Pastor Christian Mölk | 1 Kung 17:8-24 – Elia och änkan i Sarefat

8Då kom Herrens ord till Elia. Han sade: 9”Stig upp och gå till Sarefat, som hör till Sidon, och stanna där. Se, jag har befallt en änka där att ge dig att äta.” 10Han steg upp och gick till Sarefat. När han kom till stadsporten, fick han där se en änka som samlade ved. Då ropade han till henne: ”Hämta lite vatten åt mig i kärlet, så att jag får dricka.” 11När hon gick för att hämta det, ropade han efter henne: ”Tag också med dig en bit bröd åt mig.” 12Men hon svarade: ”Så sant Herren, din Gud, lever, jag har inte en kaka bröd, utan bara en näve mjöl i krukan och litet olja i kannan. Jag håller just på att samla ihop ett par vedpinnar och skall nu gå hem och laga till det åt mig och min son. Vi skall äta det och sedan dö.” 13Då sade Elia till henne: ”Var inte rädd. Gå och gör som du har sagt. Men laga först till en liten kaka åt mig och bär ut den till mig. Laga sedan till åt dig och din son. 14Ty så säger Herren, Israels Gud: Mjölet i krukan skall inte ta slut, och olja skall inte fattas i kannan fram till den dag då Herren låter det regna på jorden.” 15Då gick hon och gjorde som Elia hade sagt. Hon hade sedan att äta en lång tid, hon själv och han och hennes husfolk. 16Mjölet i krukan tog inte slut och olja fattades inte i kannan enligt det ord som Herren hade talat genom Elia. 17En tid därefter blev kvinnans, hans värdinnas, son sjuk. Han blev så svårt sjuk att han till slut inte längre andades. 18Då sade hon till Elia: ”Vad har du med mig att göra du gudsman? Kom du för att påminna mig om min synd och döda min son?” 19Men han sade till henne: ”Ge mig din son.” Han tog honom ur hennes famn och bar honom upp i rummet ovanpå där han bodde och lade honom på sin säng. 20Och han ropade till Herren och sade: ”Herre, min Gud, skulle du göra så illa mot denna änka som jag bor hos, att hennes son dör?” 21Därefter sträckte han sig ut över pojken tre gånger och ropade till Herren och sade: ”Herre, min Gud, låt denne pojkes själ komma tillbaka in i honom.” 22Herren hörde Elias röst, och pojkens själ kom tillbaka in i honom, och han fick liv igen. 23Elia tog pojken och bar honom från rummet ovanpå ner i huset och gav honom åt hans mor och sade: ”Se, din son lever.” 24Då sade kvinnan till Elia: ”Nu vet jag att du är en gudsman och att Herrens ord i din mun är sanning.”

  • 8Då kom Herrens ord till Elia. Han sade: 9”Stig upp och gå till Sarefat, som hör till Sidon, och stanna där. Se, jag har befallt en änka där att ge dig att äta.”
    • I precis rätt tid, när det var dags för Elia att gå vidare, talar Gud till Elia om att bege sig till Sidon.
      • Återigen ser vi att Gud leder ett steg i taget. Om vi får veta allt för mycket av Guds planer långt i förväg är det stor risk att vi inte vågar acceptera Guds uppdrag eftersom det känns för stort, för avlägset, eller för svårt att förstå.
      • Gud leder Elia till ett hedniskt område, i dagens Libanon strax norr om Israel, och till en hednisk kvinna. Genom detta förstår vi att även om vi kan tycka det är smartare att använda sig av en israelit så har Gud rätt att välja vem han vill som sitt verktyg för sin plan.
        • Vi ska aldrig se ner på de som Gud kallar som sina tjänare, även om de inte ser ut eller beter sig så som vi önskar oss.
      • Änkor hade det oerhört tufft på Bibelns tid. Med barn att försörja och ta hand om men utan en man som jobbar och tjänar pengar blev livet extremt svårt. Lägg därtill att det rådde torka i landet så förstår de flesta att denna änka inte ens hade möjlighet att erbjuda mat åt sin egen son, än mindre åt Elia. Så det framstod förmodligen rätt ologiskt, nästintill ironiskt, att denna fattiga änka skulle kunna erbjuda mat till Elia.
        • Men på detta sätt visar Gud för Elia att Gud kan använda vem han vill till att göra vad han vill. Vi människor, som ofta ser till det yttre, skulle förmodligen ha dissat denna änka i förväg och aldrig gett henne en chans. Men Gud, som ser hennes hjärta, vet att hon måhända inte har någonting att erbjuda, men att hon är villig att tjäna Gud om han gör det möjligt.
