Pastor Christian Mölk | Pingst Rådslag 2014

IMG_20140509_203255Sitter på Stockholms Centralstation efter mitt första Pingst Rådslag! En mycket positiv upplevelse även om jag iofs gärna hade velat vara på Uniteds konferens i Malmö, som tyvärr råkade hamna på samma datum. Det blir ju mycket formalia, avtackningar och dylikt, men sånt är trots allt väldigt viktigt. En organisation behöver vara välskött och välsmord för att mekanismerna ska fungera.

En fråga som lyftes handlade om framtiden: vad ska vi med Pingst FFS (pingst-samfundet) till? Vi i Pingströrelsen är ju inte så värst förtjusta i detta med samfund, men samtidigt är vi i behov av nätverk, gemenskap, samlingspunkter och någon form av sammankallande central organisation. Jag tycker Pingst FFS är ett nödvändigt och väldigt bra verktyg för oss fria pingstförsamlingar, så länge som syftet är att sammankalla oss, organisera vissa gemensamma kurser såsom exempelvis vigselkursen osv.

Sen måste jag tillägga att jag tror att Pingströrelsen har gått igenom en svår kris i och med dop- och medlemskapsdebatten, som kunde ha blivit betydligt värre om det inte hade varit för Pingst FFS föreståndare Pelle Hörnmarks otroligt goda ledarskap. Med ett annat ledarskap tror jag det lika gärna kunde ha blivit någon form av splittring, men Hörnmark, Ulrik Josefsson och ett antal andra har tveklöst gjort ett förträffligt bra jobb med att hålla samman rörelsen.

Sen tycker vi inte samma sak i den här frågan, men det kanske vi inte måste göra? Alla pingstförsamlingar är överens om att det är det baptistiska dopet som gäller, men vi är inte överens om huruvida det ska vara medlemsgrundande eller inte. Dock kvarstår en majoritet i det klassiska synsättet med troendedop som medlemsgrundande.

Men, för att svara på frågan, vad vi ska med Pingst-samfundet till. Enligt mig har Pingströrelsen egentligen inte sitt existensberättigande i strukturer, nätverk eller ens teologi, utan i eld! I ordets rätta bemärkelse så är man egentligen inte pingstvän bara för att man är medlem i en pingstförsamling, utan för att man brinner för att nå nya människor med evangeliet om Jesus. Den eld som sedan fornstora dagar har brunnit i varje pingstväns hjärta är den helige Andes eld, och den går inte att stänga in i ett slutet konferensrum, för då slocknar elden. Min förhoppning är att konferenser och samfund finns till för att inspirera de lokala pingstförsamlingarna att nå nya människor med evangeliet om Jesus genom att lyfta fram exempel från arbeten bland invandrare, ungdomar, LP, Alpha osv. Vi behöver bli inspirerade till att satsa våra församlingsresurser på evangelistisk verksamhet inom landets gränser, men också utanför. Vi behöver lyfta missionärerna och deras arbete mer på våra konferenser. Vem blir liksom inte inspirerad av att få höra hur någon har fått berätta om Jesus för en onådd folkgrupp eller något liknande?

Ett intressant inslag i Rådslaget var när en individuell aktieägare gick fram och la ett förslag om att avsätta 100 miljoner kr för ett Bibelinstitut som inte är styrt/influerat av staten (om jag förstod det rätt). Personligen är jag lite trött nu på alla som vill starta nya utbildningar hela tiden. Inom Pingströrelsen har vi ju ALT, varför inte satsa helhjärtat på den utbildningen? Om man nu upplever att staten styr alldeles för mycket får man väl presentera fakta och sen får vi diskutera saken tillsammans. Självklart ska inte staten påverka vår teologi, förkunnelse, mission, Bibelsyn, osv.

Den högskola jag gick på, Örebro Teologiska Högskola, får statliga medel för sin verksamhet, och jag kan inte direkt påstå att den skolans teologi eller utbildning påverkas negativt på grund av detta. Att statliga medel automatiskt innebär liberala pastorer borde väl jag och den här hemsidan vara ett bevis på att så inte är fallet? Eller?

Ni som har orkat läsa ända ner hit kan jag ju meddela den otroligt positiva nyheten, åtminstone för mig personligen, att jag och församlingen eventuellt kommer att engagera oss en del i Nepal! För mig personligen är detta jättespännande eftersom jag har känt en kallelse till Nepal ända sedan jag blev en lärjunge vid 18 års ålder. Jag har dock inte tagit några aktiva steg såvida inte en dörr har öppnats. När jag skulle skriva min c-uppsats erbjöd ju ÖTH, som av en ”slump”, två stipendium till just Nepal, varav jag lyckades få ett av dem. Nu har eventuellt Gud öppnat en ny dörr till Nepal. Jag har inte längre några drömmar om att bli missionär i Nepal, men kanske kan jag vara en länk i en kedja där förhoppningen är att lokala nepaleser missionerar i sitt eget hemland. Det vore en ynnest och ära att få bli involverad i detta. Mer om detta så småningom.

Läs mer:
Dagen – Därför skrivs det inte mer om kyrkornas konferenser
Dagen – Pingst formerar sina styrkor för framtiden
Dagen – Så ska Pingst möta framtidens utmaningar

Tagged with →  
  • Från fler än 100 000 medlemmar inom pingst till idag under 80 000, sen i början på 80-talet.
    Är det inte hög tid att man inom pingst vaknar och försöker rädda skeppet medans det ännu finns tid? Helt ofattbart med ett sådant medlemsras och att man inte orkar (bry sig?) få fram ett krismedvetande.

