Pastor Christian Mölk | Pingst Pastor 2016

Pingst Pastor 2016Har spenderat tre dagar på Clarion Hotel i Stockholm på konferensen Pingst Pastor. Har varit mycket trevligt att få träffa kollegor från hela landet och få lyssna på god undervisning. Som brukligt är kommer här några personliga kommentarer från konferensen.

Det öppna samtalet

Ett välkommet inslag som jag efterfrågat i ett antal år var det öppna samtalet. Om vi ska vara en pingströrelse utan en biskop så behöver vi tillsammans vara ett läroämbete enligt modellen i Apg 15. När vi samlas tillsammans i Jesu namn och delar våra tankar i ett specifikt ämne så kan Anden leda oss till en sund teologi, det är min övertygelse.

Stort tack till Pelle Hörnmark och konferensledningen som har lyssnat på oss som har tjatat om behovet av forum och öppna samtal! Tips och förslag inför nästa år kommer längst ner i detta blogginlägg :)

Bibeln

Jag som är en riktig Bibelnörd hade verkligen sett fram emot första passet av öppna samtal med Bibelsyn som ämne. Först hade Ulf Sundkvist en inledning om Bibelsyn etc, och sen var det fritt att gå fram och säga något smart i micen. Det kändes lite tafatt till en början och det fanns inte direkt någon given samtalsfråga, men allteftersom blev det bättre.

Min reflektion är nog att vi behöver ha tydligare samtalsfrågor och en moderator, annars blir det öppna samtalet alldeles för brett. När jag höll i ett liknande samtal i Lycksele för någon månad sen lyckades vi faktiskt komma fram till en någorlunda vettig Bibelsyn efter bara 15 minuters inledning och 30 minuters samtal:

”Bibeln är Guds ofelbara ord i allt den påstår och blir levande för oss genom Andens uppenbarelse och förstått och efterlevt i sin helhet tillsammans med andra troende.”

I Lycksele inledde jag med att definiera Bibelsyns-ytterligheterna ”den fundamentala Bibelsynen”, där man ofta lyfter fram att ”Bibeln ​är Guds ord” och att ”Bibeln är ofelbar” och sen den ”liberala Bibelsynen” där man ofta betonar att ”Bibeln ​innehåller Guds ord” och att ”Bibeln är felbar”. Därefter presenterade jag den evangelikala Bibelsynen, där man lyfter fram att ”Bibeln är ofelbar i allt ​den påstår”, dvs. en slags medelväg mellan den fundamentala och den liberala. Jag gillar verkligen den evangelikala Bibelsynen för den betonar att ”Bibeln är Guds ord, givet genom människors ord i historien”, eftersom man betonar att Bibeln, precis som Jesus, är både 100% gudomlig och 100% mänsklig.

Efter att ha presenterat dessa tre olika Bibelsyner övergick vi (i Lycksele) i ett öppet samtal där vi tillsammans kom fram till en norrländsk pentekostal Bibelsyn. Vi kom fram till att vi gillar den evangelikala Bibelsynen men samtidigt känner att det är någonting som fattas, nämligen det andliga perspektivet. Lika väl som Gud inspirerade de som skrev Bibeln, så vill han även inspirera den som läser Bibeln. De bibliska texterna innehåller profetiska djup som de ursprungliga författarna ibland inte till fullo förstod. Ett Bibelord från exempelvis GT kan tala in i vår situation i Sverige idag, trots att den ursprungliga författaren inte var medveten om det.

Så sammanfattningsvis; vi pingstvänner anser att Bibeln är Guds ord, men inte nödvändigtvis vår tolkning av Guds ord. Därför måste vi jobba med texterna för att utröna vad Gud verkligen vill ha sagt genom sitt Ord. Vi kan inte läsa Bibeln hur som helst. För det andra behöver vi Guds Ande för att verkligen förstå Ordet. Om inte Anden inspirerar oss när vi läser texten så blir det bara en massa ord. Men när Anden hjälper oss att förstå så blir det en levande text med ett budskap från Gud som leder oss in i en relation med Jesus.

Andedop

Det tredje samtalsämnet var Andens dop, ett kärt och prekärt ämne för alla pingstvänner. Efter tre mycket goda inledningar (jag har för övrigt aldrig hört någon predika så fort på så kort tid som Carl-Vilhelm Hasselgren ;) så kom det tre mycket bra frågeställningar (som vi dock inte samtalade om):

1. Är andedopet en separat erfarenhet, skild från frälsningen?
2. Är tungotalet ett unikt tecken på andedopet?
3. Hur skapar vi en miljö som uppmuntrar till erfarenheter av den helige Ande i våra församlingar?

