Pastor Christian Mölk | Pentekostal feminism

Idag är det den internationella kvinnodagen och jag tänkte skriva några rader om pentekostal (pingst) feminism. För oss pingstvänner är det viktigt med både Guds Ord och Guds Ande. När vi försöker förstå ett ämne, så frågar vi oss ”Vad säger Skriften?”, men också ”Vad säger Anden?”

Så för att förstå Guds vilja vad gäller exempelvis frågan om kvinnliga pastorer och ledare, så bör en person med en pentekostal teologi studera vad Guds Ord säger om frågan, men också studera vad Guds Ande historiskt har gjort.

Guds Ord

Det är visserligen sant att prästämbetet i Gamla Testamentet var förbehållet män (2 Mos 28:1), även om det hände att Gud ibland kallade kvinnor in i ledande positioner inom andra områden, exempelvis Mirjam (2 Mos 15:20, Mika 6:4) och Debora (Dom 4:4-5). Men eftersom det inte finns ett prästämbete i Nya Testamentet, bortsett från det översteprästerliga ämbete som Jesus Kristus har, så är ju ”kvinnoprästfrågan” inte aktuell för oss pingstvänner, eftersom varken män eller kvinnor kan bli präster i Nya Testamentet.

Det både män och kvinnor däremot kan få i Nya Testamentet, är en kallelse att tjäna, och det är den helige Ande som smörjer oss in i denna heliga tjänst. Och även om många ämbeten i Gamla Testamentet var förbehållna män, så profeterades det om att det ska komma en ny tid då Guds Ande kommer att ”utgjutas över ALLT kött” (Joel 2:28–29), både män och kvinnor, fria och slavar. Jesus uppmanade därför sina lärjungar att vänta i Jerusalem eftersom ”när den helige Ande kommer över er, ska ni få kraft och bli mina vittnen” (Apg 1:8). Denna profetia uppfylldes då den helige Ande föll över alla troende, både män och kvinnor.

Paulus undervisade återkommande om att alla som tror på Jesus nu har blivit ett nytt folk i Kristus och att vi är lika välkomna och lika värdefulla oavsett om vi är ”jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna” (Gal 3:28). Men i en värld där dess motsatser: nationalism, slaveri och kvinnoförtryck, ansågs normalt var Paulus befrielsebudskap extremt provocerande och på gränsen till revolutionerande och farligt för de med makt! Om alla som blev kristna skulle sluta vara främlingsfientliga, släppa alla sina slavar fria och låta kvinnorna bli jämställda skulle det skapa en samhällsrevolution utan dess like!

Med detta som bakgrund är det därför inte konstigt att Paulus ibland vädjar till de kristna att använda sitt sunda förnuft och inte använda denna nyvunna frihet allt för mycket utan istället ”bli kvar i den ställning han hade” när han blev kristen (1 Kor 7:20). På så sätt undviker man att reta upp det omkringliggande samhället i onödan, och kan istället fokusera på vårt huvuduppdrag; att vittna om Jesus. Allteftersom kommer sen den kristna friheten att istället indirekt utmana de negativa samhällsstrukturerna och skapa en kärleksrevolution inifrån. Ju fler som blir kristna, desto mindre soldater till de nationalistiska arméerna, desto mindre slavar, desto mindre kvinnoförtryck.

Så Paulus beskriver i teorin den frihet vi nu har i Kristus, men vädjar om återhållsamhet i praktiken i syfte att inte reta upp samhället för mycket och på så sätt skapa onödig förföljelse. Det är därför som han ibland praktiskt undervisar om hur slaven ska bete sig mot sin herre, trots att han i teorin undervisar att vi i Kristus inte längre är slav eller fri. Det är därför som han ibland praktiskt undervisar om att kvinnan ska underordna sig mannen, trots att han i teorin undervisar att vi i Kristus är lika inför Gud.

Guds Ande

”Pentekostalism” är en teologi som står på Guds Ord, har Jesus i centrum och som görs levande av den helige Ande. Allting vi pentekostala pingstvänner tror på måste därför grundas i Bibeln och förklaras av Jesus. Men vi är också öppna för att Guds Ande leder oss och förverkligar det framför våra ögon. Så om vi ser att Guds Ande gör någonting mitt ibland oss, så tar vi tacksamt emot det om det går att förklara utifrån Bibelns budskap med Jesus i centrum.