  • @Tony Malmqvist: Med all respekt, hur kan du vara så säker på att Pingströrelsen inte orkar eller bryr sig om att få fram ett krismedvetande?

    Pingst satsar ju mer än någonsin på församlingsplantering och ledarutveckling. Har du inte hört om alla dessa nya pingstförsamlingar som bildas? Har du inte hört om PLU?

    Visst, man kan ifrågasätta om vi har valt fel sätt att arbeta på, men att vi inte ”orkar” eller ens ”bryr” oss är en verklighetsbeskrivning som är väldigt väldigt främmande för mig.

    Jag har mött många pingstpastorer som är mycket väl medvetna om medlemstappet och som jobbar stenhårt med detta. Många knän är böjda och många böner har ropats till Gud om väckelse. Vi jobbar i motvind i ett allt mer sekulariserat Sverige med allt mindre resurser, men att vi inte är medvetna om krisen stämmer inte med verkligheten.

  • Hur jag kan vara så säker? Medlemsras på nästintill 30 000 som man har tappat, säger inte det allt?
    Dessvärre delar jag inte din positivism om läget inom pingst i det här landet, och jag tror heller inte lösningen heter bättre utbildade pastorer/predikanter. Däremot tror jag på de som har slitit sönder sina knän i bön, de som förkunnar Guds ord i Ande och kraft, tända av helig eld i sina hjärtan, som Herrens redskap till att Sverige ska bli frälst. Kan man då inte vara en andefylld predikant för att man sitter inne med en mängd kunskap? Självklart kan man det, men allt som ofta har det visat sig att, kunskap uppblåser, gör en stolt och självsäker och därför behöver man lita mindre på vad det är Gud har att säga om saken också. Samtidigt när jag läser vad du skriver i ditt svar till mig undrar jag hur din verklighet ser ut? Levande församlingar? Jaså, var? Och då är jag helt ärlig när jag säger det, utan att för den skull måla allt i svart.

  • @Tony Malmqvist: Jag tror vi pratar förbi varandra och kanske missförstår varandra…

    Att Pingströrelsen minskar i Sverige är väl inte ett bevis på att Pingst inte är medvetna om krisen? Jag kan inte förstå det argumentet…?

    1) Du har faktiskt fel i att Pingströrelsen inte är medveten om krisen. Jag träffar många pingstpastorer och jag har varit på de senaste årens pingstpastorskonferenser och jag kan försäkra dig om att Pingströrelsen är mycket medveten om läget. Det är ju just därför som Pingst just nu satsar så mycket på att plantera nya församlingar och att träna frivillig-ledarna (PLU).

    2) Jag har inte påstått att utbildning är lösningen på krisen, du måste ha missförstått mig. Givetvis är god utbildning väldigt värdefull, det tror jag alla är överens om. Jesus utbildade ju sina apostlar i drygt 3 år. Att bli pastor är ett ansvarsfullt uppdrag som man inte ska slarva med. Man behöver lära sig Bibeln, man behöver lära sig vad det innebär att vara en tjänande ledare, man behöver lära sig vad bön är, man behöver lära sig vad det innebär att samtala med människor i kris och nöd, osv, osv. Våra församlingar förtjänar väl utbildade pastorer. Sen vet jag lika väl som du att utbildning inte skapar någon väckelse. Jag har heller inte påstått det tidigare, men jag kan inte begripa hur du kan se så negativt på pastorsutbildning??

    Du undrar hur min verklighet ser ut? Jag är väl medveten om den kris som hela frikyrkosverige står inför. Vi har pratat mycket om detta i vår församling Timrå Pingst. Läs exempelvis mitt inlägg från förra året: ”Frikyrkans framtid i Västernorrland”. Med Guds hjälp har vi lyckats vända siffrorna och nu växer församlingen i Timrå igen, men det är ingen lätt sak i ett land som Sverige.

  • Nu var det du som missförstod mig :-) Jag menar alltså inte att det nödvändigtvis är nåt negativt med utbildning. Men, när kunskapen är den som s a s sitter i förarsätet och blir det till nån slags norm, det är det jag vänder mig emot.
    Gläder mig att du tar ditt kall på allvar, broder! Ska strax läsa din länkande artikel. Spännande.

  • @Tony Malmqvist: Tummen upp.

  • @Tony Malmqvist: Här är en artikel i Dagen som visar att vi i Pingst tar krisen på allvar: ”Så ska Pingst möta framtidens utmaningar”.

Kontakt
Är du intresserad av att bli kristen, har frågor om den kristna tron eller vill komma i kontakt med andra kristna? Hör av dig så svarar jag på dina frågor.
Bibelfrågor
Ställ en Bibelfråga eller läs vad andra har frågat och undrar över.
Bibelämnen
Bläddra bland mängder av olika Bibelämnen jag skrivit om.
Kyrkohistoria
Läs om de gamla troshjältarna och kyrkohistoriens alla debatter, martyrer och missionsframgångar.
Bibelsamtal
Samtalsämnen för dig som har en hemgrupp, cellgrupp eller annan samtalsgrupp.
Bibelkommentarer
Christian Mölks Bibelkommentarer (CMBK) är skrivna på svenska med syfte att förklara Bibeln på ett enkelt sätt.
Böcker
Beställ några av mina Bibelkommentarer och böcker.
Bibelpredikningar
Lyssna på mp3-predikningar som går igenom Bibeltexten vers för vers.