1 Kor 12:12–31 – Kristi kropp

Christian Mölk 1 Korintierbrevet, Bibelkommentarer Leave a Comment

12Ty liksom kroppen är en och har många lemmar, men kroppens alla lemmar – och de är många – utgör en kropp, så är det också med Kristus. 13I en Ande har vi alla blivit döpta för att höra till en kropp, vare sig vi är judar eller greker, slavar eller fria, och alla har vi fått en och samme Ande utgjuten över oss. 14Kroppen består ju inte av en enda lem utan av många. 15Om foten sade: ”Eftersom jag inte är hand, hör jag inte till kroppen”, så hör den ändå till kroppen. 16Och om örat sade: ”Eftersom jag inte är öga, hör jag inte till kroppen”, så hör det ändå till kroppen. 17Om hela kroppen vore öga, hur skulle den då kunna höra? Om hela kroppen vore öra, hur skulle den då kunna känna lukt? 18Men nu har Gud satt lemmarna i kroppen, var och en av dem som han har velat. 19Om alltsammans vore en enda lem, var vore då kroppen? 20Men nu är lemmarna många och kroppen en. 21Ögat kan inte säga till handen: ”Jag behöver dig inte”, inte heller huvudet till fötterna: ”Jag behöver er inte.” 22Nej, tvärtom är de av kroppens lemmar som vi anser svagast så mycket mer nödvändiga. 23Och de lemmar i kroppen som vi anser värda mindre heder, klär vi med så mycket större heder, och dem som vi blygs för, skyler vi med så mycket större anständighet, 24något som de andra inte behöver. Men Gud har fogat samman kroppen och gett den oansenligare lemmen större heder, 25för att det inte skall uppstå splittring i kroppen, utan lemmarna ha samma omsorg om varandra. 26Om en lem lider, så lider alla lemmarna med den. Och om en lem hedras, gläder sig alla lemmarna med den. 27Men nu är ni Kristi kropp och var för sig lemmar. 28Gud har i sin församling för det första satt några till apostlar, för det andra några till profeter, för det tredje några till lärare, vidare andra till att utföra kraftgärningar, andra till att få gåvor att bota sjuka, till att hjälpa, att styra och att tala olika slags tungomål. 29Inte är väl alla apostlar? Inte är väl alla profeter? Inte är väl alla lärare? Inte utför väl alla kraftgärningar? 30Inte har väl alla gåvor att bota sjuka? Inte talar väl alla tungomål? Inte kan väl alla uttyda? 31Men sträva efter de nådegåvor som är störst. Och nu visar jag er en väg som vida överträffar alla andra:

1 Kor 12:12-31
  • 12Ty liksom kroppen är en och har många lemmar, men kroppens alla lemmar – och de är många – utgör en kropp, så är det också med Kristus. 13I en Ande har vi alla blivit döpta för att höra till en kropp, vare sig vi är judar eller greker, slavar eller fria, och alla har vi fått en och samme Ande utgjuten över oss. 14Kroppen består ju inte av en enda lem utan av många.
    • Paulus jämför församlingen med en kropp. På samma gång som vi alla hör ihop så är vi ändå olika.
    • Det som sammanför och förenar de troende till en ”kropp” är den helige Andes ”dop”. Det är den helige Ande som tar bort fiendskapen mellan judar och greker, slavar och fria, och istället gör dessa till ”bröder och systrar” i Kristus.
      • Ordet ”dop” (”baptizo” på grekiska) betyder att ”sänka ner”, ”doppa”, eller ”helt omsluta”.
        • Om man exempelvis sänker ner en bit tyg i färg så omsluts det av färgen och blir helt uppfyllt av det.
        • Om man döper en troende i vatten så omsluts han helt av vatten och kliver upp som en ny människa. En yttre manifestation av den inre frälsningen.
        • Om man blir döpt i den helige Ande så omsluts och uppfylls man helt av Guds Ande och får kraft att frimodigt leva ett kristet liv och vittna om Jesus till världens ände (Apg 1:8).
  • 15Om foten sade: ”Eftersom jag inte är hand, hör jag inte till kroppen”, så hör den ändå till kroppen. 16Och om örat sade: ”Eftersom jag inte är öga, hör jag inte till kroppen”, så hör det ändå till kroppen.
