Vad svarar man en afghansk flykting som frågar om vägen från Aten till Tyskland? Häromdagen besökte jag Helping Hands, en kristen organisation som hjälper flyktingar i Aten, Grekland. Helt plötsligt kändes det som att jag befann mig mitt i de nyheter man brukar se på nyheterna!
Jag mellanlandade några dagar i Aten på väg till Cypern för att besöka ett missionsarbete vi i Timrå Pingst stödjer. Eftersom Grekland är det första landet i Europa som flyktingarna kommer till och Sverige är det sista landet så tänkte jag knyta kontakter, lära mig av grekernas erfarenhet och möta de människor som har Sverige som slutdestination. Även om man är förberedd så blir mötet med människor på flykt alltid djupt berörande.
Helping Hands i Aten delar ut mat åt flyktingar, erbjuder duschar, kläder och samtal. Efter maten får de som vill stanna kvar och höra ett kort vittnesbörd om Jesus eller se Jesus-filmen på sitt eget språk.
Medans jag hjälper till att dela ut mat ler en mamma som fått gråa hår alldeles för tidigt tacksamt mot mig när jag gav henne och hennes små barn en tallrik mat var. Man kunde föreställa sig hur hon varje dag likt en hönsmamma kämpar för att förse sina älskade små barn med mat ännu en dag. Bara i juli i år kom det 50.000 asylsökande till Grekland, som ju själva har stora ekonomiska problem och därför inte har möjlighet att erbjuda mat och husrum åt alla flyktingar. Många sover i parker och äter gratis mat hos frivilligorganisationer.
Samtidigt som vi delar ut mat och bananer åt de hungriga så ser jag en liten pojke som för länge sen har slutat le. Han har tvingats växa upp alldeles för tidigt. Nu lyfter han upp ett av sina syskon som gråter och bär den lilla flickan och försöker trösta henne. Detta blir speciellt gripande för mig eftersom jag hade med mig min treårige son Konrad. Tänk vilka olika världar dessa små barn växer upp i? Vilken orättvis värld vi lever i!
Efter maten ser jag några unga killar som står och tittar på en Europa-karta och diskuterar något. Jag går fram och börjar prata med dem. Killarna har varit på resande fot i 25 dagar och kom dagen innan med en flyktingbåt från Turkiet till en av de grekiska öarna. På sätt och vis känner jag igen dessa killar, de liknar de man brukar se på tv när man sitter i sin bekväma soffa och dricker sitt nybryggda Arvid Nordquist-kaffe samtidigt som man bekymrar sig över sina i-lands-problem. Killarna pekar på kartan och frågar mig hur man tar sig till Tyskland. Kan man gå via Ungern? Hur kommer man in i Makedonien? Jag försöker berätta det jag sett på tv, att Ungern nu stängt sin gräns och att de makedoniska poliserna slår flyktingar med batonger som försöker ta sig över gränsen. Jag skäms över mina europeiska grannar och vill så gärna hjälpa killarna men vet inte hur!?
Det enda jag i nuläget kan göra är att ge dessa människor ett leende, ett mål varm mat, en pratstund, ett vittnesbörd om Guds godhet. Dessa flyktingar har lämnat sina hemländer för att leta efter en fridfull plats att leva med sin familj.
Jesus sa en gång att ”varje gott träd bär god frukt, men ett dåligt träd bär dålig frukt”. När de världsliga ledarnas frukt är krig och bomber är de kristna volontärernas frukt mat och kärlek. Detta ser flyktingarna. Alla med öppna ögon kan se den skillnad som finns mellan Världens rike och Guds rike. Amerikanarna släpper bomber, islamisterna kräver underkastelse, afghanska staten ger ingen hjälp, grekerna har nog med sina egna bekymmer, ungrarna vill inte hjälpa till, makedonierna slåss… Men längs med vägen mot förhoppningen om ett nytt liv så har de åtminstone fått möta organisationer som Helping Hands. De får mat istället för bomber. De får ett leende istället för en halshuggning. De får möta människor som osjälviskt ger det de förmår.
Även om vi inte kan lösa denna enorma världskris som just nu pågår så kan vi kristna åtminstone vara med och dela med oss av det goda Gud har gett oss. Kanske kommer då dessa flyktingar att möta Jesus och på så sätt finna frid i sitt hjärta? Kanske har Gud sänt dessa människor till Europa för att de skulle få höra om Jesus? Kanske kan du och jag få vara med och leda sökande människor till frälsning?