Pastor Christian Mölk | Teologiska debatter

Jag håller just nu på och studerar och predikar utifrån Titus brev och jag kan inte låta bli att minnas alla debatter jag tidigare hade med företrädare för MFS och andra liknande åsiktsorgan om Treenigheten och Jesu gudomlighet.

Paulus skriver ju bl.a. så här om församlingsledaren:

   “Han skall hålla sig till lärans tillförlitliga ord, så att han genom en sund undervisning kan uppmuntra andra och vederlägga motståndarna. Ty särskilt bland de omskurna finns det många orosstiftare, pratmakare och bedragare. Dem måste man tysta munnen på, för de vänder upp och ner på hela familjer genom att för egen vinning lära ut sådant som de inte borde.” (Tit 1:9–11)

Men han skriver också så här:

   “Men undvik dåraktiga dispyter och frågor om släktregister och kiv och stridigheter om lagen. Sådana är skadliga och helt meningslösa. En villolärare skall du visa ifrån dig, sedan du varnat honom en första och en andra gång, eftersom du vet att en sådan är på fel väg och syndar och har dömt sig själv.” (Tit 3:9–11)

Det som drev mig i debatterna var dels att jag ville stå upp för sanningen och visa de som förnekar Jesu gudom att Jesus visst är Gud. Men jag drevs också av oron över att kristna kanske började tro på vad dessa villolärare sa och därmed tappade den bibliska tron, så jag ville visa att Treenigheten visst i sanning är biblisk.

Men efterhand märkte jag att debatterna inte ledde någonstans och jag började ta till mig av Paulus ord till Titus: ”Undvik dåraktiga dispyter och frågor om släktregister och kiv och stridigheter om lagen.” Det ledde liksom ingenstans. Åtminstone inte vad jag märkte.

Jag anser att det är viktigt att stå upp för den sunda bibliska läran och vederlägga motståndarna, men samtidigt behöver man kanske undvika de värsta avarterna och de tydligaste villolärarna. Eller vad tycker du? Vart går gränsen för en sund teologisk debatt?

Det finns ju också många andra märkliga företeelser inom den kristna sfären; bl.a. överkarismatiska uttryck med kopplingar till New age, en tappad tro på Bibelns gudomliga inspiration, en förändrad syn på äktenskapet, osv, osv. När ska man som pastor reagera, debattera och stå upp för den sunda bibliska läran och när ska man ”undvika dåraktiga dispyter”?

Tills jag har kommit fram till det så tror jag nog att jag håller jag mig på min kant, försöker undervisa så bibliskt och sunt som jag kan här i min kyrka i Timrå, och lägger mig inte i de stora debatterna som pågår just nu i Sveriges kristenhet.

  • Mattias

    Vad skulle det bli av judendomen om alla judar accepterar Jesus som vi kristna gör ?

  • Alla dessa dispyter tar energi. Börjar man följa debatten så tar det massor av kraft att försöka bli klok vad den ene tycker och vad den andre sagt. Åtminstone jag behöver min kraft till annat känns det som.

  • @Mattias: Förenklat kan man väl säga att den judiska tron delades i två i samband med Jesus, de som tror att Jesus är Messias och de som inte tror att Jesus är Messias. Jag ser egentligen den kristna tron som den ”sanna judiska tron” om du förstår mig rätt. Med andra ord tror jag att judendomen skulle komma till sin rätt om de accepterade att Jesus är Messias.

  • @kyrksyster: Debatter tar sannerligen mycket tid! Helst ska man nog hålla sig undan sånt, om man inte jobbar som debattör på heltid. Som pastor och/eller präst så måste man ju oftast lägga sin tid på annat än debatter. Men ibland måste man kanske ta debatten och det kan ibland vara svårt att avgöra när det är lämpligt.

  • Mattias

    Man kan verkligen förstå varför många judar inte accepterar Jesus som Messias med de förväntningar om en kung som GT ”utlovar”.
    ”Tack för kaffet Jesus men romarna tog vår stad, förstörde den och drev bort oss” Det skeendet hade man knappast väntat sig och sett fram emot…

  • @Mattias: GT förmedlar en lite tvetydig bild av vad som ska hända när Messias kommer. Dels framgår att han kommer att vara den ”lidande tjänaren” men också att han är den regerande kungen. Jag tolkar detta som att Messias kommer två gånger, första gången för att lida och dö och andra gången för att regera. Denna andra gång väntar vi fortfarande på.