Rent historiskt kan man då se att Guds Ande gång på gång har kallat och smörjt kvinnor in i tjänst för honom. Några exempel:

Montanisterna. De var en karismatisk rörelse i Mindre Asien under framförallt andra halvan av 100-talet. Montanisterna leddes av tre personer; först Montanus, grundaren, och efter honom två kvinnor; Priscilla och Maximilla, och betonade upplevelsen av den helige Ande, profetia, Jesu snara återkomst (till staden Pepuza närmare bestämt) och en sträng kamp mot synden. Montanisterna reagerade även mot att kyrkan alltmer organiserades med ordinerade präster och biskopar. Montanisterna lyfte snarare fram de som Anden utrustat med gåvor än de som kyrkan hade ordinerat, oavsett om de var män eller kvinnor.

Afrikamissionärerna. Även om kvinnor ofta inte fick vara pastorer eller ledare i de svenska församlingarna under 1800- och 1900-talen, så upplevde de ändå en kallelse från Gud att tjäna honom. De fick då åka till Afrika och missionera. När de kom på besök hemma fick de inte predika i kyrkan, även om de hade predikat för otaliga människor i Afrika. Dessa kvinnliga afrikamissionärer följde egentligen Paulus princip; de visste sin kallelse men utmanade inte det omkringliggande samhället utan lät istället Anden förändra männens hårda hjärtan. Om de inte kunde tjäna i Sverige så tjänade de istället i Afrika, och blev till slut så betydelsefulla att de svenska församlingarna var tvungna att omvärdera sin teologi eftersom de ju såg att Guds Ande hade smort dessa kvinnor in i helig tjänst.

De andra pingstvännerna. De första pingstvännerna var ju naturligtvis de första kristna efter att de upplevt Andens dop på den första Pingstdagen i Apostlagärningarna 2. Men de andra pingstvännerna var de kristna som upplevde Andens dop på den andra Pingstdagen på Azusa Street i Los Angeles för hundra år sedan. Det var faktiskt en andedöpt kvinna, Lucy Farrow, som inspirerade William Seymour att söka Andens dop, något som ledde till Andens utgjutelse och den nutida Pingströrelsens födelse (Pingströrelsen startades alltså egentligen av en kvinna, något vi ofta glömmer i historieskrivningen). När Guds Ande verkade så kraftigt bland dessa pånyttfödda människor, så suddades de ojämlika gränserna ut. I det segregerade amerikanska samhället bestod ledarskapet av både svarta och vita, rika och fattiga, män och kvinnor. Precis som Paulus hade undervisat i Gal 3:26-28.

Den nutida svenska Pingströrelsen

Listan på kvinnor som har smorts in i tjänst av den helige Ande kan göras lång, även om dessa kvinnor alltid har motarbetats av kristna som inte har upplevt den helige Andes dop. Den svenska Pingströrelsen av idag har en stor och viktig uppgift framför sig: Vi behöver se vad den helige Ande gör mitt ibland oss och lyfta fram de kvinnor som Guds Ande har smort till tjänst. Många kvinnor som har fått en kallelse av Gud att tjäna som ledare, upplever idag att det är svårt att ta den plats de har fått av Gud eftersom vår Pingströrelse så starkt präglas av en ”gubbighet”.

Bara som ett exempel, när jag för en tid sedan var i Lycksele för att planera Lapplandsveckan träffade jag några av de andra pingstpastorerna i Norrland. Ett av samtalen har fastnat i minnet. Vi satt i en grupp och pratade om hur vi blir bättre på att rekrytera och ta hand om medarbetare. Flera av kvinnorna började berätta om hur svårt de har haft att bli accepterade.

En kvinna berättade att på 70-80-talet, när hon var anställd predikant i en församling så hade de styrelsemöte hemma i hennes hus. Men den enda gång som hon fick vara i rummet där de hade styrelsemöte, var när männen frågade om hon kunde göra kaffe åt dem.