Personligen är jag övertygad om att alla kristna får Anden i samband med frälsningen/pånyttfödelsen, och att man kan få ta emot Andens kraft i syfte att få tjäna Gud. Att Guds Ande både ”skapar” oss och ”skickliggör” oss är ju något som går igenom hela GT och hela NT. Att bli född av Guds Ande och att bli beklädd med kraft från Guds Ande är två skilda erfarenheter som man inte ska blanda ihop.  Jag har skrivit mer om det här: Den helige Ande i Gamla Testamentet.

En sak som slog mig när vi samtalade om Andens dop var att vi i Pingströrelsen egentligen tror ganska så olika samtidigt som vi tror väldigt lika. Det finns väldigt många olika röster och perspektiv på hur Anden verkar i oss och i våra församlingar. Men detta är inte ett uttryck för läromässig förvirring, utan snarare ganska likt hur det står skrivet om Anden i NT. Det finns nämligen många olika röster i Nya Testamentet som beskriver Guds Ande på lite olika sätt. Lukas betonar Andedopet och kraften medan Paulus är mer undervisande och Johannes är mer djup. Vi verkar vara överens om vikten av Andedopet och att syftet med Andedopet är att få kraft till att tjäna Gud.  Men resten behöver vi faktiskt inte vara överens om. Anden visar sig på olika sätt på olika platser och det enda vi kan vara säkra på är att vi inte kan stänga in Anden i en liten låda som vi tror att vi kan kontrollera.

Vi behöver dra lärdom av detta och inte försöka likrikta oss alldeles för mycket utan istället låta Anden leda oss till olika kreativa uttryck som allihopa ärar Gud. Vi behöver också respektera att människor har olika erfarenheter av Guds Ande som kanske inte stämmer överens med vår renläriga Pingst-lära; dvs. att man i rätt ordning blir frälst, döpt, andedöpt, talar i tungor, profeterar, etc. Jag har själv mött människor som började tala i tungor innan dopet och jag har mött andedöpta människor som inte talar i tungor. Etc, etc. Utifrån vårt mänskliga perspektiv kan vi göra en rätt lära om hur Anden verkar, men det verkar som att Anden inte bryr sig lika mycket om den läran som vi teologer gör.

Hillsong

En gammal tradition på pastorskonferensen är att Hillsong Sthlm leder lovsången. Jag måste säga att de gör det riktigt, riktigt bra!

Bloggen

Jag har blivit väldigt positivt överraskad av hur många det är som faktiskt läser och gillar min hemsida och min Inblick-blogg! Pingst har ju ofta haft en negativ inställning till sociala medier, bloggar och debatter. Detta har ju ofta berott på negativa skriverier och debatt-bråk som aldrig leder någonstans. Själv har jag ju medvetet försökt att använda mitt skrivande på ett annat sätt, nämligen genom att skriva mer positivt och Bibelutläggande, trots att jag vet att man får mycket, mycket mer läsare om man skriver något negativt om någon person eller församling. Jag har nämligen känt att Gud har lagt ner en lärar-tjänstegåva i mig och jag försöker dela med mig av mina Bibelstudier gratis, fritt och för intet. Därför är det extra kul att just pingstvänner uppskattar min blogg, läser mina Bibelkommentarer, lyssnar på mina Bibelpredikningar och så vidare. Mycket uppmuntrande!

Ny Pingst-föreståndare

Pingströrelsens föreståndare Pelle Hörnmark ska sluta och Daniel Alm är föreslagen som ny föreståndare. Pelle har varit en mycket uppskattad ledare och de flesta verkar övertygade om att Daniel är en naturlig efterträdare. Valet är med andra ord ganska så okontroversiellt och jag har därmed inte så mycket kommentarer mer än att jag önskar Daniel Guds välsignelse :)

Migration

I och med Sveriges nya situation som migrationsland så var det väldigt bra att få lyssna till Bassem Adranly, en kristen palestinier, och Nick Park, en irländsk pingstbiskop.