  • Mattias

    Staten Israel är nog ett tydligt steg mot Jesu återkomst, rätt häftigt att få leva nu när Israel finns eller hur ?

  • @Mattias: Det är mycket möjligt att staten Israel ingår i Guds plan på något sätt. Dock ser vi i evangelierna att det judiska folket ville göra Jesus till kung i ett politiskt Israel och köra ut romarna med våld, men Jesus vägrade gå med på det förslaget.

  • Har själv upptäckt något av en ledstjärna i frågan om vilka ”fighter” man ska ta som förkunnare. Det är Paulus konstaterande i 1 Kor. 4:1-2 där han skriver att han (och vi) ska betraktas som FÖRVALTARE av evangeliet, Guds uppenbarade hemlighet.

    Detta betyder också att det i vårt förkunnande av evangeliet ingår, som jag ser det, ett identifierande av det som i vår tid hotar att dränera det nytestamentliga evangeliet på sin kraft att frälsa, hela och befria människor.

    Den ”fighten” bör vi ta, däremot tror jag det är väldigt viktigt att skilja på ”tycke-och-smak”-frågor och evangeliets kärnfrågor. De förra ska vi nog som förkunnare akta oss för ge oss in i samtalen om.

    Har själv skrivit några bloggposter på kristernordin.se om dylika frågor samt dessutom en bok i ämnet som heter VART ÄR VI PÅ VÄG?

  • @Krister Nordin: Tack för din kommentar!

    Har du något exempel på något som ”dränerar det nytestamentliga evangeliet”? Skulle vara intressant att höra dina åsikter om detta.

  • Tomas

    Det är en bra fråga du ställer, en viktig fråga.

    Som Kristna behöver vi försöka balansera mellan uppmaningarna ”Ge inte det heliga åt hundarna och kasta inte era pärlor för svinen” (Matt 7:6) och ”Var alltid beredda att svara var och en som begär att ni förklarar det hopp ni äger” (1 Petr 3:15) och det kräver kanske att man försökt och misslyckats ett par gånger innan man moget kan ställa sig den fråga du ställer dig.

    Det finns en hel del vishet i denna fråga att hämta hos Teologen Gregorius av Nazianzos och inledningen till hans tal mot Eunomios som behandlar just detta. När skall man tala om teologi? Med vem skall man göra det? Och under vilka förhållande skall man göra det?

    Själv har jag bara funnit det fruktbart att diskutera teologi med människor som inte vill ”vinna”. Människor som är genuint intresserade, mer av Gud än av att hävda sin egen lära. Människor som är övade i att lyssna. Med såna människor kan man både ge och få. Med såna människor kan man vandra en bit tillsammans mot Gud.

    Och de andra? Med dem delar jag glatt mitt vittnesbörd, mitt hopp om frälsning. Jag håller mig intill kanten, där vattnet är varmt och behagligt och går kanske inte ut på djupare, kallare vatten som kräver att man är simkunnig.

    Kristus undervisar sina lärjungar innan han sände ut dem ”När ni kommer in i en stad eller by, ta då reda på vem som är värdig, och stanna där tills ni lämnar den orten.” (Matt 10:11)

    Jag tror att det gäller även denna fråga. Att vi har ett ansvar att ”ta reda på vem som är värdig” och ta med dessa på djupare vatten. De andra kanske får plaska i kanten tills man har lärt dem att simma.

    Visst låter det ”hårt” att dela in människor på detta viset men jag tror att det är viktigt att försöka leda var och en fram till Kristus och en djupare förståelse av Honom, och då måste man ge åt var och en det som han eller hon mår bra av att få och kan förstå.

    /Tomas

  • @Christian Mölk: C@Christian Mölk:

    Mitt resonemang utgår från Paulus som kallar sig förvaltare av evangeliet. Som jag uppfattar Nya Testamentet innebär detta förvaltande ett antal förutsättningar: Den tveklösa bekännelsen av endast Jesus som frälsare, orubbliga tron på Ordet som yttersta auktoritet, totala fokus på uppdraget och absoluta beroendet av Anden.