En annan kvinna berättade om att Guds kallelse till tjänst var det jobbigaste hon upplevt. Hon visste att Gud kallade men hon fick gå igenom så mycket jobbigt med tanke på att hon var kvinna. Framförallt jobbigt var Predikantveckan. Där kunde de exempelvis stå i en grupp och prata, och när det kom en ny pastor och skulle hälsa, så hälsade han på alla förutom henne, eftersom hon var kvinna. Hon slutade åka till Predikantveckan pga. detta.

Många sådana här historier finns om man börjar fråga de kvinnor som har jobbat inom Pingströrelsen sen några år tillbaka. Även om vi idag behandlar manliga och kvinnliga pastorer likadant (hoppas jag?), så sitter dessa patriarkala strukturer i väggarna och tar tid att bli kvitt. Många kvinnliga pastorer har berättat för mig att de har väldiga problem med den ”gubbighet” som präglar våra pingst-konferenser. Detta måste vi få ett slut på. Men det är inte en kamp som kvinnorna ska behöva kämpa själva, utan det är en kamp som alla vi som har upplevt Andens dop bör kämpa, oavsett om vi är pastor eller medlem, känd eller okänd, man eller kvinna.

  • Jan Peter Ottosson

    Tack för fin och upplysande post ! Blev väldigt glad och inspirerad av dina ord. Så viktigt att fråga: Vad säger Anden? För mig är det faktiskt kvinnorna i den kristna historien som lärt mig mest ! En Teresa, en Hildegaard, en Gertrud, vår egen Birgitta, med flera. Etty Hillesum i vår egen tid och Adrienne von Speyer. De har lärt mig enhet med Jesus. För att leva andligen man måste ha denna förening med Anden och måste vara medvetna om det. Pentekostalismen i vid mening är det som växer mest i världen idag, tror jag man kan säga. Se Kina, Afrika, Brasilien och Ukraina där världens största kyrka finns, med en nigeriansk pastor.

    I avsaknad av denna förening blir vårt religiösa liv tomt slit, bara imitation av sann andlighet. Tänk så mycket sådan kyrklighet det finns i vårt land. Men vad kvinnorna lärt mig är att det inte finns någon (manlig) formell teknik där man kan uppnå vare sig föreningen eller det medvetna förverkligandet. Anden är det oändliga livet, som inte kan gripas i former, endast i kärlek. Eftersom förening med Gud är målet för vår kristna tro, ja själva innebörden av människans existens, är den uppenbara frånvaron av Anden en radikal defekt i vår natur – en defekt som tydligt visar sig i just våra försök att äga Gud. Vilket vi gör på så många olika sätt ! Och så krigar vi om sätten ! Se bara den religiösa splittringen i Trumps Amerika idag.

    När det begränsade försöker omfamna det oändliga, blir det en radikalt självisk och stolt tro, för att inte säga löjlig. Och visst är det mest männen som står för detta?

    Ändå är detta faktum att vi önskar Gud så brådskande ett tecken på att vi är gjorda för honom, men en förvriden och förvrängd önskan. Här är kärnan i vårt andliga problem. Den kristna lösning är inkarnationen, Jesus. Och det är den kvinnliga pentekostalismen som bär på denna lösning, alltifrån Maria Magdalena på påskmorgonen och genom den kristna historien. Men kristendomens ”manliga” historia har så lite förstått och så mycket gjort konsekvent motstånd mot denna pentekostala väg.

  • Tack för din kommentar!

Kontakt
Är du intresserad av att bli kristen, har frågor om den kristna tron eller vill komma i kontakt med andra kristna? Hör av dig så svarar jag på dina frågor.
Bibelfrågor
Ställ en Bibelfråga eller läs vad andra har frågat och undrar över.
Bibelämnen
Bläddra bland mängder av olika Bibelämnen jag skrivit om.
Kyrkohistoria
Läs om de gamla troshjältarna och kyrkohistoriens alla debatter, martyrer och missionsframgångar.
Bibelsamtal
Samtalsämnen för dig som har en hemgrupp, cellgrupp eller annan samtalsgrupp.
Bibelkommentarer
Christian Mölks Bibelkommentarer (CMBK) är skrivna på svenska med syfte att förklara Bibeln på ett enkelt sätt.
Böcker
Beställ några av mina Bibelkommentarer och böcker.
Bibelpredikningar
Lyssna på mp3-predikningar som går igenom Bibeltexten vers för vers.