Helge Åkeson

Christian MölkKristna porträtt Leave a Comment

Helge Åkeson föddes 1831 i Hult utanför Helsingborg och levde tills han dog 1904. Helges far var lantbrukare till yrket och familjen hade det gott ställt. I hemmet fanns det en stor kyrkobibel som den lille Helge brukade ge utlopp för sin stora läslust på. När fadern såg sin sons stora intresse för Bibeln uppmanade han honom att inte enbart läsa Bibeln utan även leva efter den, ett råd som skulle komma att djupt prägla Helges fortsatta liv. Helge ville veta vad Guds ord lärde och sen leva därefter, oavsett vad det skulle kosta honom.

Under tiden som Helge bodde hemma hjälpte han till på gården med allehanda sysslor, höll sig borta från ett syndigt liv och gick varje söndag till kyrkan för att höra predikan. Dock kände han en tomhet i sitt liv som inte blev tillfredsställt, något som ändrades när Helge var 17 år och av någon anledning fick tag på en liten skrift där han läste att ”förlåtelse är av nåd och att frälsningen är en Guds gåva”. Helge vågade så småningom tro att detta gällde honom personligen vilket ledde till att han fick frid i sin själ.

När Helge läste i tidningen ”Bibelvännen” fick han upp ögonen för att det fanns en värld utanför Skåne som var i stort behov av evangelium. Helge greps av en längtan efter att bli missionär och skrevs som 19-åring in sig på Helsingborgs elementarskola för att förbereda sig för studentexamen och teologiska studier. I skolan ägnade han sig framförallt åt att studera Bibelns grundspråk, men kom även att läsa Sören Kierkegaards statskyrkokritiska skrifter. När Helge undersökte statskyrkan med egna ögon och jämförde med de apostoliska församlingarna kunde han inte förneka vad han såg och blev övertygad om att statskyrkan inte kunde vara Guds församling. En konsekvens av detta blev att Helge efter fem år avbröt sina studier.

Helge hade under skoltiden kommit till insikt om att det fanns hedningar även i Sverige och fått en längtan efter att nå ut med evangelium till dem. När Helge fick en kallelse 1856 från Helsingborgs traktatsällskap att bli dess kolportör öppnades därmed en sådan möjlighet för honom. Genom detta jobb fick Helge kontakt med baptister vilket ledde till att han fick klart för sig att Bibeln lärde att man ska döpa den troende genom neddoppning. Som vi redan förstår så drog Helge personliga slutsatser av detta och lät sig själv döpas 1857.

Efter ett kringresande predikantliv så slog sig Helge så småningom ner i skånska Broby där han byggde ett missionshus och blev med i ortens baptistförsamling. 1858 valdes Helge till församlingens föreståndare, men fortsatte även sin verksamhet som bokspridare och resepredikant.

Ett återkommande besvär i Helges arbete var den förföljelse han råkade ut för pga myndigheternas avoga inställning till baptister. Helge blev då och då gripen, satt i häktet och tvingad till tvångsarbete, något som inte avskräckte honom utan tvärtom gjorde honom än mer övertygad om det rätta i att lyda Gud mer än människor, en övertygelse som framöver skulle vålla splittring i baptistsamfundet.

Alltmer blev det tydligt att Helge Åkeson ofta hade en avvikande mening än sina övriga pastorskollegor. Bl.a. ansåg Helge att det var ”orätt att deltaga i värnplikten” och han började även predika åsikter som låg väldigt nära den s.k. syndfrihetsläran, något som väckte stor oro. Motsättningarna mellan Helge och hans skånska distriktskollegor ledde år 1872 till att en kommitté besökte Broby och uppmanade församlingen till att utesluta Helge pga hans villfarelser och om de inte ville göra det så skulle distriktet skilja Broby församling från gemenskapen. Även om bara 3 personer sympatiserade med kommittén kände sig församlingen tvingad till att utesluta Helge vilket så småningom ledde till att församlingen delades. Denna splittring ledde även till att Fribaptistsamfundet växte fram med Helge Åkeson som ledargestalt.

En av de läror som Helge förkunnade var att våra synder inte har betalats av Jesus, utan de blir förlåtna i Jesu namn om man bekänner sina synder. Enligt Åkeson är det alltså inte så att Gud straffar synden två gånger; först Jesus och sen den som inte ber om förlåtelse.

En annan lära Helge förespråkade var att han ansåg att Bibeln talade om ”flera evigheter”, något som han valde att benämna ”tidsåldrar”. Eftersom Bibeln talar om flera tidsåldrar kan en inte vara oändlig utan när den ena slutar börjar en annan. Denna uppfattning fick konsekvenser för fribaptisternas syn på helvetet. De menade att Gud inte är en Fader som först agar sitt barn och sen slår ihjäl det, utan istället lät syndaren ”utstå ett tidsåldrigt straff för att sen få del av livet vid domsutslaget inför den vita tronen”.

En tredje lära som blev klar för Helge var att Jesu blod renar från alla synder och att Guds barn inte är syndare. Guds barn inte bara kallas för heliga, de är också heliga och får inte behålla några synder. Om vi syndar måste vi erkänna detta för att få förlåtelse och bli renade igen. Helge menade alltså att man inte kan ha verklig gemenskap med Gud och på samma gång ha någon synd kvar.

En åsikt som har kommit att förknippas med Helge Åkeson och hans fribaptister är frågan om pacifism. Helge menade att krig och krigstjänst inte tillhörde Guds folk. Jesus själv krigade inte utan älskade sina fiender och vann istället sin seger på korset. Helge menade att man inte kan förbjuda världsregeringarna att kriga, men att Guds folk, som tillhör Guds rike och lever som främlingar här i världen, inte borde delta i världens krig och därmed ej heller göra sin värnplikt.

En liten kuriosa om Helge är att han ansåg att fotografering ”ej är fri från syndig och köttslig lösaktighet, högfärd och behagsjuka” vilket ledde till att han därmed i konsekvensens namn aldrig lät sig fotograferas. Vid ett tillfälle hade några ställt upp en fotograf med kamera på den gata Helge brukade gå varje dag för att på så sätt lyckas ta ett foto i smyg, men som av en händelse gick inte Helge på den gatan just den dagen, så därför finns det heller inget fotografi av honom. Den som undrar varför jag inte har ett fotografi på Helge med i denna bloggpost förstår nog nu varför.

Utöver sitt predikande så ägnade sig Helge åt att översätta Bibeln från grundtexten. Huvudprincipen i översättningsarbetet var att så nära som möjligt återge grundtextens mening och låta det svenska språket komma i andra hand. Nya Testamentet blev klart 1889 medan hela Bibeln blev färdig några veckor innan Helge dog 1904.

Efter sig lämnar Helge ett åsiktsfullt baptistsamfund som levde vidare ända tills de slog ihop sig med Helgelseförbundet 1994 och sen 1997 valde att uppgå i samfundet Evangeliska Frikyrkan.

Skriv en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.