Pastor Christian Mölk | Inspirationskälla

Har skrivit en insändare i tidningen Dagen där jag kritiserar kristna som hämtar inspiration i grumliga vatten. En del gör det medvetet, andra omedvetet, men resultatet blir detsamma; att man sakta men säkert går i fel riktning och till slut inte längre känner igen sig på den bibliska kartan.

Insändaren i Dagen kan du läsa här: Vem inspireras du av?

Har du exempelvis Gandhi som inspirationskälla så finns det stor risk att du så småningom börjar utföra politiska aktioner med ickevåldsmetoder, vilket snart leder till att du känner dig mer hemma i vänsteranarkistiska sammanhang än i Kristi församling. Så vitt jag förstår menar Paulus att ”vi strider inte mot kött och blod utan mot furstar och väldigheter och världshärskare här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarna” (Ef 6:12). Ickevåld är kanske den mest lämpliga stridsmetoden för den kristne, men även ickevåld är ju trots allt en form av kamp mot kött och blod, något som vi kristna inte har kallats till.

I artikeln tar jag Gandhi som exempel, men det finns givetvis fler inspirationskällor som kan leda fel. Har du exempelvis Phineas Quimby som inspirationskälla är risken stor att du så småningom börjar tro att man kan bli helad genom att ”tro på rätt sätt” eller genom ”positivt tänkande” eller att man är sjuk pga ”felaktig tro”, vilket snart leder till att du känner dig mer hemma i New age än i Kristi kropp.

Men för att återgå till Gandhis kamp, så går den säkert att rättfärdigas i ett världsligt perspektiv, ungefär på samma sätt som de allierades kamp mot Hitler går att rättfärdiga. Skillnaden ligger i att de allierade använde militärvåld medan Gandhi använde ickevåld. Men hur rättfärdigt det än må vara ur ett världsligt perspektiv, så kvarstår det faktum att det är en världslig kamp, något som vi kristna inte är kallade till.

Min poäng är alltså att det är viktigt att ha rätt inspirationskälla! Ett litet felaktigt vägval i början av vandringen riskerar att leda till att man så småningom inte längre kan lokalisera sig själv på den bibliska kartan. Som Jesu lärjunge bör man låta sig inspireras av Jesus och apostlarna och inte politiker och filosofer. Men ifrågasätt mig gärna om du anser jag brister i min argumentation eller har fel på något sätt.

Tagged with →  
  • Hmm… Undrar om jag kommer få ångra att jag skrev den här insändaren? Kanske. Men ibland måste man ju helt enkelt skriva ner sina tankar och våga bli kritiserad. Kanske lär man sig något nytt? Kanske förstår man andra bättre om man själv får uttrycka sig? Vem vet. 

  • Hmm… Undrar om jag kommer få ångra att jag skrev den här insändaren? Kanske. Men ibland måste man ju helt enkelt skriva ner sina tankar och våga bli kritiserad. Kanske lär man sig något nytt? Kanske förstår man andra bättre om man själv får uttrycka sig? Vem vet.

  • Möjligen kan du få en del ”stryk” för artikeln Christian, men jag håller med dig och bekymras också över den ganska liberala utveckling där man utan att reflektera djupare deltar i yoga som ”träning bara” t.ex. Jag tror att vår liberalisering beror mycket på att vi lever för långt ifrån Gud och att vi inte är tillräckligt rotade i både Gudsrelationen och bibeln. Samtidigt frestas vi till detta eftersom det är ganska bekvämt att vara streamline, eller hur? Det är ju obekvämt att inte vara politiskt och profant korrekt…
    /Anders G

  • Förbannad vare du för att du vågar ifrågasätta Gandhi! kidding :)

    Jag tänkte på två saker, en i insändaren och en här:

