett välkänt faktum att kristna är bättre på att stå upp för sin tro när det råder någon form av förföljelse. Det är ju först när det kostar som man är beredd att betala.

I många andra länder råder det brist på religionsfrihet och i somliga länder till och med förföljs kristna. Det minsta vi i Sverige kan göra är att uppmärksamma de svåra situationer som kristna befinner sig i. Därför gläder det mig att Erik Helmerson tar upp saken i Dagens Nyheter: “Bryt tystnaden om våld mot kristna.” Där skriver Helmerson bl.a. att “75 procent av all religiös förföljelse riktas mot kristna. 105.000 människor dödas årligen just för att de är kristna” och att “Vissa undersökningar gör gällande att omkring 200 miljoner av dem lever under ständigt våldshot och att ytterligare 350 till 400 miljoner utsätts för diskriminering i sin vardag.”

I Egypten är de kristna kopterna i en utsatt situation. I dagens Dagen citeras den koptiska kyrkoledaren Yohanna Qulta angående detta: ”Vad islamister och andra behöver förstå är att religiösa stater alltid har misslyckats. Det har skett överallt, både i kristna och muslimska sammanhang. Kyrkan befriades när det blev fri från staten. Har kyrkan kollapsat i Frankrike eller Europa? Nej, den lever. Men det har visat sig att en religiös stat inte är förenlig med den mänskliga naturen. Religionens roll är att forma människors samveten. Den skärper människor så att affärsmän, ingenjörer och arbetare får samveten. Men religionen ska inte reglera trafiken eller skatterna, inte heller bestämma om man ska klä sig i hijab eller niqab. Religionen ska ge råd och vägledning, men människor måste få vara fria att välja.”

Förhoppningsvis kan den arabiska våren öppna upp möjligheter att förbättra religionsfriheten i dessa länder. Vi kristna i Sverige borde passa på att uppmärksamma de utsatta kristnas situation och ständigt be för våra medsyskon.

Trinitarisk ögonbrynshöjare

Jag har under flera år varit väldigt intresserad av debatten om Jesu gudom. På diverse bloggar attackerades treenighetsläran från alla håll och det påstods att treenighetsläran var obiblisk så ett tag involverade jag mig aktivt i debatten och försökte visa att den visst är biblisk. Den nyfikne kan läsa inläggen här.

Nu har en rätt intressant ögonbrynshöjare dykt upp på Mamres; Pär Stenberg från Erevna har nu övergett sin tro på treenigheten och skrivit en gästblogg om detta: “Den tiden är förbi“. Jag känner inte Pär Stenberg och hade egentligen inte kommenterat detta om det inte var för att Haggaj länkade till min gästblogg på Aletheia: “Uppenbarelsen om Jesu gudom“.

Vad ska man säga om detta då? Självklart respekterar jag Stenbergs tro och hans artikel är välläst för den intresserade. Jag har dock inte tid just nu att gå in på detaljfrågor om treenigheten utan nöjer mig för tillfället med att konstatera att detta inte är en enkel fråga, det har sysselsatt ändlöst många teologers knubbiga hjärnor i 2000 år och det är fortfarande en aktuell och kontroversiell fråga. Det går inte bara att skriva en bloggpost och sen tro att man har löst frågan, debatten är större än så. Dessutom tror jag att vi människor alldeles för lättvindigt bestämmer hur Gud ska vara utifrån vår tolkning av diverse Bibelord. Gud är den han är oavsett om vi förstår det eller inte.

Däremot kan jag konstatera att de flesta av de aktuella Bibelorden går att tolka både på ett trinitariskt vis och på ett icke-trinitariskt vis. Vi ser på dessa Bibelord på olika sätt och rent teologiskt och grammatiskt är det ibland extremt svårt att avgöra vem som har (mest) rätt. Till syvende och sist tror jag det bottnar i huruvida Gud har uppenbarat detta eller inte. Det var om just detta jag skrev om på Aletheia.

Min slutsats från de ändlösa debatterna om huruvida Jesus är Gud eller inte, är att om Jesus inte är Gud så blir det onekligen så att den troende har flera gudar och flera herrar, något som strider mot det mest grundläggande i Bibeln, nämligen att vi bara har en Gud och en Herre. Själv väljer jag att instämma i den apostoliska trosbekännelsen och tillbe Jesus som “Min Herre och min Gud!”

Kristna och Kopimistsamfundet

Vad krävs för att starta en ny religion? Inte mycket tydligen. Ett godkännande från Kammarkollegiet närmare bestämt. Man kan tycka vad man vill om “Det missionerande kopimistsamfundet” och jag tänker inte uttala mig om deras tro eller religion utan bara konstatera att vi nu har en ny religion i Sverige.

Jag har precis spenderat 9 veckor i Nepal, ett land som har väldigt starka kopplingar till Hinduismen, det är till och med så att Nepal tidigare har varit världens enda officiella Hinduiska stat. I Nepal fick jag på nära håll uppleva de kristnas kamp för att bli en erkänd religion med lika lag och rätt som alla andra religioner. Det är inte alltid så lätt för de kristna och det finns många restriktioner, för att inte tala om alla negativa skriverier från nationalistiska hinduer.

Mot denna bakgrund tycker jag det är viktigt att man respekterar alla religioner och ger alla lika möjligheter till att utöva sin tro. Om vi som är kristna vill kunna sprida vår tro i andra länder utan att bli förföljda, satta i fängelse, hånade eller misstänklikgjorda så bör vi nog behandla andra så som vi själva vill bli behandlade; alltså med respekt. Om vi vill kunna bygga kyrkor i Saudiarabien bör vi givetvis tillåta muslimer att bygga moskéer i Sverige. Eller? Säg gärna emot mig om du tycker att jag har fel.

Nu när en ny religion presenterade sig i Sverige så hade alltså vi kristna ett ypperligt tillfälle att visa hela världen hur vi själva vill bli behandlade när vi missionerar i andra länder. Den första responsen jag såg från en kristen som uttalade sig om kopimistsamfundet var Siewert Öholm som tycker att det är “uppenbart idiotiskt” av Kammarkollegiet att godkänna kopimistsamfundet som trossamfund. Öholm “skäms över att den svenska demokratin tycks ha  utsett ämbetsmän och lagtolkare utan att samtidigt ställa  krav på att dessa lagtolkare  vare sig behöver ha ”common sence”, bondförnuft eller ens humor.”

Här missade vi alltså en chans att behandla andra så som vi själva vill bli behandlade. Har vi inte lärt oss någonting av vår Mästare (Matt 7:12)? Låt oss acceptera Kopimistsamfundet och låta dem sköta sin tro och sin mission på det sätt som dem själva vill utan att vi skriver negativa skriverier om deras tro. Istället för att känna oss hotade av denna nya religion borde vi själva bli sporrade till att själva missionera ännu mer och ännu bättre. Låt oss var och en kämpa för vår tro utan att förfölja andra och låt historien avgöra vilken religion som kommer att leva längst.

(more…)

Page 1 of 1612 »