    Det som hotar detta är, enligt min uppfattning, det som också dränerar evangeliet på sin kraft. Det kan det vara alltifrån nyandligheten som smyger in och hotar Kristi exklusiva ställning, liberalism och katolicering som hotar Ordets auktoritet, mysticism och inåtvändhet som hotar uppdraget eller byråkratisering som hotar Andens frihet.

    Om du är intresserad hittar du mer på kristernordin.se under fliken Material.

    Välsignelse!
    Krister

  • @Tomas: Som vanligt så skriver du alltid djupa och innehållsrika reflektioner! :)

    Jag håller med om mycket av det du skriver, men för att föra in ytterligare en aspekt: hur ska man se på alla dem som i tysthet följer debatterna? Det är ju långt mycket fler människor som läser kommenterar och diskuterar. När jag har debatterat så är det ju främst dem jag har skrivit för. De man debatterar emot har ju oftast redan bestämt vad de tycker i den aktuella frågan, medans de tysta läsarna är öppna och nyfikna.

  • Tomas

    Kanske teologi inte är en bra publiksport? ;-)

    Den frågan är också intressant och gäller ju inte bara internet diskussioner utan egentligen alla gånger vi försöker utveckla vår tro lite djupare. Vilken form passar bäst för vilket tillfälle?

    Mina tankar i den frågan skulle bli för långa för att utveckla här, men i grunden handlar det om lärjungaskap, om vandringen med Kristus och var på vägen den man talar med befinner sig och ens egen tjänst och vilja att ge rätt kost i rätt tid.

    Paulus utvecklar detta lite i sitt första brev till Korintierna: ”Bröder, själv kunde jag inte tala till er som till andliga människor utan som till köttsliga människor, spädbarn i Kristus. Mjölk gav jag er att dricka. Fast föda fick ni inte. Den tålde ni ännu inte, och det gör ni inte nu heller, eftersom ni fortfarande är köttsliga.”

    Vi kan alltså se att viss undervisning gör skada. De ”tålde” (dynamai) den inte. Människor som inte lagt bort sin köttsliga natur tål inte nån djupare teologi. De blir uppblåsta snarare än uppbyggda. Det gör mer skada än nytta. Detta som en allmän tanke kring att tala om teologi.

    Bloggens format ger oss lite extra huvudbry, för precis som en bok kan man ju inte veta vem som läser den. Så jag tänker att man kanske får ta till sig Paulus uppmaning till Timoteus: ”predika ordet, träd fram i tid och otid, bestraffa, tillrättavisa och förmana, med allt tålamod och all undervisning.”

    Så kanske du skall fortsätta tillrättavisa villolärarna så länge du har ork och tålamod och någonting kvar du vill säga dem, men välj dina strider så att all din kraft inte går åt till dem. Du behöver ju inte svara på allt dumt de hittar på.

    /Tomas

  • @Tomas: ”Du behöver ju inte svara på allt dumt de hittar på.”

    Så sant, så sant! Man måste verkligen välja sina strider. Så som det är just nu så har jag fullt upp med allt arbete som det innebär med att vara pastor i Timrå Pingst. Lägger jag för mycket tid på debatter försummar jag ju församlingen jag jobbar i. Men om en villolära skulle börja sprida sig här i Medelpad skulle jag ju troligtvis bemöta den här på bloggen.

Kontakt
Är du intresserad av att bli kristen, har frågor om den kristna tron eller vill komma i kontakt med andra kristna? Hör av dig så svarar jag på dina frågor.
Bibelfrågor
Ställ en Bibelfråga eller läs vad andra har frågat och undrar över.
Bibelämnen
Bläddra bland mängder av olika Bibelämnen jag skrivit om.
Kyrkohistoria
Läs om de gamla troshjältarna och kyrkohistoriens alla debatter, martyrer och missionsframgångar.
Bibelsamtal
Samtalsämnen för dig som har en hemgrupp, cellgrupp eller annan samtalsgrupp.
Bibelkommentarer
Christian Mölks Bibelkommentarer (CMBK) är skrivna på svenska med syfte att förklara Bibeln på ett enkelt sätt.
Böcker
Beställ några av mina Bibelkommentarer och böcker.
Bibelpredikningar
Lyssna på mp3-predikningar som går igenom Bibeltexten vers för vers.