Pastor Christian Mölk | 1 Sam 17:1-58 – David och Goliat

1Filisteerna samlade sina härar till strid. De samlades vid det Soko som hör till Juda och slog läger mellan Soko och Aseka, vid Efes-Dammin. 2Saul och Israels män hade också samlats och slagit läger i Terebintdalen. De ställde upp sig till strid mot filisteerna. 3Filisteerna stod på berget vid ena sidan, och israeliterna stod på berget vid andra sidan, så att de hade dalen mellan sig. 4Då kom en stridsman vid namn Goliat från Gat fram ur filisteernas led. Han var sex alnar och ett kvarter lång. 5På huvudet hade han en kopparhjälm, och han var klädd i en fjällpansarskjorta – pansaret av koppar vägde femtusen siklar. 6Han hade benskenor av koppar och bar ett kastspjut av koppar på ryggen. 7Skaftet på spjutet liknade en vävbom och järnspetsen på spjutet vägde sexhundra siklar. Hans sköldbärare gick framför honom. 8Och han stod och ropade till Israels här: ”Varför drar ni ut och ställer upp er till strid? Är inte jag en filisté och ni Sauls tjänare? Välj ut åt er en man som kan komma hit ner till mig. 9Om han klarar av att strida mot mig och slå ner mig, skall vi vara era slavar. Men om jag besegrar och slår ner honom, skall ni vara våra slavar och tjäna oss.” 10Filisteen fortsatte: ”Jag har i dag hånat Israels här. Skaffa fram någon, så att vi får slåss!” 11När Saul och hela Israel hörde vad filisteen sade, blev de förfärade och skräckslagna. 12David var son till den efratit från Betlehem i Juda som hette Isai och hade åtta söner. Isai var på Sauls tid en gammal man och hade nått hög ålder. 13Isais tre äldsta söner hade dragit ut med Saul i kriget. Av dessa hans tre söner som dragit ut i kriget hette den förstfödde Eliab, hans andre son Abinadab och den tredje Samma. 14David var den yngste. De tre äldsta hade följt med Saul. 15Men David gick ibland hem från Saul och för att vakta sin fars får i Betlehem. 16Filisteen kom fram både morgon och kväll. I fyrtio dagar kom han fram och ställde sig där. 17Nu sade Isai en gång till sin son David: ”Var snäll och tag en efa av dessa rostade ax och de här tio bröden och spring med det till dina bröder i lägret. 18De här tio ostarna skall du ta med till deras befälhavare. Se efter om det står väl till med dina bröder och tag med något livstecken från dem. 19Tillsammans med Saul och alla Israels män är de i Terebintdalen och strider mot filisteerna.” 20David steg upp tidigt följande morgon. Han lämnade fåren åt en som skulle vakta dem och tog med sig det han skulle och gav sig i väg, så som Isai hade sagt till honom. När han kom fram till vagnborgen skulle hären just dra ut till strid, och den gav upp ett härskri. 21Israel och filisteerna ställde upp sig i slagordning mot varandra. 22David lämnade ifrån sig sakerna han hade åt trossvaktaren och skyndade bort till hären. När han kom dit hälsade han på sina bröder. 23Medan han talade med dem, se, då trädde stridsmannen som hette Goliat, filisteen från Gat, fram ur filisteernas här och talade på samma sätt som förut. Också David hörde det. 24När Israels män såg Goliat, blev de alla mycket rädda och flydde för honom. 25Israels män sade: ”Ser ni den där mannen som träder fram där? Han kommer för att håna Israel. Men åt den som slår ner honom skall kungen ge stor rikedom, ja, han skall få kungens dotter och hans fars hus skall han göra skattefritt i Israel.” 26David frågade männen som stod bredvid honom: ”Vad får den som slår ner den där filisteen och tar bort skammen från Israel? Ty vem är denne oomskurne filisté, som vågar håna den levande Gudens här?” 27De upprepade då för honom det som hade sagts och de sade: ”Detta får den som slår ner honom.” 28Hans äldste bror Eliab hade hört hur han talade med männen och han blev rasande på David och han sade: ”Varför har du kommit hit? Åt vem har du lämnat den lilla fårhjorden i öknen? Jag känner ditt övermod och ditt hjärtas ondska. Det är för att se på striden som du har kommit hit.” 29David svarade: ”Vad har jag då gjort? Det var ju bara en fråga.” 30Sedan vände han sig från honom till en annan och frågade samma sak, och han fick samma svar som förut. 