    • Det är lika felaktigt av en fot att säga att den inte tillhör kroppen för att den inte är en hand, som att en grek skulle säga att den inte tillhör Guds folk för att den inte är jude, eller som att en person som inte har tungotalets gåva skulle säga att den inte kan vara pingstvän. Det som fogar samman kroppen är inte eventuell etnicitet, rikedom eller andlig gåva, utan tron på Jesus.
  • 17Om hela kroppen vore öga, hur skulle den då kunna höra? Om hela kroppen vore öra, hur skulle den då kunna känna lukt? 18Men nu har Gud satt lemmarna i kroppen, var och en av dem som han har velat. 19Om alltsammans vore en enda lem, var vore då kroppen? 20Men nu är lemmarna många och kroppen en.
    • Inte nog med att Paulus vill betona att vi bör acceptera varandras olikheter i församlingen, han går så långt som att påstå att det till och med är nödvändigt med olikheter för att helheten ska fungera. En kropp måste ha olika sorters kroppsdelar för att kunna fungera som en kropp är tänkt.
    • Varför blev handen just en hand, och foten just en fot? Jo, för att Gud ville skapa på det sättet och han har rätt att välja.
      • Varför fick just jag gåvan att profetera, och du gåvan att bota sjuka? Jo, för att Gud ville ha det på det sättet och han har rätt att bestämma.
      • På så sätt kan ingen av oss ta åt oss äran för det som Gud har gett oss, utan istället tillsammans använda våra gåvor för att ära Gud. På så sätt inser vi att vi behöver varandra för att till fullo fungera som Kristi kropp tillsammans.
  • 21Ögat kan inte säga till handen: ”Jag behöver dig inte”, inte heller huvudet till fötterna: ”Jag behöver er inte.” 22Nej, tvärtom är de av kroppens lemmar som vi anser svagast så mycket mer nödvändiga. 23Och de lemmar i kroppen som vi anser värda mindre heder, klär vi med så mycket större heder, och dem som vi blygs för, skyler vi med så mycket större anständighet, 24något som de andra inte behöver. Men Gud har fogat samman kroppen och gett den oansenligare lemmen större heder, 25för att det inte skall uppstå splittring i kroppen, utan lemmarna ha samma omsorg om varandra. 26Om en lem lider, så lider alla lemmarna med den. Och om en lem hedras, gläder sig alla lemmarna med den.
    • Samtidigt som vi döljer vissa av våra kroppsdelar för att inte visa upp dem för allt och alla, så ger vi dem större ära genom att klä dem.
      • Hjärtat och lungorna må kanske anses känsligare kroppsdelar än armarna och benen, men är ändå livsnödvändiga och skyddas mer än de andra kroppsdelarna.
    • Om vi alla var och en förstår vår plats i Guds rike och försöker tjäna Gud utefter de gåvor och förutsättningar vi har, då behöver vi inte bråka med varandra. Det är först när vi vill ta någon annans plats som det uppstår splittring.
    • Även om foten är en relativt härdad och tålig kroppsdel, så finns det inget som gör så ont som när man trampar på en legobit. I en sådan tragisk och chockartad händelse så lider hela kroppen, inte bara foten. För att undvika en upprepning behöver ögonen hjälpa fötterna att se ordentligt på golvet. Ögonen hjälper fötterna även om det inte var ögonen som drabbades, utan för att kroppen hänger ihop.
      • Ingen del av kroppen lever enbart för sin egen skull. Händerna ser till så att hela kroppen får mat. Händerna gör inte detta bara för händernas skull, utan för hela kroppen. Hjärtat pumpar inte bara runt blod i hjärtat, utan i hela kroppen.
  • 27Men nu är ni Kristi kropp och var för sig lemmar. 28Gud har i sin församling för det första satt några till apostlar, för det andra några till profeter, för det tredje några till lärare, vidare andra till att utföra kraftgärningar, andra till att få gåvor att bota sjuka, till att hjälpa, att styra och att tala olika slags tungomål.
    • Paulus nämner nu åtta olika funktioner och gåvor, ”kroppsdelar”, i församlingen. Alla troende kan rent generellt fungera i alla dessa gåvor, men en del utrustas av den helige Ande på ett mer specifikt sätt:
    • Apostlar
      • Ordet ”apostel” (”apostolos” på grekiska) betyder ”sänd”, och kan ha flera olika betydelser:
        • I en mening så är alla kristna apostlar, dvs. ”sända” av Jesus ut i världen för att predika evangeliet i ord och handling.