Bassem gick igenom sin syn på Islam som en antikristlig religion och att vi behöver bemöta Islam andligt, inte politiskt. Anledningen till att Bassem anser att Islam är antikristligt är eftersom Islam menar att Jesus aldrig dog på korset utan att någon annan, exempelvis Judas, bytte plats med Jesus som istället åkte direkt upp till himlen. Flera hundra år innan Islam så har det funnits sådana här tankar som vill ta bort Jesu död på korset, och det är inget mindre än ett försök till att få människor bort från försoningen och frälsningen. Om inte Jesus dog på korset och uppstod från de döda = ingen frälsning för mänskligheten.

Antikrists ande attackerar korset men kommer att besegras med Guds kärlek. På samma sätt som Jesus besegrade Djävulen på korset genom att dö, besegrar vi inte Islam politiskt genom bomber och krig utan andligt genom att vända andra kinden till och förlåta.

2Så känner ni igen Guds Ande: varje ande, som bekänner att Jesus är Kristus, som kommit i köttet, han är från Gud, 3och varje ande som inte bekänner Jesus, han är inte från Gud. Det är Antikrists ande, som ni har hört skulle komma och som redan nu är i världen. (1Joh 4:2–3)

Nick Park predikade om att den situation vi nu lever i är en vändpunkt i historien på samma sätt som renässansen, reformationen, etc. Den enorma flyktingvåg vi ser nu kommer att förändra historien och beror på både pushfaktorer och pullfaktorer. Push innebär att de lämnar krig, fattigdom och bekymmer. Pull innebär att de vill till frihet, demokrati och rikedom. Även om kriget tar slut kommer de fortfarande vilja till Väst eftersom de längtar efter ett bättre liv. Detta ser vi ju exempelvis i det faktum att de flesta afghaner som kommer till Sverige egentligen inte längre flyr från krig utan snarare flyr till ett bättre liv.

Vi som kyrkor behöver ta tillvara på den här situationen och välkomna alla flyktingar eftersom vi själva är ett flyktingfolk. Politiskt kanske man kan ha synpunkter på problem som uppstår i kölvattnen av migrationen, men samtidigt kan vi inte säga nej till flyktingar utan måste välkomna dem och hjälpa dem efter bästa förmåga.

Inför nästa år

1) Nästa år skulle jag vilja se samtal om pacifism. Just nu är det krig och kriser lite här och var i världen. Kristdemokraternas (det parti som borde vara den mest kristna rösten i den politiska debatten) förslag på hur vi ska få bort ISIS är JAS-plan och bomber. Det så kallat ”kristna” partiet vill alltså löna ont med ont och släcka en eld med mer eld. Vart i den politiska debatten finns en ”Jesus-röst” som varken möter våld med passivitet eller med mer våld, utan istället besegrar det onda med det goda genom att ”skapa fred” (=pacifism)? Vart är rösten i samhällsdebatten som vill komma med konkreta kreativa förslag på hur vi kan få fred i Mellanöstern utan att skapa ännu mer konflikter? Jag tror att Pingströrelsen, som är det största frikyrkosamfundet i Sverige, behöver vara en röst som ropar ”fred!” i en värld full av krig. Om detta borde vi samtala om nästa år. Det är åtminstone mitt förslag :) Se mitt inlägg om pacifism för mer info: Saliga är pacifisterna.

2) Nästa år skulle jag vilja se fler invandrare involverade på något sätt. Den svenska Pingströrelsen är väldigt svensk och ska vi kunna nå ut till Sveriges mångkulturella befolkning behöver vi bli bättre på att lyfta fram invandrarna. Jag tycker Pingst har lyckats bra med att lyfta fram kvinnor allt mer, och nu behöver vi ta nästa steg och även lyfta fram invandrare.

3) Nästa år vill jag se konkreta seminarier som presenterar och lär ut olika församlingsverksamheter. Många pingstförsamlingar har exempelvis startat språkcaféer under 2015. Det hade varit till stor välsignelse att förra året få gå på ett seminarie där man konkret fick lära sig hur man gör, vilka bidrag man kan söka, vilka böcker man kan använda och hur man bjuder in asylsökande, etc, etc. Eller varför inte ett seminarie om hur man rent konkret startar eller utvecklar en församlingsledning? Ett förbönsteam? En LP-kontakt? En söndagsskola? Det finns så många goda exempel ute i landet och vi skulle behöva dra lärdom av varandra genom konkreta handfasta seminarier om hur man gör för att starta en ny verksamhet alternativt få en befintlig verksamhet att fungera bättre.

