1 Kor 11:17-34 – Rätt nattvardsfirande

¹⁷När jag nu ger dessa föreskrifter berömmer jag er inte, eftersom era sammankomster är mer till skada än till nytta. ¹⁸Först och främst hör jag att det förekommer stridigheter bland er, när ni möts i församlingen, och delvis tror jag att det är så. ¹⁹Partier måste finnas bland er, för att det skall visa sig vilka det är som håller provet. ²⁰När ni nu samlas, kan inte Herrens måltid hållas. ²¹Vid måltiden tar genast var och en för sig av sin egen mat, så att den ene är hungrig, den andre berusad. ²²Har ni inte era hem där ni kan äta och dricka? Eller föraktar ni Guds församling och får dem att skämmas som ingenting har? Vad skall jag då säga till er? Skall jag berömma er? Nej, för detta berömmer jag er inte. ²³Jag har själv tagit emot från Herren vad jag meddelade er: Den natt då Herren Jesus blev förrådd, tog han ett bröd, ²⁴tackade Gud, bröt det och sade: ”Detta är min kropp, som är utgiven för er. Gör detta till minne av mig.” ²⁵På samma sätt tog han bägaren efter måltiden och sade: ”Denna bägare är det nya förbundet i mitt blod. Så ofta ni dricker av den, gör det till minne av mig.” ²⁶Ty så ofta ni äter detta bröd och dricker av denna bägare, förkunnar ni Herrens död till dess han kommer. ²⁷Den som därför äter brödet eller dricker Herrens bägare på ett ovärdigt sätt, han syndar mot Herrens kropp och blod. ²⁸Var och en skall pröva sig själv och så äta av brödet och dricka av bägaren. ²⁹Ty den som äter och dricker utan att urskilja Herrens kropp, han äter och dricker en dom över sig. ³⁰Därför finns det många svaga och sjuka bland er, och ganska många är insomnade. ³¹Om vi gick till rätta med oss själva, skulle vi inte bli dömda. ³²Men när vi döms fostras vi av Herren, för att vi inte skall bli fördömda tillsammans med världen. ³³Därför, mina bröder, när ni samlas för att äta, så vänta på varandra. ³⁴Om någon är hungrig skall han äta hemma, så att sammankomsten inte blir till en dom för er. Allt det andra skall jag ge er föreskrifter om när jag kommer.