31Man hade hört vad David sagt och berättade det för Saul, som lät hämta honom. 32David sade till Saul: ”Ingen bör tappa modet. Din tjänare skall gå och strida mot denne filisté.” 33Saul sade till David: ”Inte kan du gå och strida mot denne filiste. Du är ju bara en ung pojke och han en krigare ända från ungdomen.” 34Men David svarade: ”Din tjänare har gått i vall med sin fars får. Om då ett lejon eller en björn kom och tog bort ett får av hjorden, 35följde jag efter vilddjuret och slog ner det och räddade fåret ur munnen på det. Om vilddjuret då reste sig upp mot mig, så fattade jag det i manen och slog ner det och dödade det. 36Din tjänare har slagit ner både lejon och björn. Det skall gå denne oomskurne filisté så som det gick vart och ett av dessa djur, för han har hånat den levande Gudens här.” 37David sade vidare: ”Herren, som räddade mig undan lejon och björn, han skall också rädda mig från den där filisteen.” Då sade Saul till David: ”Gå, och må Herren vara med dig.” 38Och Saul klädde på David sina egna kläder och satte en kopparhjälm på hans huvud och satte på honom ett pansar. 39David band Sauls svärd om sig utanpå kläderna och försökte gå med det, för han hade aldrig provat på något sådant. Men David sade till Saul: ”Jag kan inte gå med det här, för jag är inte van vid det.” Så han lade av sig det. 40Han tog sin stav i handen, valde ut åt sig fem släta stenar ur bäcken, lade dem i fickan på sin herdeväska och tog sin slunga i handen. Så gick han fram mot filisteen. 41Samtidigt gick filisteen framåt och kom allt närmare David, och hans sköldbärare gick framför honom. 42Då filisteen såg upp och fick se David, föraktade han honom, för David var bara en pojke, rödkindad och vacker. 43Han sade till David: ”Menar du att jag är en hund, eftersom du kommer mot mig med käppar?” Och han förbannade David med hjälp av sina gudar. 44Sedan sade filisteen till David: ”Kom hit till mig, så skall jag ge ditt kött åt himlens fåglar och markens djur.” 45David svarade filisteen: ”Du kommer mot mig med svärd och spjut och lans, jag kommer mot dig i Herren Sebaots namn. Han är Gud för Israels här som du har hånat. 46Herren skall denna dag överlämna dig i min hand och jag skall slå ner dig och ta huvudet av dig. Jag skall denna dag ge de filisteiska krigarnas döda kroppar åt himlens fåglar och åt jordens vilda djur. Och hela världen skall förstå att Israel har en Gud. 47Hela denna skara skall förstå att det inte är genom svärd och spjut som Herren räddar. Striden är Herrens, och han skall ge er i vår hand.” 48När nu filisteen gick framåt och närmade sig David, sprang David snabbt fram mot hären för att möta filisteen. 49David stack sin hand i väskan och tog fram en sten ur den, slungade den och träffade filisteen i pannan. Stenen trängde in i pannan, så att han föll omkull med ansiktet mot jorden. 50Så övervann David filisteen med slunga och sten och dödade honom utan något svärd i sin hand. 51Och David sprang fram och ställde sig över filisteen, grep tag i hans svärd och drog ut det ur skidan, dödade honom och högg av honom huvudet. När filisteerna såg att deras kämpe var död, flydde de. 52Men Israels och Juda män bröt upp, upphävde ett härskri och förföljde filisteerna ända till dess man närmade sig Gaj och ända till Ekrons portar. Filisteer föll och låg slagna på vägen till Saarajim och sedan ända till Gat och Ekron. 53När så israeliterna häftigt hade förföljt filisteerna, vände de tillbaka och plundrade deras läger. 54David tog filisteens huvud och förde det till Jerusalem, men hans vapen lade han i sitt tält. 55När Saul såg David gå ut mot filisteen, sade han till överbefälhavaren Abner: ”Vems son är egentligen denne pojke, Abner?” Abner svarade: ”Så sant du lever, o konung, jag vet inte.” 56Då sade kungen: ”Fråga vems son denne unge man är.” 57När David återvände sedan han slagit filisteen, tog Abner honom med sig och förde honom inför Saul. Filisteens huvud hade han i handen. 58Då sade Saul till honom: ”Vems son är du, unge man?” David svarade: ”Son till din tjänare Isai från Betlehem.”