Tagged with →  
  • Tack för en intressant redogörelse av konferensen och de teologiska samtalen, När det gäller bibelsynen skulle jag vilja framhålla att den evangelikala bibelsynen också betonar Andens roll i tolkningen, även om man brukar göra en distinktion mellan att Anden inspirerade författarna och upplyser läsaren. Lausannedeklarationens formulering om bibelsynen innehåller också ett tydligt uttalande om att Anden upplyser läsaren och gör texten levande idag. Så här är det formulerat:

    ”Vi bekräftar vår tro på både Gamla och Nya testamentets gudomliga inspiration, sanning och auktoritet i dess helhet, såsom Guds enda skrivna ord, utan fel i allt som det påstår och det enda ofelbara rättesnöret för tro och liv. Vi bekänner också att Guds ord har kraft att fullborda hans frälsningsplan. Bibelns budskap riktar sig till hela mänskligheten, ty Guds uppenbarelse i Kristus och Skriften är oföränderlig. Genom Bibeln talar den helige Ande också idag. Gud upplyser sitt folks sinnen för varje kultur för att det på ett levande sätt med egna ögon ska uppfatta sanningen. Så uppenbaras för hela församlingen mer och mer av Guds mångfaldiga visdom.”

    Många evangelikaler är också öppna för att Anden kan tala profetiskt genom bibeltexten in i konkreta situationer och att profetiska texter kan ha en betydelse som författaren inte var medveten om.

    Det du kallar för ”den fundamentala bibelsynen” borde väl vara den ”fundamentalistiska” bibelsynen. Fast egentligen tycker jag inte att det är någon större skillnad på evangelikal och fundamentalistisk bibelsyn. Skillnaden ligger egentligen på ett annat plan, vilket jag har försökt förklara här: http://barnabasbloggen.blogspot.se/2011/10/kan-man-tro-pa-bibeln.html

    Jag har skrivit ganska mycket om evangelikal bibelsyn på bloggen.

  • Jonas, du borde onekligen ha varit med på vårt Bibelsyns-samtal på Pingst Pastor. Nästa gång får du prioritera bättre :)

    Jag tror att skillnaderna mellan evangelikal och pentekostal Bibelsyn är extremt liten i teorin, men något större i praktiken.

  • Roger S Enqvist

    KD vill inte löna ont med ont. KD vill stoppa en djävulsk
    slakt. Ungefär som när de hyllade poliserna i Trollhättan stoppade slakten på
    grundskolan Kronan. Att lösa en konflikt utan våld är föredömligt. Men att försöka
    stoppa en pågående slakt utan våld är både naivt och ansvarslöst. Man måste
    välja rätt verktyg för respektive uppgift.

  • Hej Roger S Enqvist och tack för din kommentar!

    Att ”löna ont med ont”, dvs. att använda våld för att stoppa våld, är ett vanligt sätt för en statsmakt att lösa problem, och jag förväntar mig egentligen ingenting annat från ett världsligt politiskt parti. Men för en kristen är saken annorlunda eftersom vi förväntas ”besegra det onda med det goda” genom att gå i Jesu fotspår och exempelvis vända andra kinden till.

    Men det är ju i skärningspunkten mellan det världsliga och det kristna sättet att bekämpa ondskan som vi borde samtala om hur vi kan bemöta exempelvis ISIS. Där tycker jag att KD borde vara en röst likt Martin Luther King, som befann sig på både den politiska världsliga planhalvan men kämpade mot ondskan med kristna pacifistiska medel.

  • Roger S Enqvist

    Komplicerade frågor.

    Man måste skilja på akuta lägen och händelser som sträcker sig över tid. När man misslyckas att hantera en konflikt över tid kan den enkelt bli akut.

    Ta dödandet på skolan i Trollhättan. Polisen hyllades liksom deras nya strategi, att avbryta pågående dödligt våld. Det slutade med att gärningsmannen dödades. Jämför med polisen som avväpnade Mattias Flink 1994. Flink hade dödat 7 personer och det var en akut händelse. Skillnaden är att Flink inte dödades.

    Både polis och militär är staten och har som en av sina uppgifter att avbryta dödligt våld och har ett våldsmonopol.

    Margaret Thatcher och Ronald Reagan avslutade en långvarig konflikt utan dödligt våld, det kalla kriget. Inte en enda kula avlossades. Som grädde på moset kan jag konstatera att varken Thatcher eller Reagan var kända pacifister.