    -A. Om Ef 6:12 och icke-vålds-kampen. Jag har två invändningar:
    1. Dom som förespråkar icke-våld gör det just utifrån perspektivet att det inte är människor man söker bekämpa. Därför ska dom inte dödas eller spöas med batong eller liknande, utan ges en möjlighet att tänka om, att omvända sig. Gandhi var noga med (kanske överdrivet?) att just därför visa respekt för dom brittiska överhetspersonerna.
    2. Jag tror att vi som moderna människor tolkar Ef 6:12 mer andligt än vad brevets läsare skulle ha gjort. Politiska strukturer och andliga krafter och/eller varelser verkar så vitt jag kan förstå vara mer sammanflätade i den apokalyptiska världsbilden, och inte så åtskiljbara som dom är för oss. När Paulus pratar om ”makterna” så är det ofta oklart om syftningen är på ”andefurstar” eller på värdsliga härskare eller på politiska strukturer (tex Rom 8, 1 Kor 2, jfr 1 Pet 2-3 mfl). I grekiskan är också skrivningen inte lika självklart ”andlig” – ”att inte är vår strid mot blod och kött utan mot ledarna, mot makterna, mot mörkrets världs (system-?)härskare, mot dom onda andekrafterna i himlarna” (egen övers. i all hast). Jag tycker det är rimligt att inkludera politiska strukturer i tolkningen här, i synnerhet som Ef och Fil talar om hur Messias överordnats alla namn som kan nämnas. Därför kanske Paulus visst förespråkar en strid mot strukturer (genomsyrade av andliga, himmelska krafter), mot ”härskandet”, men inte mot härskarna som människor.

    B. Själv (ja, jag kände mig lite träffad…) har jag inte varit alls influerad av Gandhi, har bara läst en kort skrift av honom och ganska nyligen, och då kände jag nog mer kritiska än saliga känslor. Från början blev jag istället inspirerad till direkt aktion av Jesus exempel, och då tänker jag inte bara på tempelaktionen, utan hans medvetet provokativa brott mot andra lagar och konventioner i syfte att hjälpa människor, illustrera gudsrikets principer och få tillfällen att undervisa.

    Ursäkta, det blev lite långt….

    Ps. En eloge för att du ofta är så bra i dina texter på att inbjuda till dialog och kritik.

  • @Anders Gunnarsson: ”jag håller med dig och bekymras också över den ganska liberala utveckling där man utan att reflektera djupare deltar i yoga som “träning bara” t.ex.”

    Jag håller helt med dig. Frågan är vad det beror på och hur man går till botten med problemet. Är det pastorernas fel? Är det sekulariseringens fel? Är det vår moderna tids fel? Är det Hollywoods fel?

    Men oberoende av vems fel det är så tror jag att lösningen är att man återvänder till den rena och klara källan; Jesus.

  • @Jonas Lundström: Ditt namn dyker alltid upp när jag samtalar med diverse människor om detta ämne. Du kan ju givetvis det här bättre än mig, så jag kan inte tänka mig någon bättre att argumentera med :)

    ”Dom som förespråkar icke-våld gör det just utifrån perspektivet att det inte är människor man söker bekämpa.”

    Menar du kristna ickevålds-förespråkare nu? För Gandhi exempelvis bekämpade väl inte Paulus andemakter? Han bekämpade väl trots allt den brittiska imperialistiska regimen?

    Jag har läst om den tolkning av Ef 6:12 som du presenterar och är mycket skeptisk. Att koppla samman andemakter med politiska system känns väldigt främmande för mig. Och även om så skulle vara fallet så tror jag inte det är Guds tanke att vi ska bekämpa dessa andliga/politiska makter genom aktioner eller ickevåld. Det känns som en tankebana som har gått väldigt långt från den ursprungliga missionsbefallningen.

    ”Ps. En eloge för att du ofta är så bra i dina texter på att inbjuda till dialog och kritik.”

    Tack! Jag är uppriktigt imponerad av det engagemang somliga visar men är samtidigt orolig för att ivern blandas med inspiration från grumliga vatten. Därmed är jag också öppen för att jag kanske har missförstått eller har fel.

  • Christian. Man kan bekämpa förtrycket utan att för den skulle strida mot människorna, det är ju själva kärnan i icke-vålds-traditionen (kristen eller ej), som jag uppfattar det. Att älska sina fiender men stå emot ondskan. Tanken är att en människa är mer än dom destruktiva roller, beteenden och handlingar som hon ibland utför, och att det finns något av gud i varje människa (för att använda en gammal kväkarklassiker). Därför bör inte motståndaren avrättas, utan visas respekt även då man agerar mot den ondska och det förtryck som människor ibland är inblandade i.

    När det gäller Gandhi så var han även (bland annat) inspirerad av Jesus och bergspredikan, och av den kristne anarkisten Leo Tolstoj.