  • 1Filisteerna samlade sina härar till strid. De samlades vid det Soko som hör till Juda och slog läger mellan Soko och Aseka, vid Efes-Dammin. 2Saul och Israels män hade också samlats och slagit läger i Terebintdalen. De ställde upp sig till strid mot filisteerna. 3Filisteerna stod på berget vid ena sidan, och israeliterna stod på berget vid andra sidan, så att de hade dalen mellan sig.
    • Filisteerna var ett grekiskt folk som ursprungligen kom från ”Kaftors ö”, vilket troligen är Kreta (Jeremia 47:4, Amos 9:7). De hade bosatt sig på Israels kust, bl.a. vid Gaza-området.
  • 4Då kom en stridsman vid namn Goliat från Gat fram ur filisteernas led. Han var sex alnar och ett kvarter lång. 5På huvudet hade han en kopparhjälm, och han var klädd i en fjällpansarskjorta – pansaret av koppar vägde femtusen siklar. 6Han hade benskenor av koppar och bar ett kastspjut av koppar på ryggen. 7Skaftet på spjutet liknade en vävbom och järnspetsen på spjutet vägde sexhundra siklar. Hans sköldbärare gick framför honom.
    • Eftersom det är lite osäkert hur man ska tolka måttet ”sex alnar och ett kvarter” så varierar uppskattningen av Goliats längd mellan 180 cm och 290 cm. Eftersom normallängden vid denna tid var ungefär 165 cm var Goliat hursomhelst väldigt mycket större än alla andra. Men inte nog med att Goliat var lång, han var också stark. Hans pansar vägde minst 50 kg, vilket är dubbelt så mycket som en vanlig grekisk rustning vägde vid den här tiden.
      • Den människa i modern tid som varit längst är Robert Wadlow, som var 272 cm lång när han 22 år gammal dog år 1940.
    • Goliat var från Gat, en stad inte långt från Gaza. I Josua 11:22 framgår att några av de osedvanligt långa anakiterna (4 Mos 13:29, 4 Mos 13:33-34, 5 Mos 9:2) levde kvar där.
  • 8Och han stod och ropade till Israels här: ”Varför drar ni ut och ställer upp er till strid? Är inte jag en filisté och ni Sauls tjänare? Välj ut åt er en man som kan komma hit ner till mig. 9Om han klarar av att strida mot mig och slå ner mig, skall vi vara era slavar. Men om jag besegrar och slår ner honom, skall ni vara våra slavar och tjäna oss.” 10Filisteen fortsatte: ”Jag har i dag hånat Israels här. Skaffa fram någon, så att vi får slåss!” 11När Saul och hela Israel hörde vad filisteen sade, blev de förfärade och skräckslagna.
    • Det var inte helt ovanligt att grekiska folk avgjorde krig genom utvalda kämpar som möttes i en tvekamp. På så sätt avgjordes ”gudarnas” vilja och man undvek onödig blodsspillan.
    • Goliat utmanar Israel på en tvekamp, och nämner uttryckligen Saul när han hånar Israel. Detta måste ha känts jobbigt för kung Saul eftersom han var känd i Israel som en ”ståtlig man” som var ”huvudet högre än allt folket” (1 Sam 9:2). Den som borde ha antagit jätten Goliats utmaning var ju onekligen den långe Saul, men varken han eller någon annan israelit vågar.