1 Kor 11:17-34

• ¹⁷När jag nu ger dessa föreskrifter berömmer jag er inte, eftersom era sammankomster är mer till skada än till nytta.
  • Den ursprungliga nattvarden var inte en ceremoni inuti en kyrkobyggnad där man stod i kö fram till en präst som delade ut en oblat som man fick doppa i en bägare med vin. Nej, den ursprungliga nattvarden var en ceremoni i samband med en måltid (Matt 26:26-30, Mark 14:22-25, Luk 22:19-20, Apg 2:42-47), något som märks på själva ordet ”natt-vard” (kvällsmat). I den grekiska grundtexten står det ”kyriakos deipnon” som kort och gott betyder ”Herrens middag”.
    • Att fira en ceremoni med bröd och vin i väntan på Messias ankomst förekom bland judar i Qumran 100 år före Jesus.
    • När Abram möter Melkisedek, kungen i Salem, så bär han ut bröd och vin till Abram och välsignar honom (1 Mos 14:17-20).
    • I den judiska kulturen på Jesu tid var en gemensam måltid att sätt att visa samhörighet och gemenskap, och var ofta förknippad med olika ceremonier och åminnelser. Jämför t.ex. israeliternas firande av påsken för att minnas uttåget ur Egypten (2 Mos 12). Israels folk skulle stryka lammets blod på sina dörrposter för att slippa dö, och sen äta osyrat bröd för att minnas Guds räddning. Judarna firar än idag påskmåltiden på detta sätt:
      • Påskalammet påminner om dödsängeln som tack vare lammets blod gick förbi israeliternas hem och räddade dem från döden.
      • Det osyrade brödet påminner om hastigheten i Guds räddning. Israeliterna hann inte tillaga brödet som vanligt utan var tvungna att skynda sig.
      • Saltvattnet påminner om tårarna som israeliterna grät i deras fångenskap, samt att de gick genom Röda havet.
      • De bittra örterna påminner om slaveriets bitterhet.
      • En särskild fruktpuré påminner om leran som de brukade göra tegel av i deras fångenskap i Egypten.
      • De fyra bägarna av vin, med tre delar vatten och en del vin, påminner om Guds fyra löften det Israel i 2 Mos 6:6-7: 1) föra ut er, 2) rädda er, 3) återlösa er, och 4) ta er till mitt folk.
    • Det är ingen slump att Jesus instiftar nattvarden i samband med den judiska påskmåltiden (Matt 26:17-29). Däremot är inte nattvarden beroende av påskmåltiden, som ju bara firas en gång om året, utan kan firas vart och närsomhelst som troende samlas i Jesu namn.
      • Påskmåltiden innehåller en påminnelse till Guds folk om att Guds minns sitt förbund, att Gud räddade Israel från Egyptens slaveri, lammets blod som gav räddning från döden, och en uppmaning att kontinuerligt fira påskmåltiden.
      • Nattvarden innehåller en påminnelse till Guds folk om att Gud har instiftat ett nytt förbund, att Gud räddade sitt folk från syndens slaveri, lammets blod som ger förlåtelse från synder, och en uppmaning att kontinuerligt fira nattvarden.
    • En intressant kuriosa-detalj är att staden Filadelfia, som adresseras i Upp 3:7-13, låg i en bördig dalgång där man odlade vete och vindruvor. I staden som översatt heter ”broderskärlek” så växte nattvardens bröd och vin fram.
  • Eftersom det på Bibelns tid inte fanns några kyrkobyggnader så samlades församlingen i hemmen. Det var således naturligt att den som hade ett stort hus, och därmed var någorlunda välbärgad, öppnade upp sitt hem för att fira gudstjänst.
    • I ett välbärgat grekiskt-romerskt hem var den fina matsalen relativt liten, medan gårdsplanen var betydligt större. Kanske var det så att det blev naturligt för husets värd att bjuda de finare gästerna upp till den fina matsalen, medan övriga församlingsmedlemmar fick nöja sig med att äta nattvardsmåltiden ute på gårdsplanen.
      • En sådan klass-uppdelning av församlingen när man skulle fira nattvard signalerade raka motsatsen av nattvardens betydelse; att Kristus genom sin död gjort jude och grek, slav och fri, rik och fattig, man och kvinna, till ett i Kristus (Gal 3:26-28).
      • Om den grekiska överklassen vill äta sina fina middagar med varandra så kan de göra det vid något annat tillfälle än när nattvarden ska firas.