  • @Jonas Lundström: Utgår du ifrån att ett politiskt system alltid är ett förtryck? Är staten automatiskt en motståndare?

  • Annika

    Jag blir väldigt nyfiken på vad du menar med att ”vi kristna inte är kallade till” världslig kamp. Du pratar alltså inte alls om metoder utan om att arbeta för social/politisk förändring över huvud taget?

  • @Annika: Det jag menar är att vi kristna inte är kallade till att kämpa mot stater, utan vi ska istället satsa på att utbreda Guds rike.

    På Nya Testamentets tid var det judiska folket förtryckt och ockuperat av det romerska riket. Trots detta kämpade varken Jesus eller apostlarna mot det romerska förtrycket, de satsade istället på att utbreda Guds rike.

    ”Jesus svarade: ”Mitt rike är inte av den här världen. Om mitt rike vore av den här världen, hade mina tjänare kämpat för att jag inte skulle bli överlämnad åt judarna. Men nu är mitt rike inte av den här världen.”” (Joh 18:36)

  • Christian. Ja, som anarkist ser jag staten som en fiende. Staten är i grunden en kontroll, makt- och våldsapparat som är till för att hålla människor i schack. En ockupations-makt, om man så vill.

    Även i NT tycker jag mig se denna grundläggande antagonism mellan ”guds rike” och ”världens riken” (jfr Dan 2:44), mellan Den Smorde och Cesar, mellan församlingen och ”världen” (systemet), mellan korsets väg (den lidande kärleken) och den breda vägen. Att förkunna och exemplifiera gudsriket var samma sak som att utmana kejsarens makt. Det är Jesus som är kyrios, inte Cesar.

    Med det inte sagt att jag tycker att NT oproblematiskt stöder ett anarkistiskt förhållningssätt rakt av. (Jag tror ju som du kanske vet inte heller att Bibeln är Guds ord på det sätt som du (tror att du) gör.)

  • @Jonas Lundström: Jag tycker att din tolkning är att göra en höna av en fjäder. Visst, det finns Bibelord som kan tolkas i den riktningen men i det stora hela så tycker jag att Bibeln är fjärran från anarki.

    I framtiden kommer Jesus att komma tillbaka och upprätta Guds rike fullt ut. Fram tills dess lever vi kristna i spänningen mellan världens rike och Guds rike.

    Framförallt ska vi kristna satsa på att utbreda Guds rike och leda människor till Jesus. Det är vårt primära uppdrag så som jag ser det.

    Jag ser världens rike på ungefär samma sätt som jag ser på människor. Det finns en inneboende benägenhet att synda men är samtidigt möjlig att göra både gott och ont.

    Eftersom världens rike både kan vara gott och ont så har vi kristna möjlighet att vara med och påverka i rätt riktning, även om vårt primära uppdrag är att sprida Guds rike. Vi kristna ska vara jordens salt så att inte världens rike förruttnar i synd. Vi kristna har en möjlighet att finnas på alla möjliga olika arbetsplatser och sprida Guds kärlek, värderingar, principer, osv. Om vi kristna inte är med och påverkar Sverige i rätt riktning så kommer Sverige att förruttna i synd.

    Om staten skulle vara en fiende skulle vi kristna inte kunna jobba varken som lärare, ambulansare, brandmän, politiker, eller som väktare i mitt fall. Däremot anser jag att det finns jobb som kristna inte kan ha.

    Så länge som vi befinner oss mellan Jesu första ankomst och hans andra ankomst så lever vi kristna i en gråzon i väntan på att Guds rike ska fullt ut realiseras. Om vi bara skulle satsa på Guds rike utan att försöka påverka världens rike så skulle vi behöva isolera oss bort från världen och bli som Amish i USA. Inte att rekommendera.

  • Jonas: ”Med det inte sagt att jag tycker att NT oproblematiskt stöder ett anarkistiskt förhållningssätt rakt av.”

    – Nej, då har du läst med ideologiskt svärtade glas. ”All överhet är insatt av Gud”, skrev Paulus. Det Paulus skriver om överheten är så långt bort man kan komma från din anarkism. Kan du inte se att hela bibeln vänder sig mot all form av anarki? Det är de anarkistiska (de utan torá) som kommer att gå miste om Guds rike.