        • En andra betydelse av ordet är Jesu tolv apostlar, hans närmaste krets som skrev Nya testamentet och var den tidiga kyrkans första ledare. Ett kriterium för att vara en sådan apostel var att man varit med Jesus enda från början, samt vara sänd av Jesus (Joh 20:21) som ett ”vittne om Jesu uppståndelse” (Apg 1:21-22). Apostlar av detta slag finns inte idag utan är förbehållet den första kyrkans tid i syfte att lägga grunden för kristendomen (Ef 2:20, Apg 2:42).
        • En tredje betydelse av ordet ”apostel”, och den slags apostel som jag tror Paulus menar i denna vers, är ”en pionjär församlingsledare”, ”församlingsplanterare” eller ”missionär”. Exempelvis ser vi att de pionjära församlingsledarna Paulus (1 Kor 9:1-2), Barnabas (Apg 14:14), Jakob (Gal 1:19), Andronikus och Junias (Rom 16:7) alla kallas för ”apostlar”, även om de inte var bland de tolv ursprungliga apostlarna.
          • En apostel av detta slag arbetar med evangeliet, lägger grunden för församlingar eller församlingsverksamhet, bygger upp och tar nya initiativ på nya platser. När arbetet står på egna ben rör sig aposteln vidare till nya onådda områden för att bygga upp Guds rike även där.
            • På grund av att en apostel ofta är en pionjär som bryter ny mark och bygger upp en församling från grunden, så är apostlar ofta begåvade med mer eller mindre alla dessa fem tjänstegåvor. En apostel måste vara en evangelist för att nå nya människor, och en herde för att ta hand om de som blir frälsta. En apostel måste också kunna profetera för att på ett övernaturligt sätt beröra människors inre, och måste också kunna predika Skriften på ett sätt så att folk förstår.
    • Profeter
      • I Gamla testamentet var en profet ett ”språkrör” för Gud och förmedlade Guds ord till Guds folk.
        • I Joel 2:28-29 profeterar profeten Joel att Gud i den sista tiden kommer att utgjuta sin Ande över både män och kvinnor så att de profeterar. Detta uppfylldes på Pingstdagen (Apg 2:1-21).
      • I Nya testamentet innebär att ”profetera” eller att vara en ”profet” (”prophetes” på grekiska) oftast att med egna ord meddela det som Gud har uppenbarat för den som profeterar.
        • Profetiska ord ger människor ”uppbyggelse, uppmuntran och tröst” (1 Kor 14:3) till hela församlingen (1 Kor 14:4-5) och kan i evangelistiska syften avslöja en människas inre ”hemligheter” så att de leds till frälsning och tillbedjan (1 Kor 14:24-25).
        • Eftersom det profetiska budskapet är från Gud men levererat genom en människa, så kan profetiska hälsningar ibland innehålla misstag, eller vara ”färgat” av den som har upplevt budskapet. Därför är det viktigt att alla profetiska ord ”prövas” av de som hör budskapet, så att de stämmer överens med Guds ord och vilja (1 Kor 14:29, 1 Thess 5:20-21).
        • Några exempel på nytestamentliga profeter är Agabus, som förutsade en svår hungersnöd (Apg 11:28), Judas och Silas, som uppmuntrade och styrkte bröderna (Apg 15:32), och evangelisten Filippus fyra ogifta döttrar som alla hade profetisk gåva (Apg 21:8–9).
    • Lärare
      • En ”lärare” (”didaskalos” på grekiska) undervisar i Guds ord (Rom 12:7). Detta gör naturligtvis även evangelister och herdar, men lärare har en särskild begåvning att kunna öppna upp Skrifterna (Luk 24:25-32), dela ”sanningens ord” (2 Tim 2:15), undervisa ”den sunda läran” (Tit 2:1), föra vidare apostlarnas lära (2 Tim 2:2) så att folk förstår och tar till sig budskapet på ett djupare plan.
    • Kraftgärningar
      • Nådegåvan att utföra kraftgärningar (”dynamis” på grekiska) handlar om att Gud vid väl valda tillfällen utför märkliga mirakler som trotsar alla naturlagar.
        • Några exempel på kraftgärningar är när Jesus och Petrus gick på vatten (Matt 14:22-33), när Jesus befaller stormen att stilla sig (Matt 8:23–27) eller när Guds Ande hastigt ”rycker bort” Filippus från öknen och förflyttar honom mirakulöst till staden Asdod (Apg 8:39).