• ²³Jag har själv tagit emot från Herren vad jag meddelade er: Den natt då Herren Jesus blev förrådd, tog han ett bröd, ²⁴tackade Gud, bröt det och sade: ”Detta är min kropp, som är utgiven för er. Gör detta till minne av mig.” ²⁵På samma sätt tog han bägaren efter måltiden och sade: ”Denna bägare är det nya förbundet i mitt blod. Så ofta ni dricker av den, gör det till minne av mig.” ²⁶Ty så ofta ni äter detta bröd och dricker av denna bägare, förkunnar ni Herrens död till dess han kommer.
  • Nattvard är en ceremoni i samband med en måltid. I dess mest grundläggande form så innehåller nattvardsceremonin fyra delar:
    • ”Detta är min kropp”
      • Jesus gav rent fysiskt sin ”kropp” som ett offer för att rädda mänskligheten från döden, genom att bära våra synder i sin kropp upp på korsets trä (1 Pet 2:24).
        • På samma sätt ska även vi frambära ”våra kroppar som ett levande och heligt offer som behagar Gud”, vår ”andliga gudstjänst” (Rom 12:1).
      • En andra symbolisk innebörd av brödet är att det är ”ett” bröd, men när man delar upp det i mindre bitar samtidigt innehåller ”många” brödbitar. Tack vare Jesu död på korset så får vi troende vi bli en del i Kristi kropp, församlingen.
    • ”Gör detta till minne av mig”
      • Nattvarden är tänkt att, likt den judiska påskmåltiden, kontinuerligt firas i samband med en måltid. På så sätt påminns man gång på gång om betydelsen av Jesu död och erbjuds en möjlighet att be Jesus om förlåtelse för de synder man har gjort.
    • ”Denna bägare är det nya förbundet i mitt blod”
      • På liknande sätt som Mose stänkte förbundsblodet på israeliterna (2 Mos 24:8) så dricker vi Jesu ”blod, förbundsblodet, som är utgjutet för många till syndernas förlåtelse” (Matt 26:28).
        • Den stora skillnaden mellan Gamla testamentets förbundsblod och Nya testamentets, är att Moses blod stänktes utanpå och övertäckte synderna, medan Jesu blod fyller vår kropp och förvandlar oss inifrån och ut.
          • Denna skillnad mellan det gamla och det förbundet återges av Gud i Jer 31:31-34. Det nya förbundet kommer att skrivas i Guds folks hjärtan och göra så att de lär känna Gud och få sina synder förlåtna.
    • ”Till dess han kommer”
      • Nattvarden handlar inte bara om att minnas vad Jesus gjorde på korset, utan även längta efter Jesu återkomst då han återigen kommer att ”dricka av det som vinstocken ger” (Matt 26:29) i samband med den stora ”messianska festmåltiden” (Jes 25:6-9, Matt 8:11).
        • Nattvarden är alltså inte bara ett sorgligt minne av Jesu död, utan även en försmak av den stora himmelska festmåltiden som väntar alla troende när Jesus kommer tillbaka.
        • Nattvarden blickar bakåt och minns Jesu död som blev till liv för oss, samtidigt som nattvarden också blickar framåt i längtan efter Jesu återkomst. När vi tar del av brödet och vinet så tar vi också del i Jesu död och uppståndelse, samtidigt som vi redan här och nu i tro får en försmak av den framtida himmelska festmåltiden.

• ²⁷Den som därför äter brödet eller dricker Herrens bägare på ett ovärdigt sätt, han syndar mot Herrens kropp och blod.
  • Paulus reagerar starkt på att församlingen i Korinth hanterar nattvarden på ”ett ovärdigt sätt”, vilket i Korinth verkar ha inneburit att det 1) förekom stridigheter, 2) en del roffade åt sig all mat och 3) de urskiljde inte Herrens kropp i nattvardsmåltiden.
    • Det Paulus är kritisk till är alltså inte huruvida församlingen hanterade brödet och vinet ceremoniellt felaktigt, om de använde en oblat eller en brödbit, om de använde vin eller druvjuice. Det var inte hanteringen av nattvardens yttre former som var problemet, utan att församlingens sätt att fira nattvardsmåltid visade på splittring istället för enhet, något som ju motsäger nattvardens innebörd. De rika särade på sig från de fattiga, åt upp all mat och lät de fattiga vara hungriga, något som gjorde Kristi kropp delad i en ceremoni som är tänkt att visa på enhet och samhörighet.
  • Kan också vi idag riskera hantera nattvarden på ett ovärdigt sätt? Ja, om vi gör nattvarden till en markör för att skilja på kristna snarare än för att ena kristna, om vi fokuserar på nattvardens former på bekostnad av dess innebörd, eller om vi låter fattiga gå hungriga från måltiden samtidigt som vi själva äter oss mätta.
    • Ett rätt nattvardsfirande är en måltid där vi lyfter fram bröd och vin för att minnas Jesu död och uppståndelse och allt vad det innebar för vår frälsning, en måltid där alla får äta sig mätta oavsett om vi är fattiga eller rika, där vi visar på andlig enhet över världsliga gränser, där vi längtar efter Jesu återkomst och i tro får en försmak av den framtida himmelska festmåltiden.