    Jag kan uppriktigt inte förstå hur du kan ha de uppfattningar du har och referera till den uppenbarelse som ges i bibeln. Släng bibeln den är ju bara till förtret för dig. Utan den är du helt fri att skapa din anarkistiska ideologi.

  • Christian.
    -Som jag uppfattar frestelseberättelsen hos Lukas så beskrivs världens riken som något tillhör Motståndaren, annars vore det inte en verklig frestelse. Jesus förkunnade också GUDS rike (med accenten på Guds), och det i sig betyder att andra riken trängs ut. Man kan inte tjäna två herrar. Men frågan ligger ju mycket i hur man tolkar gudsrikes-förkunnelsen hos Jesus. Jag menar att man måste anstränga sig ganska mycket för att avpolitisera gudsrikesbegreppet, i synnerhet när man betänker den historiska situationen, och gt:s historia.

    -Jag tror inte på Jesus återkomst, men det behöver inte vara avgörande här, eftersom guds rike framställs som något som bröt in eller vara nära förestående i Jesus framtid. Att det frambrytande gudsriket i Jesus gör att dom styrande konfronteras och att deras makt bryts är lika mycket (eller mer?) en del av evangeliernas berättelse som att sjuka helas och demoner drivs ut (jag tror också att det finns förbisedda politiska aspekter av många eller alla av dessa mirakler).

    -När man som jag tänker att ondska kan vara inbäddade i dom politiska strukturer som kontrollerar jorden, så kan man inte tänka svart-vitt om rätt och fel. För mig handlar det mer om bättre och sämre, och om att (praktiskt och konkret) sträva i rätt riktning. Jag tror inte att det är möjligt att ställa sig utanför systemet, det handlar om att göra motstånd och bygga (halvdana) alternativ inom systemet. Det där med att ställa sig utanför osv är en nidbild som inte motsvarar hur någon lever. Även Amish är på många sätt djupt involverade i samhället. Men det är riktigt att många anabaptister har kommit till slutsatsen tex att det är orätt att ha jobb där det ingår i uppgiften att behandla människor/fiender våldsamt (dvs kärlekslöst), eller att bära vapen. (Själv undviker jag just nu helt att lönearbeta, vilket jag tycker är det bästa om möjligt, men det är kanske en annan diskussion.)

  • Stig-Åke. Ja, vi har ju diskuterat detta förut… Vet inte om vi kommer så långt, men nåväl;

    -Alla är vi ideologiskt färgade, även du, och det påverkar mycket vår bibelläsning. Sen kan man vara mer eller mindre medveten om det.

    -När Paulus skriver Romarbrevet så skriver han i en situation där hans ord syftar på den romerske, avgudadyrkande, fläskätande kejsare som med sina styrkor ockuperar det judiska folket, och som avrättade den Smorde, Paulus mästare, och som förföljer hans syskon. Att verserna i Rom 13 skulle ha som syfte att hylla och lyfta fram denna överheten blir absurt. Själv tror jag att poängen med Paulus ord måste förstås i den litterära kontexten, med början i Rom 12 (anpassa er inte…) via orden om fiendekärlek i slutet av kapitlet, till kärleksbudet i Rom 13. Det handlar om att dom kristna inte ska försöka inte överhetens plats (eftersom den inte passar dom som vandrar korsets väg), utan visa ödmjukhet och kärlek mot alla. Sen finns det vissa formuleringar (tex om att man ska vända sig gott av överheten om man gör det goda) som i ljuset av Paulus och Jesus liv måste förstås ironiskt (oavsett om det var avsikten eller ej).

    -Nej, det kan jag absolut inte se. Jag kan se att saker som patriarkat, en centralistisk stat, militarism och annat förespråkas i vissa stråk av Bibeln (tex Krönikeböckerna, Nehemja mm), men det finns andra texter och exempel som pekar i en mer anarkistisk riktning. Eftersom jag ser på bibeln som en text skriven av människor, med både saker som jag gillar och ogillar, så behöver jag inte göra som du (tror att du kan göra), dvs förkasta eller anamma allt. Där tror jag inte att du tex tar Bibeln på tillräckligt stort allvar, eftersom du försöker påtvinga den en enhet och harmonisering som inte finns där.