    • Bota sjuka
      • Alla kristna kan be för sjuka och många som gör det regelbundet kan vittna om att det ibland sker mirakler! Men den som får helandets nådegåva (”charismata iama” på grekiska) blir särskilt använd av Guds Ande till att be för sjuka och få se mängder av människor bli helade.
      • Ofta låter Gud under, mirakler och helanden ske i syfte att ”bekräfta sitt nåderika ord” som det står i Apg 14:3. Övernaturliga mirakler hör ihop med en sund Bibelundervisning.
    • Hjälpa
      • Att av Gud bli satt ”till att hjälpa” (”antilempsis” på grekiska) innebär att man hjälper och assisterar andra att tjäna Gud i sina gåvor.
        • I Gamla testamentet finns en fin berättelse om kung Sauls son Jonatan och hans ”vapenbärare” (1 Sam 14). I berättelsen är det Jonatan som är hjälten, men han hade inte klarat det om det inte vore för hans anonyma vapenbärare. Inte nog med att vapenbäraren naturligtvis bar Jonatans vapen åt honom, han var också ett stöd som gav Jonatan mod till att våga genomföra sin uppgift. När Jonatan tvekar inför sin uppgift så säger vapenbäraren: ”Gör allt du har i sinnet. Gå du! Jag följer dig vart du vill.” (1 Sam 14:7). Utan vapenbärarens stöd hade Jonatan aldrig klarat av sin egen uppgift. När striden väl kommer är det Jonatan som måste strida, men vapenbäraren går bakom och ger dödsstöten åt de som Jonatan besegrar. Tillsammans besegrar de filisteerna vilket leder till att Israel så småningom vinner kriget mot alla odds. Dock är det bara Jonatan som får äran för segern medan vapenbäraren förblir anonym. Men för en person med gåvan ”att hjälpa” så är det inte rampljuset som är belöningen, utan att få se andra människor växa i sin tro och fungera i sina gåvor till Guds ära.
      • Gåvan att hjälpa kan också innebära att man hjälper andra människor socialt och diakonalt på olika sätt.
    • Styra
      • Ordet ”styra” (”kybernesis” på grekiska) hör ihop med att vara exempelvis en ”styrman” på en båt, eller en ”pilot”. En person med denna gåva är helt enkelt duktig på att med den helige Andes hjälp styra församlingen åt rätt håll och se till så att det varken går för fort, för långsamt eller åt fel håll, och så att alla är på rätt plats och vet vad de ska göra. Exempelvis en administrativ ledare eller en ordförande.
    • Tala olika slags tungomål
      • Ordet ”tungomål” (”glossa” på grekiska) betyder egentligen ”språk” och rent generellt innebär tungotal att man av Gud på ett övernaturligt sätt får ett ”bönespråk” som man kan använda för att i sin ande be till Gud med ord som man själv inte förstår men som Gud förstår (1 Kor 14:2, 14). Normalt sett är detta bönespråk inte ett befintligt språk utan ett ”andligt språk” som bara Gud förstår, men vid vissa speciella tillfällen kan den som talar i tungor på ett övernaturligt sätt få möjligheten att tala på ett befintligt språk, men som man själv aldrig har lärt sig.
        • Paulus vill att alla kristna ska få del av tungotalets gåva (1 Kor 14:5) men konstaterar samtidigt att alla inte får det (1 Kor 12:30).
  • 29Inte är väl alla apostlar? Inte är väl alla profeter? Inte är väl alla lärare? Inte utför väl alla kraftgärningar? 30Inte har väl alla gåvor att bota sjuka? Inte talar väl alla tungomål? Inte kan väl alla uttyda? 31Men sträva efter de nådegåvor som är störst. Och nu visar jag er en väg som vida överträffar alla andra:
    • Paulus avslutar nu sin argumentation med en retorisk fråga: ”Inte är väl alla…?” Paulus poäng är att vi bör låta den helige Andes alla gåvor få utlopp i församlingskroppen istället för att fokusera för mycket på en särskild gåva eller en specifik karismatisk ledare. Det är inte när alla kroppsdelar försöker bli en mun som kroppen fungerar bäst, utan när alla olika lemmar arbetar tillsammans och fungerar som en helhet.

Share this Post

Skriv en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.