    • Tidigare har kung Saul varit en modig krigare (1 Sam 14:52), men nu är han förfärad och skräckslagen. Kanske beror detta på att Guds Ande lämnade honom i kapitlet före (1 Sam 16:14).
      • Motsatsen till ”tro” är oftast inte ”otro”, utan snarare ”rädsla”. Så när Guds Ande lämnar Saul så försvinner inte nödvändigtvis tron på Gud, utan snarare modet att göra Guds vilja.
  • 12David var son till den efratit från Betlehem i Juda som hette Isai och hade åtta söner. Isai var på Sauls tid en gammal man och hade nått hög ålder. 13Isais tre äldsta söner hade dragit ut med Saul i kriget. Av dessa hans tre söner som dragit ut i kriget hette den förstfödde Eliab, hans andre son Abinadab och den tredje Samma. 14David var den yngste. De tre äldsta hade följt med Saul. 15Men David gick ibland hem från Saul och för att vakta sin fars får i Betlehem. 16Filisteen kom fram både morgon och kväll. I fyrtio dagar kom han fram och ställde sig där. 17Nu sade Isai en gång till sin son David: ”Var snäll och tag en efa av dessa rostade ax och de här tio bröden och spring med det till dina bröder i lägret. 18De här tio ostarna skall du ta med till deras befälhavare. Se efter om det står väl till med dina bröder och tag med något livstecken från dem. 19Tillsammans med Saul och alla Israels män är de i Terebintdalen och strider mot filisteerna.” 20David steg upp tidigt följande morgon. Han lämnade fåren åt en som skulle vakta dem och tog med sig det han skulle och gav sig i väg, så som Isai hade sagt till honom.
    • I fyrtio dagar utmanar Goliat Israel på en tvekamp. Eftersom detta inte var en yrkesarmé utan snarare en samling frivilliga, så tog maten slut efter ett tag, och då fick släktingar hjälpa till att bidra.
    • David var Isais yngste son och hade som uppgift att ta hand om familjens får. Att ta hand om fåren var på Davids tid egentligen en tjänares uppgift. Förmodligen hade Isai inte råd med tjänare och lät därför den yngste sonen göra tjänarnas sysslor.
      • Men även om folk på Bibelns tid såg på fåraherdar som ett låglönejobb som man låter tjänare göra, så såg Gud på det jobbet som en perfekt illustration av en god ledare! En fåraherde måste ha omsorg om sina får, leda dem till grönt gräs och friskt vatten, måste vakta dem och försvara dem mot vargar och leta rätt på dem ifall de springer bort. En pastor (det latinska ordet för ”herde”), måste på samma sätt ha omsorg om sina församlingsmedlemmar, leda dem till Guds ord och Guds Ande, och han måste vakta dem mot villoläror och försvara dem mot falska profeter och söka upp de som inte längre syns till i kyrkan.
      • Trots att David tvingades utföra en tjänares uppgift, så verkar han inte ha klagat utan istället utfört sin syssla troget. Detta gav honom tid till att sjunga lovsånger till Gud och öva prick med sin slunga, något som han onekligen hade nytta av i kampen mot Goliat. Davids tid som fåraherde var således inte enbart något han gjorde i väntan på att bli kung, utan en möjlighet för David att tränas till att bli kung.
      • David är ett utmärkt exempel på en person som är ”trogen i det lilla” och därför av Gud blir ”satt över mycket” (Matt 25:14–30).
      • I vers 20 ser vi att unge David inte bara var en herde som gjorde sitt jobb för att han var tvungen, utan att han verkligen hadeomsorg om sina får. När han måste lämna dem ser han till så att någon annan vaktar dem och tar hand om dem. David var en omsorgsfull herde.
  • 21Israel och filisteerna ställde upp sig i slagordning mot varandra. 22David lämnade ifrån sig sakerna han hade åt trossvaktaren och skyndade bort till hären. När han kom dit hälsade han på sina bröder. 23Medan han talade med dem, se, då trädde stridsmannen som hette Goliat, filisteen från Gat, fram ur filisteernas här och talade på samma sätt som förut. Också David hörde det. 24När Israels män såg Goliat, blev de alla mycket rädda och flydde för honom.