  • Jonas: ”-När Paulus skriver Romarbrevet så skriver han i en situation där hans ord syftar på den romerske, avgudadyrkande, fläskätande kejsare som med sina styrkor ockuperar det judiska folket, och som avrättade den Smorde, Paulus mästare, och som förföljer hans syskon. Att verserna i Rom 13 skulle ha som syfte att hylla och lyfta fram denna överheten blir absurt.”

    – Absurd enligt ditt paradigm, men det är att omtolka Paulus ord att inte applicera detta på ”all överhet”. Du tycks förstå detta som att Paulus erkänner den romerska överhetens personer som tillsatta av Gud. Det jag är övertygad om är att överheten som begrepp är förordnad av Gud för att stävja laglöshet och därmed upplösning av alla normer, d v s anarki.

    Jag brukar ibland bli beskylld för att omtolka bibeltexter, men du slår mig med hästlängder. :)

    Prisa Gud för all överhet i Sverige, lagar, poliser, domare och advokater och fängelser. De behövs just nu i alla fall för att vi skall kunna överleva.

  • @Jonas Lundström:

    Tyvärr tror jag att en sådan Bibeltolkning som du beskriver kräver en sådan Bibelsyn som du beskriver och tyvärr leder till en sådan bekännelse som du ger uttryck för, t.ex. att du inte tror på Jesu återkomst. Det ena leder till det andra.

    Det är ju faktiskt inte bara Paulus som skriver om överheten. Även om jag starkt misstänker att du förmodligen har genomtänkta motargument så vill jag lyfta fram att Jesus menar att vi ska ge till kejsaren det som tillhör kejsaren (Mark 12:17) och även Petrus skriver att vi ska ”vörda” kejsaren:

    “Mina älskade, jag uppmanar er som främlingar och gäster att hålla er borta från de köttsliga begären som för krig mot själen. Uppför er väl bland hedningarna, så att de, när de anklagar er som förbrytare, ser alla goda gärningar ni gör och prisar Gud den dag han uppsöker dem. Underordna er varje myndighet för Herrens skull, det må gälla kejsaren som högste härskare eller landshövdingarna, som är utsända av honom för att straffa dem som gör det onda och hedra dem som gör det goda. Ty det är Guds vilja att ni genom att göra gott skall tysta munnen på oförståndiga och okunniga människor. Ni är fria, men använd inte friheten som täckmantel för att göra det onda utan för att tjäna Gud. Visa aktning för alla, älska bröderna, frukta Gud och vörda kejsaren.” (1 Pet 2:11–17).

    Jag menar att så länge som världens rike (kejsaren) inte kräver något av oss som går emot Guds vilja så ska vi inte se staten eller det politiska systemet som en motståndare utan snarare som ett verktyg vi kan använda för att göra gott.

  • @: ”Prisa Gud för all överhet i Sverige, lagar, poliser, domare och advokater och fängelser. De behövs just nu i alla fall för att vi skall kunna överleva.”

    – Därmed har jag inte sagt att de alltid handlar rätt och riktigt, men ett samhälle som inte har makt att straffa den som bryter mot grundlagar som även bibeln bejakar, blir snabbt obeboeligt för oss. Nigeria är ett sådant ”drömland” för anarkister.

  • SÅ: ”Prisa Gud för all överhet i Sverige, lagar, poliser, domare och advokater och fängelser. De behövs just nu i alla fall för att vi skall kunna överleva.”

    Du glömde oss väktare ;)

  • Oupps! Jag missade de viktiga väktarna (inte att förväxla med viktväktarna). Det var inte medvetet. :)

  • epost

    Prisa ni gud för staten som tycker det är helt korrekt att batonga och misshandla barn. http://svt.se/2.22620/1.2557502/vd_n_om_ordningsvakterna_de_agerar_helt_korrekt. Själv hoppas jag att ”härskarna ska störtas från sina troner”, med Marias ord (Luk 1).

    Christian. Det ena leder sällan automatiskt till det andra. Det finns kristna anarkister med det som du skulle kalla en konservativ bibelsyn och en ortodox lärouppfattning. (Vernard Eller, Dorothy Day, tex.)