        • På samma sätt ska vi människor akta oss för att bara se till det yttre när vi bedömer om en människa är kapabel att göra si eller så. Eftersom kraften och välsignelsen är från Gud spelar det ju ingen som helst roll huruvida vi är mänskligt sett svaga eller starka, om vi är snygga eller fula, karismatiska eller tråkiga, osv. Det som spelar roll är vårt hjärtas inställning och om vi är redo att tjäna Gud eller inte.
  • 10Han steg upp och gick till Sarefat. När han kom till stadsporten, fick han där se en änka som samlade ved. Då ropade han till henne: ”Hämta lite vatten åt mig i kärlet, så att jag får dricka.” 11När hon gick för att hämta det, ropade han efter henne: ”Tag också med dig en bit bröd åt mig.” 12Men hon svarade: ”Så sant Herren, din Gud, lever, jag har inte en kaka bröd, utan bara en näve mjöl i krukan och litet olja i kannan. Jag håller just på att samla ihop ett par vedpinnar och skall nu gå hem och laga till det åt mig och min son. Vi skall äta det och sedan dö.”
    • När Elia kommer fram till Sarefat och stöter på en änka så ber han henne om lite mat och vatten. Men inte nog med att hon är fattig, hon befinner sig i ett så förtvivlat och desperat läge att hon gör sig redo att äta sin sista brödbit och sen dö!
    • Änkan förstår att Elia är en israelit och visar att hon respekterar Elias Gud, men att Yahweh inte är hennes Gud eftersom hon inte är israelit.
  • 13Då sade Elia till henne: ”Var inte rädd. Gå och gör som du har sagt. Men laga först till en liten kaka åt mig och bär ut den till mig. Laga sedan till åt dig och din son. 14Ty så säger Herren, Israels Gud: Mjölet i krukan skall inte ta slut, och olja skall inte fattas i kannan fram till den dag då Herren låter det regna på jorden.”
    • Änkan var givetvis rädd för den situation som hon visste väntade efter att hon och hennes son ätit upp den sista brödbiten. Men Gud hade sett hennes hjärta och kom för att rädda henne i absolut sista stund!
    • Elia utmanar änkan att först ge Elia bröd och sen till hennes son, något han kunde göra därför att Gud hade sagt till honom att han skulle välsigna i överflöd. Detta måste ha varit oerhört svårt för änkan, men i och med att hon gör som Elia säger så visar hon att hon tror på Israels Gud.
      • På samma sätt som änkan först skulle ge till Gudsmannen Elia för att sen bli överflödigt välsignad, fungerar tiondeprincipen. Gud befallde Israel att först ge tionde av sin skörd för att sen behålla resten för sig själva (2 Mos 23:19, 5 Mos 18:4, Neh 10:35). Om de gjorde som Gud sa och gav sitt tionde så skulle ”välsignelse strömma ut i rikt mått” (Mal 3:10).
  • 15Då gick hon och gjorde som Elia hade sagt. Hon hade sedan att äta en lång tid, hon själv och han och hennes husfolk. 16Mjölet i krukan tog inte slut och olja fattades inte i kannan enligt det ord som Herren hade talat genom Elia.
    • Änkan trodde på Guds löfte och agerade utefter Guds ord och blev därmed rikligt välsignad.
    • Återigen ser vi att Gud inte gav allt som behövdes på en gång, utan bara det som behövdes för dagen. På så sätt försäkrar sig Gud om att änkan och profeten fortsätter att vara beroende av Gud.
      • Det är nog ingen slump att det är just fattiga människor som har en större benägenhet att tro på Guds under och att förtrösta på Guds omsorg. Det är lätt hänt att när man är rik så slutar man vara beroende av Gud och har inget större behov av Guds mirakler.
      • På sätt och vis är det en fördel, åtminstone andligt sett, att vara fattig (Matt 19:23).
  • 17En tid därefter blev kvinnans, hans värdinnas, son sjuk. Han blev så svårt sjuk att han till slut inte längre andades. 18Då sade hon till Elia: ”Vad har du med mig att göra du gudsman? Kom du för att påminna mig om min synd och döda min son?”
    • Mitt i all denna mirakulösa välsignelse som änkan hade fått av Gud, så drabbas hon av en ofattbar tragedi när hennes son dör i sjukdom.
      • Att änkans son dog var en dubbel tragedi som inte bara drabbade honom själv utan även änkan i förlängningen, eftersom han var hennes garanti för försörjning när hon blev gammal.