    • Israeliterna och filisteerna samlades mitt emot varandra på varsitt berg och gör sig redo för strid. Men när Goliat hånar och utmanar Israel på en tvekamp blir israeliterna rädda och vågar inte strida.
  • 25Israels män sade: ”Ser ni den där mannen som träder fram där? Han kommer för att håna Israel. Men åt den som slår ner honom skall kungen ge stor rikedom, ja, han skall få kungens dotter och hans fars hus skall han göra skattefritt i Israel.” 26David frågade männen som stod bredvid honom: ”Vad får den som slår ner den där filisteen och tar bort skammen från Israel? Ty vem är denne oomskurne filisté, som vågar håna den levande Gudens här?” 27De upprepade då för honom det som hade sagts och de sade: ”Detta får den som slår ner honom.”
    • Kung Saul är så desperat att hitta någon som vågar slåss med Goliat att han är beredd att ge den personen pengar, sin dotter och skattefrihet! Nyckeln till att förstå hur David kunde besegra Goliat är att han såg på Goliat med Guds ögon. När Israel fokuserar på Goliats storlek och den kungliga belöningen, så fokuserar David på Guds ära. David är en man efter Guds hjärta och fokuserar inte på varken det köttsliga eller det materiella, utan på det andliga.
      • När David kallar Goliat för ”oomskuren filisté”, så gör han inte detta först och främst för att håna Goliat, utan för att konstatera att Goliat inte tillhör Guds folk och därmed går att besegras.
  • 28Hans äldste bror Eliab hade hört hur han talade med männen och han blev rasande på David och han sade: ”Varför har du kommit hit? Åt vem har du lämnat den lilla fårhjorden i öknen? Jag känner ditt övermod och ditt hjärtas ondska. Det är för att se på striden som du har kommit hit.” 29David svarade: ”Vad har jag då gjort? Det var ju bara en fråga.” 30Sedan vände han sig från honom till en annan och frågade samma sak, och han fick samma svar som förut.
    • Den mest smärtsamma kritiken kommer oftast från ens närmaste. Förmodligen reagerar Davids äldste storebror Eliab på detta sätt eftersom han kände sig träffad och utpekad. Eliab var ju lång och ståtlig och borde kanske ha anmält sig som frivillig till att slåss mot Goliat, men han vågade inte.
    • Eliabs kritik mot David är orättfärdig. Han kritiserar David för att ha lämnat familjens får utan någon skötare, men det hade ju David sett till att ordna.
    • Man märker att David tog illa upp av sin storebrors kritik, men står ändå på sig eftersom han vet att han har rätt! Kanske skrattade Eliabs vänner åt den lille David när Eliab försökte tillrättavisa honom. Men även om David förmodligen blev ledsen, så låter han inte sina känslor styra, utan fortsätter fokusera på Gud. Om David hade lyssnat på sin storebrors kritik hade han tappat sin modiga tro på att Gud kan besegra Goliat. På sätt och vis var Davids kamp mot sin broder en svårare strid att vinna än Davids kamp mot sin fiende.
      • På samma sätt kan vanliga medlemmar i en församling känna när de uttrycker något som de tycker är fel men får bara orättvis kritik tillbaka från församlingens ledare. Då gäller det att på ett vist sätt stå på sig och fortsätta försöka förklara hur man menar samtidigt som man också är beredd att agera och göra situationen bättre. Om man inte är beredd att själv ta ansvar bör man inte kritisera de som tar ansvar.
  • 31Man hade hört vad David sagt och berättade det för Saul, som lät hämta honom. 32David sade till Saul: ”Ingen bör tappa modet. Din tjänare skall gå och strida mot denne filisté.”
    • På samma sätt som kung Sauls feghet och rädsla smittade av sig till Israels här, så börjar nu lille Davids mod och tro på Gud smitta av sig.