    Stig-Åke. Om nu Paulus ansåg att all överhet var insatt av gud, så tycker jag hans tänkande ligger mer i linje med dom texter i ”GT” som beskriver hur gud utlämnar sitt folk åt en hednisk överhet som straff för deras avfall (jfr med Assyrien och Babylonien). Det är inte texter som är till för att hylla en hednisk överhet, tvärtom beskriver flera texter hur gud sedan straffar tex Assyrien för det dom gjorde mot Israel.

  • Jonas, 

    För det första, vaktchefen har inte sagt att han tycker det är okej att batonga barn. Han har dock sagt att det aktuella gripandet har gått korrekt till. På klippet så kan inte jag se att vakterna slår ungen med sin batong. Kolla på klippet så ser du att de bara fäller ut batongerna, de slår aldrig någon. Jag ser det åtminstone inte. 

    För det andra, jag skulle inte uttrycka mig som SÅ att vi ska prisa Gud för staten. Jag är mer inne på att vi ska be för staten (1 Tim 2:1-3). 

    Jag anser att man som kristen kan fortsätta att jobba i statens tjänst även om man tillhör Guds rike. Annars skulle ju ingen kristen kunna jobba som sjuksköterska, lärare, eller som i mitt fal; väktare. Men jag anser också att det givetvis finns gränser för vad en kristen kan göra. 

  • epost

    Jonas. I mina ögon, om man tittar noga, ser det ut som om han slår pojken över benen (en gång) med batongen när han drar fram den. Pojken skriker också ”aj, mitt ben” och ”du slog mig” (typ), och mamman vittnar också om att detta var vad som skedde. För mig spelar det inte så stor roll, dom är i vilket fall beredda att slå barn med batong, och dom misshandlar barnet, och staten tycker tydligen det är ok. Jag som trodde barn-aga med redskap var avskaffat. Det är vidrigt och oförsvarbart.

  • epost

    (Måste tyvärr sluta samtalet här, saknar datortillgång ett par dagar.)/Jonas

  • Det är möjligt att du har rätt, men i mina ögon ser det snarare ut som att han slår ut batongen. Det är nämligen en sk ASP, en batong som man snärtar till så att den fälls ut. Va inte så snabb på att döma vakterna innan du vet vad som skedde. Man får många att be om ursäkt till om man tar för vana att döma folk för snabbt. 

    Ha det så bra utan dator i ett par dagar! Vi kanske ses i kyrkan. Shalom. 

  • epost

    Jag hinner med en till… För att få perspektiv på händelsen: Tänk om det var en förälder eller en lärare som agerade så här mot ett upproriskt eller förment farligt barn. Personen ifråga skulle då troligen ha dömts till fängelse, och blivit fråntagen ansvaret för barnet. Men nu bär dom uniform, och får därför istället betalt för det.

  • Christian Mölk

    Vakter och poliser (och även gemene man) får använda våld för att gripa den som begått ett brott. Grejen är bara att det ska vara proportionerligt till brottet. Om en 12åring snor en snickers får man givetvis inte gripa honom med brutalt våld. Om en beväpnad rånare skjuter mot civila så får man däremot använda brutalt våld för att gripa honom. Det är nog detta som blivit fel i det där klippet. Även om vi inte vet vad som hände innan gripandet så framstår det ändå som att det är oproportionerligt. 

    Så vakterna gör inte fel som använder våld, men de använder för mycket våld. Det är inte proportionerligt, åtminstone inte vad jag kan se. 

    Vakter finns inte till för att slå folk utan för att skydda folk. 

Kontakt
Är du intresserad av att bli kristen, har frågor om den kristna tron eller vill komma i kontakt med andra kristna? Hör av dig så svarar jag på dina frågor.
Bibelfrågor
Ställ en Bibelfråga eller läs vad andra har frågat och undrar över.
Bibelämnen
Bläddra bland mängder av olika Bibelämnen jag skrivit om.
Kyrkohistoria
Läs om de gamla troshjältarna och kyrkohistoriens alla debatter, martyrer och missionsframgångar.
Bibelsamtal
Samtalsämnen för dig som har en hemgrupp, cellgrupp eller annan samtalsgrupp.
Bibelkommentarer
Christian Mölks Bibelkommentarer (CMBK) är skrivna på svenska med syfte att förklara Bibeln på ett enkelt sätt.
Böcker
Beställ några av mina Bibelkommentarer och böcker.
Bibelpredikningar
Lyssna på mp3-predikningar som går igenom Bibeltexten vers för vers.