    • Änkan klandrar sig själv och sin egen synd för sonens död och blir arg på Elia eftersom hon tror att han på något sätt har gjort så att Gud straffat henne för sin synd.
      • Exakt vad det är för synd som åsyftas framgår inte, men uppenbarligen hade hon något på sitt samvete som gör sig påmint när hon drabbas av olycka.
      • Det är lätt hänt att klandra sig själv och sin egen synd när man drabbas av tråkigheter. Men allt negativt som drabbar oss är inte automatiskt ett straff från Gud.
        • Om det plötsligt börjar regna, betyder det att det var Gud som sände regnet, eller var det Djävulen som sände regnet, eller regnar det för att det är höst?
        • Visst kan Gud sända saker i vår väg som vi inte alltid blir så glada över och som kan fungera som en lärdom för oss, men allt som drabbar oss behöver inte automatiskt vara från Gud. Framförallt inte när man som änkan i den här berättelsen just har blivit mirakulöst välsignad.
  • 19Men han sade till henne: ”Ge mig din son.” Han tog honom ur hennes famn och bar honom upp i rummet ovanpå där han bodde och lade honom på sin säng. 20Och han ropade till Herren och sade: ”Herre, min Gud, skulle du göra så illa mot denna änka som jag bor hos, att hennes son dör?” 21Därefter sträckte han sig ut över pojken tre gånger och ropade till Herren och sade: ”Herre, min Gud, låt denne pojkes själ komma tillbaka in i honom.”
    • Elia blir bestört över änkans sons död och gör det ända han kan göra; ropar ut sin förtvivlan inför Gud!
      • Dilemmat som Elia och änkan drabbas av är egentligen Teodicé-problemet: ”hur kan en god Gud tillåta ondska?”
        • Svaret på den frågan ges inte i detta kapitel, men däremot en bra instruktion för hur man ska hantera tragedier; nämligen att ropa ut sin förtvivlan till Gud.
      • Elia ber för den döde pojken på ett väldigt märkligt sätt, han sträcker ut sig över pojken tre gånger. Exakt varför han gjorde på detta vis framgår inte av texten. Men det var inte Elias något märkliga tillvägagångssätt som ledde till bönesvaret, utan hans desperata bön. Det går inte att försöka efterhärma Elias sätt att be för pojken och tro att det automatiskt leder till bönesvar, men däremot kan vi med fördel efterhärma Elias tro när han vänder sig till Gud och ber.
  • 22Herren hörde Elias röst, och pojkens själ kom tillbaka in i honom, och han fick liv igen. 23Elia tog pojken och bar honom från rummet ovanpå ner i huset och gav honom åt hans mor och sade: ”Se, din son lever.” 24Då sade kvinnan till Elia: ”Nu vet jag att du är en gudsman och att Herrens ord i din mun är sanning.”
    • Detta var första gången någon i Bibeln återvänder från de döda. Återigen visar Gud att han är enormt mycket mäktigare än avguden Baal.
    • Detta mirakulösa mirakel gör att änkan kan konstatera att hon nu vet att Elia är en Gudsman och att han förmedlar Guds sanning.
      • Även om Gud inte sände denna tragedi till änkan, så använde han den till något positivt.
      • 29Ty dem som han i förväg har känt som sina har han också förutbestämt till att formas efter hans Sons bild, för att Sonen skulle vara den förstfödde bland många bröder.”(Rom 8:29)

Copyright 2015 Christian Mölk – All Rights Reserved.
All Bibeltext kommer från Svenska Folkbibeln om inte annat anges.

Tagged with →  
Kontakt
Är du intresserad av att bli kristen, har frågor om den kristna tron eller vill komma i kontakt med andra kristna? Hör av dig så svarar jag på dina frågor.
Bibelfrågor
Ställ en Bibelfråga eller läs vad andra har frågat och undrar över.
Bibelämnen
Bläddra bland mängder av olika Bibelämnen jag skrivit om.
Kyrkohistoria
Läs om de gamla troshjältarna och kyrkohistoriens alla debatter, martyrer och missionsframgångar.
Bibelsamtal
Samtalsämnen för dig som har en hemgrupp, cellgrupp eller annan samtalsgrupp.
Bibelkommentarer
Christian Mölks Bibelkommentarer (CMBK) är skrivna på svenska med syfte att förklara Bibeln på ett enkelt sätt.
Böcker
Beställ några av mina Bibelkommentarer och böcker.
Bibelpredikningar
Lyssna på mp3-predikningar som går igenom Bibeltexten vers för vers.