      • En ledare i Guds rike bör gå före och visa vägen genom att vara modig och tro på Gud.
    • Det är skillnad på att säga ”NÅGON borde slåss mot Goliat” och ”JAG tänker slåss mot Goliat”! David var inte bara beredd att snacka, han var också beredd att agera.
      • I en församling är det väldigt lätt hänt att vanliga medlemmar har kritiska åsikter om det ena och det andra. Detta är inte automatiskt fel, så länge som man också är beredd att agera och göra situationen som man kritiserar bättre. Om man inte är det är det nog bättre att hålla tyst.
  • 33Saul sade till David: ”Inte kan du gå och strida mot denne filiste. Du är ju bara en ung pojke och han en krigare ända från ungdomen.” 34Men David svarade: ”Din tjänare har gått i vall med sin fars får. Om då ett lejon eller en björn kom och tog bort ett får av hjorden, 35följde jag efter vilddjuret och slog ner det och räddade fåret ur munnen på det. Om vilddjuret då reste sig upp mot mig, så fattade jag det i manen och slog ner det och dödade det. 36Din tjänare har slagit ner både lejon och björn. Det skall gå denne oomskurne filisté så som det gick vart och ett av dessa djur, för han har hånat den levande Gudens här.” 37David sade vidare: ”Herren, som räddade mig undan lejon och björn, han skall också rädda mig från den där filisteen.” Då sade Saul till David: ”Gå, och må Herren vara med dig.”
    • Man kan nästan ta på Sauls besvikelse när han inser att när någon ÄNTLIGEN anmäler sig frivillig till att slåss mot Goliat, så är det en liten herdepojke!
      • Saul ser till Davids ålder, storlek och oerfarenhet och bedömer därför att han inte är lämplig att möta Goliat. Rent mänskligt sett har Saul naturligtvis rätt, men om man räknar med Gud, så som David gör, så beror segern inte på de världsliga förutsättningarna, utan på Guds makt och vilja.
      • David är vis av sin erfarenhet som herde. David visste att Gud har räddat honom förut, och går därför i modig tro på att Gud även kommer att rädda David nu.
        • Motsatsen till ”tro” är ofta inte ”otro”, utan snarare ”rädsla”. Det som hindrar oss från att göra Guds vilja är ofta inte att vi inte tror på Guds makt och vilja, utan på att vi inte vågar.
      • När David hade fått jobb som familjens tjänare, så såg han ändå inte ner på jobbet som herde, utan tog det på största allvar. Därför kunde Gud träna och förbereda David på hans framtida uppgifter.
        • På samma sätt ska vi inte se ner på uppgifter som måhända betraktas som oviktiga eller prestigelösa, utan istället se dessa uppgifter som viktiga i Guds ögon och en möjlighet för oss att förbereda oss för framtida uppgifter. Den som är trogen i det lilla kommer även att vara trogen i det stora (Matt 25:21).
        • Om David inte hade vågat möta lejonet och björnen då, hade han heller inte vågat möta Goliat nu. Men när David mötte lejonet och björnen så visste han inte att han en dag skulle möta Goliat.
          • På samma sätt kan de utmaningar och prövningar vi möter idag vara en förberedelse för de prövningar vi kommer att gå igenom i framtiden. Därför gäller det att våga ta sig an även de små utmaningarna vi möter i vår vardag idag, för annars är risken stor att vi inte kommer att våga ta oss an de stora utmaningarna vi kommer att möta imorgon.
  • 38Och Saul klädde på David sina egna kläder och satte en kopparhjälm på hans huvud och satte på honom ett pansar. 39David band Sauls svärd om sig utanpå kläderna och försökte gå med det, för han hade aldrig provat på något sådant. Men David sade till Saul: ”Jag kan inte gå med det här, för jag är inte van vid det.” Så han lade av sig det. 40Han tog sin stav i handen, valde ut åt sig fem släta stenar ur bäcken, lade dem i fickan på sin herdeväska och tog sin slunga i handen. Så gick han fram mot filisteen.