  • Ja, komplicerade frågor! :)

    Pacifism är latin och betyder ordagrant ”skapa fred”. I den latinska Bibeln finns ordet med när Jesus säger: “Saliga är de som ”skapar fred/frid”, de skall kallas Guds barn.” (Matt 5:9)

    Att en värdslig och politisk makt använder våld för att avbryta våld är inget konstigt. I Romarbrevet kapitel 13 kan vi exempelvis läsa följande: “Överheten är en Guds tjänare till ditt bästa. Men gör du det onda skall du frukta, ty överheten bär inte svärdet förgäves. Den är en Guds tjänare, en hämnare som straffar den som gör det onda.” (Rom 13:4)

    Vi kristna ska dock inte använda svärdet eller ”hämnas” de som gör det onda eftersom det i kapitlet före, dvs. Romarbrevet kapitel 12 står följande riktat till oss kristna: “Hämnas inte, mina älskade, utan lämna rum för vredesdomen. Ty det står skrivet: Min är hämnden, jag skall utkräva den, säger Herren.” (Rom 12:19) “Låt dig inte besegras av det onda utan besegra det onda med det goda.” (Rom 12:21)

    Min enkla tolkning är alltså att Överheten/Staten får använda våld och bemöta det onda med våld, men att vi kristna inte får det utan ska istället besegra det onda med det goda.

    Eftersom dessa två bud inte går att förena måste man fundera på om en kristen verkligen kan delta i krig etc? Det går ju inte att avstå från att hämnas samtidigt som man hämnas.

    Utifrån detta perspektiv anser jag att man som kristen politiker därför bör anstränga sig att försöka komma på kreativa lösningar på ondska som inte innebär ännu mer våld. Pacifism betyder ju som sagt ”skapa fred”. En pacifist ska alltså inte enbart avstå från våld utan även skapa fred. Som pacifist kan man inte vara passivist utan måste engagera sig för att skapa fred utan att använda våld. Ungefär som Martin Luther King och Gandhi gjorde.

    Min poäng är alltså att jag anser att KD, som ju har sina rötter i frikyrkligheten och kallar sig för KRIST-demokraterna, istället för att vilja bomba bort ISIS med JAS-plan, borde vara den röst i debatten som kommer med kreativa lösningar som får stopp på ISIS utan att bemöta våld med mer våld.

  • Roger S Enqvist

    Staten / överheten är ingenting om inte människan fanns. Staten / överheten agerar mha ämbeten. Ämbeten innehavs av människor. Om jag hårdrar din tolkning blir resultatet att inga på Jesus överlåtna människor kan inneha överhetens ämbeten. Ändå hyllas polisen som sköt Mattias Flink, ty Flink inte dog.

    Ofta, alltför ofta, säger vissa att detta är inte min privat åsikt, utan min åsikt i ämbetets roll. Eller tvärtom, detta är min privata åsikt och inte staten/överhetens åsikt.

    Var är kyrkans folk ifht överheten/staten?

  • Jag anser att det finns en gråzon mellan det kristna och det världsliga och det är inte alltid så lätt att dra gränsen. Vi kristna tillhör ju Guds rike men bor i världen. Så länge som det Världen kräver av oss inte går emot Gud så är det givetvis bara positivt att engagera sig i det värdsliga. Jesus uppmanade oss ju att ge till kejsaren det som tillhör kejsaren och Gud det som till hör Gud.

    Men när det världen kräver av oss (exempelvis att döda), då är gränsen nådd och vi måste lyda Gud mer än människor.

    Jag har skrivit mer om detta här om du är intresserad: Saliga är Pacifisterna – http://www.christianmolk.se/2015/11/saliga-ar-pacifisterna/

Kontakt
Är du intresserad av att bli kristen, har frågor om den kristna tron eller vill komma i kontakt med andra kristna? Hör av dig så svarar jag på dina frågor.
Bibelfrågor
Ställ en Bibelfråga eller läs vad andra har frågat och undrar över.
Bibelämnen
Bläddra bland mängder av olika Bibelämnen jag skrivit om.
Kyrkohistoria
Läs om de gamla troshjältarna och kyrkohistoriens alla debatter, martyrer och missionsframgångar.
Bibelsamtal
Samtalsämnen för dig som har en hemgrupp, cellgrupp eller annan samtalsgrupp.
Bibelkommentarer
Christian Mölks Bibelkommentarer (CMBK) är skrivna på svenska med syfte att förklara Bibeln på ett enkelt sätt.
Böcker
Beställ några av mina Bibelkommentarer och böcker.
Bibelpredikningar
Lyssna på mp3-predikningar som går igenom Bibeltexten vers för vers.