    • Ur ett mänskligt perspektiv var det naturligt för kung Saul att vilja erbjuda David den bästa stridsutrustningen som fanns tillgänglig, nämligen kung Sauls egen. Men Sauls rustning passar inte på lille David som hellre använder sig av de vapen han kan bäst. Om Gud räddat David med slunga och sten förut, då duger slunga och sten även mot Goliat.
      • På samma sätt kan kristna idag försöka ta på sig en annan persons kallelse och andliga utrustning. Man kanske ser upp till en framgångsrik pastor och ledare, och försöker därför härma och göra något liknande. Men det funkar sällan eftersom det inte är den rustning som Gud har gett dig.
    • Inte nog med att David ansåg att NÅGON borde möta Goliat, han ansåg även att HAN själv skulle göra det om det krävdes, och nu när det bara är han som vågar, då GÖR han det också!
      • Tro handlar inte bara om att tro rätt, utan även om att göra rätt och leva rätt (Jak 2:14).
  • 41Samtidigt gick filisteen framåt och kom allt närmare David, och hans sköldbärare gick framför honom. 42Då filisteen såg upp och fick se David, föraktade han honom, för David var bara en pojke, rödkindad och vacker. 43Han sade till David: ”Menar du att jag är en hund, eftersom du kommer mot mig med käppar?” Och han förbannade David med hjälp av sina gudar. 44Sedan sade filisteen till David: ”Kom hit till mig, så skall jag ge ditt kött åt himlens fåglar och markens djur.” 45David svarade filisteen: ”Du kommer mot mig med svärd och spjut och lans, jag kommer mot dig i Herren Sebaots namn. Han är Gud för Israels här som du har hånat. 46Herren skall denna dag överlämna dig i min hand och jag skall slå ner dig och ta huvudet av dig. Jag skall denna dag ge de filisteiska krigarnas döda kroppar åt himlens fåglar och åt jordens vilda djur. Och hela världen skall förstå att Israel har en Gud. 47Hela denna skara skall förstå att det inte är genom svärd och spjut som Herren räddar. Striden är Herrens, och han skall ge er i vår hand.” 48När nu filisteen gick framåt och närmade sig David, sprang David snabbt fram mot hären för att möta filisteen.
    • När Goliat ser att Israel äntligen skickar en slagskämpe till tvekampen så går han tillsammans med sin sköldbärare ut för att möta David. Men när Goliat förstår att det faktiskt är David han skall möta och att David inte enbart är en stor israelitisk krigares sköldbärare, så blir han förolämpad!
    • Det måste ha varit en bisarr syn att se den store Goliat vråla och skrika på lille David som sen pep tillbaka med sin målbrottsröst! Men även om det till synes var en ojämn kamp så är ingen jätte stor nog så länge som David har Gud på sin sida!
    • ”Herren Sebaot” betyder ”Arméernas Gud”.
    • Ju närmare striden David kommer, desto mer växer hans tro. Nu har han gått från att säga till sin broder Eliab att någon borde slåss mot Goliat, till att säga till kung Saul att jag borde slåss mot Goliat, till att nu säga till sin fiende Goliat att Herren skall IDAG slå ner dig.
    • Nästan alla människor på jorden har hört talas om David och Goliat, men det var inte för att själv bli känd som David gick mot Goliat, utan för att ”hela världen skall förstå att Israel har en Gud”.
      • På samma sätt bör vi akta oss för att engagera oss i församlingen enbart för att bli kända och omtyckta, utan istället tjäna därför att vi älskar Gud och våra medmänniskor.
    • När Goliat närmar sig ställs David inför den oundvikliga frågan: ”Ska Gud slåss mot Goliat eller ska David slåss mot Goliat?” David vet att Gud kommer att vinna segern GENOM David, och rusar därför fram mot Goliat för att börja striden.
      • Ibland är det lätt hänt att vi kristna blir lite tafatta och tror att Gud kommer att göra allt jobbet åt oss. Gud har mycket riktigt lovat att vara med oss, men vi måste också våga gå i tro på att han är med, annars händer inget.
  • 49David stack sin hand i väskan och tog fram en sten ur den, slungade den och träffade filisteen i pannan. Stenen trängde in i pannan, så att han föll omkull med ansiktet mot jorden. 50Så övervann David filisteen med slunga och sten och dödade honom utan något svärd i sin hand. 51Och David sprang fram och ställde sig över filisteen, grep tag i hans svärd och drog ut det ur skidan, dödade honom och högg av honom huvudet.
    • När David var ute och vallade fåren fanns mycket tid åt att öva med slungan och harpan. Han verkar ha övat intill perfektion, och träffar Goliat mitt i prick!
      • När alla andra tänkte; ”Goliat är så stor så jag kan inte besegra honom”, tänkte David; ”Goliat är så stor så jag kan inte missa honom!”
    • En duktig slungare kunde slunga iväg stenen i 160 km i timmen!
    • Davids seger över Goliat är en förebild på Jesu seger över Djävulen.
      • Både David och Jesus sändes till striden av sin Fader och avvisades av sina bröder.
      • Både David och Jesus gick in i striden på ett sätt som mänskligt sett verkade omöjligt att vinna.
      • Både David och Jesus vann en ställföreträdande seger för sitt folk. På samma sätt som hela Israel delade Davids seger över Goliat så delar hela församlingen Jesus seger över Djävulen.
  • När filisteerna såg att deras kämpe var död, flydde de. 52Men Israels och Juda män bröt upp, upphävde ett härskri och förföljde filisteerna ända till dess man närmade sig Gaj och ända till Ekrons portar. Filisteer föll och låg slagna på vägen till Saarajim och sedan ända till Gat och Ekron. 53När så israeliterna häftigt hade förföljt filisteerna, vände de tillbaka och plundrade deras läger. 54David tog filisteens huvud och förde det till Jerusalem, men hans vapen lade han i sitt tält.
    • Davids mod smittade av sig på Israels här på samma sätt som kung Sauls rädsla tidigare hade gjort.
  • 55När Saul såg David gå ut mot filisteen, sade han till överbefälhavaren Abner: ”Vems son är egentligen denne pojke, Abner?” Abner svarade: ”Så sant du lever, o konung, jag vet inte.” 56Då sade kungen: ”Fråga vems son denne unge man är.” 57När David återvände sedan han slagit filisteen, tog Abner honom med sig och förde honom inför Saul. Filisteens huvud hade han i handen. 58Då sade Saul till honom: ”Vems son är du, unge man?” David svarade: ”Son till din tjänare Isai från Betlehem.”
    • Saul visste ju vem David var eftersom David spelade och sjöng vid hovet. Men eftersom Saul lovat sin dotter till den som besegrar Goliat så behövde han nu även lära känna Davids pappa och familj.
    • Vid den här tiden hade Jerusalem ännu inte intagits och blivit Israels huvudstad. Det skulle senare göras av David själv (2 Sam 5:1–9).

Copyright 2017 Christian Mölk – All Rights Reserved.
All Bibeltext kommer från Svenska Folkbibeln om inte annat anges.

Tagged with →  
Kontakt
Är du intresserad av att bli kristen, har frågor om den kristna tron eller vill komma i kontakt med andra kristna? Hör av dig så svarar jag på dina frågor.
Bibelfrågor
Ställ en Bibelfråga eller läs vad andra har frågat och undrar över.
Bibelämnen
Bläddra bland mängder av olika Bibelämnen jag skrivit om.
Kyrkohistoria
Läs om de gamla troshjältarna och kyrkohistoriens alla debatter, martyrer och missionsframgångar.
Bibelsamtal
Samtalsämnen för dig som har en hemgrupp, cellgrupp eller annan samtalsgrupp.
Bibelkommentarer
Christian Mölks Bibelkommentarer (CMBK) är skrivna på svenska med syfte att förklara Bibeln på ett enkelt sätt.
Böcker
Beställ några av mina Bibelkommentarer och böcker.
Bibelpredikningar
Lyssna på mp3-predikningar som går igenom Bibeltexten vers för vers.